artikel 02

Långt före Olof Skötkonung

1996 påbörjade Skaraborgs Länsmuseum undersökningar vid Husaby vid Kinnekulle. Grävningarna är en del av ett "kultur-och turismprojekt", där själva grävningsdelen bestått i att ta fram ett bättre kunskapsunderlag om Husaby. 
  Enligt traditionen döptes den förste kristne kungen, Olof Skötkonung, där i början av 1000-talet tillsammans med sitt husfolk. Han kan ha haft en kungsgård på orten och traditionen berättar även att han överlämnade denna i kyrkans ägo. Ortnamnet Husaby anses vara ett funktionsnamn som speglar en gård ägd av kungen. Runt omkring Husaby finns flera ensamliggande gravar och enstaka gravfält. Det finns också runstenar och fragment av sådana samt tidigkristna stenkistor. Kyrkan, runstensfragmenten, kistorna och ett kommunikationsmässigt bra läge är några tecken på att man kanske kan tala om ett slags aristokrati i området under den yngsta järnåldern eller tidiga medeltiden.

Bild: Översiktsplan över de undersökta och utredda platserna i Husaby. Platserna beskrivs närmare i texten nedan.

Undersökningar 1996

Det första årets undersökningar kan ses som litet symptomatiskt för att man betraktat Husaby ur ett ganska snävt kronologiskt perspektiv. Av hävd har frågorna kretsat kring missionstiden, eftersom det var här som "den stora" förändringen tog sin början - åtminstone enligt traditionen.
   Undersökningarna inriktades helt enkelt på att söka spår av en kungsgård i direkt anslutning till och väster om kyrkan. Ur det här perspektivet blev resultatet nedslående, eftersom det inte fanns några spår av en kungsgårdsanläggning i de provgropar och schakt som grävdes. 
  Problematiken med att gräva mitt på en kyrkogård var också rätt stor. Eftersom kyrkogården var välanvänd hittades mest gravar från olika tider. I botten på schaktet närmast kyrkans torn hittades dock bevarat mellan gravnedgrävningarna ett stolphål, en sotfläck och rester av ett kulturlager (eller en avfallsgrop). De här spåren daterades dock senare till äldre romersk järnålder.

Svårigheterna med att hitta orörd mark väster om kyrkan ledde till att några enstaka provgropar grävdes i Prästgården, ca 30 - 50 meter rakt väster om Husaby kyrka. Där hittades bevarade kulturlager samt en del småfynd i form av vävtyngdsfragment, keramik och inte minst ett välbevarat djurbensmaterial. Dateringar visade att fynden var från senare delen av järnåldern. Totalt sett fanns här ett bättre, mer välbevarat och undersökningsvärt fyndmaterial jämfört med det som undersökts inom kyrkogården. Det blev därför en lämpligt plats för fortsatta undersökningar som utfördes 1997.


Bild: Översikt över de schakt som grävdes 1997, taget från Husaby kyrkas torn. Schaktkanterna har "förstärkts" med vit markering.

Undersökningen 1997

Inom prästgårdsområdet grävdes drygt 140-150 kvadratmeter yta under sommaren 1997. Efter maskinavbaning framstod det som klart att de grävvärda lagren omfattade ett betydligt större djup än vad som beräknats efter provundersökningen. De grävvärda lagren uppskattades nu till cirka 0,5 - 0,7 meters mäktighet. 
  Större delen av materialet sållades (med undantag av grässvål och det översta matjordslagret). Inom den undersökta ytan återfanns en del avfallsgropar, stolphål och några gravar från tidigkristen tid. 
  Även om ytan knappast var ägnad åt att komma större sammanhang kring bebyggelse på spåren så kan man konstatera att det här funnits flera byggnader vid olika tillfällen långt innan man använt platsen för begravningar.

Bild: Den här graven - med de välbevarade resterna efter en kvinna i 25-30 årsåldern - har daterats till ca 1000 - 1030, vilket gör den till den hittills äldsta daterade kristna begravningen i trakten.

Dateringarna - där de flesta C14-dateringarna kommer ur olika anläggningar (avfallsgropar, stolphål) gav grovt sett bilden av tre (på det mer detaljerade planet fyra) grupperingar med dateringar. 
  Ett äldsta skede med bebyggelse, från omkring år 0 till 400-tal, ett bebyggelseskede från 600 till senast 700-tal samt ett skede där området använts som begravningsplats (tidigt 1000-tal). 
  Det saknas vardagliga dateringar från den tid som varit i fokus för projektet, d v s sen vikingatid och tidig medeltid. Till en del kan det förklaras med att området under en tid använts som begravningsplats, men avsaknaden av åtminstone någon C14-datering från sent 800-tal till 1000-talet är svårare att förklara. Fynden, som ännu enbart är registrerade, tycks inte heller ge någon distinkt datering med tyngd åt någon annan tid än äldre järnålder (framför allt romersk järnålder) och i yngre järnålder.

 

Bilder: Till vänster några av de pärlor som hittades vid grävningen 1997. Den längst till höger är en segmentpärla av glas med spår av guldfolie. Till höger rikt dekorerad mynningsbit till en kruka som grovt sett kan dateras till romersk järnålder, funnen 1997


Bild: Några tecknade exempel på keramikfynd - rester av hushållskärl - från undersökningen 1997.

Utredning 1997

Förutom grävningsundersökningen fick museet utföra en utredning vintern 1997. I turistdelen av projektet ville man bygga en besöksanläggning ungefär mitt för det område som undersökts tidigare under året. Även om läget knappst kunde ses som lämpligt ur kulturmiljöaspekt - en utställningsbyggnad hade här förstört miljön - så fick planområdet utredas med hänsyn till risken för fornlämningar under mark. Platsen, ett åkerområde rakt norr om Prästgården om drygt 20 000 kvadratmeters yta, ytavsöktes och genomgrävdes av flera maskingrävda sökschakt.

Bild: Flygbild (tagen 1965!) över "centrala" Husaby. Biskopsborgens ruiner skymtar i hörnet th. Grävningsplatserna från 1996 (lila), 1997 (orange) och provgropar från 1998 (grönt) är markerade liksom gränserna för ett stort utredningsområde (1997). Foto: SLM, bildarkivet. S Rehn.

Resultatet av utredningen var med tanke på närheten till de relativt talrika lämningarna inom Prästgårdsområdet knappast något överraskning. I de sökschakt som grävdes återfanns totalt ett 20-tal tydliga anläggningar samt förekomst av kulturlager om drygt 0,3 - 0,5 m tjocklek. 
   Eftersom det endast var frågan om en utredning, med betoning på att lokalisera fornlämningar genom/bortgrävdes inte anläggningar och lager. Antalet anläggningar hade förmodligen ökat betydligt om de bevarade kulturlagren schaktats bort i sökschakten. Klart är dock att det här finns ett stort boplatsområde, som antagligen är från samma tid som de tidigare undersökta boplatslämningarna från järnålder. Utredningsresultaten antyder att det här funnits en omfattande bebyggelse under en stor del av främst äldre järnålder.

Provundersökningar 1998

I projektet utfördes 1997 även omfattande studier av äldre kartor. Förutom en intressant inblick i markens fördelning mellan de olika gårdarna i äldre tid (för 2-300 år sedan) har de visat att flera av byns gårdar delvis låg utspridda i landskapet redan före de stora skiftenas tid. Det fanns ingen mer samlad bybebyggelse (före 1700-talet) i Husaby som sedan splittrades i nämnvärd omfattning i samband med skiftesreformerna. 
  Grovt sett verkar det alltså som om den något splittrade bebyggelsestrukturen uppstått tidigare. Den här noteringen har lett till en frågeställningar om flera av de äldre gårdsplatserna kan ha ursprung i yngre järnålder - tidig medeltid.

Mot bakgrund av kartstudierna och de tidigare grävningsresultaten formulerades en grundtanke om att söka knyta ihop de historiskt kända tomtplatserna med det tidigare undersökningsområdet. Tanken var att genom begränsade provgrävningar på flera tomter få grunden till ett slags helhetssyn på bebyggelsens omfattning under främst yngre järnålder och tidig medeltid. 
  Provgrävningsnisatserna kan närmast betecknas som utredande till karaktären. Med det avses att de inriktats på att hitta mer eller mindre vedertagna kriterier på främst boplatslämningar. Grävningarna har endast syftat till att svara på frågan om det finns kriterier på boplatser/äldre bebyggelse inom de undersökta områdena. Frågor kring bebyggelsens omfattning, inriktning, eller insamling av mer fyndmaterial prioriterades ned med avsikt, inte minst eftersom det skulle ha krävts större arbetsinsatser för att lösa dem - en följd skulle t ex ha varit att minska antalet undersökta platser.

Efter undersökningarna kan man konstatera att det på i stort sett alla undersökta äldre tomtplatser påträffats fynd eller lager som grovt sett kan dateras till järnålder och/eller tidig medeltid. I några fall kan snävare dateringar till vikingatid/tidig medeltid göras, t ex av ett par mer centralt belägna tomtplatser (svartgods av östersjötyp samt vikingatida typ). Dessutom har provundersökningarna resulterat i en slaggförekomst/ järnframställningsplats, en älvkvarnsförekomst samt flera metallsmältor (tenn, zink, kopparlegering) från avsökning av två åkerområden. 
  En av de mer nämnvärda metallfyndplatserna ligger i direkt anslutning till det boplatsområde som här antagits vara från främst äldre järnålder, alltså norr om och mitt för Prästgård och Kyrka. Undersökningarna inte fullt avslutade.

Aspekter på Husaby

Att döma av de äldre lantmäterikartorna låg huvuddelen av bebyggelsen och den odlade marken på ungefär samma platser för 250 år sedan som idag. De 11 gårdarna i 1700-talets Husaby låg med andra ord spridda längs med huvudgatan och i något som kan tolkas som ensamlägen. Man kan förmoda att de äldre kartorna även speglar äldre förhållanden och att även de medeltida gårdarna fördelades på liknande sätt i landskapet. 
  De större gårdarna, Bispgården och Prästgården, har haft litet särpräglade lägen eftersom de ligger i utkanten av den övriga bebyggelsen och i nära anslutning till det som kan uppfattas som den centrala järnåldersbebyggelsen i byn. De båda gårdarna kan på så sätt uppfattas som tänkbara lägen för den mest betydande gården även under järnålder.
 
 

Bilder: Förslag till utveckling av bebyggelsen i Husaby som den kan betraktas sett utifrån de resultat som uppnåtts. I dagsläget kan vi kanske inte tala om bevis för en kungsgård, men det ter sig som om en stormannagård kan skönjas under äldre järnålder (den röda bebyggelsen). Under yngre järnålder sker en förändring av bebyggelsestrukturen och byn får en form som påminner om den historiskt kända bystrukturen. Med tiden - under den yngsta järnåldern - etbableras kyrkan på orten och senare biskopsborgen.

Mot bakgrund av vad vi vet idag kan man som en hypotes tala om ett slags förskjutning av bebyggelsen under sen järnålder mot de lägen som gårdarna haft under historisk tid. Undantaget från flyttning är som det tycks den bebyggelse som bör ha funnits på den plats där långt senare biskopsborgen byggdes. 
   Det är ett kanske litet slarvigt påstående att undersökningarna hittills gett en indirekt indikation på att huvudgården, eller om man så vill stormannagården, i Husaby legat på samma plats dit man under medeltid lokaliserat biskopsborgen, men det borde finnas en anledning till att borgen lagts på just den här platsen.
   Begreppet huvudgård eller stormannagård blir här trubbigt och innehållet är svårt att beskriva mer exakt. Några få "högkvalitativa" fynd som en enstaka guldfolierad segmentpärla och ett kamformigt hänge av brons kan knappast räcka för att fastställa närvaron av en kungsgård under missionstiden. 
   En utvärdering av de mer mundana fyndgruppernas värde som indikation på stormannagård ter sig som väl värd att efterlysa, som t ex koncentrationer av vävtygdsfragment och metallsmältor. Inte minst det organiska fyndmaterialets bevarandegrad, som på många andra platser inte är lika väl bevarat, kan rymma möjligheter till perspektiv på storgårdskriterier.
   Utan att närmare granska kunskapen om Husaby kan man påstå att orten uppfyller några av de kännetecken som signalerar en centralplats. 
  Det ter sig som området haft ett bra läge ur kommunikations- och resurssynpunkt. 
  Bebyggelsen ter sig som kontinuerlig under en lång tid, och här finns även runstenar, en tidig kyrka och senare även en biskopsborg. 
  Även ortnamnet har ansetts styrka platsens identitet som centralort. 
  Det är delvis flera av de här kännetecknen man gått efter i äldre tid när man beskrivit Husabys plats och roll i historien, och där har även givetvis traditionen eller sägnen om Olof Skötkonung fått spela en stor roll, även om man kanske inte alltid erkänner det. När det gäller indikationer av mer arkeologisk karaktär - de fysiskt bevarade lämningarna - så ter sig kriterierna som något mer vaga, även efter de undersökningar som utförts sedan 1928.

I de stundtals lätt tröttsamma Husabydiskussioner som florerar i landet, där man diskuterar bl a organisationen av Husabyar (dvs kungens gårdar och uppbördsområden) och när de uppstår kan man kosta på sig att vara litet provokativ: Husaby vid Kinnekulle, ett av några få Husabynamn i Västergötland, kan rentav kanske vara ett slags "ur-Husaby" avseende upplägg och organisation i den här delen av landet, en kungsgård som etablerats med influenser från Danmark och Norge, men som endast existerat en kort tid för att sedan överlämnas i kyrkans ägo. 
  Att organisationen av Husabyar inte tycks ha genomförts i Västergötland på samma sätt som på andra håll i landet - här finns trots allt bara några få Husby-namn jämfört med mellansverige - kan rentav hänga samman med de förmodligen rätt egensinniga och starka stormän som fanns i denna delen av landet. 
   I vilket fall som helst är varken den mytomspunna missionstiden eller den senare, historiskt och arkeologiskt belagda "biskopstiden" alltså startpunkten för Husaby som den centralort eller det administrativa centrum många vill utläsa ur namnet Husaby. Att kristnandet här kan anses ha skett tidigt, och dessutom förknippas med en tradition om en storman (i det här fallet råkar det vara Olof Skötkonung) har rötter i en långvarig och stabil utveckling. 
  Utvecklingen under järnåldern bör här ha spelat en långt större roll för orten under medeltid än själva kristnandet som ideologiskifte i sig. Kristnandeprocessen kan så ses som en logisk följd av ambitionen att vidmakthålla kontrollen över ett område i en process med månghundraårig bakgrund.

Anders Berglund
Skaraborgs Länsmuseum



©Arkeologiska nyheter & facta - Internet Malmö 1999
Comments