artikel 57

Den rytande persikan

I specialiseringens tidevarv

TullstorpsstenenTullstorpsstenen

Det finns ett fyrfota djur avbildat på runstenen som står vid Tullstorps kyrka i södra Skåne. Enligt tidigare forskning ska det förmodligen föreställa en varg, men enligt Sven Rosborn och andra forskare ska detta vara ett lejon, som dessutom symboliserar den bysantinska kejsaren.
   Fast det avbildade djuret är ett bra lustigt djur, precis som människan. Vi tror oss veta allt så mycket bättre än våra föregångare. Kunskapen genom årtusendena har ackumulerats till en ofantlig hög på vilken vi står och blickar ut över historien och framtiden. Problemet är att hjärnans kapacitet inte ökat, så de flesta av oss blir mer och mer specialiserade för att kunna åtminstone någonting bra. Men om vi inte är zoologer, vad vet vi då egentligen om till exempel lejon? Efter otaliga dokumentärer om djurets konung tror man sig vara spränglärd. Man skrattar nedlåtande och pekar på djuret:
"Ska det där vara ett lejon? Det var en mager stackare! Och om det ska representera kejsaren så måste det väl vara en hanne. Varför kan man då se öronen? De borde vara täckta av manen. Ja, de visste väl inte bättre på den tiden."
Men då har helt oförhappandes en zoolog smugit upp bredvid en, harklar sig försynt och säger:
"Jo, om det inte ska föreställa ett asiatiskt lejon."
Du glor närsynt och oförstående på henne.
"Asiatiskt?" ekar du.
"Ja,", framhärdar hon. "Panthera leo persica. Deras öron kan man se."
Du försöker samla dina tankar och smälta denna nya oväntade information. Din hjärna arbetar febrilt för att komma på ett svar som ska rädda din skamfilade ära. Men det enda som kommer ut när du öppnar munnen är ett lamt:
"Persika?"

Hic sunt leones

I Afrika finns lejon eller som romarna skulle ha sagt: "Hic sunt leones". Detta "här finns lejon" skrev de på kartor över delar av Afrika som var okänd mark. Att det fanns lejon i såväl Asien som Europa var de väl medvetna om. De använde dem vid sina gladiatorspel.
   På en karta över nordvästra Indien skulle vi med rask hand kunna skriva detta "Hic sunt leones" vid Gir Wildlife Sanctuary och anslutande nationalpark. Där bor de kvarvarande asiatiska lejonen idag. De drygt 350 lejonen (år 2005) är en spillra av ett bestånd som en gång sträckte sig över stora delar av Asien – ända från Makedonien till Indien.


Tillgång på asiatiska lejon

Vårt eventuella lejon från Tullstorp har enligt expertisen tillkommit någon gång mellan 970 och 1020 e.Kr. Kanske har förebilden varit ett av de olyckliga kattdjur som jagades av kejsaren i Konstantinopel. Att det där vid denna tid fanns lejon att tillgå är belagt bortom allt tvivel. Lejonet var det kejserliga djuret nummer 1, inte minst vid jakt. Tre kejsare, Teodosios I, Basileios I och Johannes Komnenos ska ha fått sätta livet till vid jakt. Men lejon kunde vara användbara även på andra sätt. 896 använde Leo VI ett lejon som hölls i palatset för att hota ett uppstudsigt helgon(!); 1072 ska Hardigt, en engelsk kraftkarl, oinbjuden ha tagit sig in i det kejserliga palatset och oförhappandes befunnit sig i sällskap med minst tre lejon och 1101 bussar kejsar Alexios I Komnenos "tre vildsinta lejon och sju leoparder" på frankerna. Så lejon fanns det, men varifrån hämtades djuren?
   I det område som idag är Grekland har det funnits lejon, men vid denna tid lär de inte ha funnits kvar. Man tror att de sista försvann kring år 100 e.Kr. Däremot fanns och trivdes de i de täta småskogarna vid Jordanfloden i Palestina. Ännu på 1300-talet kunde man stöta på lejon på flera platser i området. I Bibeln förekommer de flera gånger. Så till exempel återfinns de i Jeremia 5:6 "Därför bliva de slagna av lejonet från skogen och fördärvade av vargen från hedmarken" och i Höga Visan 4:8 "Kom med mig från Libanon, min brud, kom med mig från Libanon. Stig ned från Amanas topp, från toppen av Senir och Hermon, från lejonens hemvist..."
   I det som idag är Turkiet har asiatiska lejon funnits ända fram till på 1800-talet. Det sista kända exemplaret sköts 1870 i närheten av Birecik vid Eufrates. Från 1891 finns en uppgift som säger att lejon fortfarande fanns väster om Aleppo i Syrien. Noteras kan också att det i nordafrikanska länder som Algeriet, Tunisien och Marocko fanns asiatiska lejon in på 1800-talet.
   Så med tanke på en rimligt god tillgång på asiatiska lejon (Pantera leo persica) i närområdet, finns det ingen anledningen att tro att den afrikanska arten (Pantera leo) skulle förekomma eller avbildas.


Det asiatiska lejonen

Hur ser ett asiatiskt lejon ut? Som hos det afrikanska lejonet är hannen större än honan. Manen är mindre omfångsrik på det asiatiska lejonet, vilket gör att öronen syns. Storleksmässigt är det afrikanska lejonet något större. Det asiatiska lejonet har å andra sidan en längre svart svanstofs och mer hår på armbågarna. Färgen är gulbrun, men mörkare färger förekommer. Arkeologen Sir Austen Henry Layard uppger att han sett ett mycket stort "persiskt lejon". Han beskriver dess färg som mycket mörk brun, delvis nästan svart.

Chandra

Det asiatiska lejonet “Chandra”, född i fångenskap, gäspar i Bristol Zoo i august 1996. Foto: Adrian Pingstone.

Populärt motiv

Lejonjakt Kunglig assyrisk lejonjakt. Ninevehs norra palats. 645–635 f.Kr. Foto: Capillon.

Det finns rikligt med avbildningar av det asiatiska lejonet. För detta kan vi tacka inte minst assyrierna och babylonierna. Lejonet kan avbildas som det muskulösa djur de är, men inte sällan har konstnärerna fångat det i dess dödskamp full med pilar avskjutna från den mäktiga härskarens pilbåge. Lejonhannen avbildad till vänster har många olycksbröder och -systrar. En relief från Niniveh visar hur Ashurbanipal (668 - ca 627 f.Kr.) stöter sin dolk i magen på ett attackerade lejon. Och en annan scen avbildar honom i full karriär på hästryggen elegant spetsande lejonet med sitt spjut. Budskapet kan man inte ta miste på. Den store konungen dräper djurens konung och visar att hans makt sträcker sig över allt.

Jämförande studie

Låt oss göra en jämförelse mellan en klassisk avbildning av det asiatiska lejonet och den något mindre klassiska avbildningen från Tullstorp. Överst ser vi ett passerande lejon från Processionsvägen i Babylon. (Nebuchadnezzar II 605 BC–562 BC). Underst vårt skånska lejon. Observera att lejonet skurits ut och spegelvänts för att underlätta jämförelsen!

Procession
Foto: David Monniaux.

Stora djuret

Vi noterar att vårt babylonska lejon har en större tyngd i såväl kroppen som i gången. Tullstorpslejonet verkar mer förflytta sig i vattnet. Manen är förvisso mindre på det asiatiska lejonet än på sin afrikanska motsvarighet, men deras nordeuropeiska kusin ligger i lä. Men en liten man är bättre än ingen alls. Detta kompenseras dessutom av att Tullstorpslejonets öra är betydligt större än babylonlejonets. Såväl ben som tassar är kraftfulla och välformade på båda exemplaren.
   Riktigt intressant börjar jämförelsen bli när man beundrande beskådar de båda kattdjurens svansar. Visst har den asiatiska hanen en välformad och snyggt kurvad svans med distinkt tofs, men den står sig slätt mot sin skånska motpart. Vilken hållning! Vilket plymverk! Fast då måste det sägas till den förres försvar att den inte är i angreppsposition. Det finns avbildningar där det asiatiska lejonet har en betydligt mer uppåtböjd svans – och närmar sig Tullstorpslejonet i elegans. Och hela denna kraftdemonstration avslutas av båda kontrahenterna med en riktig lejonrytning. Den vidöppna munnen lämnar inget tvivel.

Slutsats

Man kan inte förvänta sig en total överensstämmelse mellan ett naturalistiskt avbildat djur i sin rätta miljö och ett som hamnat på avvägar och som dessutom ska passa in i det rådande stilidealet. Det finns trots detta flera likheter: Svansens kurvatur, den markerade tofsen, manen och rytandet. Låt oss säga så här: Inget asiatiskt lejon med självaktning hade velat se ut som vår skånska variant. Å andra sidan hade ingen varg som förirrat sig till Tullstorp på den skånska slätten och sett den praktfulla runstenen gått med på att han och det avbildade djuret hade någon som helst släktskap. Det är inte en alfahanne eller ens en betaversion. En rytande persika? Med lite god vilja. Gamle gråben? Aldrig!

Bert Åkesson, infoArtefact

Källor:
"Bibeln". 1917. "Byzantine Court Culture from 829 to 1204". Henry Maguire. 2004. Washington DC.
"The Asiatic or Persian Lion (Panthera leo persica, Meyer 1826) in Palestine and the Arabian and Islamic Region". Norman Ali Bassam Ali Taher Khalaf-von Jaffa. i "Gazelle : The Palestinian Biological Bulletin". Number 58, October 2006, pp. 1-13.
"Wild Animals in the Byzantine Park", Nancy P Sevcenko i Byzantine Garden Culture eds. A. Littlewood, H. Maguire & J. Wolschke-Bulmahn. 2002. Washington DC.

Internetkälla:
http://www.asiatic-lion.org/distrib.html


©Arkeologiska nyheter & facta - Internet Malmö 2010
ą
Bert Åkesson,
17 dec. 2011 02:37
ą
Bert Åkesson,
17 dec. 2011 02:37
ą
Bert Åkesson,
17 dec. 2011 02:37
ą
Bert Åkesson,
17 dec. 2011 02:37
ą
Bert Åkesson,
17 dec. 2011 02:37
Comments