artikel 47

Foten på hälleberget – en ristning på Stenshuvud

Ytterligare en fornlämning

En ny arkeologisk fornlämning, med paralleller från de Brittiska öarna, har uppmärksammats på Stenshuvud. Det är inte helt otroligt att fyndet kan sättas i samband med de långväga influenser som genererats via handelsplatsen Malestad, cirka åtta kilometer norr om berget. Malestad har beskrivits som ett politiskt och ekonomiskt maktcentrum, med datering från 500-talet och framåt i tiden.
   I våras diskuterades möjligheten att den anonyma hällristningen, på översta delen av Stenshuvuds norra topp, skulle kunna vara samtida med den omgivande fornborgen. Hällristningen tycks inte vara speciellt välkänd. En del har till och med ansett att ristningen är ett pojkstreck eller ett skämt. Att motivet föreställer ett fotavtryck råder det dock inget tvivel om.

Metall och nutida lämningar

Vid en närmare inspektion av den norra toppen finner man Lantmäteriets positionspunkt med triangel och metalldobb. Här finns också tre kraftiga metallöglor, två avsågade järnrör samt ett längre järnrör. Allt är väl förankrat i urberget. Metallöglorna har troligen utgjort fästpunkter för en mast vid en geografisk kartering, medan det längre järnröret markerar bergets högsta punkt. Syftet med de två avsågade järnrören är inte känt.
   Minnesgoda Kiviksbor kan berätta om den kraftiga stålvajer som under förra delen av 1900-talet löpte vertikalt utmed Stenshuvuds norra sida. Vajern kunde med fördel användas vid klättring uppför denna svårtillgängliga sida av berget.

Att hitta ristningen på Stenshuvuds norra topp

Hällristningen är, näst intill, omöjlig att se utan hjälp av referenspunkt. För att hitta rätt bör man placera sig vid det längsta järnröret. Drygt fem meter österut finns ett avsågat järnrör, centrerat i ett trearmat kryss inhugget i berget. Precis i avslutningen vid kryssets ena kortände finns hällristningen, ett fotavtryck med fem tydliga tår i riktning mot sydost och Bornholm.

Ett märkligt sammanträffande

Man ställer sig lite undrande inför faktumet att hällristningen finns i direkt anslutning till en nutida ristning, det vill säga det trearmade kryss som markerar positionen för järnröret. Var det möjligen personen som, någon gång under 1900-talet, förankrade järnröret som även ristade fotavtrycket? Kanske som ett skämt eller som en signatur? Om detta vet vi ingenting.

Foten på hälleberget

Ristningen visar ett avtryck av en vänsterfot, där hälpartiet saknas. Bilden ligger djupare ristad i berget än bronsålderns motsvarigheter. På berghällen har fem tår och den främre delen av fotsulan avbildats. Ristningen är anatomiskt korrekt och påminner om ett naturligt fotavtryck. De kända bronsåldersbilder med fotavtryck som finns i grannskapet är av helt annan karaktär, mer abstrakta och inte så naturtrogna. Möjligen skulle ristningen på Stenshuvud kunna utgöra ännu en variation av de uttryck man finner inom bronsålderns bildvärld.

Ristningen på Stenshuvud
Ristningen på Stenshuvud

Hällristningar

Merparten av de nordiska hällristningarna framställdes under bronsåldern, dvs. vid tiden mellan 1800-500 f.Kr. Exempel på sådana bilder finns bl.a. vid Järrestad på Dansarens häll och Horsahallen, strax söder om Simrishamn. Det är på Dansarens häll man finner ett rikt utbud av inristade fotavtryck och fotsulor, med en helt annan morfologi än avtrycket på Stenshuvud. Under året har även nya, unika, ristningar hittats i Brantevik, cirka 16 kilometer söder om Stenshuvud.

Fotavtryck1Fotavtryck2Fotavtryck3
Fotavryck och fotsulor från Dansarens häll, söder om Simrishamn.

Tidiga ristningar

De tidigaste nordiska hällristningarna finns i form av skålgropar, eller älvkvarnar, som små runda fördjupningar i klippblock och stenar. De förekommer från tiden kring 3000-talet före Kristus in i tidig järnålder, dvs. århundradena före Kristi födelse.
   Skålgropar finner man också bland figurerna på Dansarens häll. Andra närliggande exempel är Klafvasten, eller Klara sten, på en åker mellan Gladsax och Baskemölla. Stenen är ett flyttblock med över 500 inhuggna skålgropar. Ytterligare exempel är en mindre sten (cirka 0,8 x 0,7 m) belägen i en beteshage strax väster om Mossaryds gård, nära Rörum. På stenens flata ovansidan finns en enda, relativt vid, skålgrop.

Fornborg

Översta delen av Stenshuvud, med tre bergsklackar och mellanliggande terräng, utgör en fornborg där den avgränsande vallanläggningen har daterats till folkvandringstid, cirka 400-550 e.Kr.
   Fornborgens ursprungliga syfte är inte klarlagt. Man har diskuterat tänkbara möjligheter såsom tillflyktsområde under orostid, stödjepunkt för hävd av landareal eller natthägn för boskap. Det är inte helt otroligt att fornborgen utgjort en viktig kontrollpunkt för kustsjöfarten till och från den samtida handelsplatsen Malestad. Möjligen har fornborgen haft en kultisk eller rituell funktion. Sannolikt har den brukats i flera olika syften.
   Anta att den nyupptäckta hällristningen är samtida med fornborgen, med en datering till tiden kring 500-talet efter Kristus. Detta skulle innebära att fotristnigen utförts cirka 1000 år senare än bronsålderns allra yngsta ristningar!

Liknande fenomen i Skottland

I regionen Argyll, i västra Skottland, finns kombinationen fornborg och hällristning belagd sedan länge. Det var under 400-talet e.Kr. som det Dalriadiska riket, med säte på norra Irland, expanderade österut. Omkring år 500 etablerades den nya huvudorten Dunadd på den skotska västkusten.
   På en bergsformation i Kilmartin Glen finns fornborgen Dunadd hillfort. Vid arkeologiska utgrävningar har man hittat daterande material från tiden mellan 500- och 800-talet e. Kr. Där, på en avsats nära fornborgens högsta punkt finns en inristad fotsula i berget. Man tror att ristningen kan ha ingått som del i invigningsriterna av forna keltiska härskare.
   Den skotska fotsulan är distinkt inhuggen i berget och går inte att ta miste på. Fördjupningen uppgår till drygt en centimeter över hela avtrycket, och avbildar snarast en skosula än ett fotavtryck. Ytterligare två ristningar har konstaterats, en djurristning och en inskription. Utöver dessa finns inga andra avbildningar inom fornborgen.

Fotarvtryck Dunadd
Ristning vid Dunadd hillfort, Skottland. Foto: Terry A. McDonald www.luxborealis.com

Stenshuvud och Dunadd hillfort

Forskare menar att det inristade fotavtrycket på Stenshuvud och fotsulan i Skottland skulle kunna vara uttryck för samma tradition. Andra paralleller är det knappa antalet ristningar på respektive berg. Vid båda lokalerna finns det, rent praktiskt, utrymme för ett flertal andra ristningar. Man har dock avhållit sig från detta, både på Stenshuvud och på Dunadd. Däremot finns, i båda fallen, hällristningslokaler från bronsåldern i angränsande områden.
   Möjligen kan avsaknaden av ytterligare ”bergsgraffiti” spegla en viss distans till, eller respekt för själva berget. Avsaknaden av ytterligare ristningar skulle även kunna vara resultatet av en viss ”centralstyrning” över vad som lämpligen fick ristas inom fornborgen.
   Till skillnad från fornborgen på Stenshuvud har man i Dunadd genomfört arkeologiska utgrävningar. Ett flertal daterande fynd har hittats. På Stenshuvud har dateringen av fornborgen skett genom en C-14-analys av kolrester från träkonstruktionen som ingått i vallanläggningen. Några andra fynd som bekräftar folkvandringstid har inte framkommit.
   Vad som skiljer de båda fornborgarnas fotristningar åt är bildernas karaktär. På Stenshuvud är ristningen svårupptäck för den oinvigde. I Dunadd går den inte att ta miste på. Fotavtrycket på Stenshuvud är inte helt intakt, utan skildrar framdelen av en naken vänsterfot med tydliga tår. I Dunadd kan avtrycket mer liknas vid en skosula, utan distinktion mellan höger och vänster. Båda ristningarna finns dock på bergets högst belägna partier.

En sevärdhet rikare

Hur det än förhåller sig med dateringen av fotristningen på Stenshuvud, har berget begåvats med ytterligare en sevärdhet. Genom sitt utomnordiska motstycke har fotavtrycket, otvetydigt, anslutit trakten till ett större kulturellt sammanhang. Det är inte helt omöjligt att ristningen, liksom den skotska motsvarigheten, kan ha spelat en avgörande roll under invigningsriter i samband med förhistoriska maktövertaganden. Låt oss förundras över denna mystiska, österlenska, fornbild som ger oss ytterligare anledning att nyfiket äntra Stenshuvud. Parallellerna med Dunadd hillfort i Skottland gör inte fyndet mindre spännande!

Karin Rogius

Källor

Muntliga källor:
Alebo, L. Museichef. Österlens Museum. Oktober 2009.
Andersson, I. Kiviksbo. September 2009.
Bertilsson, U. Projektledare för Svenskt HällristningsForskningsArkiv. Inst. för arkeologi och antikens kultur, Göteborgs universitet. Oktober 2009.
Henricsson, K. Kiviksbo. September 2009.
Kaul, F. Museumsinspektør. Nationalmuseum, København. Oktober 2009.
Naturum. Nationalparken på Stenshuvud. September 2009.

Skriftliga källor:
Richie, G. & A. 1981. Scotland – Archaeology and early history. Thames and Hudson Ltd, London.
Ystads Allehanda. 2008-02-06. Artikel ”Här låg en järnåldersstad med tempel och gästhamn”.
Ystads Allehanda. 2009-09-04. Artikel ”Ny unik hällristning upptäckt”.


©Arkeologiska nyheter & facta - Internet Malmö 2009
ą
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 23:53
ą
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 23:53
ą
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 23:53
ą
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 23:53
ą
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 23:53
ą
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 23:53
Comments