Foten på hälleberget – en ristning på Stenshuvud
Ytterligare en fornlämning
En ny arkeologisk fornlämning, med paralleller från de Brittiska öarna,
har uppmärksammats på Stenshuvud. Det är inte helt otroligt att fyndet
kan sättas i samband med de långväga influenser som genererats via
handelsplatsen Malestad, cirka åtta kilometer norr om berget. Malestad
har beskrivits som ett politiskt och ekonomiskt maktcentrum, med
datering från 500-talet och framåt i tiden.
I våras diskuterades möjligheten att den anonyma hällristningen, på
översta delen av Stenshuvuds norra topp, skulle kunna vara samtida med
den omgivande fornborgen. Hällristningen tycks inte vara speciellt
välkänd. En del har till och med ansett att ristningen är ett pojkstreck
eller ett skämt. Att motivet föreställer ett fotavtryck råder det dock
inget tvivel om.
Metall och nutida lämningar
Vid en närmare inspektion av den norra toppen finner man Lantmäteriets
positionspunkt med triangel och metalldobb. Här finns också tre kraftiga
metallöglor, två avsågade järnrör samt ett längre järnrör. Allt är väl
förankrat i urberget. Metallöglorna har troligen utgjort fästpunkter för
en mast vid en geografisk kartering, medan det längre järnröret
markerar bergets högsta punkt. Syftet med de två avsågade järnrören är
inte känt.
Minnesgoda Kiviksbor kan berätta om den kraftiga stålvajer som under
förra delen av 1900-talet löpte vertikalt utmed Stenshuvuds norra sida.
Vajern kunde med fördel användas vid klättring uppför denna
svårtillgängliga sida av berget.
Att hitta ristningen på Stenshuvuds norra topp
Hällristningen är, näst intill, omöjlig att se utan hjälp av
referenspunkt. För att hitta rätt bör man placera sig vid det längsta
järnröret. Drygt fem meter österut finns ett avsågat järnrör, centrerat i
ett trearmat kryss inhugget i berget. Precis i avslutningen vid
kryssets ena kortände finns hällristningen, ett fotavtryck med fem
tydliga tår i riktning mot sydost och Bornholm.
Ett märkligt sammanträffande
Man ställer sig lite undrande inför faktumet att hällristningen finns i
direkt anslutning till en nutida ristning, det vill säga det trearmade
kryss som markerar positionen för järnröret. Var det möjligen personen
som, någon gång under 1900-talet, förankrade järnröret som även ristade
fotavtrycket? Kanske som ett skämt eller som en signatur? Om detta vet
vi ingenting.
Foten på hälleberget
Ristningen visar ett avtryck av en vänsterfot, där hälpartiet saknas.
Bilden ligger djupare ristad i berget än bronsålderns motsvarigheter. På
berghällen har fem tår och den främre delen av fotsulan avbildats.
Ristningen är anatomiskt korrekt och påminner om ett naturligt
fotavtryck. De kända bronsåldersbilder med fotavtryck som finns i
grannskapet är av helt annan karaktär, mer abstrakta och inte så
naturtrogna. Möjligen skulle ristningen på Stenshuvud kunna utgöra ännu
en variation av de uttryck man finner inom bronsålderns bildvärld.
Ristningen på Stenshuvud
Hällristningar
Merparten av de nordiska hällristningarna framställdes under
bronsåldern, dvs. vid tiden mellan 1800-500 f.Kr. Exempel på sådana
bilder finns bl.a. vid Järrestad på Dansarens häll och Horsahallen,
strax söder om Simrishamn. Det är på Dansarens häll man finner ett rikt
utbud av inristade fotavtryck och fotsulor, med en helt annan morfologi
än avtrycket på Stenshuvud. Under året har även nya, unika, ristningar
hittats i Brantevik, cirka 16 kilometer söder om Stenshuvud.
  
Fotavryck och fotsulor från Dansarens häll, söder om Simrishamn.
Tidiga ristningar
De tidigaste nordiska hällristningarna finns i form av skålgropar, eller
älvkvarnar, som små runda fördjupningar i klippblock och stenar. De
förekommer från tiden kring 3000-talet före Kristus in i tidig
järnålder, dvs. århundradena före Kristi födelse.
Skålgropar finner man också bland figurerna på Dansarens häll. Andra
närliggande exempel är Klafvasten, eller Klara sten, på en åker mellan
Gladsax och Baskemölla. Stenen är ett flyttblock med över 500 inhuggna
skålgropar. Ytterligare exempel är en mindre sten (cirka 0,8 x 0,7 m)
belägen i en beteshage strax väster om Mossaryds gård, nära Rörum. På
stenens flata ovansidan finns en enda, relativt vid, skålgrop.
Fornborg
Översta delen av Stenshuvud, med tre bergsklackar och mellanliggande
terräng, utgör en fornborg där den avgränsande vallanläggningen har
daterats till folkvandringstid, cirka 400-550 e.Kr.
Fornborgens ursprungliga syfte är inte klarlagt. Man har diskuterat
tänkbara möjligheter såsom tillflyktsområde under orostid, stödjepunkt
för hävd av landareal eller natthägn för boskap. Det är inte helt
otroligt att fornborgen utgjort en viktig kontrollpunkt för
kustsjöfarten till och från den samtida handelsplatsen Malestad.
Möjligen har fornborgen haft en kultisk eller rituell funktion.
Sannolikt har den brukats i flera olika syften.
Anta att den nyupptäckta hällristningen är samtida med fornborgen, med
en datering till tiden kring 500-talet efter Kristus. Detta skulle
innebära att fotristnigen utförts cirka 1000 år senare än bronsålderns
allra yngsta ristningar!
Liknande fenomen i Skottland
I regionen Argyll, i västra Skottland, finns kombinationen fornborg och
hällristning belagd sedan länge. Det var under 400-talet e.Kr. som det
Dalriadiska riket, med säte på norra Irland, expanderade österut.
Omkring år 500 etablerades den nya huvudorten Dunadd på den skotska
västkusten.
På en bergsformation i Kilmartin Glen finns fornborgen Dunadd hillfort.
Vid arkeologiska utgrävningar har man hittat daterande material från
tiden mellan 500- och 800-talet e. Kr. Där, på en avsats nära
fornborgens högsta punkt finns en inristad fotsula i berget. Man tror
att ristningen kan ha ingått som del i invigningsriterna av forna
keltiska härskare.
Den skotska fotsulan är distinkt inhuggen i berget och går inte att ta
miste på. Fördjupningen uppgår till drygt en centimeter över hela
avtrycket, och avbildar snarast en skosula än ett fotavtryck.
Ytterligare två ristningar har konstaterats, en djurristning och en
inskription. Utöver dessa finns inga andra avbildningar inom fornborgen.
Ristning vid Dunadd hillfort, Skottland. Foto: Terry A. McDonald www.luxborealis.com
Stenshuvud och Dunadd hillfort
Forskare menar att det inristade fotavtrycket på Stenshuvud och fotsulan
i Skottland skulle kunna vara uttryck för samma tradition. Andra
paralleller är det knappa antalet ristningar på respektive berg. Vid
båda lokalerna finns det, rent praktiskt, utrymme för ett flertal andra
ristningar. Man har dock avhållit sig från detta, både på Stenshuvud och
på Dunadd. Däremot finns, i båda fallen, hällristningslokaler från
bronsåldern i angränsande områden.
Möjligen kan avsaknaden av ytterligare ”bergsgraffiti” spegla en viss
distans till, eller respekt för själva berget. Avsaknaden av ytterligare
ristningar skulle även kunna vara resultatet av en viss
”centralstyrning” över vad som lämpligen fick ristas inom fornborgen.
Till skillnad från fornborgen på Stenshuvud har man i Dunadd genomfört
arkeologiska utgrävningar. Ett flertal daterande fynd har hittats. På
Stenshuvud har dateringen av fornborgen skett genom en C-14-analys av
kolrester från träkonstruktionen som ingått i vallanläggningen. Några
andra fynd som bekräftar folkvandringstid har inte framkommit.
Vad som skiljer de båda fornborgarnas fotristningar åt är bildernas
karaktär. På Stenshuvud är ristningen svårupptäck för den oinvigde. I
Dunadd går den inte att ta miste på. Fotavtrycket på Stenshuvud är inte
helt intakt, utan skildrar framdelen av en naken vänsterfot med tydliga
tår. I Dunadd kan avtrycket mer liknas vid en skosula, utan distinktion
mellan höger och vänster. Båda ristningarna finns dock på bergets högst
belägna partier.
En sevärdhet rikare
Hur det än förhåller sig med dateringen av fotristningen på Stenshuvud,
har berget begåvats med ytterligare en sevärdhet. Genom sitt
utomnordiska motstycke har fotavtrycket, otvetydigt, anslutit trakten
till ett större kulturellt sammanhang. Det är inte helt omöjligt att
ristningen, liksom den skotska motsvarigheten, kan ha spelat en
avgörande roll under invigningsriter i samband med förhistoriska
maktövertaganden. Låt oss förundras över denna mystiska, österlenska,
fornbild som ger oss ytterligare anledning att nyfiket äntra Stenshuvud.
Parallellerna med Dunadd hillfort i Skottland gör inte fyndet mindre
spännande!
Karin Rogius
Källor
Muntliga källor:
Alebo, L. Museichef. Österlens Museum. Oktober 2009.
Andersson, I. Kiviksbo. September 2009.
Bertilsson, U. Projektledare för Svenskt HällristningsForskningsArkiv.
Inst. för arkeologi och antikens kultur, Göteborgs universitet. Oktober
2009.
Henricsson, K. Kiviksbo. September 2009.
Kaul, F. Museumsinspektør. Nationalmuseum, København. Oktober 2009.
Naturum. Nationalparken på Stenshuvud. September 2009.
Skriftliga källor:
Richie, G. & A. 1981. Scotland – Archaeology and early history. Thames and Hudson Ltd, London.
Ystads Allehanda. 2008-02-06. Artikel ”Här låg en järnåldersstad med tempel och gästhamn”.
Ystads Allehanda. 2009-09-04. Artikel ”Ny unik hällristning upptäckt”.
|
