artikel 43

Fosie by – Gård 10 och ett gåtfullt föremål


Inledning

1978 utfördes en arkeologisk undersökning i kv. Båtyxan i Fosie by söder om Malmö. Materialet härifrån har legat delvis obearbetat ända fram tills nu och endast varit tillgängligt via arkiven. Här ges äntligen en presentation av undersökningen. Fyndmaterialet är intressant och i litteraturen figurerar undersökningen i diskussionerna kring byns huvudgård. Förutom en presentation av den arkeologiska undersökningen diskuteras även om fyndmaterialet kan härledas till byns huvudgård.
   Så som brukligt är när det gäller huvudgårdar påträffar man gärna ovanliga föremål. Kv. Båtyxan är inget undantag. Ett föremål i kalksten har väckt mycket diskussion under rapportarbetets gång. Föremålets funktion är fortfarande okänt och det är en förhoppning från författaren till denna artikel att det från läsarnas sida kan komma in fler bidrag vad gäller kalkkärlets funktion.


Bakgrund


Byn

Före utskiftningen 1804 var Fosie by en så kallad rundby där gårdarna låg cirkelformat kring en allmänning benämnd Wiloplatsen. Denna fördelning av gårdarna kring Wiloplatsen berodde på platsens topografi. Allmänningen låg i ett sankare parti och gårdarna låg på de mer torra och höglänta områdena.
   Den tidigaste uppgiften om antalet bosatta i Fosie socken finns att läsa i Lunds stifts Landebog från år 1569. Vid denna tidpunkt hade socknen 33 tiondegivare, fördelade på två byar Fosie (23 st) och Hindby (10 st) (Ljunggren & Ejder 1950).
   Fosie var under 1600- och 1700-talen en av de största byarna i Oxie härad. På 1570-talet bestod Fosie av 23 numrerade enheter. Av dessa var 22 st gårdar och ett var gatehus. Jordnaturen dominerades vid denna tid av kronojord med 13 hemman, medan de övriga var kyrkohemman. Det finns flera indikationer på att det har funnits en medeltida huvudgård i byn. Här finns t ex. en senvikingatida/tidigmedeltida runsten, vilken indikerar närvaron av en storman i byn. En väpnare omnämns år 1367 och tillika omnämns år 1460 om en sätesgård i Fosie ( Björhem & Dahlström 2007 s. 9).
   Den äldsta kartan över Fosie socken är en tegskifteskarta från 1702. På denna ligger de 22 gårdarna och ett gatehus grupperade i en vid cirkel inom en diameter av 800m ( Reisnert. u.å. arkivmanus ).
   Det finns flera indikationer på att det funnits en medeltida huvudgård i byn. Förutom runstenen omnämns i de skriftliga källorna en väpnare år 1367. År 1460 omtalas dessutom en sätesgård i Fosie.
   Gård nr 11 har länge ansetts vara byns huvudgård, och den var under 1700-talet kornettboställe och omgavs enligt en skildring från år 1765 av vallar och gravar (Reisnert 1981 s. 37). I terrängen runt Fosie boställe, som gården numera heter, kan man idag skymta resterna efter en igenfylld vallgrav. Det finns dock en annan möjlig huvudgård, nämligen den här aktuella gården nr 10, vilken låg norr om gård nr 11.

Kyrka
Geometrisk avmätningskarta från 1702 över Fosie by. Gård 10 syns längst upp till höger på kartan.
Efter Jönsson & Kockum 2004.

Ortnamnet

Fosie omnämns första gången den 13 oktober 1299 i ett påvligt brev, vilket undertecknats av sockenprästen i Fosie, Peder Dymagus (Rosborn 1984 s. 70). Då kallades byn för Fusehöö. Förleden är oklar men kan innebära ett fôs, i betydelsen sankmark. Den senare leden -ie, kan härledas till ordet hög( Jönsson & Jönsson 2008 s.171). Namnen på -ie har skiftande ålder, men de äldsta i gruppen kan förmodligen dateras till före vikingatid (Pamp 1983 s.39 och s. 92).


Runstenen

Runsten

I september år 2000 flyttades runstenen, som i folkmun kallas ”Kungastenen”, till väster om kyrkans västportal. Runstenen stod tidigare i den centrala delen av byn på en mindre kulle. 1975 gjordes här en provundersökning för att kontrollera om stenen då stod på sin ursprungliga plats och ifall det fanns några bebyggelselämningar intill. Inga bebyggelselämningar påträffades och det visade sig att runstenen var satt i cement. En tioöring från 1931 gav indikationer om när denna åtgärd vidtagits. (Reisnert. u.å. arkivmaterial).
   Det är känt att runstenen 1864 stod nära prästgården i trädgården till ett gatehus, benämnt Skotland. Detta gatehus har på en karta från mitten av 1800-talet lokaliserats till nordväst om Fosie kyrka. Det är dock osäkert om detta är den ursprungliga platsen för runstenen.
   Stenen omnämns möjligtvis första gången 1569 i Lunds stifts Landebog och där ges det antydningar om att stenen stått ute i bymarken (Ljunggren/Ejder 1950 s. 433).
   Lars Jönsson menar att det är högst troligt att runstenens ursprungliga placering går att söka invid ”huvudvägen” som gick mellan Uppåkra/Lund och Trelleborg. Vägen var en viktig kommunikationsled under järnåldern och gick förbi öster om Fosie by. Här har man inom kv. Dubbelknappen/Trehögsparken påträffat vikingatida bebyggelse (Jönsson & Jönsson 2008).
   Runstenen dateras till 1000-talets första hälft och har en enkel slinga av runtecken. Texten lyder: Asbiarn rési stén thanni aeftiR Dwaerg félaga sinn draeng gódan. Detta kan tolkas som: Esbern reste denna sten efter sin faelle Dvaerg, en velbyrdig Dreng. Runstenen indikerar närvaron av en storman i byn. Enligt Klaus Randsborg tillhör Fosiestenen en grupp runstenar som han benämner ”efter Jelling-typ”. Dessa stenar restes av stormän för att markera övertagandet av en vasalltitel, dreng, från en fosterbroder, faelle. Dessa drengar ska ha utfört krigstjänst och utrustade skepp i Sven Tveskäggs eller Knut den Stores ledungsflotta. I utbyte mot krigstjänst förlänades drengen med land. Förläningen omfattade minst en by (Randsborg 1980).

Kyrkan

Kyrka

Kyrkan är placerad på den högsta punkten, d.v.s. 37 m.ö.h i den nordvästra delen av bytomten. Här ligger den på en cirka 200 m lång och 50 m bred höjdrygg. Innan nybebyggelsen var utsikten enastående och den omtalas i äldre skrifter av t. ex S. Cavallin 1868 som en ”höjd, där den vidsträckta utsikten omfattar sex städer – Köpenhamn, Malmö, Lund, Landskrona, Skanör och Falsterbo”( Sylvan 1943).
   Den idag vitkalkade kyrkan har anor långt ned i tidig medeltid. Det ursprungliga utseendet har gått förlorat genom en ombyggnad 1896. Ursprungligen var kyrkan försedd med trappgavelstorn, men 1896 försågs kyrkan med torn med spira. Även de nuvarande korsarmarna kom till 1896 ( HYPERLINK "http://www.fosiekyrkan.nu" fosiekyrkan.nu).
   Vid en byggnadsarkeologisk undersökning 1971 kunde man konstatera i den norra långhusmuren en spetsformig valvbåge som var till hälften bevarad. Den ursprungliga bredden på denna muröppning uppgick till ca 2,6m. Då det fanns en putsad yta på valvbågens undersida var det möjligt att tolka detta som en rest efter en muröppning mellan långhusets västra del och där ett norr om beläget vapenhus.
   När vapenhuset togs bort tog man upp två ca 80cm höga, rundbågade fönsteröppningar i den norra långhusmuren. Vid detta tillfälle skadade man den stora valvbågen. Vid den byggnadsarkeologiska undersökningen kunde man även på långhusets motsatta sida konstatera en igenmurad, smal dörröppning med rundformad valvbåge utförd i kritsten (Rosborn 1971).
   Den verkliga klenoden i Fosie kyrka är dopfunten av sandsten. Dopfunten är Malmös äldsta och är gjord av en lärjunge till Mårten Stenmästare, eller möjligen av Mårten Stenmästare själv på 1100-talet. Det stora mässingsfatet som ligger över funten är tillverkat i Nurnberg på 1500-talet.
   En av stiftets äldsta kalkar med patén från 1400-talet tillhör Fosie kyrka. Kalken som även användes av Lockarps kyrka, deponerades till Lunds Universitets Historiska Museum i samband med en utställning 1914. Kalken finns nu bevarad i Lund: "http://www.fosiekyrkan.nu".

Vad gav den arkeologiska undersökningen?

De lämningar som påträffades i kv. Båtyxan var i huvudsak av medeltida karaktär och det stod ganska snart klart att merparten av lämningarna kom från gård 10 inom den medeltida bykärnan.
   Totalt avschaktades 10 000 kvm, men undersökningarna kom att begränsas till ett område av 2 500 kvm. Lämningarna var omfattande och för att hinna med involverades sammanlagt 25 arkeologer och 4 grovarbetare i projektet.
   På den undersökta ytan påträffades sammanlagt 17 anläggningar, vilket i själva verket var betydligt fler då t.ex. hela gårdslämningar med syllstenar, golvlager, stolphål o.s.v. betraktades som en enda anläggning utifrån den grävningsmetodik som användes vid undersökningstillfället.
   De äldsta lämningarna, en härd och ett lösfynd i form av ett spänne med djurornamentik, dateras till 900-1000-talet. Först under 1200-talet-1300-talet uppträder bebyggelselämningar på ytan. Ett boningshus och en gårdsplan, som ingått i gård 10, uppförs då på områdets norra del. Två rum med förstuga undersöktes. Fyndmaterialet som i huvudsak utgjordes av keramik och föremål i järn, var riktligt. Ett högst ovanligt föremål i fint huggen kalksten går också att knyta till denna period. Det är ett föremål i kalksten som saknar motsvarighet i svensk och danskt material. Föremålet påträffades i ett kulturlager öster om gården. Se vidare längre fram i denna artikel kring diskussionerna kring detta föremål.
   Under 1400-talet rivs den äldsta byggnaden och ersätts med en byggnad söder om gårdsplanen. En kupolugn undersöktes inne i bostadslämningen, men inga andra fynd påträffades. Ett raseringslager gick även att knyta till denna period. Lagret har i samband med rapportarbetet tolkats som en del av en gårdsbyggnad. Gården bör alltså flyttas några meter längre österut än det angivna läget på enskifteskartan från 1804. Därmed stämmer de arkeologiska lämningarna bättre överrens med den fyrlängade gård som gård 10 antas varit från omkring 1500-talet. Att flytta gårdens läge har även medfört att en brunn från 1600-talet nu fått en mer naturlig förklaring. Från att ha tolkats som en inomhusbrunn blir nu brunnen en ordinär gårdsbrunn.
   Gård 10 har länge varit med i diskussionen kring läget för byns huvudgård.


Huvudgårdsproblematiken i Fosie by

Få byar i Malmöområdet är så väl undersökta av arkeologer som just Fosie. Kunskaperna är omfattande, men ändå finns det flera frågetecken kring läget för byns huvudgård.
   En av anledningarna till frågetecknen kan vara att undersökningarna koncentrerats till byns södra delar och att resultaten därifrån inte gett någon indikation för en huvudgård. Likaså har kunskaperna kring en del gårdar i norra delen av byn gått förlorade genom att ingen antikvarisk kontroll utfördes här på 1960-talet. Dessutom har materialet från gård 10 i föreliggande rapport legat oarbetat under många år. Trots detta har gård 10 tillsammans med gård 11 i flera sammanhang diskuterats i termen huvudgård (Jönsson & Kockum 2004 och Björhem & Dahlström 2008).


Hur identifierar man en huvudgård?

Kan man då med det nu genomgångna materialet från gård 10 komma svaret närmare på var huvudgården låg? Hur identifierar man en huvudgård?
   I de historiska byarna i västra och södra Skåne var det ofta så att en gård i byn utmärkte sig i storlek gentemot de övriga gårdarna i byn. Här bodde en storman och genom storleken på gården legitimerade han sin överhöghet gentemot de övriga bymedlemmarna.
   En trovärdig indikation kan vi idag se i de äldre lantmäterikartorna, där gårdar med stora tofter kan härledas till huvudgårdar (Jönsson & Jönsson 2008 s. 25).
   Enligt de äldre medeltidslagarna var tofterna särhängnade. Toftens storlek fungerade som en måttstock på gårdens tillgångar och skyldigheter och därmed storleken på de avgifter som skulle betalas till kungamakten (Jönsson & Jönsson 2008 s.71).
   På grund av tofternas särställning har de lämnats orörda fram mot 1700-talet då skiftesreformer började genomföras. Det gör tofterna till ett ypperligt källmaterial i sökandet efter huvudgårdar. Tofterna kan förmodligen härledas ned i tidig medeltid.
   En stor toft indikerar alltså en huvudgård.


Gård 10 en huvudgård?

Kan då gård 10 uppfylla kriteriet för stor toft? Studerar man den äldsta tegskifteskartan från 1702 framgår det med all tydlighet att gård 10 haft den största toften i byn.
   Nordväst om själva bytomten bildar tofterna till gård 10 och 11 en tydlig struktur. Här framgår visserligen att gård 11 haft flest tofter, men att gård 10 haft två stora tofter nära gårdstomten av en storlek av 7ha. I direkt anslutning fanns dessutom en toft som benämns Toftängen. Denna uppgick till en yta av 0,6ha.
   Gård 11 ägde en yta av 3,7ha, där den största toften uppgick till ca 2ha (Jönsson & Jönsson 2008 s.79). Det är en markant skillnad på 5ha mellan de båda gårdarna.
   Att föra ned gård 10 som en huvudgård redan under tidig medeltid låter sig inte göras med föreliggande fyndmaterial. Tidigast daterbara lämningar är en härd och ett lösfynd i form av ett spänne i brons med djurornamentik. Det är inget som stödjer en gårdslämning.
   Det får inte hållas för osannolikt att det däremot på platsen redan under tidig medeltid funnits ett ägo-och gränsmarkeringssystem i form av diken. Anläggningarna A8, A13 och A12 tyder på detta.
   Som påpekats är det byns södra del som uppvisar en tidig bosättning från vikingatid-tidig medeltid. Att vi inte finner denna bebyggelse i byns norra del kan ha sin naturliga förklaring i det materiel som finns att tillgå, hur detta dokumenterats, eller grävts bort utan antikvarisk kontroll. Möjligen är det också så att vi helt enkelt inte kommit i kontakt med den tidigaste bosättningen i byns norra del ännu.
   Undersökningarna i byns södra del visar att bybildningen i Fosie tog fart i mitten av 1000-talet. Kanske initierad av en storman som erhållit platsen för den blivande byn i förläning av kungen (Jönsson & Jönsson 2008 s. 132f.)
   Att det fanns en storman så tidigt som mitten på 1000-talet vittnar runstenen om, men det är först 1367 som vi skriftliga källor kan läsa om en väpnare i byn. 1460 omnämns även en sätesgård i byn (Jönsson & Kockum 2004 s.15).


Kan byggnadsdetaljer stödja huvudgårdsteorin?

Finns det möjlighet att med byggnadsdetaljer från gård 10 stödja toftteorin och se gården som byns huvudgård?
   Gårdens äldsta bostadslänga dateras till ca 1250-1400. Byggnaden var uppförd i korsvirkesteknik med lerklinade väggar. En viktig detalj är den västra gaveln som var uppförd med tegel som fackutfyllnad. Fynd av näst intill hela stenar av munktegel i stick II och tegelkross indikerar detta byggnadssätt.
   Tegel på landsbygden var ett exklusivt material. Det var först under 1300-talet som det blev vanligt, men då i samband med kryssvalvslagning i kyrkorna. Vissa profana byggnader i högfrälsets ägo försågs med tegelutsmyckningar (Åkesson 2005 s.6)
   Det är omöjligt att exakt säga när den västra väggen i gård 10s äldsta boningshus kom till, men att låta uppföra en vägg med så mycket tegel torde tyda på ett sätt att manifestera sin sociala position. Dessutom var denna vägg vänd mot kyrkan.
   I Fosie by är det även känt att även gård 18 under fasen ca 1350-1450 haft inslag av tegel i huskonstruktionen. I ett raseringslager påträffades tegelbrockor, vilket tyder på att gården varit utsmyckad med tegeldetaljer. Först under ca 1450-1600 visar fyndmaterialet att gård 18 varit försett med tegel som fackutfyllnad i korsvirkeskonstruktionen (Björhem & Dahlström 2008 s. 64 och s. 71).
   Även vid undersökningen Fosie by 10 inför Öresundsförbindelsen kunde man konstatera tegelfragment. Det rör sig om några fragment från hus 9 som dateras till ca 1200-1400. Även här menar man att tegel kan ha ingått som detaljer i väggfasaden (Jönsson & Kockum 2004 s.103).
   Dessa kända exempel i byn tyder inte på en liknande konstruktion i byggnadssättet under högmedeltid som det gård 10 uppvisar.
   En direkt parallell finner vi i Hyllie. Inför anläggandet av Hyllie IP genomfördes en arkeologisk undersökning år 2000. Hus 10, som dateras till ca 1200-1400, har även det en vägg av tegel tillsammans med syllstenar av natursten (Kockum & Persson 2007 s.126). Här har dock inte huset satts i samband med en social elit, men tanken är intressant.
   I Hyllie har istället en gård med halvkällare satts i fokus som byns huvudgård under högmedeltid (Falk, Forssblad, Jönsson & Persson 2007 s. 149f ). Det är en byggnadsdetalj som inte står att finna i föreliggande material. Intressant är däremot att även denna byggnad antas haft betydanden inslag av tegel.
   Underlaget för denna hypotes är inte stort, men det finns tydliga antydningar om att tegel är en faktor som bör tas med i diskussionen kring huvudgårdarna. Möjligheten att kunna uppföra delar av gårdsbyggnaderna i ett så exklusivt material som tegel på landsbygden under högmedeltiden tyder med all sannolikhet på en högreståndsmiljö.


Kan fyndmaterialet stödja huvudgårdsteorin?

I fyndmaterialet från gård 10 i Fosie by finns det några föremål som utmärker sig. Framförallt är det det fint huggna kärlet i kalksten som väckt uppmärksamhet. Föremålet som påträffades i ett kulturlager från omkring 1200-1300-tal, saknar vad jag vet motsvarighet i svenskt och danskt material. Under rapportarbetets gång involverades en rad experter angående tolkningen av föremålet. Här presenteras de förslag som då gavs, men som sagt: Gåtan är ännu inte löst!

Föremålet är ett kärl i kalksten (förmodligen Komstadkalksten från Österlen) med avrinningsränna. Kärlet är ca 12 cm högt och haft en uppskattad diameter av omkring 25 cm. Kärlet uppvisar inget slitage. Föremålet påträffades i två delar, där man på den ena delen tydligt kan se var botten börjat. Själva avrinningsrännan är rundad i sin genomskärning.

KärlAvhällning

Till vänster: Kärlets två återstående delar. Till höger: Detalj av avhällningsrännan.

Elisabeth Regner vid SHM menar att föremålet kan var en mortel eller liknande och att det finns paralleller i SHMs samlingar, men att deras föremål förekommer i eftermedeltida sammanhang. Liknande föremål är funna vid Vadstena kloster (SHM 28813:E38, SHM 28813:N23:22 och SHM 21172) och Alvastra kloster (SHM 21068) (Regner e-post 090225 och 090303). Men ingen av mortlarna är försedd med avrinningsränna.
   Jes Wienberg, professor i medeltidsarkeologi vid Lunds Universitet, tror också att kärlet möjligen använts vid krossning eller stötning men kan inte förklara avrinngsrännan (Wienberg e-post 090224) Samma teori förespråkar Barbro Sundnér, filosofie doktor i medeltidsarkeologi vid Lunds Universitet (Sundnér e-post 090224). Så gör även Chatarina Ödman, 1:e antikvarie vid Malmö Museer (muntligen Ödman).
   Den kanske mest trovärdiga förklaringen till föremålets funktion ger Karin Rogius, arkeolog, och Palle Birk Hansen, museichef vid Næstveds Museum. Karin Rogius menar att kärlet möjligen använts för att utvinna vätska. Man har lagt en press i kärlet för att låta vätskan rinna ut. Funktionen förklarar både avrinningsrännan och att det inte finns några användningsspår (Rogius e-post 09022 ).
   Palle Hansen ger en liknande förklaring och menar att man använt kärlet för att utvinna en trögflytande vätska. Hansen tror att det rör sig om produktion i större skala och menar samtidigt att en analys av kärlets insida är nödvändig för att utröna vad man pressat i kärlet. (Hansen e-post 090226).
   En möjlig tolkning är att kärlet använts för framställning av medicin eller liknande, det vill säga att man låtit pressa växter i det för att utvinna vätska. Är det så är det möjligt att koppla föremålet till en sakral miljö. Även Lars Jönsson, 1:e antikvarie vid Malmö Museer, kan tänka sig föremålet hemmahörande i en sådan miljö (muntligen Lars Jönsson).
   Niels Peter Stilling, museichef för Rudersdal Museer i Holte, menar också att föremålet möjligen hör hemma i en sakral miljö. Kanske går det, menar han, att knyta föremålet till prästernas litturgiska handtvättning. (Stilling e-post 090316)
   Föremålen från Vadstena- och Alvastra kloster stödjer till vissa delar teorin om att mortlar kan kopplas till denna miljö och en högre ståndsmiljö.

Kärl

Föremålets funktion måste diskuteras vidare. Har det använts för framställning av trögflytande vätska, kanske i en större produktion? Mortlar som påminner om föremålet från Fosie har påträffats vid Alvastra kloster och Vadstena kloster, men dessa har ingen avrinningsränna.
   Det är alltså möjligt att Fosiekärlet haft ett samband med en sakral miljö. Har människorna på gården under högmedeltid verkligen rört sig i en sådan miljö, främmande för den vanliga allmogen? Det är mycket möjligt, ty även andra fynd tyder på en högreståndsmiljö. Ett flertal beslag i brons, nålar i brons, mynt och en fin handkvarn i sandsten ger ett intryck av en social elit.
   Men vad Fosiekärlet verkligen använts till – det får framtiden utvisa.

Birgitta Åkesson, infoArtefact
birgitta.akesson@infoartefact.se

Referenser

Litteratur
   Björhem, Berit & Dahlström, Hanna. 2007. Ohlsgård – tre gårdar i Fosie. Malmö Kulturmiljö. Malmö.
   Falk Ann-Britt, Forssblad Dag, Jönsson Lars & Persson Jenny. 2007. Svennedal – inom Hyllie medeltida bytomt, RAÄ 20. Malmö Kulturmiljö. Malmö.
   Jönsson Lars & Lars Persson. 2008. Det organiserade landskapet. Öresundsförbindelsen och arkeologin. Malmöfynd nr. 13. Malmö Kulturmiljö. Malmö.
   Jönsson Lars & Kockum Jan. 2004. Öresundsförbindelsen, Fosie by 10. Malmö Kulturmiljö. Malmö.
   Kockum Jan & Persson Jenny. 2007. Hyllie IP –inför anläggandet av idrottsplats mm på Hyllie medeltida bytomt, Hyllie 155:91 och 156:8. Malmö Kulturmiljö. Malmö.
   Ljunggren, Karl Gustav & Ejder, Bertil. 1950. Lunds stifts Landebog 1569. Del 1. Skånsk medeltid och renässans 4. Lund.
   Pamp, Bengt. 1983. Ortnamn i Skåne. Kristianstad.
   Randsborg, Klaus. 1980. The viking age in Denmark. London.
   Reisnert, Anders 1981. Fosie i mikroperspektiv. META 3-4 1981. Lund.
   Rosborn, Sven.1984. Medeltidsstaden 67. Malmö.
   Sylvan Georg. 1943. Fosie kyrka och kyrkogård. Malmö Fornminnesförenings årsskrift 143. Malmö.
   Åkesson, Birgitta 2005. Bjäresjö -utflyttningen som kom av sig. infoArtefact. Malmö.

Opublicerat material
  Jönsson, Lars. 1996. Öresundsförbindelsen. Förundersökning för Yttre Ringvägen och järnväg mellan brofästet och kontinentalbanan.Delområde 9, Fosie by. Rapport över arkeologisk förundersökning 1995. Arkivrapport. Malmö Kulturmiljö.
   Reisnert, Anders. u.å. Medeltidsarkeologi i Fosie. Arkivmanus MHM 6111, Malmö Kulturmiljö.
   Reisnert, Anders. u.å. En medeltida gård i Fosie. Arkivmanus MHM 6111, Malmö Kulturmiljö.
   Rosborn, Sven. 1971. Rapport angående byggnadsarkeologisk undersökning av Fosie kyrka. Arkivrapport, Malmö Kulturmiljö.
   Åkesson, Birgitta 2009. Gård 10 i Fosie by. En medeltida huvudgård i kv. Båtyxan? Arkivrapport. Malmö Kulturmiljö.

Muntliga uppgifter
   Jönsson, Lars. 1:e antikvarie arkeologiska enheten vid Malmö Museer.
   Ödman, Chatarina. 1:e antikvarie Kulturarvsenheten Malmö Museer.

Uppgifter via e-post
   Regner, Elisabet. 1:e antikvarie SHM 090225 och 090302
   Wienberg, Jes. Professor. Ark.inst. Lund 090224
   Sundnér, Barbro. fil.dr. Ark.inst.Lund 090224
   Rogius, Karin. fil.mag, arkeolog. Malmö 090224
   Birk Hansen, Palle. Museichef. Naestveds Musuem 090226
   Stilling, Niels Peter. Museichef. Rudersdal Museer. Holte 090316

Internetreferenser
  http://www.fosiekyrkan.nu
  HYPERLINK "http://www.historiska.se/mis/sok/invnr.asp?invr=21068" www.historiska.se/mis/sok/invnr.asp?invr=21068 www.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=540842


©Arkeologiska nyheter & facta - Internet Malmö 2009
ą
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 14:23
ą
byn.jpg
(152k)
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 14:24
ą
karl1.jpg
(128k)
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 14:24
ą
karl2.jpg
(277k)
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 14:24
ą
karl2b.jpg
(129k)
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 14:24
ą
kyrka.jpg
(285k)
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 14:24
ą
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 14:24
Comments