artikel 37

Gundralöv - den glömda huvudgården


Inledning

I mitten på 1980-talet, i det så kallade Ystadprojektet, var Bjäresjö socken föremål för ingående arkeologiska, kulturgeografiska och historiska studier. Arkeologiska undersökningar utfördes vid Bjäresjö kyrka där man påträffade en medeltida huvudgård. Resultaten från undersökningarna låg till grund för efterföljande forskning kring medeltida huvudgårdar. Utifrån dessa undersökningar, och de utförda vid det närliggande Bjärsjöholm, gjordes tolkningen att huvudgården flyttats ut under mitten av 1300-talet på grund av de oroliga tiderna. Till innan dess låg huvudgården som en enhet med byn och kyrkan. Denna modell kom att kallas Bjäresjömodellen.
   2005 fick jag möjlighet att studera det utgrävda materialet ifrån den medeltida huvudgården i Bjäresjö. Många frågetecken dök upp under arbetets gång. I korthet kan sägas att undersökningen gav ett resultat som gjorde att Bjäresjömodellen starkt måste ifrågasättas (se artikel 31 i infoArtefact).
   Föreliggande artikel bygger vidare på de framkomna resultaten och kommer att utvidga undersökningsområdet och ta något av udden av den betydelse som den medeltida huvudgården i Bjäresjö tilldelats.


Tre samtida huvudgårdar

KartaI Bjäresjö socken går det att med hjälp av medeltida brev konstatera hela tre samtida huvudgårdar i Bjäresjö socken 1366. Detta år säljer Margarete Nielsdatter, änka efter Ingemar Karlsen, en gård i Bjäresjö by. Gården omnämns som curia.
   Curia är ett latinskt ord. Hos romarna hade curia innebörden av en samlingslokal, domstol eller avdelning för folket, men när det omnämns i våra medeltida skriftliga källor har det tolkats som gård, huvudgård eller rådhus. De flesta vill se curia som huvudgård. Med stöd i det arkeologiska fyndmaterialet och de skriftliga källorna är det rimligt att tolka Margarete Nielsdatters Bjäresjö som en huvudgård.
   Gården, som alltså är i Margarete Nielsdatters ägo, säljs till Åge Ingvarsen Baad som innehar huvudgården Bjärsjöholm. Medbeseglare är riddaren Johannes Pedersen. Johannes Pedersen skriver sig till huvudgården i Gundralöv. Denna huvudgård omnämns i litteraturen mest i förbifarten, medan huvudgården i Bjäresjö har fått stå i fokus. Det verkar emellertid som om den tidigare forskningen gett oss en snedvriden bild av Bjäresjö socken. Låt oss därför titta närmare på Gundralöv, sätta olika teorier för och emot varandra och se vad detta gör med Bjäresjö sockens historia under järnåldern och medeltiden.


Gundralöv i ortnamnsforskningen

För att förstå Gundralövs historia måste vi använda oss av olika discipliner och här kommer ortnamnsforskningen att spela en betydande roll.
   Namnet Gundralöv för oss långt tillbaka i tiden. Den viktigaste namntypen i det dansk-svenska området är namn med slutändelsen -löv/-lev. Personnamnen i förleden är aldrig kristna namn och -lev/-löv namnen förekommer inte i Danelagen. Vad betyder då själva efterleden ordet -löv/-lev, vad står det för och vilken innebörd har det?


Efterleden

Harry Ståhl vill tolka namnet som kvarleva, lämning eller överlåtet arvegods.
   Svante Strandberg omtalar namnet som "något som varit någons egendom", kvarlåtenskap, av fornnordiskt lef "kvarleva" ættelef, familjearv.
   Bengt Pamp tolkar namnet som att den namnbärande bebyggelsen har överlåtits eller kvarlåtits till någon som "arvegods". Jan Paul Strid vill översätta -löv/-lev med arvegods eller egendom som man disponerar över och som personen kan ha låtit gå i arv till efterkommande.
   Mest intressant är dock diskussionen som Bent Søndergaard för i sin avhandling: "Inledende studier over de nordiske stednavne type lev (löv)". Søndergaard betonar vikten av att titta på levs betydelse i sin grundform. Enligt Søndergaard är lev något som bliver tillbaka, bliver över, en rest, en lämning. Han menar att betydelsen kan vara något överlämnat eller efterlämnat och att lev inte bör översättas med arv eller arvegods. Enligt Søndergaard är alltså en sådan tolkning alltför vidlyftig, men mer juridisk riktig än den etymologiska tolkningen. Betydelsen något överlämnat utesluter inte betydelsen efterlämnat. Men man ska alltså, enligt Søndergaard, inte tolka för snävt för då riskerar man att gå miste om den ursprungliga betydelsen för lev. Så långt efterleden.


Förleden

Förleden till -lev/-löv är personnamn och det är aldrig kristna sådana. I detta fall är det namnet Gundra som ska förklaras. Namnet tas upp i litteraturen som ett personnamn i samband med lev-namnen. Mer ingående studier gjordes av Bent Søndergaard 1972 och senast av Lena Peterson 2003. Låt oss se vad de har för syn på namnet Gundra.
   Namnet Gundralöv är skriftligt belagt första gången 1365 och skrivs då Gundrathelyf. 1366 skrivs det Gundretheløf, 1495 Gundedælöff och 1481 som Gwnnerlöff. Förleden är, enligt Søndergaard, en ålderdomlig genetivform av enda kända, fornvästnordiska namnet Gunradher.
   Lena Peterson går vidare i tolkningen och säger att "Under hänsynstagande till genetivmorfemet -e-, æ-, den konsekventa skrivningen -e i ortnamnets andra stavelse i originalbeläggen och det samlade personmaterialet i -lev/-löv-namnen återstår bara mansnamnet germ. *Gunthifrithuz att välja som förled i ortnamnet Gundralöv. Det är ett personnamn som är väl - om än ojämnt belagt i de germanska språken" (författarens kursiveringar). Antagandet bygger på hur namnet skrivs i originalhandlingen från 1366, då namnet skrevs Gundretheløf.


Gundralövs ålder

Svart¬nGundralñv har legat intill Svart¬n som avvattnar Krageholmssjñn

Hur gammalt är då namnet Gundralöv? Inom ortnamnsforskningen talar man om primära och sekundära -lev/-löv-namn. De primära är äldst och anses inte förekomma efter år 1000. Dessa namn har en accepterad datering till 400-600-talet. Bent Søndergaard menar att lev är ett uttryck för en folkvandringstida expansion. Namnet är en östnordisk företeelse med betoning på gammaldanskt område. Ofta finner man platser med lev-namn intill vattendrag. För Gundralövs del stämmer detta bra, med sitt läge intill Svartån Området kring Svartån är kulligt med rikliga våtmarksområden - en miljö som har lämpat sig för boskapsskötsel.
   Under folkvandringstiden blir bosättningarna mer permanenta. Hur Gundralöv sett ut under folkvandringstid kan vi i nuläget bara spekulera över. Andra undersökta platser i Skåne och Halland från denna tidsperiod visar på såväl en mer spridd bebyggelse till en mer regelrätt bybildning. Ett exempel på det senare är Brogård i Halland, där man funnit lämningar efter vad som varit en stormansgård med 5-6 mindre gårdar i ett bykomplex.
   Först under 700-talet till 1100-talet sker en kraftig expansion i Sydskandinavien. Jordbruket ökar och boskapsskötseln avtar. För Ystadområdet innebär detta att intresset ökar för det inre backlandskapet, eftersom markerna här lämpar sig bättre för odling.
   Gundralövs datering bygger på att det är ett lev-namn med ett urgermanskt personnamn i förleden. Läget i landskapet, vid en å och inte i backlandskapet, talar för en tidig datering av Gundralöv. Personnamnet är dessutom ett sammansatt personnamn, och dessa anses inom ortnamnsforskningen utgöra de äldsta primära levnamnen.

Ett betydelsefullt namn

RuuthsboRuuthsbo gods Ç efterfñljaren till Gundralñv

Kan vi lita på ortnamnsforskningen, och vad är det som gör att ett ortnamn uppstår och bevaras? Ett ortnamn utgör en spegel av samhällets sociala, ekonomiska och ekologiska utveckling. Ortnamnet har byggts upp och formats inom den sociala gemenskapen. Namn uppstår där det finns behov av dem. Det uppkommer inte av en slump, och utan anledning blir de inte långvariga.
   Namnet Gundralöv har levt kvar ifrån folkvandringstid och ända fram till 1810, då godset bytte namn till Ruuthsbo. Att ett namn lever kvar så länge tyder på att gården/godset varit av betydelse för de som bodde där och sin omgivning. Den sociala faktorn spelar stor roll om ett namn ska överleva. Att Gunthifrithuz varit en betydelsefull person vars gård gått vidare inom släkten är därför ställt utom all tvivel. Gården med sin långa kontinuitet måste ha haft betydelse för den historiska utvecklingen inom Bjäresjö socken och förtjänar därmed större uppmärksamhet i litteraturen och borde få större utrymme i forskningen kring huvudgårdsproblematiken.

Gundralöv vs Berghusa

Vi vet nu vad -lev/-löv har för innebörd och att Gunthifrithuz varit en betydelsefull person. Låt oss nu göra en jämförelse mellan huvudgården i Gundralöv och huvudgården i Bjäresjö - Berghusa gård - den gård som är kärnan i Bjäresjömodellen.
   När det gäller by- och sockennamnet Bjäresjö anser Göran Hallberg vid Dialekt och Ortnamnsarkivet i Lund att namnet är en urspårad form. Det är ett ursprungligt och senare missuppfattat Bjärhusa "husen", hussamlingen på eller vid bjäret, "höjden". Eftersom -husa/-huse i lokalt talspråk kommit att sluta på -se, så som riktiga namn på -sö ,- sjö också brukar sluta, har man trott att det rörde sig om ordet sæ "sjö", fast att det egentligen gällde en hussamling av något slag. Strax invid denna hussamling, som kan ha hetat Bjärhusa i århundradena dessförinnan, har man så anlagt en medeltida godsanläggning, kallad Bjärhusa gård/Berghusa gård.
   Den medeltida huvudgården Berghusa gård omnämns första gången 1344, men med den arkeologiska undersökningens hjälp vet vi att gården går att leda ner i vikingatid. Om Göran Hallbergs antagande är korrekt skulle hussamlingen på berget/höjden vara just denna vikingatida bebyggelse. Om vi ser till ortnamnsforskningen betyder detta att Gundralöv är en äldre bebyggelse än Berghusa gård - huvudgården i Bjäresjö. Dessutom har Berghusa gård ett annat läge i landskapet än Gundralöv. Det ligger längre in i backlandskapet, där vi finner den senare järnåldersbosättningen.


Ur arkeologisk synvinkel

Ser vi rent arkeologiskt på de båda huvudgårdarna har den arkeologiska undersökningen av Berghusa gård även gett fynd från tidig järnålder och yngre bronsålder. Fynden är emellertid spridda. I närområdet finner vi också bronsåldershögar.
   Men även Gundralövstrakten är rik på förhistoriska lämningar. Det finns ett flertal bronsåldershögar och längs med kusten finner vi gravfältet Disas ting från yngre bronsålder. I Gundralöv har tyvärr ingen arkeologisk undersökning gjorts. En ytinventering gjordes av Johan Callmer på 1980-talet i samband med Ystadprojektet. Då fann han rikligt med keramik av typerna äldre och yngre rödgods samt svartgods i närheten av dagens huvudbyggnad. Så vad gäller de arkeologiska fynden finns det inget i nuläget som talar för att Berghusa skulle var äldre än Gundralöv eller vice versa. Fynden tycks spänna över samma tidsrymd. Namnet Gundralöv och gårdens läge i landskapet blir därför avgörande för det vidare resonemanget.
   Är det så att Berghusa gård tar över som dominerande säte i Bjäresjö socken under medeltiden? Det är lätt att tro så när man ser till det arkeologiskt undersökta materialet av Berghusa gård. Ingen kan förneka att materialet både är rikligt och imponerande. Men låt oss studera materialet ur fler synvinklar, där vi låter huvudgården i Gundralöv få vara med. Hur blir resultatet då?


Skånsk stormannaklass

Under äldre medeltid fanns stormän med ett större godsinnehav, så kallade stormannagårdar. Enligt Martin Hansson omnämns en inhemsk skånsk stormannaklass, så kallade magnati. Det var dessa människor som lät uppföra de flesta romanska stenkyrkor. De bekostade torn, väggmålningar och skulpturer. På så vis manifesterade de sin position mot bondebefolkningen men även sinsemellan. Ofta hade man också en egen våning, emporie, i kyrkan, där man satt högt upp och blickade ut över församlingen. Även påkostade boningshus i sten var ett kännetecken för denna stormannaklass. Ett konkret exempel på detta är huvudgården i Bjäresjö by, Berghusa gård.
   Så småningom, under 1200-talet, blev dessa stormän ett särskilt stånd i Danmark med privilegier från kungamakten. Det uppstod ett riddarväsen med mönster från kontinenten. En frälseman skulle ställa upp med stridshäst till kungen.
   I de skriftliga källorna möter vi dessa människor med namn och titel. I Bjäresjö socken omtalas riddaren Johannes Pedersen på Gundralöv huvudgård (1365), väpnaren Ingemar Karlsen på huvudgården Berghusa gård (1344) och riddaren Åge Ingvarsen Baad på huvudgården Bjärsjöholm (1350). Vid en jämförelse av titlarna ser vi Gundralövs betydelse. Johannes Pedersen på Gundralöv var riddare. Riddartiteln var den mest betydelsefulla. Noterbart är att det i de skriftliga källorna aldrig omnämns en riddare som ägare av Berghusa. Skriftliga källor utgör visserligen endast små fragment av den verklighet som fanns, men om vi betänker den tidigare diskussionen om ortnamnen så förefaller Gundralövs framträdande position vara styrkt.


Kriterier för en huvudgård

Frälsets huvudgårdar är att betrakta som ett socialt band mellan herrar och bönder. Makten utövades i det vardagliga livet av herremannen i skepnad som fogde eller lagman, men även i det egna hushållet som herre. Sin position uppehöll herremannen genom religösa handlingar, traditioner eller ämbete. Under vikingatiden kontrollerade man människorna, men under medeltiden fick man även kontrollen över jordägandet. Herraväldet kunde räkna med böndernas produkter i form av skatt, tionde eller avrad.
   Martin Hansson menar i sin avhandling "Huvudgårdar och herravälden" att det är svårt att se huvudgårdarna arkeologiskt, men om man betraktar landskapet som ett socialt landskap, ett feodalt rum, kan sociala strukturer materialiseras genom rumsliga förhållanden mellan huvudgården och kringliggande gårdar. Borgar, huvudgårdar, kyrkor och deras lägen, men även dolda huvudgårdstrukturer och arkitektoniska inslag i kyrkor, samt kontroll över kvarnar och fiske, utgör makten i landskapet - i detta fallet Bjäresjö socken.
   I huvudgårdsforskningen brukar man bland annat använda sig av följande kriterier för att en gård ska uppfylla kraven för en huvudgård:
  • Huvudgården ska tillsammans med kyrkan och byn utgöra en enhet.
  • Man bör kunna knyta en eller flera runstenar till gården.
  • Personer ur frälset ska skriva sig till gården.
Huvudgårdarna kan sägas ha legat som små öar i landskapet. Den arkeologiskt undersökta huvudgården Berghusa gård är ett ypperligt exempel på hur huvudgården bildat en enhet tillsammans med kyrkan och byn. Berghusa gård uppfyller kriteriet för resta runstenar och väpnaren Ingemar Karlsen skriver sig till gården.
   Uppfyller då Gundralöv de uppsatta kriterierna för en huvudgård? Vid en första anblick tycks den förmodade huvudgården utgöra ett öde inslag i landskapsbilden. Här finns varken by, kyrka eller runstenar. Här får därför fornminnesinventeringen blir vår hjälp för att förstå Gundralövs position i landskapet. Fornminnesinventeringen omnämner Gundralöv som en medeltida bytomt, något som man hämtat stöd i utifrån ett äldre kartmaterial.


Runstenar

Det omnämns tre runstenar i Bjäresjö socken. Två av dem omtalar "hardhan godhan dreng", och dessa två vill Johan Callmer knyta till huvudgården Berghusa gård. Om vi tittar närmare i fornminnesinventeringen över runstenarnas fyndplatser är det så att vi kan se stenarna i ett annat perspektiv än vad Johan Callmer gjort.
   På 1870-talet kunde Bruzelius konstatera fyra runstenar i Bjäresjö socken, men i vår tid är endast tre kända. Bruzelius säger att en låg i en åker och att denna sten sedermera blivit uppsatt vid slottet Bjärsjöholm. En annan sten stod, enligt uppgift från 1761, i en trädgård intill Gundralövs sätesgård och den tredje slutligen satt i den östra kyrkogårdsmuren vid Bjäresjö kyrka 1627. Runstenen vid Gundralövs sätesgård är den sten som Callmer velat knyta till huvudgårdskomplexet Berghusa i Bjäresjö by. Det finns senare uppgifter som säger att runstenen stått på vägen mot Gundralöv. Det är förmodligen denna uppgift som Callmer använt sig av och tolkat som att runstenen stått vid gränsen till Bjäresjö by. Den aktuella runstenen lär ha flyttats innan 1868 till Marsvinholmsparken för att slutligen få sin plats på Kulturen i Lund.
   Om vi skulle föra denna runsten till Gundralöv, vilket inte bara är möjligt utan även rimligt, så uppfyller huvudgården i Gundralöv kriterierna både för by och runsten.
   Runstenar intill huvudgårdar var förmodligen ett sätt för människorna som bodde där att manifestera sin position, men också ett sätt visa anknytning med tidigare stormän som bott på gården längre tillbaka i tiden.
   Huvudgården i Bjäresjö by vet vi genom de arkeologiska undersökningarna har en kontinuitet ned i vikingatid. Med stöd i resonemanget kring runstenarna och i den tidigare diskussionen kring -lev/-löv-namnen är det sannolikt så att huvudgården i Gundralöv existerat som stormannagård under vikingatid.


Flera huvudgårdars kyrka?

Bjîresjñ kyrkaBjîresjñ kyrka

I Bjäresjö finns kyrkan alldeles intill huvudgården Berghusa gård. Byggnaderna har utgjort en enhet. Att samma byggnadsmaterial, Köpingesandsten, använts till både kyrka och huvudgård ger stöd för denna teori. Något sådant kan vi inte med bästa vilja notera i Gundralöv. Så finns det då möjlighet att se kyrka och huvudgård ur ett annat perspektiv?
   I de skriftliga dokumenten omnämns Balkåkra kyrka i Balkåkra socken som patronatskyrka för Ruuthsbo gods. Här finns ett speciellt gravkapell. Men det är sentida uppgifter. Det var först 1773 som riksrådinnan Ebba Ruth fick patronatsrätten till Balkåkra kyrka. Att kyrkan i Balkåkra skulle ha fungerat som patronatskyrka till Gundralöv även under tidig medeltid finns det inget som tyder på. I de medeltida breven om Balkåkra nämns ingen kyrka. Dessutom visar kyrkoantikvariska dokumentationer att Balkåkra kyrka uppförts först under slutet av 1200-talet. Portalen sitter långt från västmuren, vilket är vanligt i senmedeltida kyrkor. Portalplaceringen visar också att vi inte har med en stormannakyrka att göra, då denna är så placerad att någon stormannabänk inte kan ha funnits i kyrkan.
   Tidigare tolkningar antyder att kyrkan i Balkåkra är en ersättare till huvudgårdskyrkan i Borrsjö, men att kyrkan i Balkåkra uppförts som en församlingskyrka. Så med rådande forskningsläge tycks vi kunna avskriva kyrkan i Balkåkra som eventuell huvudgårdskyrka till huvudgården i Gundralöv. Så låt oss därför återvända till huvudgårdskyrkan i Bjäresjö och se om den möjligen kan ge en ledtråd till Gundralövs saknade kyrka.
   Bjäresjö utmärker sig på många sätt gentemot de andra tidigmedeltida kyrkorna. Byggnadstekniken med kvaderhuggen sten är en av många detaljer. Kyrkan var ett påkostat byggnadsverk i anslutning till huvudgården Berghusa gård. Även läget för Bjäresjö kyrka är speciellt. Kyrkan ligger högt i landskapet och torde ha synts vida omkring.
   En tanke som dyker upp, är att Bjäresjö kyrka kan ha tjänat som patronatskyrka till fler huvudgårdar än Berghusa. Jag tänker då förstås i första hand på huvudgården i Gundralöv. Gundralöv by ligger närmare Östersjön och har inte haft det dominerande läge som Bjäresjö haft och har. Är det så att två eller fler herremän tillsammans bekostat kyrkan för att på ett mer påtagligt sätt visa sin makt? Det är visserligen endast en hypotes och som blir väldigt svår att bevisa, men stöd för antagandet kan vi finna i Martin Hanssons undersökning av medeltida huvudgårdar i Småland. Här finns ett flertal huvudgårdar som saknar en romansk stenkyrka, men i socknar med flera huvudgårdar finns det nästan alltid en stenkyrka. Det är något som man bör ta i beaktande i diskussionen kring Bjäresjö sockens medeltida historia.

En alternativ bild

Med följande artikel har jag velat visa på en alternativ tolkning av huvudgårdsproblematiken i Bjäresjö socken. Genom en ny genomgång av det utgrävda materialet från Berghusa gård och genom att utvidga området och diskutera fler huvudgårdar i socken växer en annan bild fram än den som tidigare presenterats i den klassiska "Bjäresjömodellen".
   Tidigare forskning har varit koncentrerad till Berghusa gård i Bjäresjö, hur denna gård legat som en enhet med kyrkan och byn och hur gården senare flyttats ut till Bjersjöholm på grund av de oroliga tiderna under mitten av 1300-talet. Med stöd av arkeologiska fynd, ortnamnsforskning och historiska källor kan en alternativ bild istället presenteras.

I Bjäresjö socken omnämns 1366 tre huvudgårdar. Det är Berghusa gård, samt gårdarna i Gundralöv och Bjersjöholm. Berghusa är ett vikingatida husanamn, medan Gundralöv hör till våra allra äldsta ortnamn och som dateras till folkvandringstid, ca 550 e.kr. Resultatet av nyare ortnamnsforskning av namnet Gundralöv, visar att en man vid namn Gunthifrithuz gett sitt namn till gården. Namnet är starkt förankrat i bygden och det är först 1810 som godset byter namn till Ruuthsbo.

Vid en jämförelse med gården Berghusa gård i byn Bjäresjö kan påvisas att den medeltida gården i Gundralöv har betydligt äldre anor än huvudgården i Bjäresjö.

Av stort intresse är också hur de båda huvudgårdarna har varit placerade i landskapet. Äldre järnålderns gårdar var företrädesvis placerade intill vattendrag, vilket hade en orsak i den boskapsekonomi som man bedrev. Tillgång till färskvatten var av yttersta vikt för djuren. Gundralöv ligger i det yttre backlandskapet intill kustbygden vid Svartån, medan Berghusa gård ligger längre in i det yttre backlandskapet. Förhållandet är typiskt för vad som hände under 900-talet i området. Jordbruket blev mer dominerande och det backlandskapet var mer lämpad för jordbruk. Även kungamakten och stormannaklassens behov av ett ekonomiskt överskott bör vägas in i detta sammanhang.

Trots fokuseringen på huvudgården Berghusa gård, mister Gundralöv inte sin betydelse under medeltiden. I ett av de medeltida breven från 1366 möter vi riddaren Johannes Pedersen på Gundralöv. Gården är i högsta grad levande och har en huvudgårds funktion.

Mest intressant är dock det möjliga förhållandet mellan huvudgårdarna vi kan se om vi tänker på kyrkan i Bjäresjö med sina speciella byggnadsdetaljer. Man skulle mycket väl kunna se kyrkan som patronatskyrka till mer än Berghusa gård. I så fall har flera stormän valt att manifestera sig mot allmogen. Tillsammans skulle man då ha bekostat de exklusiva detaljerna i kyrkan. Samtidigt poängterade man sin gård genom namn och runstenar, med andra ord, vikten av den privata sfären i den allmänna sfären. Detta synsätt betonar också huvudgårdarna som samarbetande enheter och inte som ensamliggande öar i landskapet.

Huvudgårdarnas betydelse avtecknar sig också genom att ligga kvar på samma plats under lång tid. Gårdarna har inte flyttats ut som man tidigare antagit i enlighet med Bjäresjömodellen.

Birgitta Åkessom, infoArtefact

Litteraturförteckning

Anglert, Mats 1989 Den kyrkliga organisationen under äldre medeltid By, huvudgård och kyrka
Artursson, Magnus 2005 Böndernas hus. Järnålder vid Öresund band 1 red Anne Carlie.
Bjersjöholm med Ruuthsbo 1937
Brink, Stefan 1990 Sockenbildning och sockennamn. Studier i äldre territoriell indelning i Norden.
Callmer, Johan 1986 To Stay or to Move. Some Aspects of the settlement Dynamics in Southern Scandinavia in the seventh to Twelf Centuries A.D With special Reference to the Province of Scania, Southern Sweden. MLUHM 1985-1986
Callmer, Johan 1986 Bebyggelse och landskap under sen järnålder och äldre medeltid. Delprojekt B4. Det sydsvenska kulturlandskapets förändringar under 6000 år.Ystadprojektet. En undersökning av människa och miljön ur ett tvärvetenskapligtperspektiv. 1986
Callmer, Johan 1997 Aristokratiskt präglade residens från yngre järnåldern i forskningshistoria och dess problematik. "Gick Grendel att söka det höga huset...." Arkeologiska källor till aristokratiska i miljöer i Skandinavien under yngre järnålder. Red Callmer, Johan/Rosengren, Erik
Hallberg, Göran 1995 Sockennamnets betydelse historiskt och socialt. Sydsvenska ortnamnssällskapets årsskrift 1995
Hallberg, Göran 1997 Skånes sockennamn Sydsvenska ortnamnssällskaptes årsskrift 1997
Hansson, Martin 2001 Huvudgårdar och herravälden. En studie av småländsk medeltid.
Harrison, Dick 1997 Centralorter i historisk forskning om tidig medeltid. "Gick Grendel att söka det höga huset...." Arkeologiska källor till aristokratiska i miljöer i Skandinavien under yngre järnålder. Red Callmer, Johan/Rosengren, Erik.
Karlsson, Lönn 1991 Gårdarna med de äldsta namnen. En undersökning av bosättningar, bebyggelsenamn och namndöd.
Nilén, Kristina 2001 Ruuthsbo gods. Antikvarisk kontrollrapport.
Nilsson, Sten Åke 2002 Skånska kulturmiljöer Slotten och landskapet.
Pamp, Bengt 1983 Ortnamn i Skåne
Pamp, Bengt 1988 Skånska orter och ord
Peterson, Lena 2003 Gundralöv. Sydsvenska ortnamnssällskapets årsskrift 2003
Riddersporre, Mats 1998 Lantmäterihandlingar, runstenar och huvudgårdar. Några kommentarer och spekulationer i ett lokalt geografiskt perspektiv. By, huvudgård och kyrka
Rosborn, Sven 1996 Bjärsjöholm.Ystadiana 1996
Skansjö, Sten et.al 1989 Huvudgårdarna i källmaterialet. By, huvudgård och kyrka
Skansjö, Sten 2002 Med början i medeltiden Slotten och landskapet.
Strandberg, Svante 1997 Ortnamn i språk och samhälle
Strid, Jan Paul 1993 Kulturlandskapets språkliga dimension. Ortnamnen
Ståhl, Harry 1976 Ortnamn och ortnamnsforskning
Sundnér, Barbro 1989 En kronologisk studie av Ystadområdets kyrkor. By, huvudgård och kyrka
Søndergaard, Bent 1972 Indledende studier over den nordiske stednavnetype lev (löv)
Tesch, Sten 1983 Ystad II - en omlandsstudie. Landet födde männen, havet och skapade staden.
Åkesson, Birgitta 2005 Bjäresjö - utflyttningen som kom av sig. InfoArtefact nr 5 2005 www.infoartefact.se

Andra källor

Fornminnesregistret Bjäresjö socken
Hallberg, Göran Dialekt och ortnamnsarkivet i Lund, e-brev 051018
www.runeberg.org Ruuthsbo gods och curia
www.hellefors.se/skolor/kallan/slott.htm
www.vobam.se/suecia2htm
www.abc.se/m225/lig/bilager.html
www.raa.se/uv/saab/bak_kultgeo.htm
www.m.lst.se/kartor/index.cfm?page=72C9193B-FB7B-E630-31AF9608DEA287CD
www.vassmolösa.nu/sidor/%C5r%201329.htm
www.ariadne.uio.no/runenews/runefind.htm

Medeltida brev

DD3:7 nr 393


©Arkeologiska nyheter & facta - Internet Malmö 2005
ą
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 10:45
ą
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 10:45
ą
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 10:45
ą
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 10:45
Comments