artikel 34

Slagfältsarkeologi vid Södra Stäket

Inledning

Hösten 2003 drogs riktlinjerna upp för projektet ”Slagfältsarkeologi vid Södra Stäket”. Projektets syfte är att med arkeologins hjälp öka förståelsen om den händelse som utspelade sig strax utanför Stockholm den 13 augusti 1719 då ryska och svenska förband drabbade samman. I anslutning till Södra Stäket, det vill säga nuvarande Baggensstäket i Nacka, finns idag anläggningar och materiella spår från striden i form av slagfält, skansar, försänkningar, massgravar och ryssugnar samt eventuella ryska galärer som gick till botten under striden.
   Vid sidan av själva forskningsprojektet finns även en vision om ett framtida besökscenter som bland annat skall bygga på resultatet från undersökningen. Projektets bedrivs av Riksantikvarieämbetet sedan augusti 2005 i samarbete med Armémuseum, Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet (Stockholms universitet) och Marinarkeologiska sällskapet (MAS) samt de lokala hembygdsföreningarna Saltsjöbadens hembygdsförening, Boo hembygdsförening och Värmdö Skeppslags fornminnesförening.

Glenn Foard Glenn Foard - från Battlefields Trust i England - tillhörande projektets referensgrupp på besök. Här vid det så kallade Skogsömonumentet.

Foto: Tomas Englund.

Föreliggande artikel berör den provundersökning som undertecknad genomförde tillsammans med Lars Winroth 2004 och 2005 under sammantaget en veckas tid. Syftet var att undersöka en utvald del av slagfältet med metalldetektor för att fastställa slagfältets potential för en mera substantiell undersökning i framtiden. Resultatet blev mycket tillfredsställande med åtskilliga fynd. Men innan denna genomgång gör vi först en historisk rekapitulation.

Stora Nordiska kriget (1700-1721)

Stora Nordiska kriget bröt ut år 1700 när Danmark, Sachsen-Polen och Ryssland, ingående i en allians, angrep Sveriges kolonier på andra sidan Östersjön. Den unga och hitintills oprövade Karl XII sattes tillsammans med sina rådgivare på svårast möjliga prov. Framgångarna för Sverige var betydande under de sex första åren av kriget, dels genom att man tvingade Danmark till att ingå fred (med hjälp av flottstyrkor från Holland och England), dels genom att man lyckades utmanövrera August II (kurfurste över Sachsen och kung över Polen).
   Den första större motgången kom i samband med att Karl XII vände sig mot Ryssland och huvudantagonisten tsar Peter. Först besegrades en hel svensk armé vid Poltava 1709 som fyra år senare följdes av kapitulationen av general Magnus Stenbocks krigshär vid Tönningen och slutligen genom Karl XII:s död i samband med belägringen av Fredrikshald i Norge 1718. Tsar Peter, hade redan halvåret innan Karl XII:s död påbörjat arbetet på ett gigantiskt projekt, vilken bestod i att med en enorm flotta föra över en armé som främst skulle bränna ner Stockholm men även terrorisera utmed Sveriges kuster för att därigenom tvinga Sverige till fred.
   På pappret skulle flottan bestå av 130 galärer, 100 skärgårdsbåtar samt 20 linjeskepp som tillsammans skulle transportera över 30 000 man. Specialvapnet utgjordes av grundgående galärer som kunde ta sig djupt in i de svenska vikarna. Hur stor flottan slutligen var när den lämnade Lemland på Åland den 10 juli 1719 vet vi idag inte. När general Fjodor Apraksin, befälhavare för hela operationen, nådde Stockholms ytterskär med sin flotta väntade det första stora hindret, att ta sig förbi Vaxholms fästning för att kunna nå Stockholm. Vid platsen låg även Stockholmseskadern under amiral Evert Didrik Taube som tillsammans med befästningen förfogade över 400 kanoner, vilket ryssarna förstod skulle vara rena självmordet att ta sig förbi. Ryssarna sökte nu efter en alternativ väg och begav sig i mitten av juli in i Baggensfjärden med en liten galäreskader för att rekognosera vid Baggensstäket. Platsen som vid tidpunkten var dåligt befäst utsattes turligt nog inte för ett ryskt intrång då de ryska förbanden nöjde sig med att sätta eld på skog och byggnader utmed Baggensfjärdens stränder.

Striden vid Södra Stäket

Månaden senare den 13 augusti, någon gång mitt på dagen, styrde återigen en rysk galäreskader in i Baggensfjärden. Landstigningen skedde vid Baggensstäket med sex bataljoner (hur stor numerär ryssarnas styrka exakt utgjordes av vet vi idag inte. Det finns uppskattningar om allt från 3 000 man till 6 000), dels vid norra delen av infarten på Boo sidan med tre bataljoner, dels vid södra delen av infarten på Skogsö med tre bataljoner. Syftet var att rensa bort försänkningarna för att möjliggöra galärflottans fortsatta väg in till Stockholm.
   På plats fanns redan fortifikationsöversten Baltzar von Dahlheim med över 400 tremänningar (den tidens reservdelssoldater eller hemvärn). Tremänningarna hade under von Dahlheims ledning under en månads tid befäst infarten med försänkningar och skansar då man befarade en förestående rysk landstigning. Försänkningarna utgjordes av stenfyllda skutor som hade sänkts till botten för att hindra galärerna från att ta sig igenom. Skansarnas funktion var att med tung beskjutning hindra fienderna från att försöka hugga upp försänkningarna. Vid Lännerstasundet låg dessutom en galäreskader, under kommendör Gustaf von Grooth, som kunde bestryka försänkningarna med artillerield samt ge understödande eld kring stränderna vid sundet.

Apraksin Målning föreställande den ryske generalen Fjodor Apraksin som förde befäl över hela operationen samt landstigningsstyrkan vid Södra Stäket.

Södermanlands regemente som var placerad i Skarpnäck fick uppgiften att illa kvickt bege till Skogsö. Enligt de skriftliga källorna anlände överstelöjtnant Henrik von Essen med Andra bataljonens 350 man vid sjutiden på kvällen. Bataljonens roll var att bistå tremänningarna i avvaktan på ytterligare förstärkning. Timmen senare, då solen hade gått ned, infann sig även överste Rutger Fuchs med Livbataljonens 470 man. Hårda strider utspelade sig då ryska grenadjärer försökte inta skansen vid Knapens hål med sina handgranater. Ryssarna försökte även att bryta upp försänkningen bredvid skansen med understödjande eld från förband placerade på Boo-sidan samt med eldgivning från galärerna. Elden besvarades från de svenska galärer som låg placerade i Lännerstasundet. Samtidigt pågick det stridigheter hela vägen ned till Skogsö träsk.
   Oredan på Skogsö måste ha varit fullkomlig enorm. Å ena sidan för att terrängen är väldigt kuperad vilket försvårade stridsledningen, och å andra sidan för att ryssarna återigen hade satt eld på skogen som tillsammans med krutröken från alla tusentals och åter tusentals avfyrade musköter måste ha skapat extremt dålig sikt. Till detta kan tilläggas att striden slutligen fick avbrytas på grund av att mörkret hade börjat bre ut sig. Även på Boo-sidan försökte ryska förband inta skansen men drevs slutligen iväg efter kraftig beskjutning från galärerna och skansen samt ett extra anlänt förband. Sammandrabbningen varade sammantaget i ca två timmar och förlusterna för svenskarna skrevs till 100 man och för ryssarna 400-500 man.

Slagfält

Den taktiska uppställningen vid slagets början. I vänstra delen av bilden skansen vid Stäkesund på Boo sidan. Till höger skansen vid Knapens hål på Skogsö där själva huvudstriden ägde rum.

Enligt den traditionella historiesynen skall de numerärt sett underlägsna svenskarna inte bara ha besegrat ryssarna utan bildligt talat jagat ryssarna tillbaka till deras galärer. Nya forskningsrön hävdar snarare att det var svenskarna som fick retirera och ryssarna som behöll valplatsen.

Varför undersöka slagfältet?

Händelseutvecklingen under sammandrabbningen är mycket osäker då källuppgifterna är motsägelsefulla och sinsemellan ger olika versioner. Var det båda eller enbart en av de två bataljonerna från Södermanlands regemente som var involverade i striden på Skogsö? Var det ryssarna eller svenskarna som behöll valplatsen på Skogsö? Vad hände framför skansen på Boo-sidan?
   Flera historiker har kritiserat de två primära källornas vetenskapliga värde, det vill säga von Dahlheim respektive Fuchs stridsredogörelser. En historiker uttryckte det som så att de är: ”i det närmaste värdelösa som historiska källor”. Dessa ”segerherrar” hade med stor sannolikhet ekonomiska skäl till att framhäva sina insatser. Vilket kan ha sin förklaring i att föra krig på den här tiden inte bara handlade om att besegra sina fiender. För de högre officerarna var det många gånger även en mycket lönande affärsverksamhet där man kunde befordras, adlas eller premieras för sina stridsinsatser. De senaste forskningsrönen ifrågasätter dessutom ifall Fuchs överhuvudtaget deltog i striden med sin bataljon. Att en rysk källa vidare berättar att ett svenskt kavalleriförband var med i striden, vilket inte de svenska källorna omnämner, gör inte det totala intrycket mindre förvirrande. I avvaktan på att nya dokument påträffas, kanske från ryska arkiv, skulle en arkeologisk undersökning av slagfältet kunna öka förståelsen kring stridens händelseförlopp.

Rutger FuchsTeckning avbildande överste Rutger Fuchs. Enligt traditionen tillskriven som en av två svenska segerorganisatörerna vid Södra Stäket.

Men vad kan en arkeologisk undersökning bidra med? En arkeologisk insats kommer inte heller den att kunna ge en komplett sanning, men vi kan åtminstone komma en bra bit på vägen. Signifikant för slagfältsarkeologin är att man nagelfar slagfälten i jakten på små arkeologiska fragment som projektiler, uniformsdetaljer, trasiga vapen etc. Med dessa ledtrådar bygger man sedan ett enormt pussel där man med hjälp av fyndspridningskartor, analys av terräng och siktlinjer samt ballistiska beräkningar kan fastställa allt från enskilda soldaters företag till truppförflyttningar på slagfältet.
   En slagfältsundersökning kan närmast liknas vid en brottsplatsutredning där kriminalteknikern söker indicier för att kunna finna avgörande bevis. På detta sätt kan framtagandet av ett nytt källmaterial förhoppningsvis kasta nytt ljus över stridssekvenserna och reda ut de motstridiga källuppgifter som tecknades ner för nästan 300 år sedan.

Resultatet av undersökningen

Innan fältarbetet påbörjades hade vi bestämt oss för att göra en insats vid Skogsö träsk där enligt källorna en hård strid utspelats mellan svenskarnas högra flygel på ena sidan och ryssarnas vänstra flygel på andra. Platsen idag utgörs av hästhagar och en kolonilott. Det är svårt att föreställa sig att den en gång utgjorde ett stycke dramatiskt kapitel i svensk historia. Terrängen på Skogsö kan beskrivas som kuperad med skogklädda höjdryggar och dalstråk samt öppen mark med inslag av våtmarker. Platsen ser med andra ord ut som allt annat än de enorma och platta slagfält man finner vid Lund, Landskrona och Helsingborg.

Översiktsbild

Delar av undersökningsområdet på Skogsö. I bakgrunden vid skogsdungen var ryssarnas vänstra flygel placerad och i förgrunden det som utgjorde platsen för svenskarna högra flygel. Foto: Tomas Englund.

Efter tillstånd från Stockholms länsstyrelse, Nacka kommun och enskilda markägare gav vi oss ut till Skogsö. Vi kryssade fram, utrustade med metalldetektorer och GPS, mellan hästar - som vid ett obevakat tillfälle åt upp vår matsäck - träd, stenar och husknutar under sammantaget en veckas tid. Det visade sig bli svårare än vi trodde att söka i hästhagarna som var formligen nedlusade av metallskräp härrörande från handelsträdgården som låg där fram till 1960.

Muskötkula En av flera muskötkulor som påträffades, kaliber 18 mm. Foto: Lars Winroth.

Genom att diskriminera detektorerna gick sökandet slutligen riktigt bra. Även om fältinsatsen var begränsad signalerade resultatet tydligt på platsens framtida potential. Vi lyckades även få fram ett första preliminärt resultat. En tydlig koncentration av muskötkulor i en av hästhagarna markerade nedslagsplatsen av kulor avfyrade från svenskt håll mot den ryska vänstra flygeln. Ungefär 150 meter väster om kulorna, där svenskarna stod uppställda, upphittades en karolinsk uniformsknapp samt flera järnfragment sannolikt härrörande från muskötgevär som gick sönder i striden.
   Redan nu under våren - i maj månad - kommer slagfältsteamet ge sig ut på Skogsö igen för att göra en första officiell undersökning av slagfältet eftersom vi nu har blivit tilldelade forskningsanslag från bland annat Nacka kommun. För er som är intresserade att följa arbetet framöver kan rekommenderas projektets officiella hemsida: http://www.raa.se/uv/slagfalt2004/staket.htm

Tomas Englund, Riksantikvarieämbetets slagfältsteam


©Arkeologiska nyheter & facta - Internet Malmö 2006
ą
1.jpg
(47k)
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 10:27
ą
2.jpg
(20k)
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 10:27
ą
4.jpg
(10k)
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 10:27
ą
5.jpg
(45k)
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 10:27
ą
6.jpg
(21k)
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 10:27
ą
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 10:27
Comments