artikel 12

Vittene - mer än guld

Inledning

Vittene - lokalisering1995 kom en tvåtusen år gammal guldring till allmän kännedom. Fyndet gjordes i Vittene i Västergötland och utmynnade i Vitteneprojektet (se bland annat Populär Arkeologi 1998:1). Nu, år 2001, börjar projektets resultat skönjas och det första som presenteras är en studie över Vittenebygdens förhistoria. Studien läggs fram 2001-03-16 som licentiat-uppsats vid Institutionen för arkeologi Göteborgs universitet. Texten finns tillgänglig on-line via: www.hum.gu.se/ark/online.

Guldringen blir en skatt på en boplats

När guldringen kom i antikvarisk vård insåg man omgående att platsen måste säkras ifall det skulle finnas mer guld där. Området söktes av med metalldetektor och ytterligare fyra guldföremål hittades (sehttp://www.historiska.se/collections/research/Vittene.html). Metalldetektoravsökningarna kompletterades med sökschaktningar med traktorgrävare och en rik boplats från tiden kring kristi födelse hittades.

VitteneboplatsenVitteneboplatsen

Boplatsen är mycket speciell. På platsen finns bland annat tjocka kulturlager bevarade. Ett tiotal huslämningar och ett trettiotal rektangulära härdar ungefär 2x1,3 m stora har hittats genom arkeologiska undersökningar åren 1997-1999. Bland fynden märks importerad keramik. 
   Ett märkligt fynd är en romersk pläterad denar från 70-talet efter kristi födelse som påträffades 1998. Myntet är nämligen en antik förfalskning. Att själva boplatsen är bevarad är på sätt och vis ett under. På 1960-talet planerade man att lägga om vägen söder om Hunneberg. Den aktuella sträckningen skulle gått rakt genom Vittene-boplatsen. Planeringen stupade bland annat på att ett fint och formrikt järnåldersgravgält låg i vägsträckningen.

Gravfältet Högarna

Innan Vitteneguldet hittades var det framför allt ett fint gravfält norr om Vittene som rönt uppmärksamhet. Gravfältet har nr 4 i fornminnesregistret. Gravfältet finns antytt i äldre skifteskartor och utifrån dessa kan man anta att det varit betydligt större. Det finns uppgifter från början av 1900-talet utifrån vilka man kan anta att gravfältet var minst 20% större på den tiden (se gravfältskartan nedan där gula områden utgör områden som påverkats i sen tid).

Högarna.
Högarna.

I de skriftliga källorna talas det bland annat om att den så kallade "Kungshögen" (nr 80 på kartan), som var lika hög som farstukvisten, togs bort i samband med att man byggde en ny mangårdsbyggnad. 
   Det finns åtskilliga keramikurnor som ramlat ur schaktväggarna i det grustag som fram till slutet av 1920-talet åt sig allt djupare in i gravfältet. Gravfältet ligger för övrigt på en moränås med ett lämpligt stenmaterial för vägbyggnationer, vilket gjort grustäkt till en självklarhet. I början av 1900-talet hittade man för övrigt en vikingatida spjutspets i samband med just grustäkt.
   På 1920-talet var arkeologen och museiintendenten vid Göteborgs Museum, Georg Sarauw, på plats. Han undersökte en gravhög i vilken han fann keramik från romersk järnålder. Gravfältet Högarna är inte det enda i bygden. På impediment runt om i området finns flera stensättningar, några hundra meter norr om kyrkan ligger en ensam hög som kan vara den sista resten av ett gravfält och i skogarna finns flera hällkistor.

Ett nyupptäckt gravfält

InventeringInventering

En knapp halvkilometer sydväst om gravfältet "Högarna" har vi under inventering hittat ett mindre, men minst lika intressant, gravfält. Det har varit använt under två skiljda tidsperioder. Först har gravfältet använts vid tiden kring kristi födelse, vilket innebär att det är samtida med guldet och Vitteneboplatsen. Det är sannolikt på denna plats som Vitteneboplatsens inbyggare ligger jordade. Därefter har det varit ett uppehåll och under vikingatiden har man åter igen gravlagt människor på platsen. 
   Det är inte bara gravplatser som varit av intresse för projektet. Av stor vikt har varit att lokalisera andra boplatser, samtida med guldet, för att kunna skissera hur bygden använts på den tiden det begav sig.

En livskraftig bygd

Sökandet efter fler boplatser har gjorts via arkivstudier, inventering, metalldetektoravsökning och sökschaktning. Utifrån det arbetet kan vi konstatera att Vitteneboplatsen låg mitt i en livskraftig bygd. Ett tiotal boplatser från äldre järnålder har identifierats. På de flesta av boplatserna vet vi att man har hanterat järn till husbehov. Vi har även funnit ett flertal renodlade järnhanteringsplatser spridda i bygden. Detta är inte konstigt med tanke på att det finns gott om järnmalm i form av rödjord och att skog till träkol finns nära var man än är i bygden. 
   Från pollendiagram vet vi att man bland annat odlat råg, men några förhistoriska fossila åkrar har vi inte funnit. Detta beror på att man under 1800-talet tog i stort sett all möjlig, och omöjlig, mark i anspråk för odling. Detta har även satt sina spår i form av havreåkrar i skogarna.
   Bebyggelsen under äldre järnålder låg på jämna avstånd på höjdryggar med bra dränering. Dessa har bundits samman med stigar och eventuellt mindre vägar.

Karta över Vittene
Karta över Vittene

Genom hela bygden löper Björkeån. Det verkar som om det främst är det två kilometer breda området mellan Björkeån och Hunneberg som varit intensivt brukat. Spåren söder om Björkeån framstår som mer spridda. Denna skiljelinje mellan den norra och södra delen av bygden finns markerad på kartan. Där finns även boplatser markerade med hussymboler, gravar med trekanter och järnhanteringsplatser med femkanter. 
   De båda diskuterade gravfälten är markerade, vitteneboplatsen (raä 57) likaså. Man kan konstatera att den äldre järnålderns bebyggelse har ett spridningsmönster som påminner om de utskiftade historiska gårdarnas spridning.

Yngre järnålder

Den yngre järnålderns lämningar har varit problematiska att lokalisera. När vi når upp i folkvandringstid försvinner spåren, som på så många andra platser. Vi vet genom inventeringar mycket väl var vi har gravarna från denna tid, men boplatserna förblir dolda. Vitteneboplatsen överges i slutet av romersk järnålder. Vi vet inte vart den flyttar, men en gissning är att bebyggelsen ligger på samma platser som den historiska bebyggelsen gjorde innan skiftena. 
   Förändringarna syns även i de tidigare diskuterade gravfälten. Vittenegravfältet överges och ett nytt gravfält, "Högarna", tas i bruk. Det nya gravfältet utnyttjas ända in i vikingatiden. I början av vikingatiden börjar man åter gravlägga de sina på Vittenegravfältet. Urnegravarna från tiden kring kristi födelse täcks med högar och små stensättningar av olika former.
   Som vår kunskap är idag verkar Vittenebygden förlora sin höga status under folkvandringstiden. En splittring av bygden i en nordlig och en sydlig del sker troligen i övergången till medeltid. Detta kan antas genom att det stora hedniska gravfältet ligger i den norra delen av bygden, medan den nya religionen manifesteras i form av en liten kyrka som hamnar i den södra delen av bygden. Den kyrkoplats som valdes ligger långt ifrån bevarade gravfält, eventuellt kan en hög ett par hundra meter norr om kyrkan vara de sista resterna av ett gravfält, men detta har ej gått att verifiera.

Plundring

Inom Vitteneprojektet har vi redan från starten haft oärliga individer inpå knuten. Detta har märkts genom att vi vid flera tillfällen hittat de gropar de lämnar efter sig när de grävt upp den metall de lokaliserat med hjälp av metalldetektor. Det första tillfälle detta uppmärksammades var 1996 då någon eller några sökt av guldfyndplatsen med hjälp av metalldetektor nattetid. Efter sig lämnade de ett femtiotal karaktäristiska spadbladsbreda gropar i marken. Ungefär samtidigt märkte en av markägarna att någon varit på och manipulerat hans ytterbelysning som är kopplad till en rörelsedetektor. 
   Det finns även ögonvittnen som kan berätta att man nattetid kunnat se flera individer med ficklampor på guldfyndplatsen. Ficklamporna har släckts så fort det synts en bil i närheten. Tyvärr sattes detta inte i relation till plundring förrän vederbörande läste att platsen plundrats i tidningar. Med största sannolikhet har plundrarna gått tomhänta från platsen. Den var redan säkrad av antikvarisk personal som sökt av området med metalldetektorer både en och två gånger dessförinnan.
   Sedermera har ytterligare två plundrade platser i Vittenebygden lokaliserats. Att plundringen ägt rum i närheten av bebodda hus har inte avskräckt de som utfört den. Totalt har 2,5% av den yta vi sökt av med hjälp av metalldetektor redan haft besök av plundrare. Detta har naturligtvis polisanmälts, då det är ett brott mot fornminneslagen att använda metalldetektor utan tillstånd från länsstyrelsen. Några sådana tillstånd finns inte i området för andra än Vitteneprojektets deltagare. Trots dessa samvetslösa plundrares framfart kan vi med viss möda teckna en nyanserad bild över vad som skett i Vittenebygden i förhistorisk tid.

Leif Häggström, Institutionen för arkeologi, Göteborgs universitet

Referens Leif Häggström 2001. ...NÅGRA LEMNINGAR OM ÄN FÖRSTÖRDA.... en fornlämningsbiografi över Vittenebygden. 
Lic-uppsatsen finns utlagd online påhttp://www.hum.gu.se/ark/online.htm


©Arkeologiska nyheter & facta - Internet Malmö 2000
ą
Bert Åkesson,
14 dec. 2011 13:46
ą
Bert Åkesson,
14 dec. 2011 13:46
ą
Bert Åkesson,
14 dec. 2011 13:46
ą
Bert Åkesson,
14 dec. 2011 13:46
ą
Bert Åkesson,
14 dec. 2011 13:46
Comments