Navigering

Senaste webbplatsaktiviteten

Killar som slår sina killar!

 
 

 

 

 

 
Första slaget fick jag på en kryssning. För att han var kanonfull. Jag tänkte inte så mycket på det då, det skulle inte hända igen. När han var nykter var han trevlig, kärleksfull och kul att umgås med.

 

Han slog mig i huvudet med en planka från barnens våningssäng. Han slog sönder badrum, handfat och ett fönster. På sin födelsedag sparkade han mig så mycket över hela kroppen att jag trodde jag skulle dö.

 

Men jag anmälde honom inte. Tyvärr är det få homosexuella som vågar polisanmäla, så polisen har ingen uppfattning om hur pass allvarligt det egentligen är. Om fler utsatta vågade tala om hur verkligheten ser ut borde det resultera i att man kan få bättre hjälp.

 

Till slut hände ändå det som fick mig att göra en polisanmälan. Det var en sommarkväll, vi hade druckit några öl med gamla vänner till mig. När vi kom hem började bråket. Han blev svartsjuk och så arg att han kastade ut mig på gatan. När jag efter några timmar tog mig in i lägenheten igen vaknade han och blev vansinnig över att hitta mig där, i vårt gemensamma hem. Han fick in en fullträff rakt över näsan så den knäcktes. Blod överallt. Han fick panik och lämnade lägenheten. Då tog jag mod till mig och ringde polisen.

 

Han fick bara en månads fängelse. Misshandeln klassades som grov, om det skett i ett heterosexuellt förhållande hade mannen antagligen fått ett längre straff.

 

När man tänker på misshandel i relationer så tänker man oftast på en man som misshandlar en kvinna. Det är logiskt, eftersom det är vanligast. Våld i homosexuella förhållanden pratas inte om, delvis för att vi inte vågar polisanmäla. Är det för att vi äntligen har blivit accepterade i det heterosexuella samhället, och inte gärna skyltar med våra problem? Min känsla är att det är en oskriven lag i homovärlden att man ska hålla tyst. Jag har försökt att komma i kontakt med utsatta, men har inte lyckats. Det finns statistik som visar att var fjärde homosexuell person har utsatts för partnervåld, sanningen är att det finns lika många problem i samkönade förhållanden som i heterosexuella.

 

Min pojkvän flyttade till slut till Stockholm, och det var då min kris kom. Jag blev sjukskriven fram till rättegången. Min läkare skrev ut lyckopiller och sömntabletter. Det var i stort den hjälpen jag fick.

 

Jag började dricka en hel del för att dämpa min ångest. Det gick så långt att jag sökte mig till beroendekliniken och började äta antabus för att bryta mitt destruktiva beteende. Där fick jag en kontaktperson som bara pratade om mitt drickande, inte om det jag upplevt.

 

 

Vägen att bryta upp kan vara lång och svår. En nära vän frågade mig varför jag höll tyst så länge. Jag hade inget riktigt bra svar, jag var rädd att jag inte skulle bli trodd. Jag var rädd för att polisanmäla för jag trodde inte polisen skulle ta mig på allvar. En man kan väl försvara sig och slå tillbaka?
 
Här nedan finner ni två program som behandlar ämnet ur ett offrer respektive förrövares synvinkel.



 

Underordnade sidor (1): repotage
Č
Ć
Detosynligavåldetdel1(offer)mp3.mp3
(5812k)
Fredrik Rydmyr,
11 nov 2008 04:28
Ć
Detosynligavåldetdel2(förrövare)mp3.mp3
(5918k)
Fredrik Rydmyr,
11 nov 2008 04:31
Comments