SWEDEN MAIN PAGE‎ > ‎

Regeringen - statlig tjänst eller Storebror?

Sedan mars i fjol har jag växlat brev med Erik Scheller från Utblidningsdepartmentet - trots att jag skrev i första hand till Jan Björklund. Jag skrev ett förslag om min önskan att etablera en ny friskola, baserad på en skolmodell som grundades i USA 1968. Den 6:e december kom hans senaste svar - jag vill inte prata om det längre. Enligt mig är detta ett tecken på maktmissbruk, och ett brott mot mina och mina barns mänskliga rättigheter, vilka är definierade av både FN och EU. Min second opinion är alltså mitt sista brev till Erik Scheller. Om jag får möjlighet att ge information eller bakgrund till vad brevet handlar om, tycker jag att det kan vara av intresse.

Publicerad 28 Januari 2010 av

Jim Whiteford


Det är inte bara hemundervisning som inte tillåts. Är det här verkligen en regering som gick till val på valfrihet? 

Jag har haft brevväxling med Utbildningsdepartementet sedan mars i fjol, om en ny skolmodell som grundades 1968 i USA. Den finns nu i 6 olika demokratiska länder. Jag lade fram ett förslag om hur en sådan skola kunde fungera i Sverige, och förklarade att föräldrar och barn har rätt att välja en undervisning som är överens med deras filosofiska övertygelse. 

Det bryr regeringen inte sig om. Enligt mig är detta ett tecken på maktmissbruk, och ett brott mot mina och mina barns mänskliga rättigheter, som är definierade av både FN och EU. Det följande är mitt senaste brev till en av Jan Björklunds medarbetare, Erik Scheller, som tog hand om ärendet. 

Hej Erik, 

Ja, det är väl synd. Alltså, det verkar som du hade bestämt dig från första början att både modellen och mitt förslag inte skulle få ett noggrant genomförande. Enligt mig är detta ett tecken på antingen regeringens självbelåtenhet, eller något sorts tjänstefel. Som Ingvar Carlsson sa ungefär för 25 år sedan, regeringens roll är att stödja befolkningen att leva i frihet, och inte att bestämma över dem när det gäller deras val. Det verkar som dagens Moderaterna inte står för frihet i samma grad som 80-talets Socialdemokraterna - något som åtminstone Anne-Marie Pålsson har märkt. 

Utbildningsdepartementet vet mycket väl att det är många, bland forskare, lärare och föräldrar som letar efter olika former av "progressiv" pedagogik. Att ständigt svara med "skolan bör vara likvärdig" är en ursäkt för att inte tänka vidare. 

Även om du har rätt i att det finns en bred enighet i riksdagen om att skolan bör vara likvärdig, är det ett problematiskt argument. Jag som förälder har rättigheter, vilka FN och EU har definierat. En bred enighet i riksdagen att stå emot mina rättigheter är ett påläggande av politisk vilja - med andra ord, en sorts diktatur. Det andra problemet är förstås att skolan inte kan vara likvärdig. Vad jag förstått föddes idén om en likvärdig skola i Sverige under 1840 talet (Ljunghill, Lena Fejan, En skola för alla – vad blev det av visionerna (1995) sid 17), och även idag - alltså 170 år senare - funderar man om det är faktiskt ens möjligt. 

Här
 kan du läsa några statistiker om frågan.

Faktum är att rådande sociala och ekonomiska förhållanden betyder att skolan ska variera beroende på område, i olika delar av samma stad, och genom hela landet. Och som jag har försökt förklara genom mina uttalanden kring Sudburymodellen är varje människa unik. Vi har vårt eget sätt att lära oss, vårt eget intresse, våra egna personligheter. Det är rent av omöjligt att försöka skapa "one size fits all" när det gäller utbildning. Jag påstår att både elever och föräldrar bör ha ett val när det gäller livets första 16 eller 18 år. 

Modellen har fungerat betydelsefullt i många olika demokratiska samhällen, och det finns många års bevis på att elever som har genomgått en sådan skolgång åtminstone inte har haft det värre när dem gått ur skolan. Därför tycker jag att det är en besvikelse att bara svara "nej" hela tiden - och inte ens undersöka möjligheterna. Fruktansvärt dåligt, måste jag säga. 

Därför har jag tagit kontakt med en advokatfirma, och vi får se vad det leder till. Troligen kommer vi lägga pengar hos advokaterna i stället för att använda dem åt att hjälpa några av våra barn och ungdomar att få en bättre början i livet. Det är väldigt tråkigt. Jag hoppas det finns en annan väg, och jag fortsätter leta efter den. 

Jag hör av mig lite längre fram, även om du inte vill det! 


http://www.second-opinion.se/so/view/1002

Comments