SWEDEN MAIN PAGE‎ > ‎

Nya skollagen ett steg tillbaka - New Education Law a Step Backwards

Publicerad: 2010-06-20, Uppdaterad: 2010-06-20

Den nya skollagen utgör ett hot mot pedagogisk mångfald. Staten kommer utöva allt mer makt över eleven, och en föråldrad syn på kunskapsinlärning blir allt mer prioriterad och systematisk. Den nya lagen försöker förneka övergången från ett industriellt samhälle till ett informationssamhälle. Vi står innanför mörker tider.


Den 21:a och 22:a juni röstar riksdagen på den nya skollagen. Sett ur ett globalt perspektiv, utgör förslaget ett långt steg tillbaka i tiden. Man kan säga vad man vill om Jan Björklund, som gällande pedagogik är han både praktiskt oerfaren och teoretiskt analfabet (och man har nog rätt i så fall), men han är extremt skicklig som politiker. Han har stadigt tilltalat populärpressen, genom att fördöma som "flum" alla utbildningsverksamheter som inte har disciplin och standardisering i kärnan, och att stödja de gamla goda värderingar av lag och ordning i klassrummet, skenbart med syfte att hjälpa de svaga elever, särskilt från arbetarklassen. Han har också lyckats med att få stöd från många lärare, genom att öka deras legitimitet med bredare krav på behörighet, och underlätta deras arbete med att lagstadga borttagning av "stökiga" elever från både klassrummet och skolan. 

Vad som än må ha varit de (oförväntade) resultaten av de stora friskola reformer införda av Sossorna under 90-talet, motivationen för att öka den pedagogiska mångfalden var klar och passionerad. Den var baserad på en förståelse av ett förändrat samhälle. Som ett erkännande av det industriella samhällets skymning, kreativitet och kritisk tänkande var sedda som två av de viktigaste tillgångar för arbetskraft i ett informationssamhälle. Däremot har staten ett problem med detta. Å ena sidan vill den fortsätta vara framgångsrik och konkurrenskraftig i världens ekonomi, men å andra sidan är den rädd för att tillåta sina medborgare för mycket frihet. En av skolväsendets huvudroll i första början var att förbereda massorna för fabriksarbete - slitigt och repetitivt, det sista statens maskineri ville var att ha kreativa, kritiskt tänkande människor på fabriksgolvet. Därmed var förmågan att sitta stilla i timmar, att utföra oändliga, repetitiva och meningslösa uppgifter, och att prata bara när man har varit tillsagt, väl genomsyrade i skolans verksamhet. Trots många försök av välmenande reformister, har de flesta ansträngningar att ändra denna praxis i skolan misslyckats. 

Det här är inte ett forum för att detaljerat diskutera regeringens förslag. Men riktningen av dess underström är tydlig. I ett samhälle allt mer polariserat av invandringen, och präglat av decentralisering genom till exempel internationellt utbyte av information via nätet, är Major Björklund i full fart med att skalka luckorna. År 1938 förbjöd Tysklands regering hemundervisning, en lag som även idag kan kvalificera en till politisk asyl-sökande. Major Björklund är på väg att göra likadant. Ge kommunens representanter bruna skjortor, och deras (snart förvekligade) auktoritet att bortta elever från klassrummet mot deras eller föräldrarnas vilja, är det klart att den nya skollagen tar oss tillbaka till mycket mörkare tider. (Hur många av dem som blir tvångsflyttade till andra skolor kommer vara invandrare, tror ni?)

Björklund är väldigt nöjd med att hans reformer uppmuntrar arbetarklasserna att få jobb i stället för att bekymra sig med något löjligt som högskola. Vilka sorts jobb kommer de få? Att ta värvning i armén? De kommer säkerligen vara vältränade i skolan för att sitta stilla och lyssna på auktoritära figurer. Så som andra kloka politiker vilka tilltalat massorna i den moderna historien, förenklar Björklund en mängd debatt frågor. Till exempel, pedagogisk forskning är näst intill meningslös eftersom, enligt Björklund, finns det ett brett utbud av åsikter i fältet - detta trots att mer än 100 forskare har skrivit till honom och uttryckt sig om att det han driver fram går tvärs emot vad forskare ha kommit fram till gällande lärande. På detta sätt och som de flesta diktatorer, avslår han debatt som kräver förmågan för kritiskt tänkande. Vem bryr sig om den sociokulturella kontexten och om vikten att ifrågasätta information? Eller att varje människa lär sig i olika takt och att det de får nytta av i deras lärande är helt olika beroende på deras personliga egenskaper? Det är bara flum.

Det finns ett obekvämt problem med kreativitet - det är något som man inte riktigt kan lära ut. Man kan tillåta den, och den kan uppmuntras och stimuleras, men det går inte att banka in den via en auktoritär person eller stat, eller enligt ett fastlagt schema. Genom att öka mängden av obligatoriska prov i varje årskurs i skolan, som Björklund har som mål, trampar man på elevernas förmåga att utveckla både kritiskt tänkande och kreativitet. Den största delen av undervisningstid ägnas åt att förbereda elever att lyckas i proven - förståelse, utvecklande av egna åsikter och tankar är oönskade i detta sammanhang. Man måste lära sig stoffet, och utveckla tentamensteknik. Om Björklund tränade en armé, skulle hans tillvägagångssätt vara så mycket mer värdefullt.

Man må känna sig skrämd av hur dessa undertoner är ens möjliga i en modern demokrati. Dock när man letar i Sveriges grundlagar efter försvar av individens rättigheter mot statens ivriga maktutövande, finns det inte någonting alls. En gång i tiden sa någon att den Svenska konstitutionen finns för att skydda staten i stället för att säkerställa sina medborgares rättigheter. När Björklund växte upp var "välmåendet" av välfärdsstaten mer taget för givet än idag. Att förslaget till den nya skollagen är cyniskt har jag ingen tvekan om - "för kunskap, valfrihet och trygghet". Det minskar både elevernas och föräldrarnas valfrihet, ökar statens kontroll, och strävar efter godkännande av ett slags kunskapsinlärning som de flesta pedagoger uppskattar minst. Man kan bara hoppas att dagens röstberättigade folk ifrågasätter statens påstådda välmående i september.

Om riksdagen röstar för den nya skollagen nästa vecka gör de ett stort tjänstefel mot den mentala och känslomässiga hälsan av landets barn. Det är till och med en besvikelse för Sveriges välkända tradition av nyskapande, och ett slag i ansiktet för hoppet om ett mer integrerat, kreativt samhälle i framtiden. Kanske Björklund lyckas, och gläds av att se när snyftliberaler, intellektuella och konstnärer söker asyl, som de gjort under historiens mörkare tider.


SCHOOL

JIM WHITEFORD OF SCHOOL

New law school a step back

Published: 2010-06-20, Updated: 2010-06-20

The new Education Act poses a threat to educational diversity. The state will exert more and more power over the pupil, and an outdated view of knowledge learning is becoming more systematic and prioritized. The new law tries to deny the transition from an industrial society to an information society. We stand behind the dark periods.


ABOUT THE AUTHOR

I have worked as teachers in various subjects in England, and studied education here in Sweden. I have had correspondence with the Ministry of Education on a school model I want to introduce here, which is based on democratic values and individual interests as the driving force behind all learning. Although the school model has been around for 40 years in more than five different democratic countries, the Department rejects my proposals in total.

The 21st and 22nd June Parliament voted on the new Education Act. From a global perspective, the proposal represents a long step back in time. You can say what you like about Jan Bjorklund, who is his current teaching both practical and theoretical inexperienced illiterate (and you're right in this case), but he is extremely skilled as a politician. He has constantly appealed to the popular press, by condemning as "fuzzy" all educational activities that do not have discipline and standardization in the core, and to support the good old values of law and order in the classroom, ostensibly with the aim of helping the poor students, especially from working class . He has also succeeded in gaining support from many teachers, by increasing their legitimacy with the broader requirements of competence, and facilitate their work with the mandated removal of the "unruly" students from both the classroom and school. 

Whatever may have been the (unexpected) results of the large independent school reforms introduced by the Social Democrats in the 90s, the motivation to increase the educational diversity was clear and passionate. It was based on an understanding of a changing society. In recognition of the industrial society dusk, creativity and critical thinking were seen as two of the most important assets to the labor force in an information society. However, the state has a problem with this. On the one hand, to remain successful and competitive in the world economy, but on the other hand, it is afraid to allow their citizens too much freedom. One of the school system in a Leading Role in the beginning was to prepare the masses for factory work - hard work and repetitive, the last state machinery wanted was to be creative, critical thinking people on the factory floor. Thus was the ability to sit still for hours, to carry out endless, repetitive and meaningless tasks, and to talk only when it has been said, well steeped in school activities. Despite many attempts by well-meaning reformers, most efforts to change the practice of school failure. 

This is not a forum to discuss in detail the Government's proposals. But the direction of its undercurrent is clear. In a society increasingly polarized on immigration, and characterized by decentralization through such international exchange of information via the web, Major Bjorklund is in full swing with the Skalka gaps. In 1938 Germany banned the home education, a law that even today one can qualify for political asylum-seekers. Bjorklund Major is about to do the same. Provide municipal representatives brown shirts, and their (soon emasculated) authority to remove students from the classroom or in their parents' wishes, it is clear that the new Education Act will take us back to the very dark times. (How many of them are forced to move to other schools will be immigrants, do you think?)

Bjorklund is very pleased that his reforms encouraging the working classes to get a job instead of worrying about having something ridiculous that college. What kind of jobs will they get? To enlist in the army? They will certainly be well trained in school to sit still and listen to authoritarian figures. So which other wise politicians who appealed to the masses in modern history, Bjorklund simplifies a variety of discussion questions. For example, educational research is virtually meaningless because, according to Bjorklund, there is a wide range of views in the field - despite the fact that more than 100 scientists have written to him and expressed that he is driving at odds with what scientists have come to the current learning. In this way, and like most dictators, he rejects debate that requires the ability for critical thinking. Who cares about the socio-cultural context and the need to question the information? Or that everyone learns at different rates and that they may benefit in their learning is completely different depending on their personal characteristics? It's just fuzzy.

There is an uncomfortable problem with creativity - it is something you can not really teach. You can allow it, and it can be encouraged and stimulated, but it can not be hammered home over the person or an authoritarian state, or to a defined schedule. By increasing the amount of mandatory testing in each grade in school, as Bjorklund's goal, to trample on students' ability to develop both critical thinking and creativity. Most of the tuition paid to preparing students to succeed in the tests - understanding, developing their own views and thoughts are undesirable in this context. You have to learn stuff, and develop exam technique. If Bjorklund trained an army, his approach to be so much more valuable.

One may feel intimidated by these undertones is even possible in a modern democracy. However, when looking at Sweden's constitutional laws for the defense of individual rights against the state's zealous pursuit of power, there is not anything at all. Once upon a time someone said that the Swedish Constitution is to protect the state rather than to ensure the rights of its citizens. When Bjorklund was growing up was "well-being" of the welfare state more generally for granted today. The proposed new Education Act is cynical, I have no doubt - "the knowledge, choice and security." It reduces both the students and their parents' choice, increasing state control, and seeks approval of a form of knowledge learning that most educators appreciate the least. One can only hope that today's voting public questions the State's alleged prosperous in September.

If Parliament votes in favor of the new Education Act next week they do a great misconduct against the mental and emotional health of its children.There is even a disappointment for Sweden's renowned tradition of innovation, and a slap in the face of hope for a more integrated, creative society in the future. Perhaps Bjorklund succeed, and are pleased to see that sob when liberals, intellectuals and artists seeking asylum, as they have done throughout history darker times.

Comments