SWEDEN MAIN PAGE‎ > ‎

Ett brev från en hemskolemorfar om förnuftet

Ju äldre jag blir, ju mer tycks jag våga ifrågasätta de trossatser jag fick i mig under tidiga år, inte bara från skolan utan även från andra ställen. Visst, jag fick i mig många praktiska verktyg och redskap för att klara och förklara vissa uppgifter, men det var nog i diskussionerna med mina studiekamrater som vi sökte vässa "bondförnuftet" .

Nu fick jag just nedanstående krönika av Ulf Brånell, som gillar att debattera och röra upp magsyran på folk. Den var så "rak" att jag tillåter mig att skicka över den.

Kanske man även får ett annat perspektiv på inlärningsprocessen när man, som jag, hela tiden engageras i ett barnbarns hemundervisning. Det blir då en skola inte bara för barnbarnet utan även för mig.
Ibland går jag så långt att jag tänker: Det intressanta är inte det vi fick lära oss, utan allt som låg utanför det som vi fick lära oss; det som vi inte fick några svar på därför att vi inte ens ställde de rätta frågorna!

Hälsningar från la douce France!
/Gösta

Sunt förnuft - ett skolexempel

Sunda förnuftets huvudregel är  att söka överblicka och beakta ALLT som man känner till, inte bara en del därav.  Därmed tvingas man också överväga allt  man INTE känner till.  Redan från start kommer alltså det sunda förnuftet i konflikt med de  problemlösningsmodel ler som omgivningen ofta vill pracka på oss.  Mycket tidigt i livet skolas vi in i dessa:

"Kalle cyklar i 20 km/timmen, och går i 6 km/timmen.  Han ska ta sig hemifrån till Jönköping, avståndet är 14 km.  Kommer han snabbast fram om han får skjuts med bil till Ljungarum, vilket ligger 8 km på vägen och går resten av vägen, eller om han cyklar hela vägen?"

Med övningsuppgifter och Jepardyliknande frågesporter drillas vi under vår uppväxt och senare liv  att renodla problem och exkludera "oväsentligheter" , så att vi producerar de svar som läroplanen och läraren föreskriver, svar som stämmer med "facit".  Vi lär oss att  en korrekt övningsuppgift innehåller alla de uppgifter vi anses behöva för att lösa problemet, och att den inte får innehålla överflödig information eller innehålla slamkrypare.  Därmed övas och befästs nämligen vår förmåga att snabbt och automatiskt lösa förelagda uppgifter. 

Den som snabbt och effektivt lär sig prestera  rätt svar på tillrättalagda uppgifter får höga betyg, och en snitslad bana till välbetalt arbete och hög status i samhället.  Detta får han genom att lära sig bortse från information som inte anses vara  relevant för det problem han ska lösa.  Denna drillning sker så effektivt att många därefter tror att detta är en förberedelse för livet, kanske t o m den enda vi behöver. 

Förmågan till sådan problemlösning fyller oss med stolthet och självkänsla, och gör oss benägna att pressa in verkligheten i  mallar som ger oss möjlighet att tillämpa våra eminenta talanger.   Detta tillhör utbildningens dolda läroplan:  dvs att bekämpa vårt inbyggda sunda förnuft. 

I motsats till detta kräver Sunda Förnuftet nämligen att vi beaktar allt vi vet och känner till som kan ha betydelse för problemets lösning. ( Väglag och väder, behov av däckbyte samt  cykelpumpens kondition måste i det praktiska fallet övervägas mer än uppmätta genomsnittshastighe ter. ) Sunda förnuftet inser också   att de flesta beslut  fattas under  osäkerhet, och att  beslutsfattande under osäkerhet följer en annan logik än beslut under säkerhet. 

De skolexempel som vi drillats i är alltså inte bara tillrättalagda, de är också förnuftsvidriga i det att de underblåser föreställningen att livets beslut som regel kan fattas  mot bakgrund av  säkerställd information. För mycket sådan utbildning kan så småningom göra oss  livsodugliga. 

--------
En och annan  lär sig dock skilja på skola och verklighet, vilket är tecken på sunt förnuft.

- Vad gör du Kalle, om någon slår dig på vänstra kinden?
- Är det kristendom eller på riktigt?
------

Det sunda förnuftet  beaktar  att somliga värden är begränsade och mätbara, medan andra är oändliga.  För de flesta är t ex det egna livet av oändligt värde.  Man sätter inte det på spel i utbyte mot ändliga värden, oavsett hur oddsen ser ut. Det sunda förnuftets perspektiv har ingen tidsgräns, medan Dumheten förblindas av omedelbara fördelar. Det sunda förnuftet beaktar allas intressen - eftersom det inser att svinhugg går igen -  medan dumheten beaktar  blott sina egna.  

Det sunda förnuftet är alltså en naturlig fiende till Dumheten, medan dumheten har allt att vinna på att söka lamslå och omintetgöra det sunda förnuftet.  

Kampen mot  människans inbyggda sunda förnuft startar numera alltså - som det inledande exemplet visar - redan i den tidiga barndomen, och kulminerar i breda kommersiella och politiska internationella kampanjer. Detta har vi rika möjligheter att i dag studera runt omkring oss.   

Att dumheten är dum betyder dock inte att den saknar slughet eller beräkningsförmå ga.  Inte sällan lyckas den på så sätt  mobilisera majoriteter för sin sak.  Att ifrågasätta och kritisera dess  expert- och auktoritetsstyrda spektakel betecknar dumheten som konspirationstä nkande, och det kan vara rätt obekvämt att opponera sig.    Alternativet är dock värre: Ty  funktioner och färdigheter  som inte används riskerar att atrofiera och tillbakabildas.  Och den som sätter sitt sunda förnuft  åt sidan riskerar att  det med tiden blir alltmer oanvändbart.  

De personer som under förra seklet  av dåtidens medicinska experter utsattes för lobotomi fick dock sent om sider ursäkter och någon form av upprättelse från samhällets sida.  Den som i dag låter sitt sunda förnuft lobotomeras eller atrofiera kan knappast räkna med någon gottgörelse - experterna har lärt sig av misstagen och låter nu skriva in ansvarsfrihetsklaus uler i sina avtal. T ex när det gäller vaccinkampanjer. 

Trädet 31 okt 2009


Ulf Brånell
Comments