SWEDEN MAIN PAGE‎ > ‎

De har valt att själva undervisa sina barn

Avd: Reportage | Datum: 16 februari 2010

REPORTAGE. – Nja, mamma är lite upptagen… Jaså handlar det om hemundervisning! Då kommer hon strax, svarar Lukas, 10, i telefon när jag ringer.

Det är Lukas det handlar om. Och snart också om hans två småsyskon Beppe, 6, och Frode, 2,5. Den dag jag besöker Lukas skulle han ha suttit i ett klassrum och räknat plus och minus i räkneboken, lärt sig hur Gustav II Adolf slogs i Lützen och vad predikat är. Nu tar han i stället belevat emot mig, visar till bordet med te och nybakt bröd och berättar entusiastiskt om hur det är att bli hemundervisad.

Vad är roligast?

– Det är mycket som är roligt. Kanske att spela Supermario på Internet, svarar han. Och att läsa böcker.

Tragglar aldrig bokstäver

Mamma Jenny gör inga försök att styra hans svar. Men hon berättar att han lärde sig räkna när han spelade ukelele utanför mataffären för de passerande kunderna, och tjänade 37 kronor. Och hur han lärde sig läsa med hjälp av Bamse. Och hur engelskan flyter in när han spelar dataspel, läser engelska sagor och leker med pókemonkort. Och svenskan inte minst genom alla brev han skriver till kompisar.

– Vi har aldrig tragglat bokstäver eller pressat på eller tvingat på honom matte, skrivträning eller andra övningar. Om vi pressar får vi en tråkig motreaktion. Vi vill i stället vårda den inre drivkraften. Och ibland behöver han få vara i fred några dagar, sedan kommer lusten tillbaka, säger Jenny Lantz.

Skolgången hemma hos familjen Lantz är inte schemabunden och hårt strukturerad. Här följer man livets gång, årstider och vad som händer i samhället.

– Vi utgår alltid från barnens idéer och intressen. Vid allhelgona gjorde vi en liten bok om helgon, om S:t Martin, lyktvandring etcetera. Lukas skriver och bilder fick vi från datorn. Ofta blir det berättelser, dikter, bilder, häften och till och med små böcker när vi arbetar med olika ämnen, berättar Jenny.

Rör sig i samhället

Allt flätas ihop med lek med småsyskonen, uteliv, skogsvandringar, besök på museer, bibliotek och allt möjligt som de hittar på.

– Vi gömmer oss inte. Och vi begränsar inte de intryck barnen får. Vi rör oss i samhället och tar till vara olika tillfällen att lära oss saker. Samtal med busskonduktören kan bli en bit undervisning. Vi knyter inte undervisningen till hemmet på motsvarande sätt som skolan knyter undervisningen till klassrummet.

Det kan plötsligt dyka upp en anledning att studera istiden, stenåldern, dinosaurier eller vad som helst och då försöker de ta till vara det tillfället.

– Vi kanske hittar lite andra detaljer att lära oss än de årtal och kungar som man valt att lägga in i läromedlen i den vanliga skolan. Men skulle det vara fel? undrar Jenny.

– Mycket handlar ju också om hur man söker information. Min viktigaste uppgift är att ge barnen kunskap och redskap för att hitta i livet, säger Jenny.

För familjen Lantz handlar det inte om att göra samma sak som man gör i skolan, fast förlagt till hemmet. Hemundervisning handlar för dem om en annan pedagogik, där vardagslivet i högre grad utgör grunden och där det framför allt handlar om att stimulera barns intresse att lära sig saker och att ta till vara de ögonblick när intresset infinner sig.

Intresset för hemundervisning fanns inte med från början för Jenny och Nicklas. De började som alla andra skola in sitt barn på dagis. Men efter en vecka sa de tack och adjö. Det var inte det liv de ville ge sina barn. De valde i stället att turas om att vara hemma med barnen. Det blev ett pusslande för att få ihop tider och ekonomi, den kamp som den som väljer att inte anpassa sig till samhällets förväntningar tvingas till.

Valde ett enklare liv

Det blev ett enklare liv, men mer helt. Barnens behov och önskningar kom mer i centrum och Jenny upplever det som att livet blev gladare och mer harmoniskt. Och hon och Nicklas var överens om prioriteringen.

De flyttade ut på landet för att få närhet till naturen och för att sänka sina kostnader. Men inte för långt bort, de behöver komma åt bibliotek, museer och kunna nå barnens kompisar. Just denna dag är Beppes kompis Spike med och leker. Och Jenny ringer Spikes mamma för att kolla att det är okej att han är med på bild då det gäller reportage om hemundervisning.

Skolan orolig

När det närmade sig skoldags för Lukas, fick de händelsevis kontakt med en familj som hade vuxna hemundervisade barn. Då insåg de att det fanns alternativ till den vanliga skolan. Och de kände att de själva alltid hade haft det synsättet i grunden.

När de vände sig till Flens kommun för att berätta att de ville hemundervisa, blev de väl mottagna.

– Det var möjligen kontaktpersonerna på skolan som var lite oroliga i början. Men nu tror jag inte att de är det längre. De är nöjda med vad Lukas kan och hur han fungerar.

Lagen har krav på insyn. Två gånger per termin träffar de lärare och rektor som visar sina kursplaner.

– Vi gör också proven, inklusive de nationella. Vi föredrar att göra dem i den naturliga lärmiljön, det vill säga här hemma, säger Jenny. Och Lukas har visat att undervisningen fungerar. Ändå ges tillstånd bara för ett år i taget. Det är en jobbig osäkerhet.

I huvudsak skulle dock allt varit lugnt på familjen Lantz himmel, om det inte vore för den nya skollag som nu är på väg att röstas igenom i riksdagen. Effekten av den lagen finns det delade meningar om men Jenny och de hemundervisandes organisation Rohus (www.rohus.nu), där Jenny är aktiv, är oroliga. De anser att det är helt klart att den nya lagen i praktiken gör det förbjudet att bedriva hemundervisning.

Kanske tvingas flytta

Oron kring detta gör att familjen till och med överväger att flytta, till exempel till Åland. En del familjer har flyttat runt i Sverige för att hitta de orter där man ser positivt på hemundervisning. Exempelvis har man flyttat bort från Stockholmstrakten. En del har flyttat utomlands. Danmark är en möjlighet. Med den nya lagen är det kanske bara utlandet som är möjligt för den som vill hemundervisa.

– När riksdagen nu ska anta den nya lagen, bekymrar det oss att riksdagsledamöterna inte riktigt inser innebörden av den. Det känns verkligt bekymmersamt, säger Jenny Lantz och efterlyser ett parti som står upp för rätten för människor att få följa sin övertygelse.

Jenny Lantz och Nicklas har valt att prioritera sina barn och ett liv som inte i första hand ser till materiella värden. De ser sig själva som fria människor.

– Vi gör rätt för oss, tar inga bidrag men blir betraktade som onyttiga i samhället, säger Jenny Lantz och ser ändå ut som om hon valt den goda delen i livet.

http://www.kristdemokraten.com/article.asp?Article_Id=28921

Comments