SWEDEN MAIN PAGE‎ > ‎

Är Sverige en familjepolitisk sovjetstat? Is Sweden a Soviet State in its Family Politics?

FRAMTIDENS FAMILJEPOLITIK

JONAS HIMMELSTRAND OM FRAMTIDENS FAMILJEPOLITIK

Är Sverige en familjepolitisk sovjetstat?

Publicerad: 2010-07-02, Uppdaterad: 2010-07-02

Rubriken antyder att denna artikel har ett obehagligt budskap. Det är riktigt, så sluta gärna att läsa redan nu om du inte vill bli upprörd. Men för mig är det ännu obehagligare att inte skriva den. Människan måste uttrycka sin sanning, annars blir hon sjuk. Här är den sanning som jag upplevde vid ett besök på Kanadas västkust i månadsskiftet april-maj i år.


Jag berättar, och en kvinna får tårar i ögonen. Hon är inte ensam, jag ser flera fuktiga ögon. Jag ger en presentation på en skol- och familjekonferens med ett 20-tal psykologer och familjerådgivare i Kanada, Nordamerikas mest europeiserade land. Likt USA? Nej, kanadensarna protesterar mot att jämföras med sin mäktige granne i söder med ungefär samma avoghet som en del svenskar känner gentemot USA. En pensionerad psykolog från provinsen Alberta berättar om det kanadensiska inlandsklimatet, om snön som kommer i oktober och kan ligga kvar till april. Flygplatsen i Vancouver, där jag har landat, är i europeisk stil, klart annorlunda än Chicago O'Hare där jag mellanlandade. Det är lätt att få kontakt med kanadensarna, de är både öppna och uttrycksfulla.

Varför tåras psykologernas ögon? Jo, jag har blivit ombedd att under 15 minuter berätta om barns och familjers situation i Sverige. I Kanada, liksom i stora delar av utlandet, lever bilden av Sverige som den sociala idealstaten, något för andra länder att sträva efter. Ja, även toppolitiker i Kanada ser Sverige som en förebild med sin höga levnadsstandard, låga barnfattigdom, utjämnade löner och väl utbyggda barnomsorg.


När jag berättar att nära 90% av alla barn i Sverige mellan 18 månaders och 5 års ålder är på förskola, inte sällan 6-10 timmar om dagen - det är då tårarna börjar komma. Tårarna fortsätter medan jag berättar att grupper på upp till 17 barn under tre års ålder inte är ovanligt. Dessa grupper har ofta tre förskollärare, berättar jag. Ibland är någon sjuk, men det kommer sällan någon vikarie eftersom pengar måste sparas. Nu känns de våta ögonen i hela rummet. Jag tvekar om jag ska gå vidare, men fortsätter eftersom jag blivit ombedd att berätta ärligt. Ibland så finns bara en vuxen på 17 barn under några timmar på svenska förskolor, berättar jag.

På konferensens större samlingar, där dessutom hundratals föräldrar deltar, hör jag regelbundet begreppet "homeschooling", alltså när föräldrar själva undervisar sina barn. Redan tidigare känner jag till att hemundervisning är betydligt vanligare i Kanada än i Sverige. Men jag är ändå inte förberedd på hur självklart detta är i Kanada. Jag frågade en kvinna från provinsen Manitoba som hemundervisar sina tre barn, 16, 12 och 9 år gamla. Hur bär man sig åt i Kanada för att hemundervisa? Det beror på provinsen, berättade hon, men i Manitoba så lämnar man in en anmälan om att man vill hemundervisa och en enkel plan för läsåret. I slutet av läsåret skriver man sedan en rapport om resultatet. Inga kontroller, frågade jag? Nej, sällan, men om en granne eller släkting tycker att hemundervisningen ser bristfällig ut kan de göra en anmälan och då kan man få ett hembesök. Men hemundervisande familjer sköter sig i regel bra att det sällan är något problem, berättade hon.

Det finns ungefär 50 hemundervisande familjer i Sverige, fortsätter jag i min presentation. Överfört till Kanadas befolkning på 34 miljoner människor skulle det innebära ungefär 200 hemundervisande familjer i hela Kanada. Jag inväntar chocken hos min publik. I Kanada finns nämligen åtskilliga 10 000-tals hemundervisande familjer. Nu börjar det kännas som att jag deklamerar en tragedi. Jag fortsätter. Trots att hemundervisning är praktiskt taget icke-existerande i Sverige vill vår regering i praktiken förbjuda dessa 50 familjer från att fortsätta hemundervisa genom en ny skollag - som i juni beslutas i riksdagen. Inte bara det, i den nya skollagen har förskolan fått status som skolform, och vidare ska svenska rektorer i fortsättningen vara synnerligen restriktiva med att bevilja ledigheter när familjer vill åka på en längre utlandsresa. Nu ackompanjeras tårarna av skakningar på huvudet. Jag fortsätter obarmhärtigt: Redan med dagens skollag, som tillåter hemundervisning, så får familjer vitesförelägganden på 6 000-20 000 kr av sina hemkommuner för att de hemundervisar sina barn under pågående rättsprocesser. Ja, jag fick tillbringa min första dag i Kanada med att via e-post hjälpa en svensk hemundervisande familj som hotats av 20 000 kr i vite i en svensk västkustkommun.

Sedan går jag in på konsekvenserna av den svenska familjepolitiken utifrån tillgänglig statistik. De utvecklingspsykologiskt orienterade psykologerna på konferensen är inte det minsta förvånade över vad jag berättar: En ökande psykisk ohälsa hos barn och unga, stressrelaterad ohälsa inte minst hos mödrar, oordning i klassrummen, sämre lärande, försvagat föräldraskap, stora svårigheter i skolan för barn med särskilda behov och höga sjukskrivningar hos förskollärare som inte upplever att de kan utföra det jobb de utbildats för. Jag är inte heller förvånad. Jag har utrett sammanhangen i min bok Att följa sitt hjärta - i jantelagens Sverige. Jag kom till samma slutsats.

Den vitale pensionerade psykologen från Alberta är tystlåten och säger inte så mycket. Men på lunchen efteråt vänder han sig till mig och säger lika lugnt som krasst: "Sweden is a totalitarian state - it sounds like the Sovjet Union".

Jag frågar mamman från Manitoba - tre timmars flygresa från Vancouver - hur hon som hemundervisande mor kan vara borta från sina barn i fem dagar, inklusive en helg. Hon berättar att hennes man självklart gör vad han kan, och att grannar och andra hemundervisande familjer också hjälper till. I Kanada finns uppenbart det levande civila samhälle, ett sådant som vi ofta talar om i svensk debatt.

Föräldrar är olika, bor olika länder och kommer att söka olika lösningar. Förskola, fritids och skola kommer att fungera bra för många barn, men det är förstås bara föräldrarna som kan avgöra detta. Många barn idag är för känsliga för dagens stora grupper. Ja, många barn är alldeles för känsliga för skola överhuvudtaget. Många av presentationerna på konferensen handlade om just dessa teman: Att vara förälder för känsliga barn; Att förstå sitt excentriska barn; Att hantera sitt barns oro. Men i Kanada är det inget större problem att hitta egna lösningar. Även fattiga ensamstående mödrar hittar arrangemang, till och med för att hemundervisa - något de gör med stor framgång. I Sverige är det både kulturellt och ekonomiskt svårt att vara hemma med småbarn efter föräldraförsäkringen, och hemundervisning är en juridisk mardröm.

Känsligheten hos min publik frapperar mig. De har så lätt till känslor. Samtidigt är de makalöst lugna. Jag tänker på hur svenska hemmaföräldrar ständigt tvingas försvara sina ställningstaganden. Jag tänker också på de förödmjukande rättsprocesser svenska hemundervisande familjer tvingas genomgå, och trakasserierna från deras hemkommuner. De kanadensiska föräldrarna verkar förskonade från dylikt kulturellt, ekonomiskt och juridiskt förtryck.

Många av mödrarna kombinerar arbete hemifrån med att vara hemma med sina barn. De ser glada ut, de har lätt till skratt och lätt till känslor. De är intelligenta och välutbildade. Ja, de ser mer välmående ut än många av de "frigjorda" svenska kvinnor jag möter i svenskt arbetsliv.

Min 15 minuter långa rapport från Sverige är nu till ända och jag sitter nu dagen efter på den långa flygresan hem till Sverige och skriver detta - och får själv tårar i ögonen. Vad är det som hänt med Sverige? Hur kan en nästan enig riksdag driva denna omänskliga politik? Det är verkligen synd om Sverige. Vi kommer att lida av konsekvenserna av dagens familjepolitik under decennier. Kan jag ens stanna i Sverige? Kan jag låta mina barn växa upp i ett land med eskalerande sociala problem, trots att uppbrott är besvärliga? Kan jag uppmuntra dem att skaffa egna barn i Sverige? Jag har inte svaren med vet att de kommer med tiden. Men i denna stund känner jag bara sorg. Efter en vecka i denna miljö i Kanada så känns Sverige som ett främmande land för mig - mitt hemland, ett främmande land, ja det är emotionellt svårsmält.

Medan jag skriver förstår jag att denna artikel är fullständigt omöjlig i det svenska debattklimatet, därav den inledande varningen. Men detta är en verklig erfarenhet, gjord av en svensk och någon måste säga det.

En önskan till den svenska regeringen: Bästa regering! Ordna ett utbytesprogram med Kanada och hjälp därmed svenska hemmaföräldrar och hemundervisare att emigrera till Kanada. Sedan kan ni fortsätta bygga er sociala utopi i lugn och ro. Ja, det är känslan efter en vecka bland dessa kanadensiska föräldrar och psykologer.

Jag tänker på de kramar jag fick av konferensdeltagarna jag lärde känna. De påminner om de kramar jag får i min egen familj. Men inte ens bland svenska hemmaföräldrar känner vi oss så trygga. Den svenska staten har lagt sig emellan alla relationer. Vi är normaliserat rädda. Vi verkar leva i ett ständigt milt försvar. Ingen ska få relatera för nära till någon annan. Alla ska relatera till Staten, och Staten ger inga kramar. Ja, jag inser att även jag, som svensk, lever i ett ständigt milt emotionellt försvar i jämförelse med de människor jag just träffat.

Vi har alla en kollektiv skuld i den svenska familjepolitik vi har skapat. Många studier har visat att de flesta svenskar vill ha mer frihet i familjepolitiken. Sverige är ett parlamentariskt land. Vi kan välja den regering vill. Det är val i höst. Men finns det något politiskt parti som vill ge svenskarna riktig frihet i familjepolitiken?

 http://www.newsmill.se/artikel/2010/07/02/r-sverige-en-familjepolitisk-sovjetstat



Published: 2010-07-02, Updated: 2010-07-02

JONAS HIMMELSTRAND FOR FUTURE FAMILY POLICY


Sweden is a family political Soviet state?

Published: 2010-07-02, Updated: 2010-07-02

The title suggests that this article was an unpleasant message. It is true, so please stop reading now if you do not want to be upset. But for me it's even more unpleasant to not write it. Man must express its truth, otherwise he becomes ill. Here is the truth that I experienced on a visit to Canada's west coast in late April to May this year.


ABOUT THE AUTHOR

Jonas Himmelstrand is family policy debates, and author of "To follow her heart - the law of Jante Sweden". He is married and has three children.

I says, and a woman in tears. She is not alone, I see many moist eyes. I give a presentation at a school and a family conference with some 20 psychologists and family counselors in Canada, North America, most European countries. Like the U.S.? No, the Canadians are protesting against, compared with its powerful neighbor to the south with approximately the same resentment that some Swedes familiar with the U.S.. A retired psychologist from Alberta tells of the Canadian continental climate, if the snow comes in October and can remain until April. The airport in Vancouver where I have landed, is in European style, very different from Chicago's O'Hare, where I made a stopover. It is easy to get in touch with Canadians, they are both open and expressive.

Why tears to the eyes of a psychologist? Well, I've been asked that for 15 minutes to tell you about children and families in Sweden. In Canada, as well as in large parts of the world, living image of Sweden as the ideal social state, something for others to strive for. Yes, even top politicians in Canada see Sweden as a role model with its high standard of living, low child poverty, adjusted earnings and well-developed childcare.


When I mention that nearly 90% of all children in Sweden between 18 months and 5 years of age are in kindergarten, often 60-10 hours a day - that's when the tears start to come. The tears continued as I said that groups of up to 17 children under the age of three is not uncommon.These groups often have three pre-school, tells me. Sometimes someone is sick, but it is rarely a replacement because the money must be saved.Now feel the wet eyes in the room. I doubt if I should move on, but continue as I have been asked to tell honestly. Sometimes there is only one adult to 17 children for a few hours in Swedish nursery schools, tells me.

At the conference major collections, which also involved hundreds of parents, I regularly hear the term "homeschooling", that is when the parents are teaching their children. In the past, I know that home education is much more common in Canada than in Sweden. But I'm still not prepared for how obvious it is in Canada. I asked a woman from the province of Manitoba home educating her three children, 16, 12 and 9 years old. How do you access in Canada for home educating? It depends on the province, she said, but in Manitoba will leave you a notification to the home educating and you want a simple plan for the academic year. At the end of the school year then write a report on the outcome. No checks, I asked? No, rarely, but if a neighbor or relative to homeschooling looks like the poor, they can make a complaint and then you can get a home visit.However, home educating families are doing well in general that it is seldom a problem, she said.

There are about 50 home educating families in Sweden, I continue in my presentation. Transferred to Canadian populations of 34 million people it would mean roughly 200 home educating families across Canada. I await the shock of my audience. In Canada, there is a number of 10 000 home educating families-century. Now it begins to feel as if I recite a tragedy. I will continue. Although home education is virtually non-existent in Sweden want our government to ban the practice of these 50 families from continuing home educating through a new Education Act - which in June agreed in parliament. Not only that, in the new Education Act has been given the status of pre-school type of school, and also the Swedish head teachers continue to be extremely reluctant to grant leave when families want to go on an extended trip abroad. Now the tears are accompanied by shaking his head. I continued relentlessly: Even with the current Education Act, which allows home schooling, so may families penalty notices on 6000-20000 SEK of their communities to the home educating their children during ongoing litigation. Yes, I got to spend my first day in Canada with the e-mail to help a Swedish home educating family who threatened to SEK 20 000 in penalties in the Swedish west coast municipalities.

Then I go into the implications of the Swedish family policy based on available statistics. The development of psychologically oriented psychologists at the conference is not the least bit surprised by what I tell you: A growing mental health problems in children, stress-related ill health especially among women, the disorder in the classrooms, poor learning, weakened parenting, great difficulty in school for children with special needs and high sickness absence at pre-school teachers who do not feel that they can perform the job they were trained. I'm not surprised. I have investigated the context of my book to follow his heart - the law of Jante Sweden. I came to the same conclusion.

The Vitale retired psychologist from Alberta is quiet and not saying very much. But at lunch afterwards he turns to me and said as calm as crass: "Sweden is a totalitarian state - it sounds like the Soviet Union".

I ask the mother from Manitoba - a three-hour flight from Vancouver - the home educating mother she can be away from their children for five days including a weekend. She says that her husband obviously does what he can, and that neighbors and other home educating families also helps. In Canada, there is clearly a living civil society, such that we often talk about in the Swedish debate.

Parents are different, living different country and will seek different solutions. Preschool, recreational and school will work well for many children, but it is understood that only parents can decide this. Many children today are too vulnerable to today's major groups. Yes, many children are too vulnerable to school at all. Many of the presentations at the conference on these themes: Being a parent for vulnerable children: Understanding children's eccentric, to manage their children's concerns.But in Canada there is no major problem to find their own solutions. Even poor single mothers find the tours, and even for home educating - anything they do to great effect. In Sweden, it is both culturally and economically difficult to be at home with young children after parental insurance, and home education is a legal nightmare.

The sensitivity of my audience strikes me. They are so easy to emotions.Meanwhile, the incredible calm. I think of the Swedish home parents constantly forced to defend their positions. I am also thinking of the humiliating lawsuits Swedish home educating families are forced to undergo, and harassment from their municipality. The Canadian parents seems spared from similar cultural, economic and legal oppression.

Many of the mothers combine work from home with being at home with their children. They see happy faces, they are easy to laugh and easy to emotions. They are intelligent and well educated. Yes, they look more prosperous than many out of the "liberated" Swedish women I meet in Swedish working life.

My 15 minute report from Sweden is now at an end and now I'm sitting days after the long flight home to Sweden to write this - and get yourself tears in his eyes. What is it that happened to Sweden? How can an almost unanimous parliamentary move this inhumane policy? It is a shame for Sweden. We will suffer the consequences of today's family policy for decades. Can I even stay in Sweden? Can I let my children grow up in a country with escalating social problems, despite the break-up is difficult?Can I encourage them to raise their children in Sweden? I do not have the answers to know that they will over time. But at this moment, I feel only grief. After a week in this environment in Canada, Sweden, it feels like a foreign country to me - my home country, a foreign country, yes it is emotionally difficult to digest.

As I write, I understand that this article is completely impossible in the Swedish debate climate, hence the initial warning. But this is a real experience, made by a Swedish and someone had to say it.

A desire to the Swedish Government: Government Best! Arrange an exchange program with Canada and thus help Swedish home and home educating parents to emigrate to Canada. Then you can continue to build your social utopia of peace and quiet. Yes, there is the feeling after a week among those Canadian parents and psychologists.

I think of the hugs I got from the conference I got to know. They stressed the hugs I get from my own family. But even among Swedish parents at home, we feel so safe. The Swedish government has come between any relationship. We are normalized save. We seem to live in a constantly mild defense. Nobody should have to relate too closely to someone else. All must relate to the State, and the State gives no hugs. Yes, I realize that I too, as Swedish, living in a constant mild emotional defense in comparison with the people I just met.

We all have a collective guilt in the Swedish family policy, we have created.Many studies have shown that most Swedes want more freedom in family policy. Sweden is a parliamentary country. We can choose the government wants. There are elections in the autumn. But there is no political party wants to give the Swedes real freedom in family policy?

Comments