De sju bröderna
- Håbolssläktföreningens nätsidor
Erik Persson och Catharina Bågenholm fick sitt första barn, Petter i februari 1759. Då var Catharina bara 16 år gammal. Ytterligare 12 barn skulle hon få. Av de 13 barnen var nio pojkar och fyra flickor. Då två av sönerna och en dotter dog unga, brukar man dock räkna med sju söner och tre döttrar. Döttrarna Maria (1764-1818), Catharina (1780-1801) och Kerstin (1782-1823) har aldrig blivit särskilt uppmärksammade, men väl de sju sönerna, de så kallade "Håbols-gossarna". "Förr talade man aldrig om något annat här", suckade en kvinna i Håbol - ingift i Håbolssläkten.
Äldst och rikast av bröderna var Petter i Högkil (1759-1826). Vid sin död efterlämnade han 13 hemman - och då var ändå hustruns sex ärvda hemman ej medräknade. Om honom och hans sammanträffanden med landshövdingen och med Karl XIV Johan finns många dråpliga berättelser.
Näst äldst var Erik i Ulfsbyn (1767-1823). Eftersom hans tre hustrur alla var herskapsdöttrar, kallades han för "Mamsell Erik" av sina bröder. Erik lär ha varit ovanligt lång och smal.
Jonas (1769-1831), bosatte sig långt uppe i Strand i Nössemark, men var noga med att upprätthålla kontakten med bröderna i Håbol och Steneby. Han skulle ha varit mer fetlagd än de andra bröderna.
Mest beryktad var, och är än idag, den ofattbart starke Jan i Grimmerud (1774-1808). Snäll och välmenande i nyktert tillstånd var han, men fruktansvärd att råka om han fått brännvin i sig.
I Vägne i Håbol bodde Bryggare-Per (1776-1820), men då han inte trivdes med att bo på en gästgivaregård, flyttade han till Södra Böle. Han var ofantligt stark också han, nästan som Jan. Han var också en ståtlig och grann karl - och aldrig var han rädd för något. "Gör dig som Per i Böle, så klarar Du av det", brukade man säga för att uppmuntra någon som stod inför en svår uppgift. Per fick sex barn, som alla dog unga. Han är därför den ende av de sju bröderna som saknar ättlingar idag.
Brynte (1778-1817), bosatte sig i Stora Havden i Steneby, nära sina äldre bröder Erik och Jan. Han tycks inte vara lika omtalad som de andra bröderna.
Den yngste, Magnus i Assgärdebyn (1783-1855), överlevde sina bröder med mänga år. Han är också den ende som blev fotograferad. Anders Lignell beskriver honom som "rättvisligen berömd, såsom flera av den äldre släktens nu levande avkomlingar".