Granö Historik‎ > ‎

Granö Revy1989

Granö Revyn 1989, postumt tack till Ivan och Agneta

Västerbottens Kuriren, foto AR
Det börjar sommaren 1988 med att jag flyttar hem till far i Granö. Far var född 1916 och hade haft ett innehållsrikt liv. Vissa törnar gjorde mera ont, som då timmerlastnings systemet som bestod av hydrauliska järnarmar för att lyfta upp stockarna och far kom för nära. Det blev ett bra tag på Sjukstugan i Vindeln  och om jag inte missminner mig, blev kontentan en ny styvmor dessutom. En olycka kommer sällan ensam. Skadan av järnarmen medförde på ålderns höst, ökat behov av tillsyn, far var inte utbränd, men klart vidbränd. 

Väl tillbaka i hembyn, efter år i storstan, vaknar behovet av aktivitet. Inte var jag religiös och inte kunde jag väva. Därmed fanns det inte mycket att ta sig för, i grand old Granö. Mitt arbete, på Allmänna Häktet Umeå, var trivsamt, fastän det tog nätt tre timmar per dag med buss. Något fattades mig. Min goda vän Agneta, hade ofta besök av sin mor Gullan f Grafström. Mycket musikaliskt folk. Dessutom fanns MIMAS, restaurangen på Tegsnäsheden. MI kom ifrån Mia/Mirjam Halvarsson och MA från Margareta Meijer. Dessa suveräna damer börjar att sälja korv ur en husvagn på parkeringen bredvid Bernhard Uppenbergs Fåfänga i Tegsnäset och bygger sedermera upp timmerhuset MIMAS. Mia var en god, glad, sprudlande och gästvänlig husmor. Utomordentligt trevlig och därtill med på noterna. Jo men visst, vi drar igång något. Agneta visste att det fanns en Granö visa från tidigt 1930-tal. Mor Gullans gamla vishäften och skillingtrycks samlingar dammades av. Gullan var född 1918 och kände till de flesta som gamla Granö visan beskrev. 

Strategin då… jo men... ja men... nej men...

Tar vi bort drabbade medmänniskor, då bör det gå att driva med resterande population i Granö. Engagerar vi glada människor, som kan skratta och gråta och inte är rädda för att göra bort sig, då kan det bli bra. Det fanns en sprallig tjej till, på Mimas, det var Ruth Strandberg och därtill oslagbare Snus-Ivan som ställde upp. Järngänget var ett faktum.He va ba te å köör, se hä ryyk.

Så mycken glädje vi fann. Det var inte många som trodde på vårt projekt, att ordna en ny Granö Revy. Många driftiga, roliga och tragiska tankar passerade. Dikta ihop något som roar och ändå tordas bo kvar i Granö.

Roligt hade vi och revy blev det. Ivan Nygren var bra och inget var för honom omöjligt. Det bör påpekas att ingen i det glada gänget fick någon ersättning alls för 1989 års revyomgång och ej heller för den efterkommande något år senare. Material till scenkläder som frackar och kabaré dresser stod Granö Revyn för. Sy upp kläder, det fick vi göra själva. Däremot skänkte Granö Revyn 12 000 kronor till en keyboard märke Roland till Granö skola. 

Tider komma och tider gå. Mia flyttade efter vårt framträdande på Domänverket våren 1989 till Småland och ersattes av toppsnäckan S-E Thörnlund för Hemvändardagen i Granö juli 1989 , SE Thörnlund var den med de snyggast spirorna. Det var tider det. Granö Revy upplöstes efter ytterliggare en Revy omgång och kvarvarande kapital blev grundbult till Granö Water Festival. Roligt nog, så är Mia tillbaka inom läsar rotet och förgyller tillvaron. God mat fanns det därmed på Kronlund. Nostalgiska tankar önskar att Mimas återuppstår, som det en gång var. Matstället med genuin husmanskost. Matstället där alla var välkomna.

Västerbottens Folkblad, foto UH, publikbilden talar för sig själv:
 


Visa om Granögubbar    (Melodi: Alfred och Anna) 

1. Om Granögubbar, jag nu vill sjunga                  13. Och Anna Sandberg, hon tror på skriften
om byggnadskonst och om skvallertunga              att kooperativa och socialismen
om alla dem som jag kommer till                            ha vilddjursmärket, i pannan fått,
som uti bygden mest råda vill                                 ty så hon själv, skriftens ord förstått

2. På Varghusheden, där hörs det toner                14. Och nu en nyhet, jag vill bebåda
och göken sjunger, i Lundströms kronor                 att Ol-Nils lagår´n, är seg som kåda
och genom Charlottas, äreport                                ty jag tror ej, han ramlar ut
än Bernhard ilar, liksom en hjort                              förr´n kraftverksfrågan, har nått sitt slut

3. I Granö finns ej, frisinnets galtar                         15. n´Johan Svanberg, kan pennan sköta
och därför Holmström, till Kussjön paltar                 och uti Folkbladet, gubbar stöta
men suggan, som är båd´rädd och blyg                  ty han har blivit, en socialist
hon ville helst, det skull gå i smyg                           och agiterar, det gör han friskt

4. Och brodern Oskars bil nu pustar                       16. Och brodern Kalle, han nu regerar
för fattigkassan, han säkert rustar.                          uppå Högkammen och domderar
En J. V. Daniel, de femtio nått,                                han sköter kassan, för Granöbyn
och därför han har presenter fått.                            och hemma har han, ett dito tryn

5. I alla änkor, som går i ringen,                             17. Och skräddar Vikström, där oppi backen
det väljes en eller också ingen,                               med sina femtio, år på nacken
ty dock på fälla, man bör slå till,                              han raskt kan svänga, ihop en rock
fast det finns grannar, som det ej vill                      fast han med åren, har blivit tjock.

6. n´Olle Svanberg, sin vackra flicka vaktar           18. En affärsman, som vi alla känner
för pojkar, som henne eftertraktar.                          är Emil Karlsson, som omkring oss ränner
En Algot medger, i nio steg,                                    När han placerat, en symaskin
att Eugenia, hon int är beg.                                     då går han hem, därifrån å flin´.

7. n´August Granström, med listor lunkar,             19. Nu O. J. Wejdmark, sin hjärna nöter
och granöböndernas, börsar pumpar,                    och Nygrens spalter, han käckt bemöter.
ty han vill bygga, en riktig bro,                                Med kalla siffror, han visar klart,
så n´Karl-Andreas ska´ slippa ro.                           att uti Byssjan, där är det klart

8. n´Olle Karlsson, kan spela tjäder,                      20. n´Karl Nolander, han möbler snickrar,
men pojken hans, är av annat läder,                      men ofta in i nå´n, gård han tittar
han drillar själv, på sin melodi och får han träffa,   Och får han träffa, nå´n trevlig dam.
och flickor låter han inte bli                                     då vill han sälja, en ottoman

9. Nils Oldmans älghund, har gått i graven            21. Sen Erik Forslund, blev gift med pigan
En Edvin Rehn, känner sig nog slagen                  han ungkarlsvanorna, lagt åt sidan
ty aldrig mera, han bomma får                               ej mer han tar, några meterskutt
på älgar som, över heden gått.                              om det med Dolly, skull´bli nå´t gruff

10. Sen finns en ungmö, som heter Anna              22. Och Hilmar byggar´n, har många uppdrag
hos henne brukar, vi ofta stanna                            han kassan sköter, åt Granö jaktlag
Där kan vi få oss, en kaffekopp                              och även skatten, kan hämtar in
ned munkar som, simmar uti flott                           fastän det svider, i månget skinn

11. n´Nils Holmgren, sin vana trogen                     23. Gotthard Ögren, han målar stolar
han ofta smyger, sig bort i skogen,                        och under tiden, han muntert gnolar
han tittar in, i en ladugård                                      ty han har lärt sig, en hemlighet
och får då se att, en säck där står                         om vilken Englund, ett dugg ej vet.

12. Han snöjven säger, och sedan tittar                24. Och Grahnén kuskar, omkring i bygden
i säcken och se,  vad han där hittar                       att hålla tjuvskyttar, varm om ryggen
en älgbog och ett älglår -                                       i Bjurforsfallet, han veta får
vem snöjven ska´, om det hära rå?                       att Nilsarna hadd´ ett älgelår

                                            25. Och nu jag slutar, den enkla sången,
                                            ty kanske ni blir, förbaskad mången
                                            I sista raden, jag säger till:
                                            ta inte åt Er, mer än ni vill

Tryckt i Umeå 1933. Tr.-föreningen Folket u p a, (Några av dessa verser finns även i Degerfors förr & nu 18 s 997)
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

     - applåden - 
Granögänget med 1989 års revy
Rosas skall i högan sky
Att roa ni kan och om varandra er bry
När från vintermörkret vi allra helst vill fly
Ömhet och värme finns i er lilla by

Ni med humor, värme och spe
Yttrade bygdens fasor och ve
Å med rädsla i blicken ni gjorde entré
Revydebuten fick era knän att darra som gelé
Storartat är dock vår resumé

Roligt ni kom på denna idé
En revy som alla har glädje av att se
Vill nu med rosor och kramar i text er förse
Ytterliggare revyer vi med glädje emotse
                     Kerstin Mattsson Tvärålund                               
Carola2012-09-09

Comments