GRANE

Grane är en dansk spidsgatter, ritad av Aage Utzon. Båten är en 38 kvm:s spidsgatter byggd 1941 av en båtbyggare i Köpenhamn, som lär ha hetat Grane i efternamn. Jag är fjärde ägaren.
 
Jag fann Grane på Køges varv i början av 2000-talet. Köge ligger en bit söder om Köpenhamn. Då övergiven och i mycket dåligt skick. Hur dåligt skulle jag bli varse.  Så detta är historien om hur en dröm om havet och en quick fix, blev ett helt annat projekt, där havet hittills blott spelat en rent teoretisk roll och möjlighet.
 
 
Här är Grane på väg in i ett skjul i Norrköping, efter transport från Danmark.
 
 
 
Aage Utzon var en betydande skeppskonstruktör, dessutom far till arkitekten Jörn Utzon, Operahuset i Sydney ni vet.  Titta på förstäven på en Spidsgatter och sen på Operahuset. Hur bör man tolka detta? Buden på vad Jörn egentligen gestaltade var många - ljud, snäckor, segel, valar...  Jag funderar på om det var ett kärleksfullt fadermord? Sonens mästerverk ser nästan ut som ett knippe spidsgattrar som vänder upp förstäven mot skyn innan de går mot sin sista vila i djupet. Aage var dock med och hjälpte till en del på Operahuset sägs det. Who knows? Ibland är ett operahus bara ett operahus, fast knappast det i Sydney.
 
 
 
 
nåt

    
Rivning 2002...
 Jag insåg snart att segling nästa sommar inte var aktuellt. Däck, rufftak tofter i sittbrunn, inredning, mm, måste bytas. Rivningen tog tid.  Att båten var i så dåligt skick berodde på eftersatt underhåll, dåliga lösningar som stängt in fukt och att båten fåttregn på sig. På däck låg en trasig plast/ gummimatta och under denna spontade granbrädor med en hård svart gukka på. Troligen mycket giftigt för det var ingen röta i däcket, men brädorna var för klena och torrspruckna för att behålla. Dessutom ville jag inte slipa ned den svarta massan, så alltihopa fick gå. På det sättet kunde jag också studera däcksbalkar, karvlar och balkvägare. De var i halvbra skick. Några utbyten borde göras och en del epoxi-ifyllnad av gamla skruvhål, som det med åren blivit väl många av. Det var frestande att byta fler däcksbalkar, de var ju gamla..., men inte ruttna. Men då jag skall limma på ett plywood däck senare, som sedan skall epoxibehandlas kommer kraven på dessa balkar minska och väta ovanifrån minimeras. Limmad plywood håller ju samman däcksytan, minskar rörelser och fördelar vikterna över balkarna bättre än skruvade brädor. 
 

Ett problem var bordläggningen. Samborden var slut och en del bord hade fått "spiksjuka", särskilt i spunningen, där de ligger an mot inre akterstäven. Orsaken var att de spikats med galvad smidd spik som ibland rostat. Eftersom akterstäven och spant är av ek, med hög halt av syra, var detta område extra drabbat. Värre i spunningen än vid spanten. Järnspiken och syran hade lett till galvaniska strömmar som fått spiken att rosta och skada träet. "Spiksjuka" är inte riktigt som röta, men träet mörknar lite, och försvagas avsevärt, det blir torrt och sprött. Det är lurigt, kan se bra ut och är inte lika uppenbart dåligt som ruttet trä, särskilt om färgen ligger kvar. Men man hör att det är bom om man knackar på det. 
Den öppnade aktern, själva akterstäven vara ok,
men flera av bords-ändarna var dåliga.

 
Så nu var frågan, byta alla dessa bord med några dåliga centimeter i akterändan eller göra en specialare?
Jag tänkte, eftersom den inre akterstäven var så bred (djup), dvs det borden ligger an mot, så skulle jag kunna bara kapa bort de 2-3 cm av bordens ändar som var dåliga, och sen fylla i med en planka som alltså låg parallelt med akterstäven. Ett uppenbart "fel" blir ju att denna list skulle svälla i fel riktning, men då den inte var så bred och av mahogny skulle svällning inte vara något problem. Jag ställde frågan till Träbåtsakutens forum, och det utlöste en intressant debatt. Många ansåg det smart att undvika att byta tre fyra bord, och istället göra denna enkla lösning, medan andra, mer ortodoxa, var mer skeptiska. Men då inget starkt sakskäl mot denna lösning kom fram, beslöt jag att pröva.
 
 
 
Här syns "specialaren". Det blev bara två bordsändar som jag behövde kapa
på detta sätt. Tiden får avgöra om det funkar.

Under tiden i verkstan hemma  reparerade jag luckor och byggde nya karmar för luckor under tofter.


Sambord 2005 (?)
Nytt sambord på  väg
Samborden, de bord som ligger närmast järnkölen, måste bytas. Även några bitar av bord på vissa ställen under vattenlinjen skulle skiftas. Eftersom det är svårt att få så bred planka i furu som behövdes till samborden, beställde jag två i mahogny. Fördelen är att mahogny inte har så stora fuktrörelser, nackdelen är att det är känsligare för frostsprängning. Men det problemet minskar med klimatförändringarna....

 
För övrigt var borden i ok skick. De var inte bara spikade, det är en blandning av spikade bord (med smidd galvad spik) och kopparnitade. Borden är spikade i de grövre sågade ekspanten (ca 4 x 5 cm) emellan dessa ligger två spant, som på danska kallas "svöp". Här sitter kopparnitar. Dessa "svöp" var också i ek, men klenare, som vanliga basade spant i en svensk träseglare.  Kombinationen ger en stark struktur.
   
Jag skiftade ut bitar och reparerade de klenare spanten på ett tiotal ställen. Istället för att basa massiv ek, laminerade jag spantbitar med epoxy av tunna eklister jag sågat till. Dessa snedlimmades mot de gamla kapade spanten och fästes med rostri bult istället för kopparnit. Borden som var fästa i det grövre sågade spanten med spik satt oftast bra, men här och där kunde man se att vissa spik gett upp eller rättare sagt, galven hade gett upp. De kom ut som rostiga trådar eller gick av, men då vara mest rostpulver kvar i hålet, vilket var lätt att borra ut. Dåliga spik ersattes med rostfri träskruv. Kanske 50 nya skruv i båten.
 
På detta sätt fick jag en förstärkning av bordens infästning i spanten, Fortfarande osäkert hur många dåliga spik som sitter kvar. Men planen är att fortsätta skifta ut de spik som synbart är dåliga mot rostfri skruv så blir det sakteliga bättre. Majoriteten har jag redan kommit åt.                                                                                                                     


Roder  2007-08
Rodret var dåligt. Ett stort utanpåroder i massiv ek, med långa bultar som höll ihop plankorna. Rostfria plåtar hade bultats runt delar av rodret för att stärka det. Jag beslöt att göra nytt. Jag tvekade över metod, tills någon på Träbåtsakuten föreslog plywood, och då lossnade det (tack akuten!). Plywood, WBP-limmad (vattenfast) skulle limmas samman till ett stycke ur vilket jag sen kunde hyvla och slipa fram ett roder av rätt form.


 

 


Rodret är ca 40mm tjockt (i förkant )och ca 2,5 m långt (högt) så jag fick lägga tre skikt 15mm plywood på varandra och skarva alla skikten på längden på tre förskjutna ställen med laskar med ett överlapp på ca 250 mm. Dessa gjordes med handöverfräs.

Här intill är de tre skikten förlängda med hälften-hälften laskar och urtag i mittersta skiktet för blytackor är gjorda, snart skall dessa skivor limmas samman till ett stycke. Blyet är till för att balansera rodrets egen flytkraft, och alltså undvika ofrivilliga girar...
Th är rodret slipat och hyvlat och testas på plats. Mycket återstår, epoxyinbakning, med väv, sedan var jag tvungen att designa nya beslag, då jag inte kunde använda d
e gamla som ej skulle funkat med plywoodrodret.



 

Tv syns en skiss till
roderbeslag, och beslag för akterstäven. Tony i Norrköping
svetsade beslagen i rostfritt och
föreslog en del bra förbättringar på min skiss! 
 






 Däck 2008-09
Däcket krävde utbyte av vissa däcksbalkar och karvlar (längsgående dito).
Slipning och reparation och ifyllnad av gamla skruvhål (från tidigare däcksplank och skarndäck). Särskilt översta bordet hade fått mycket stryk. Så jag sågade bort dåliga stycken som blivit runt skruvhål och skador och lusade i bitar i överdelen av bordet som limmades med epoxy. Dessa ses som ljusare träbitar i bordet, i bilden tv. Istället för plankdäck skulle jag lägga plywood, 10 mm, och sen epoxy armerad med glasfiberväv. 10 mm är på gränsen, men jag ville hålla nere vikten, och däcksbalkarna satt ganska tätt så det sviktar inte nämnvärt.

 Men innan måste jag också fixa röstjärnsinfästningar, och någonstans även skarva ett av det sågade spantet, med långa snedlask och alltså nya skruv i borden. Där jag skarvat spanten i vilka röstjärnen satt förlängde jag röstjärnens infästning ned längs med spantet genom två mm rostfriplåt som bultades mot spantet.
 


Tv ses fördäck samt ny nedgångscap som prövades in i hålet i fördäck. Karvlar vid sidan om capen byttes. Jag tror däcksbalkarna var av ask, men till nya bitar använde jag amerikansk vitek
.
 
Jag gjorde en ritning av däcket, dvs av båten uppifrån, så den rymdes på ett A4, i skala och överfördes till pappskivor och så klippte jag ut bitar som sedan passades in ovanpå bitar som motsvarade storleken på de plywoodskivor som fanns att köpa. Jag kunde antingen köpa 2 meter långa skivor eller de som var 2.40. Detta för att utnyttja plywooden maximalt och få så färre skarvar. Sedan lade jag ut ett kalkerpapper, (jag fick ta till vad som funkade, bla en gammal tapet) över däcksbalkarna. Jag tejpade fast papperet och kunde där rita (eller trycka in) hur däcksbalkar och karvlar går, för att sedan rita in dessa ovanpå det lagda däcket och därigenom veta var jag senare skulle skruva.

 Jag sågade upp plywooden genom att först grovsåga upp bitar. Det enda knepiga var egentligen passningen mot ruffsargens kurva. Det blev mycket pröva, lyfta på och av och såga å slipa å pröva igen. Man måste också innan skivorna fästs göra skarvarna mellan styckena som sågats ut. Det gjorde jag med hälften-hälften laskar med hjälp av handöverfräs. Det är ganska enkelt. Det enda man måste tänka på är att vända styckena rätt när man fräser bort halva tjockleken på skivornas ändstycken. Jag hade ett överlapp om ca 15 cm. Laskarna lades så de hamnade ovan en balk.

När halva båtens skivor var uppsågade och passade mot sargar lades den sektion jag skulle börja limma på på plats igen. Man måste göra detta i omgångar eftersom det annars blir alltför mycket att limma på en och samma gång. Nu tog jag fram kalkerpapperet för aktuell sektion och tejpade på igen. Jag hade märken på skrovsidan och sargar så att papperet låg exakt i samma läge som då jag ritade in balkarnas sträckning på det. Nu borrade jag några hål och fäste skivan med skruv, sen borrade jag alla hålen, ett hål var 15:e eller 20 cm ungefär i alla balkar och karvlar.
 
Sedan lyftes skivorna av. Sen limmades däcksskivorna på i omgångar. Först rollade jag undersidan av däcket och däcksbalkarna med oförtjockad epoxy, ytterligare små hål och skador fylldes då med epoxy. Sedan blandades fyllningsmedel i epoxin och så strök jag däcksbalkarna en gång till. Därefter på med skivan som skruvades fast. Här gäller att ha reservborrar och bra laddad skruvdragare. Jag använde rostfri trallskruv (finns både A4 o A2,jag körde med båda, men övergick till A4 av bättre kvalitet efter ett tag.  Skruven skall, som riktig träskruv ha en blank ytan ovan gängen (manschett ?) så att skivan verkligen dras ned mot balkarna och inte hänger i luften, i gängen, nån millimeter ovan balkarna. Trallskruv funkar.
Så lades alla skivor på, i omgångar.SE
n fick det härda en tid.  Det som stack ut över båtens sida grovkapades ca fem cm från båtens sida med vanlig kapsåg. Sen ritade jag med en sk katt och sågade närmare. Det som nu stack ut, ca 3-5 mm, slipades jäms med bordläggningen.
 

Så på med epoxi igen. Ett oförtunnat lager rollades på ett stycke. Ändträet ut mot sidan mättades, sedan lades väv ned i epoxin, och så på med mer epoxi. Detta är kladdigt. Det är svårt att jobba med för tunna vävar. De har så liten egen vikt att de inte faller ut mot underlaget. Varje liten dragning och spänning orsakar en bubbla i duken. Luftbubblor är inte problemet, utan att duken reser sig för lätt och väven kan dra sig. Detta blir bara värre när epoxin klibbar den mot däcket, man kan sträcka den, men dess brist på egen stabilitet gör att det lätt reser sig vågor i duken. Det blir stressigt när minuterna går och epoxin härdar. Alltså viktigt att inte ta för stora sjok åt gången och att det inte är för varmt ute.  Detta jobb gjordes i 4-5 omgångar.  Efter härdning några dagar mattslipades hela däcket och på med ännu ett par lager epoxi, med härdning och slipning emellan. Jag hade först tänkt att inte fylla glipan mellan plywoodskivorna och ruffsargen med epoxi utan att där medge viss rörelse och senare fylla med nån gukka men det övergav jag när det visade sig svårt att inte fylla denna glipa. Vi får se om det uppstår sprickor där. 

 

Rufftak 2009-10


Nu när däcket är klart, förutom sista slipning och målning kunde jag börja med rufftaket. Det gamla hade jag rivit då brädorna var slut. Jag hade sparat takbalkar, som är i ask. De är vackra basade balkar troligen svåra att få tag i och/eller tillverka. (basning tycker jag fortfarande är knepigt.) De var i ganska bra skick, förutom ändarna, som legat i små "fack" i ovankanten på ruffsargen. Där hade fukt och röta käkat lite på ändarna. Balkarna slipades rent, och jag tillät helt enkelt ändarna att vara avsmalnande stumpar, efter att jag slipat bort det som svartnat och gått röta i.  För i och med att balkarna så att säga stod i fack i sargkanten som var i perfekt skick (sargarna är i röd ceder)  så kunde jag ställa tillbaka balkarna i dessa fack och sen fylla hålrummen som blivit med epoxi.Jag fäste så upp balkarna provisoriskt, tejpade dem i läge och sen fyllde jag på epoxi. Jag drog också i en skruv i varje balkända mot sargarna, där det fanns tillräckligt med bra trä att skruva i. Så de stod still under härdningen. Epoxin förtjockades med förtjockningsmedel, men dessutom blandade jag i lite fint sågspån av mahogny, som gav limmet en färg som överensstämde med sargen ungefär.

Efter detta dags att lägga på rufftakets ribbor. Jag köpte råplan, 120 x 21 mm. Kanske onödigt tjockt, men det råa skulle hyvlas ned och tja... jag vill kunna gå och hoppa på taket. Ett problem dock är att tjockare ribb ger upphov till mer kraft då träet sväller när det utsätts för fukt. Ovanifrån blir det i princip vattentätt, men inifrån båten kommer ju också fukt. Jag skall sedan linolja insidan, balkar och ribbor och sen måla ribborna vit och fernissa balkarna. 


tv: Rufftak  med bibehållna balkar i ask
.
 


 

Jag linoljade båten några varv, invändigt och utvändigt. Detta kunde jag göra nu eftersom sista omgången i spackling av plugghål och ifyllnad av träplugg i bordläggningen blev klar under våren (2010). Sen några lager järnmönja som grundfärg.
 
 
 
 


Klart oktober 2011:

Mast, renoverades i maj juni 2013. Sprucken i limningen.  
Nån gång skiftade jag ut några kölbultar. Det kändes lite nervöst att ge sig på så grundläggande delar av båtens struktur, men gick faktiskt sedan lätt.  En stävbult fick jag dock inte ur, så den sitter där ännu. Jag borrade upp hål för en ny en bit för om denna och drog in en rostfri bult som gick genom limpan masten står på ("suggan").

Annat som blev klart hösten 011: Rufftak, ruffingång, luckhus, lucka, löpare,
förstäv reparerad. sarger förstärkta o limmade.
Roder å roder-gångjärn monterat.

Ny nedgångscap till förpik
Slipa köl, med vinkelslip - måla botten med järnmönja



Rufflucka, Luckhus och skenor luckan löper på. Klart att monteras.


Här ny förpikslucka. Lådan ny, luckan den gamla, omlimmad och intrimmad.
Se också vackert nymålat däck. 



Sommar 2012
 
Tv sargen nyoljad med rå linolja.
 
Jag har ett intressant träslag i sargar, skott, och vissa detaljer (th). Jag tror det är röd ceder. Det är kvistfritt, luktar vid slipning som en och tycks motstå röta enastående bra. Ganska hårt men inte jättehårt.  Kanske var det 1942 lättare att få tag i röd ceder, än mahogny? Kanske hade man ett restlager liggande? I dag är röd ceder allt populärare fasadmaterial, precis som lärk. Och bra mot pälsängrar i garderober. 
 
 
 
  

Lång paus i arbetet på grund av annat.
Nu några bilder. 
2013
, remontering är på G. Lite flammig sittbrunn, trots slipning...
 

Bänkar i sittbrunn, original - renoverade, nya durkar i teak,
sarger omlimmade och riktade. Radion begagnad.
 
Potatislist i teak, slipad, reparerad och återmonterad.
 
 
 
 Här pluggning
 
 
 
 
 
 
 



Sommar -13. På väg mot sjön!





 


 
 
 
 
 
 


Det ser lite naket ut, utan avbärarlist. Jämför med andra Spidsgattar eller bilderna överst. Men den förra i teak, som jag ännu har kvar och som kan återmonteras skall skruvas, sen pluggas var 15cm och sedan ovanpå det skall en bronslist skruvas... Inget jättejobb, men känns bara synd att skruva femtio skruvhål rakt in i översta bordet på var sida... vilket ger risk för fuktinträngning, och risk att det står vatten bakom listen med missfärgning och röta i bordet. Men den fyller sin estetiska funktion... och bär säkert av ibland när det behövs.   Funderar på att köpa ny teaklist, halvstav, dvs rund ena sidan, ca 3 cm i basen och limma på den, fästa med skruv på bara några ställen, och sen plugga dessa  eller kanske rentav dra in den med skruv inifrån. Åsså skippa bronslisten. Hmmm...




Jag tog fram dessa bilder då jag behövde  i något skede se över riggen. Precis som man riggade förr har jag nu dubbla förstag, ett som går i topp och ett som sitter en bit ned, (7/8?)på vilket fock eller genua hissas. Tydligen är detta äldre riggning, men som  ju blev opraktisk med spinnaker då den måste för hand flyttas runt det främre förstaget. Men staget är bra, det håller ju emot när storseglet drar masttoppen akteröver. Dock svårt att trimma masttoppen bakåt...Senare har det suttit en fiol i toppen, jag ser märken, men den sitter märkligt högt upp och måste varit kort. Jag överväger att istället rigga om så att de övre spridarparet riktas framåt  och därmed med sina fiolstag håller masttoppen från att knäckas, när
man skotar hem i storen. Hmmm





Gammal rigg, ritning ur Boken om Spidsgatteren av Bengt Aarre.                         Grane påmastad.                                                                                                      Vid pilen gick en fiol uppåt, spridaren borta.
Här en Berg ritad.


Sommar 13-14-15

Jag köpte en begagnad genua från Danmark och fick en billigt.  Jag beställde även ett nytt storsegel från Polen.  Storseglet fint men man kunde önska lite mer precision.
Dessutom installerade jag en elektrisk inombordsmotor, efter att i åratal tittat på olika websidor och läst på om detta. 

Min motor är från Electro-Mobile Scandinavia i Knivsta.  Klart billigaste alternativet på marknaden. Jag installerade själv och fick igång grejerna trots att jag är el-analfabet.
Underhållet är också mindre. Man behöver slå på underhållsladdning några gånger över vintern så batterierna mår bra.



Dessutom kan man ju ladda med sol, eller, vilket är det allra coolaste med denna modell. man ladder under segling. Propellern snurrar ju. Jag har ännu inte kunnat trimma in detta med laddningen ännu, skall få ordning på det nu i sommar, men själva motorn funkar fint, bra driv och en batteribank på fyra 12 volts  90 Ah AGM batterier  seriekopplade till 48 volt, som motron kräver räcker bra för skärgårdssegling eftersom jag knappt använder motor. Förra sommaren hade jag bara en 2 amper-laddare, vilket är i för klent, så jag har skaffat en kraftigare till säsongen 15. Så med den behövs i princip inte andra energikällor om man besöker en hamn då och då och inte kör så mycket motor.










Nya storseglet krävde visa justeringar som blev besvärligare än väntat, bland annat fick jag slipa ned hela mastskenan så den passade de travare de satt på ny seglet. Trots att den svenska killen gett segelmakeriet i Polen de aktuella måtten satte de på sina rostfria travare. Alternativet till att slipa mastskenan ("rälsen") var att återanvända de gamla bromstravarna från gamla seglet... men kändes synd att börja skära bort de vackert pålitsade nya travarna. 
Nytt med nya seglet var också att det var lösfotat, dvs satt ej med ett rep i underliket som löpte i spår i bommen. Detta är ju det moderna sättet som man idag syr storsegel (och som man också gjorde förr i tiden) .  Detta krävde viss förstärkning och limning av underliksrännan längst akterut då mer dragkraft skulle komma just där, vid skothornet.

Sen seglades det en del.







Comments