Dokument / ämne‎ > ‎Demokrati‎ > ‎

Ta ett helhetsgrepp över hur Sverige skall styras

Det gäller att ta ett helhetsgrepp över hur Sverige ska styras. Då behöver man avgöra på vilken nivå olika frågor ska behandlas och beslutas. Nästa steg är att göra en indelning så att lämpligt befolkningsunderlag finns för statlig nivå, sekundärkommunal nivå resp primärkommunal nivå. För att regionala skillnader ska motverkas är det väsentligt att kompetenta kluster kan skapas som ska handlägga ärenden och utveckla verksamheterna. Det finns en kritisk massa som behöver uppnås. Vi behöver alltså större enheter på alla nivåer för att uppnå detta!

Indelningskommittén har lagt fram sitt förslag till ny regional indelning av Sverige. Kommittén förslår att landet delas in i sex regioner för att befolkningsunderlaget ska bli tillräckligt stort så att varje region ska få kapacitet att bygga strukturer för regional utveckling. 

I debatten som följt framförs många invändningar mot förslaget. Främst torde det finnas en farhåga för att sjukvården centraliseras till större sjukhus med följd att många mindre sjukhus kommer att läggas ner. 

Flera statliga verk har en regionindelning som liknar indelningskommitténs förslag. En strukturförändring sker också inom länsstyrelserna genom att vissa sakområden centraliseras till färre länsstyrelser. En enhet för ett sakområde på en länsstyrelse handlägger därmed ärenden som berör fler än ett län.  Fördelen är att kompetenta kluster skapas som får stor erfarenhet av ett sakområde. 

För att komma runt diskussionen borde man se indelningskommitténs förslag som ett sätt att stärka och utveckla den statliga nivån. För att utveckla samverkan och höja kompetensen borde det vara en fördel om de statliga verken och länsstyrelserna hade samma regionindelning. I ett sådant perspektiv borde man överväga att förstatliga regionsjukhusen. 

Indelningen i sekundärkommuner/landsting borde ses som en annan nivå där man avgör om en statlig region ska innehålla en eller flera sekundärkommuner. De frågor som avgörs på denna nivå behöver inta ha samma befolkningsunderlag som en statlig region. 
Vad som också behöver diskuteras är om en kommunreform behövs. Utgångspunkt även i detta fall bör vara vilket befolkningsunderlag som behövs för att med kvalitet kunna genomföra de uppgifter som ligger på kommunnivån. För att få underlag och tillgång på kompetens finns i nuläget ett myller av kommunalförbund och andra samverkansformer främst mellan mindre kommuner. 

Den ökande koncentrationen till några storstadsområden behöver motverkas genom att stärka andra kommuner. Åtgärder som vidtagits tidigare har varit att flytta ut statliga verk och att bygga ut högskoleorganisationen. Liknande åtgärder är nödvändiga för framtiden så att fler kluster skapas i fler kommuner som då blir mer intressanta och stimulerande att bo och verka i. 

Det gäller att ta ett helhetsgrepp över hur Sverige ska styras. Då behöver man avgöra på vilken nivå olika frågor ska behandlas och beslutas. Nästa steg är att göra en indelning så att lämpligt befolkningsunderlag finns för statlig nivå, sekundärkommunal nivå resp primärkommunal nivå. För att regionala skillnader ska motverkas är det väsentligt att kompetenta kluster kan skapas som ska handlägga ärenden och utveckla verksamheterna. Det finns en kritisk massa som behöver uppnås. Vi behöver alltså större enheter på alla nivåer för att uppnå detta!

2016-04-14
Jönköping