Först lite hedrande information
På ett årsmöte, eller årsstämma som vi kallar det, 1963 eller 1964, troligen 1964, meddelade den inbjudne byggherren att byggprojektet anmälts och deltagit i en tävling där man troligen vunnit om inte en felleverans ställt till det. En liten fadäs skilde vinnaren från tvåan.
Fönstren mot gårdarna på atriumhusen hade fel mått vid leverans men arkitekten valde att inte, troligen för att inte fördröja byggnationen, reklamera utan bygga vidare med det som fanns. Fönstren skulle ha gått längre ner, man skulle alltså kunna se mera av sin atriumgård vilket var en av finesserna. Tyvärr försvann den finessen och därför gick inte förstapriset till arkitekten.
Ritningarna som finns att tillgå är reviderade efter den missen så detta går inte att verifiera annat än med våra medlemmars minnen. Sannolikt ligger det något i det eftersom elementen i rummen som vetter mot gården är lägre än de övriga.
Trivselåtgärder
Området skulle skötas och man skulle trivas, det var andemeningen med att bo här i Eden redan på den tiden. Många utflyttade familjer från Stockholms innerstad skulle få möjlighet till en egen gräsplätt och en egen odling. Tidigt ordnades möten med diskussioner om planteringar, inkluderat träd och rabatter samt gräsytor. En lekplats, skyddad från trafik, och de inre vägarna var redan anlagda, resten var det tänkt att de boende skulle ordna själva. Lekplatsen hade anlagts mellan kedjehusen och atriumhusen, den enda logiska och naturliga platsen att ha en sådan. Runt lekplatsen anlades i sinom tid gräsytor, allt för trivseln. Med tiden anlades också rabatter, med hjälp av entreprenören B. Börjesson, Sollentuna.
En populär växt blev gul Ölandstok.
Inte bara naturen bidrar till trivsel. Även den sociala biten måste också få "näring".