Jordens dag: historia, filosofi
och firande 

Oleg Izyumenko,
medlem i Hållbart Universitet och Gröna Studenter

Kolla på Olegs sidaKolla Olegs sida

Ett gult band runt min högra handled påminner mig nästan dagligen om att varje dag kan och borde vara Jordens dag. Jag fick detta band från representanten för det internationella Earth Day Network när hon deltog i det första av dessa firanden i Moskva. Det organiserades för ett år sedan, i april 2006, när några av mina vänner och före detta kolleger från Greenpeace, WWF, Biodiversity Conservation Center och Natural Resources Defense Council (NRDC) samlades för att föra denna gröna dag till den ryska huvudstaden för första gången i dess historia.

"Men vad är Jordens dag?", undrar du kanske. Dess historia går tillbaka till 1960-, 1970-talet, när miljöengagemanget var på uppgång och den gröna rörelsen formades. 1969 reste den amerikanska senatorn Gaylord Nelson till Santa Barbara för att bevittna en fruktansvärd oljekatastrof vid kustområdet. Han skakades så av åsynen av katastrofen att han beslutade sig för att, i sina egna ord, "skaka om det politiska etablissemanget och tvinga in detta på den nationella agendan". Vid återkomsten till Washington lyckades han få igenom ett lagförslag som gjorde den 22 april till nationell dag för kunskapsförmedling om miljön, eller en dag för att fira Jorden.

Och så gick den 22 april 20 miljoner amerikaner ut på gator, i parker och in i konserthallar och klassrum för att demonstrera för en välmående natur och beboelig miljö. Min vän John Roseman, som arbetade med oss i förberedelserna för Jordens dag i Moskva, närvarade vid detta allra första arrangemang för 37 år sedan i Central Park, New York. Han erinrade sig att arrangemangen i hela landet modellerades efter de högeffektiva protesterna mot Vietnamkriget vid den här tiden. Två år efter den första Jordens dag kopplade Olof Palme samman dessa båda frågor om fred och miljö när han på FN-konferensen om mänsklig miljö i Stockholm begärde av USA att "omedelbart stoppa det ekologiska kriget [i Vietnam]".

Den första Jordens dag 1970 var en stor succé. Den gjorde denna dag mycket populär bland amerikaner, förstärkte utvecklingen av miljörörelsen som började ta form (ett år efter att Greenpeace föddes i Kanada), och orsakade en politisk sammanslagning av republikaner och demokrater, rika och fattiga, storstads- och lantbor, finansmän och arbetare i miljöskyddsfrågan. Denna första Jordens dag ledde till skapandet av USA:s Environmental Protection Agency samt godkännandet av lagar om ren luft, rent vatten och utrotningshotade arter. Senator Nelson tilldelades Presidential Medal of Freedom - det största hedrandet som ges civila i USA - för sin roll som grundare av Jordens dag.

Tjugo år senare, 1990, deltog 200 miljoner människor i 141 länder i Jordens dag-aktiviteter. Det gav ett enormt uppsving åt återvinningsförsök världen över och hjälpte till att bana väg för FN:s toppmöte i Rio de Janeiro 1992.

År 2006 var dagens huvudtema i Moskva och i världen klimatförändringarna. Målet var att dra till sig uppmärksamhet från allmänheten och politiker till denna akuta fråga för att få dem att börja agera omedelbart för att motverka eller åtminstone mildra de katastrofala följderna av global uppvärmning. Arrangemangen fokuserade på positiva och praktiska lösningar för mildring av och anpassning kring klimatförändringarna, snarare än att skrämma allmänheten återigen med mörka visioner av ännu en domedag. Det var därför det rådde en sådan fantastisk festivalstämning den där aprildagen i Moskva. Hundratals cyklister gav sig ut på gatorna och både chockade och underhöll Moskvas bilister som aldrig hade sett något liknande i den trafikstockade storstaden. Läckra veganrätter från det pacifistiska anarkistiska initiativet “Food Not Bombs” serverades på konserten där progressiva och miljömedvetna band uppträdde. Musikerna belönades med specialtillverkade cyklar, och till och med Moskvas borgmästare Yuri Luzhkov fick en!

Som vi alla vet blev 2006 året för en ändrad riktning i allmänhetens och regeringars uppfattning av klimathotet och deras vilja att handla - både på individuell och statlig nivå. Jag vill tro att Jordens dag i april och klimatmanifestationerna i november runtom i världen alla bidrog med sin del i denna skarpa uppgång i medvetenhet och beredskap för att röra sig förbi förnekande, genom ignorerande och bortom tomt prat i försvaret av planetens framtid.

Ett år gick och jag befann mig i Lund, studerande på Lunds universitet på Masterprogrammet i Environmental Studies and Sustainability Science (denna mycket långa titel har en fin förkortning: LUMES). Ändå, de ljusa minnena från Jordens dag var väldigt livliga i mitt sinne, och när den nya våren var i antågande i Lund fick jag och mina vänner i miljöföreningen Hållbart Universitet idén att föra över en liknande sorts firande. Initiativet stöddes också av mina kursare på LUMES och av våra vänner på avdelningen för Humanekologi. Fritidsgården Sankt HansgårdenNorra Fäladen, som engagerar sig i att lära barn värdet av hållbarhet och omtanke om miljö, valdes till platsen för arrangemanget. Datumet bestämdes till lördagen den 25 april. S:t Hansgårdens personal och barnen själva hyllade idén med en enorm entusiasm. Veckorna av planering och förberedelser ledde till dagens vision om arrangemanget, som kommer att börja klockan 11.00 och fyllas med lekar, musik, frågesporter, danser, sopinsamling, sport, historieberättande - allt detta enat av miljöutbildningskonceptet och befrämjandet av en mer harmonisk samexistens mellan mänsklighet och natur, då vi alla delar samma lilla vackra planet.

Ett specifikt tema sticker ut under aktiviteterna denna lördag. Liksom "Klimatförändringslösningar" var Jordens dags motto 2006, är det detta år den starka anti-kärnkraftsröst som det civila samhället runtom i världen höjer i länder så utspridda som Japan, Iran, Ryssland, USA och Sverige. Alla dessa karakteriseras av sina regeringars senaste offensiv för högre acceptans av det fläckade konceptet som kallas "Nuclear renaissance". Rädslan för kärnvapenspridning i Iran och nya Tjernobyl-liknande olyckor i Ryssland, lanseringen av den högradioaktiva kärnavfallsbehandlingen i Japan, skingrandet av kapital från förnyelsebara energikällor och biobränslen i USA samt Sveriges misslyckande i att fasa ut kärnkraften till 2010 (medan hälften av dess energi fortfarande kommer från kärnkraftverken) – allt detta förstärker valet av anti-kärnkraftstemat för Jordens dag 2009.  I Sveriges kontext blir denna fråga speciellt känslig då landet tar på sig ganska ambitiösa förpliktelser för att bekämpa klimatförändringarna, men hur landet kommer att förena motstridiga processer i strävan att använda mer klimatneutral energi (medan efterfrågan ökar stadigt) och samtidigt eliminera kärnkraften från den nationella energipoolen förblir oklart. I denna situation, när regeringen föredrar att inte fatta några beslut alls och några politiska partier upphäver sitt ursprungliga starka engagemang för kärnkraftsutfasningen, är det det civila samhällets röst som måste visa för politikerna vilken väg svenskarna tar när det kommer till att definiera landets framtida energipolitik. S:t Hansgårdens besökare kommer att kunna bevittna just de praktiska lösningar för energigenerering som implementeras där: det specialbyggda vindkraftverket och ett par solpaneler tillgodoser energibehovet i det stora huset där djur (kaniner, får och getter) hålls. Den 25 april kommer att ske en föreläsning om ungdoms engagemang i klimatfrågan, och intresserade deltagare kommer att erbjudas mer information om faror och nackdelar med kärnkraftverk.

Sammanfattningsvis lovar lördagen den 25 april att bli en av de ljusaste och soligaste händelserna denna vår i Lund! S:t Hansgården, som ligger bakom Fäladsgården på Norra Fäladen, öppnar sina dörrar klockan 11.00 och alla välkomnas varmt av de vänliga volontärerna som kommer att sätta samman många aktiviteter som passar folk i alla åldrar, livsstilar och från olika kulturella bakgrunder. Kom dit och ha trevligt i varandras sällskap och uppskatta naturen tillsammans!