Blinka lilla...

En liten fågel flög (inspelad med Midnattsorkestern)

En liten fågel flög
förbi mitt fönster när en sommar tagit slut.
Och det var höst.
Och röda träd
med röda blad som föll och byggde stora högar nedanför.

En liten fågel sa
att höstens färger lyser här en liten stund,
sen blir det kallt.
En liten stund sen blir det så kallt.

Den sa: jag städar lite grand,
för holken hyr jag ut i andra hand,
och flyger långt, långt, långt bort över havet till nåt annat land.

En liten fågel flög,
för höstens färger lyser här en liten stund,
sen blir det kallt.
En liten stund sen blir det så kallt.

Epilog (med Midnattsorkestern)

Om havet är rymdens oändlighet
är jorden ett drivande frö
som reser i virvlande strömmar
långt bort till en grönskande ö

I töcknet av lättande dimmor
jag ser mot en främmande kust
som formats av valsande vågor
och stormarnas lekande lust

I tre av fyra väderstreck
syns hav åt alla håll
och horisonten kröker sig
för världen är en boll

Där trastars klara morgonsång
slår ekon där vi går
och ekar än i skogens valv
i många tusen år

I andra världar (inspelad med Midnattsorkestern)

Bland skärvorna av färgat glas
I skenet av ett blekvitt ljus
Med spegelväggar runt omkring
I ett cylinderformat hus

Kalejdoskop, du är mitt hem
min blå galax, min fantasi.
Ett universum i en burk.
Släpp in mig där så blir jag fri!

Skimrande och nya världar av ett sprucket spegelglas

Kullanmuru  (inspelad med Midnattsorkestern)

Som svartlackad plåt är havet
när vågorna slätats ut.
Ett fält av oändlig stiltje
som sträcker sig utan slut.
I veckor och år,
idag och igår,
i vinter och vår kan vi fara
mil efter mil, mil efter mil
men lika fullt så återstår det
mil efter mil och därefter mil
till världens alla hörn.

Så i en ström av da´r
ska viddernas toner låta
söka ett evigt svar
på viddernas vida gåta.
Städer och berg
allting försvinner
bort på en stund
tonerna klingar kvar
- viddernas låt -
över en stor
svartlackad plåt.

Laika  (med Midnattsorkestern)

En natt när molnen skingrat sig
och stjärnor blickar ner på mig,
då sjunger jag en sång till balalajka
och tänker på en hund som for
mot stjärnorna, den hunden hette Lajka,
ut i rymden mörk och stor.
I rymdraket,
i ensamhet,
i bana bort från jorden.
Så sjung om Lajka, spela balalajka,
liten hund i rymden stor.


Kometen viftar på sin svans
av stjärnestoft i glitterglans.
För stjärnbildsdjur som önskar att få fara
bortom världar utan slut.
Men Lajka bytte gärna mot att vara
tillbaks på jorden en minut.
Och varje hund
mot månens rund
en sorgesång ska yla.
En sång om Laika, spela balalajka,
liten hund i rymden stor.

Ljungen Blommar   (inspelad med Midnattsorkestern)

När ljungen blommar är jag hos dig
Innan ljungen blommar är jag hos dig
Innan lila blommors flor
målar täppan där du bor
Innan ljungen blommar är jag hos dig

När nätterna blir mörka igen
Innan nätterna blir mörka igen
Innan lila skymningsljus
målar skogen kring ditt hus
är jag åter i din famn, lilla vän

Dikeskanten längs den väg där jag går
doftar sommar som den gör varje år
Över sten och makadam
överallt där jag går fram
växer längtans blommor i mina spår

Horisonten ligger öppen i kväll
Himlen brinner över ljusblåa fjäll
I dess bleka silhuett
kan jag ana ditt porträtt
mitt i solnedgångens sagopastell

(instrumentalt)

När ljungen blommar är jag hos dig
Innan ljungen blommar är jag hos dig
Innan lila blommors flor
målar täppan där du bor
Innan ljungen blommar är jag hos dig

När nätterna blir mörka igen
Innan nätterna blir mörka igen
(instrumentalt)
Och innan ljungen blommar är jag hos dig

Midnattståg  (med Midnattsorkestern)

Det finns en plats jag sett några gånger
dit jag längtar igen.
Fåglarnas alla sånger
handlar ofta om den.
Det finns en skog av vindlande strängar.
Sus av trädpoesi.
Löven faller som pengar
och köper dig fantasi.
Det finns ett tåg som går mot horisontens land
med adress ”till solnedgången”.
Ett av en annan sort
och himlen brinner kort
där det försvinner bort
så långt vi ser.
Där land och himmel möts är linjens ändhållplats
med orkester på perrongen.
En sång från ingenstans
ett land som aldrig fanns
men spelar upp till dans
när sol går ner.

Moskvafönster (översättning efter ryskt original, "Moskovskie okna")

Nu faller kvällsblå skymning i min stad.
I mitt kvarter tänds fönster i en rad.
/: Och från stadens alla hus
lyser raderna av ljus
från alla tända lampor i Moskva. :/

Jag står på gatan som jag stod en gång.
Med balalajkan under din balkong.
/: Ack om jag kunde komma in,
Du var här och Du var min
men jag står ensam med en ensam sång. :/

En serenad till stadens stilla brus.
Om röda rosor och om kärleksrus.
/: Och den rosen som Du satt
lyser röd i Din rabatt
men i ditt fönster lyser inget ljus. :/

Nu faller kvällsblå skymning i min stad.
Och tusen fönster lyser i en rad.
/: Och jag tänker där jag går
att de ser mig och förstår,
här är mitt hem, moskovskie okna. :/

Månen lyser inte   (inspelad med Midnattsorkestern)

Dimman smyger sakta över hedarna
till bergets fot och slukas upp av skuggorna.
Nu är det natt men ingen måne syns,
och inget hörs, mer än min sorgsna visas stilla melodi. 

Blommorna som nyss stod vackert utslagna
har böjt sig ner i gräset nu och slutit sig.
I alla snår var förut fågelsång
men inget hörs, mer än min sorgsna visas stilla melodi  

Tänker du som jag
att just nu denna natt
så borde alla fåglarna sjunga.
Månen borde stiga
upp på välvande himlen.
Stor och rund
den borde snurra där
som i ett nav med dansande stjärnor.
Månen den borde lysa
men det är mörkt i natt.

Nattens färger   (inspelad med Midnattsorkestern)

I toner av mörkaste blå,
toner av blå, mörkaste blå,
blir världen målad av skuggor
när skymningen faller på.
Och nymånen över vårt hus,
månen i skyn över vårt hus.
En smal bit av en cirkel
av vitt fluorescerande ljus.
I nystruken sammetsväst,
har natten nu kommit som gäst.
Den tänder sina lyktor
och spänner för sin häst.
Och kör mellan stjärnors bloss,
i Karlavagns öppna kaross.
På kryss över den himmel
som välver sig svart över oss.

I stigande lågor av ljus,
lågor av ljus, stigande ljus,
försvinner nattens nyanser
i dagens växande brus.
Och toner av mörkaste blå,
toner av blå, mörkaste blå,
förklingar bort med de skuggor
som skymningen målade så.
De far på en lång seglats
till mörkaste skuggornas plats.
På lätt svävande skyar
har dunkla segel satts.
På släp i en aktertross
syns Karlavagns bleka kaross
i tyst sorti från den himmel
som rodnar alltmer över oss.

Rälsfiol  (inspelad med Midnattsorkestern)

Hus och hus och flera hus,
glittrande asfalt på regniga torg.
I en spårvagn åker jag
fram över gatorna i Göteborg.

Staden verkar ny för mig.
Som klippta kulisser
i färgad kartong.
Även om jag åkt här förr
i blixtrande trådar
på skenornas sång.

Jag ser stadens gator virvla i en dans.
Mellan husen väver skuggorna ett nät av gränder.
Lampor följer tyst dess väg bort någonstans
bort någonstans.

Staden målar sina bilder för min syn.
Dess elektriska belysning skriker ut i natten,
över vagnens rälsfiol på Avenyn
på Avenyn.

Sten och sten och tegelsten,
staplade klossar i slutna kvarter.
Kanske grönskar gårdarna
bakom fasaderna, ingen som ser.

Kanske växer rosor där
och klänger sig uppför
en vägg av betong.
Kanske skälver bladen till
när vagnen passerar
på skenornas sång.

Jag ser stadens...

Schottis-Bryllingen

Dansa mig till skogs i gryningen,
bleka morgondis,
på ditt lingonris.
Dra en stråke över grenarna,
väck upp stenarna
till en repris.

Det prasslar snart
och ett liv sätter fart
mellan buskarna,
när solen spelar schottis.
När den går upp och
lyser på tallarna,
lyser den så ingenting kan somna om.
Den skuttar framåt i sjumilakliv
över skogarna,
och kastar sig i sjöar.
Svänger på kjolen,
sommarnatt blir sommardag,
världen spritter till och tar sig en svängom.

Granens grenar skägglavsraggiga.
Gryningstimmarna morgondaggiga,
virvlar upp ur dikeskanterna
utför branternas taggiga svall.

Det prasslar snart
och ett liv sätter fart
mellan buskarna,
när solen spelar schottis.
När den går upp och
lyser på tallarna,
lyser den så ingenting kan somna om.
Den skuttar framåt i sjumilakliv
över skogarna,
och kastar sig i sjöar.
Svänger på kjolen,
sommarnatt blir sommardag,
kom min sommarvän och dansa mig till skogs igen!

Tango i väderstreck  (inspelad med Midnattsorkestern)

Om du går i en cirkel
och jag i en kvadrat,
så kanske våra vägar
ska mötas, kamrat.
Om världen har sett vårar
och segel blåst i vind,
har lika många tårar
gjort ränder på en kind.

En krokig latitud
som löper utan mål
och inte bryr sig om
kompassens lilla nål.
Den stakar ut en väg.
Den ritar upp en linje,
som leder ut i världen
och sedan försvinner.
Och lika många tårar
gör ränder på min kind,
som världen har sett vårar
och segel blåst i vind.

Vaggsång   (inspelad med Midnattsorkestern)

Himmelen av stjärnebloss
ritar upp ett mönster.
Havet ligger stort och mörkt
utanför mitt fönster.
Fyrar blinkar till ibland
över svarta vatten.
Världen är en jätteboll,
snurrar tyst i natten.

Stig ombord!
Drömmens båt
snart ska lätta ankar.
Far du bort
någonstans
vänta på mig där!

Vågor av en dröm   (inspelad med Midnattsorkestern)

Drömda värld,
förklara tyst för morgonljuset
att dess första strålar blir din död.
Stanna kvar
en liten stund och be dem vänta
innan österhimlen färgas röd.
Drömda värld,
jag vill vila i ditt djup,
ditt sammetsblåa hav,
tills allt är slut.
Hav av dröm,
ge mig vågor i min sömn
och vagga mig igen.
Nu,
innan sången klingar ut.

Morgonljus,
förklara tyst för drömda världar
varför du vill tysta deras sång.
När du föds
bland sammetsblå ruiner efter
tusen drömda världars undergång.
Morgonljus,
när jag vaknar ur min sömn
och kisar mot en värld
av verklighet,
finns det kvar
några vågor av en dröm
som vaggar mig igen.
Nu,
medan sången klingar ut.

Yllefilt  (med Midnattsorkestern)

Den yllefilt som är natten
har lagt sig kring din bädd,
kring havets blanka, svarta vatten,
och vikts vid kanten av dess bredd.
På havets vidd fladdrar ljusen
där stora pråmar gå.
Och här går månen över husen
och nattens tystnad likaså.
Och högt i skyn
tänds bilder upp på himlens rund
när linjer sluts
i stjärnors mystiska förbund.
Och i ditt tak ritas mönster
i ljuset från din stad
som spelar, genom dina fönster,
sin egen gatlyktsserenad.


När gryningen återvänder
har natten redan flytt.
Den reser bort mot andra länder
och breder ut sin filt på nytt.
Långt västerut, bortom havet
går prärievinden len.
Ur natten stiger präriesånger
som sjungs i lägereldars sken.
På Rysslands stäpp
ska månen än en gång gå opp,
och speglas klart
där floden Volga har sitt lopp.
Och i sydväst sträcker Pampas
en grön och bördig slätt
runt byar små förutan gata
där ljusen slocknar ett och ett.


I söderhavet finns öar
där stenstatyer står,
i mörka tysta led och sover.
Det har de gjort i tusen år.
Och Afrikas elefanter
på skymningens savann,
de står vid vattenhålens kanter
och snabelsnarkar om varann.
Och natten fann,
som vilsna båtar finner land,
en grön oas
långt bortom mil av ökensand.
Och himlakroppar ska finna
de stigar någonstans,
som i elliptiska spiraler
går runt galaxen i en dans.


Den yllefilt som är natten
har lagt sig kring din bädd,
kring havets blanka, svarta vatten,
och vikts vid kanten av dess bredd.
På havets vidd fladdrar ljusen
där stora pråmar gå.
Och här går månen över husen
och nattens tystnad likaså.
Min värld, en rymd
står mörk omkring vår lilla båt.
Ett hav, en natt.
Om vilse följs vi ändå åt.
Längs stigarna mellan ljusen
av kolossalformat.
Men strax intill oss över husen
går månen som vår färdkamrat.

Över stadens tak   (inspelad med Midnattsorkestern)

En ton, en vind som bär en flygande drake
och går som böljande dyning fram
bland vita upphängda lakan
på streck som går mellan husen kors och tvärs.
Den första snön som föll gav ljus på min innergård.
Dit solen aldrig når.
Från samma innergård steg en gång en grön ballong
och bar iväg ett brev
till nån.

Över stadens tak kajorna flyger i ett moln,
växer sig ett med vindens ton,
svävande stort i flock på vingarna små.
Läser du ett brev som du har hittat någonstans
liggande i en vattenpöl
hoppas att något ändå går att förstå.

En ton, en vind som bär en flygande drake
och går som böljande dyning fram
bland vita upphängda lakan
på streck som går mellan husen kors och tvärs.
En ton.
En vind.