Välkommen till Källskär


16 dagar i augusti 2007 

Källskär, Kökars södra skärgård, Åland i augusti 2007

 

Lat 59˚54’ 00” Long 20˚53’ 00”

 

Källskär hyser den sällsporda och egensinniga anläggning som Baron Göran Åkerhielm från Sverige byggde upp under åren 1961-1983. Den överläts åt Ålands landskapsregering som varsamt bevarar detta kulturarv åt kommande generationer. Författaren till dessa dikter hade under några augustiveckor år 2007 möjlighet att biträda en av kulturdelegationens stipendiater och hoppas att hans bidrag kan locka fler att besöka denna förunderliga plats.



Björn Donobauer foto: Diddi Svartsjö

 

Diktcykel tillbliven på, av och med Källskär som källa och inspiration.
Ett tack till Baron Göran Åkerhielm, Bengt Mattson, Diddi Svartsjö och Ålands
Kulturdelegation för möjligheten att låta mina upplevelser fångas till synliga ord.

I cykeln ingår följande dikter

Fri herre
På muggen
Jag vet också var spindlarna spänner
Gymnos på berget
Havet behöver
Tjärdoft och myggolja
Ingen hamn går säker
Källskärskannan
När såg jag himmelen så hög
Målande människor
Gruppresor

Ormskinnet

Den fjättrade apan


 



Göran Åkerhielm 79 eft. foto: i blockhuset

 

_

Fri herre

Seglande kom han
i kustjakt på jakt efter kust
Göran, friherren Åkerhielm

la till i naturhamn på norr
strövade över stenåkrar,
krypenens mattor,
rapakivins brutna block
och ljungens lila bolster
såg resterna av krigets värn,
fiskarhyddorna till Kökarsbornas
strömming och själjakt

 

Betagen
fångad
från den dagen

fångad av en stormvind
snärjd i en passion
slav under tvånget
att tämja vad som tämjas kunde
av denna havsbandets vildhet

ur stenbukt: hamnfamn
ur hällkar: brukbar jord
ur rösen: vindskydd
ur vinden: viskningar
ur skogen: blockhus
ur världen: mytens konst
och diktens vingeslag

i alla väderstreck: vit ’marmor’,

statyer i Sergels anda,
under fot: röd granit
och överallt grönska,
lind, olvon, kastanj och kaprifol

viburnum och hydrangea,
rhododendron och hortensia
viner, vilda tama, vinbärsbuskar
rosenbäddar bland örtesängar
smaragdgräs bak stenmur

och mitt i,
det karelska blockhuset,
gästfrihetens
solida boning
landbyggd; örest


Han kom som en fri man
och fängslade
de stenbundna
med sin frihets band

sin energi och fantasi

och seglade sen
bort för gott
eller hem.


Sitt arrende
på Källskär
avträtt
till förmån
för den varsamme
vandraren som utan habegär
kan njuta vad den aldrig

vill ägas av.



________________________________________________________________________________________

 


På muggen

Sitter med en Talisker
i solfångande
whiskyglas
nedsjunken i soffan
där muminmor satt
och slukade solnedgången
medan filifjonkor
knytt och ensamheten
varvades med utanförskapets
skaparkraft
i lusthuset
på berget
hos baron Åkerhielm

På muggen
där rykande kaffetår
blandas med drivande salt
från stormande hav
blåser Snusmumriken

på sin flöjt
om aftonen
och Zarathustras ord
ur Nietzsches penna
om övermänniskan
har sin samgång
med oss helt vanliga

underliga undermänniskor

Vi satt i går
där Tove satt
och är ensamma
i vår egen natt
och ser vår egen
solnedgång
från hennes älskade
lusthus.

__________________________________________________________________________________


 


 

 

 

Jag vet också var spindlarna spänner sina nät

 

(Väldigt fritt efter Dan Andersson: ur dikten vårkänning, ’Jag vet var spindlarna spänna i vassen nät över vattnet..’ Ur boken: Visor och Ballader, Blockhusets boksamling)

 

Källskär ägs mest
av alla spindlarna

De spänner sina nät

i ansiktshöjd
och fångar mina ögonbryn
förr’n ögonen dem sett

i sju, ja åtta trådar
bygger de sin väv
mellan sten och buske
sly och björk

med åtta ögon
vakar de
och skiljer lätt
mellan vind och byte

Mitt ansikte
skakar de irriterat
ut ur sina nät

och börjar om
___________________________________________________________________________________

 




’Gymnos’ på berget

 

Merkurius den hjälmvingade,
Hermes den nakne fotsnabbe
kanske drömmen om den vackre mannen
dragningen till mytens diktarmakter,
idrottens späkande mannakraft

eller vindspanaren
som i fjärran ser
vad innerögat längtar till

ärgpatinerad ser han
under lockigt bräm
mot söder
dit resaren alltjämt

reste när stormarna tog
vinterfart
och isarna blästrade
skäret med svartis

i svettlackande sol
och plåtskallrande sydlig kuling
över bågnande is
och brytande hav
vakar de oseende ögonen
och vad öronen ännu hör
hör sägnerna och sagan till

 

tusen händer
hundratals objektiv
har smekt dig
men ingen alls
har fått ditt leende

vad bud du burit
vet allenast
den gud som satte
dig fast på detta berg
och vars mun din fot täppt till


din flykt
sker endast
i din gjutna

framförhållning

du flyfotade
är riktmärke
för vår seglats
och står fast

där vi en stund
lägger till


 

(Den antika idrottens gud var Hermes. Idrotten bedrevs enbart av män i mäns närvaro och helt utan kläder. (Gymnos  grk= naken) Även Källskär uppvisar en enkönad verklighet. Kvinnliga porträtt saknas, Kvinnlig hand vid utsmyckning och inredning fattas också. Frågor som inte  får svar kan ställas i alla riktningar. Mötet mellan det skandinaviska urberget och grekisk mytologi är dock spännande…)
_____________________________________________________________________________________

 

 

 


Havet behöver

Havet behöver inte ledljus
för att om natten
piska sig till skum
mot diabas och granit
som om det ångrade
att det lät landet höja sig,
det mumlar förbittrat
mot vår sömnansats
men våra öron
rider ut stormen
under kuddar
av sjögräs


____________________________________________________________________________________


 


 

 

Tjärdoft och myggolja

 

 


Utan näsans vittnesbörd
är Källskär nästan
bara en litografi

ett stentryck utan arom
ett färgtryck med tusen
nyanser av grönt


men låter du näsan vändas
upp i vind
så fångar den

den tredje dimensionen
den som nattetid
återberättar dagens närvaro,

tjärdoften från trätaken
och väggarna

den ämliga kvalmen
från algblommens grönslisk

den sollena honungsdoften
från ljungens polster

den skarpa guanostanken
på skarvudden

eller den sötäckliga
dödsälsstanken

det solvarma bergets
slängkyssar i solnedgången

allt detta,
och i den svala
aftonluften

kaprifolvågor
och örtagårdens
salvia och timjansarom

de väntar dig

och din nästas näsa

färden ut
bör helst ske
med bihålorna
som bisittare

 

(om myggoljan finner du besked
när du bor här ett tag)



_______________________________________________________________________________________


 



Ingen hamn går säker
eller hur ’herr Sjöberg’ bygger om vad baronen byggt upp..

 

Göran tog inte
ordet omöjligt

på allvar

 

om Kökarsborna
sa att int går det
att bygga hamn

där hamnen är
så var det
bara ännu ett skäl
att bygga hamn
just där

Göran fick själv midjedjupt
lägga vajrar runt blocken
öborna stod på land
och drog i block och taljor

(Kökarbor skall vara
på vattnet,int’ i det)

 

Medan bossen var i sjön
byggdes hamnen
runt honom
med fjärdens hela
makt emot

 

Säsongen slut

Göran far mot söder,
oktober kommer med
avfärd och löfte om isläggning
stillsam ibland men mera ofta
grym och fast besluten
att återta vad människan rövat

hamnmurarnas kvadratiska
ickenatur skall återfå
sin fria form

 

Så ’herr Sjöberg’ smyger
in i viken med berg av is
och hela havets våld,
och möblerar om

Baronens arkitektur

Det ser ut
som om herr Sjöberg
vinner även denna dust
och formerna blir
åter vilda och befriade

 

Monumentet södra hamnen
tar herr Sjöberg blott
som ett tillfälligt aber,

en blygsam smolk

i stormarnas ystra mjölkskummande
idrottskamp mot människan

död som levande

 

Så kommer våren
och baronen
och nya block
och nya Kökarsbor
som släpar upp vad
Herr Sjöberg brutit ned

'En kalv med eken stångades,  sa noble Solsjenitzin'

 

(I baronens bibliotek finns den boken, förstås.  Kökarsborna älskar att med omskrivningar verbalt förändra den bistra verkligheten de lever under. Den som saknar segel får segla med 'gransegel', Herr Sjöberg är Havet självt.)

 

 

 

_________________________________________________________________________________________


 

       

Källskärskannan


’Ett (geotekniskt) måste för en nordisk geovetare ’
(ur informationsbladet om Kallskär)

En gång
tusen och åter tusen
stormar sedan
låg inlandisens södra kant
just här över ön

smältälven störtade
genom ändmoränen
och fångade blocksten
i granitens hud

malde, brotschade, borstade
i brusande skärande rundgång
dygn efter dygn
år efter år
fram en plastisk form ur fastberget

fyra meter hög
solitär stenkanna
urgröpt runt om
slät och smeksamt rund

omfamningsbar till del
ogriplig för en människa

Men kannan är inte en
utan två,
ty det tomrum

som ger stenen form
har också kannas form
och sätter du dig där
famnas du runtom
av berget

som sprungen ur bergets sköte
vaggas du i höljet
och förnimmer måhända
ditt väsens bräcklighet
och jordens hårda famn

En ”kanna bis” långt innan
drogerna förvrängde verkligheten
och trubbade människan,
beslöjade hennes seende
och gjorde henne döv för sitt ursprung.

 

Titta inte bara
på stenstoden
se människan!

 

(’Bis’, latin för tvåfald, ’bissera’: ta om..)

 

­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­__________________________________________________________________________________________

 


                        

Så nära horisonten
så inspänd

mellan stjärnevärld och hav
har jag aldrig
sett himmelen förut

en morgon flyter
det akvamarina havet
ihop med den azurblå skyn

en annan
flyter viken
som smält silver
mot svart degels bräm

någon gång möter
blyertsgrått vatten
den pärlgrå
jämnmolniga dagern 

sen stormar
hela havet
molntornen hovrar
hotar falla
havet suger
allt ljus

slagregn faller
prasslande i viken
regnbåge
välver sig
i motsolen

Aldrig förr
har jag sett
himmelen
så hög
så låg

så nära

det kommer mig
markbundne
att märka
min vinglösa
existens

 

 ________________________________________________________________________________

 

 

­­­­­­­­

(Enär integritetsskyddslagen inte tillåter publicering av fotografier föreställande
 människor utan deras medgivande får ni inte se dessa vackra målare på bild.)

 


Målande människor

 

en dag varje vecka
kom de i spridd tropp
i fil över plankspångarna
fördelade sig
över strand och äng
röse och klipphäll

försjönk i febril tystnad
fångade av färgernas magi
Källskärs magnifika vyer,
sin egen konstnärlighets snara

den stillhet
de avger
beskriver
aktiviteten
av ensamma öar
i öppet hav

de bar sina block och dukar
bängliga i vindbyarna,
tappade penslar på stranden
lämnade tillfälligt färgkluddar på evig sten
men fångade nog sin själ

och fick en glimt
av tidlös förvandling
under några ögonblick 


______________________________________________________________________________________

 Skylten säger: ta inte med dessa stenar från ön..


 

Vår stipendievistelse
interpunkteras
av ’oooande’ och ’aaande’
flockar av den nutida

homorasen ’homo incredulis’

För många för att vara
enskilt seende
fotograferar de i tropp
samlar platta minnesbilder
för glömskans lådor

de håller sig till stigarna
och nöter ljung och mossa
under ordnade former
och ser vad de får
sig beskrivet

deras bestämning är
att bidra med någon lön
för guider, skeppare och
handelsmän
och hålla det arv vid liv

som deras besök
sakta men obevekligt
nöter sönder

kanhända skall en eller annan
finna det mödan värt
att återvända ensam
och finna den ö
som under gruppresans gång
finkänsligt höll sig undan

 

__________________________________________________________________________________________

 

 


Ormskinnet

 

 

Som snoken snokar vi
längs rösen
och skalar av vårt storstadsskinn
mot stenens mjuka kramar

här har ock vi urvuxit
det skal vi hade med
när vi kom hit

vi växte snabbt
när väl vi kom bort från tvång
och regelverk

men tanken kunde inte
utan ömsning
bli större än den var

vi lämnar vårt avlagda
och vet nog
att det är smulor
redan innan vi far bort

fast nyss
det var
vår enda kostym

och skylde
all vår nakenhet

 

(Källskär tillhör snokarna och huggormarna, inte en dag utan ett möte med dem, simmande, jagande, slingrande, om sig och varandra)
 

 

 ___________________________________________________________________________________







 

Strax innan
jag lämnar
Källskär
ser jag på kartan
en sista gång

och ser
att ett intryck
som vuxit
alltmer

dag för dag

är avtryckt

på pappret
härovan

 

Källskär
ser ut som
en fjättrad apa

Ett vilt
naturligt liv
fängslat
för människans

nöjes skull

men

 

hade den inte fängslats
och lagts i band
hade den vild
och otämjd
aldrig setts
av någon av oss

 

vi kan förnöjas
av apan
utan att
älska kedjorna


 





 

 Feedback och frågor kan lämnas till författaren via  burli46@gmail.com eller bdonobauer@yahoo.se

Samtliga dikter skrivna mellan den 12 och 29 augusti 2007 på Källskär © Björn G A Donobauer