Katolska kyrkans Mariakult

 

"När vi dör tar Maria oss vid handen." 

- Om Katolska Kyrkans Mariakult -

Katolska Kyrkan har nästan 1 miljard medlemmar i världen och ca 165 000 medlemmar i Sverige. I flera viktiga avseenden avviker Katolska Kyrkan från Luthersk, Reformert och Evangelikal tro. 

Bland annat så har man en annan "bibel" som inkluderar det vi kallar apokryferna. Man har en påve som anses vara Kristi ställföreträdare på jorden och anses inneha ofelbarhetens nådegåva. Man har skärselden. Man har bön för döda och bön för änglar. Man har en annan syn på rättfärdiggörelsen. Och så har man Mariakulten. 

Och det är detta sista fenomen vi här ska låta ljuset falla på. En vanlig svensk kristen känner till att Katolska Kyrkan högt värderar Maria, men hur högt och hur omfattande denna Mariakult är, är nog främmande för de flesta icke-katoliker i Sverige. Till stor del beror detta på att Katolska Kyrkan i protestantiska Sverige, av ekumeniska skäl, utåt håller en mycket låg profil i denna sak. 

Men vi menar att det är högst angeläget att vara medveten om dessa Mariadogmer och även ta ställning till dem eftersom de i så många och avgörande avseenden direkt utmanar och konfronterar många av de viktigaste lärorna i Bibeln. 

För att därför visa vad en sann katolik tror om Maria och visa vilket personligt förhållande katoliker har till Maria ska vi här dra undan ridån lite och avslöja skådespelet. 

Vi använder oss av två böcker. Den första är "Katolska Kyrkans Katekes" som första gången utkom år 1996 i Sverige och som är Katolska Kyrkans stora internationella bekännelseskrift. Påven säger i dess förord bl.a. så här: 

"Jag godkänner den som ett värdefullt och äkta medel till tjänst för den kyrkliga gemenskapen och som en säker norm för undervisningen i tron … den noggrant framställer den katolska trons innehåll och harmoniska samstämmighet … jag ber den Allrasaligaste Jungfrun Maria, det människoblivna Ordets Moder och Kyrkans Moder, att med sin mäktiga förbön bistå hela Kyrkans kateketiska arbete på alla nivåer." 

För att sedan se hur Mariakulten på ett lite mer personligt plan kan te sig använder vi oss av fil dr, Wilfrid Stinissens bok "MARIA i Bibeln – i vårt liv" (2:a uppl.). Han är katolsk präst och karmelitbroder i Sverige. Över 10 böcker har han skrivit och är en ofta anlitad föredragshållare, också i ekumeniska sammanhang. Han kan sägas representera alla trogna katoliker i sin Mariakult. 

Vi börjar med att ge citat ur "Katolska Kyrkans Katekes" (första utgåvan, siffrorna efter varje citat är avsnittshänvisningar ur Katekesen). På citaten följer oftast en kommentar. 

Citat ur Katolska Kyrkans Katekes 

"Jungfru Maria … är i själva verket moder till (Kristi) lemmar … ty hon har i kärlek bidragit till att de troende föds in i kyrkan, de som är detta huvuds lemmar. Maria, Kristi moder, kyrkans moder." 963 

Kommentar: Det som här tillskrivs Maria tillskrivs i NT Gud. 

"Denna moderns (Jungfru Marias) förbindelse med Sonen i frälsningsverket visar sig från tiden för Kristi jungfruliga konception ända till hans död … Sin förening med Sonen höll hon troget fast vid ända till korset. Där stod hon enligt Guds rådslut och plågades svårt med sin son. Där förenade hon sig i moderskärlek med hans offer och samtyckte i kärlek till frambärandet av den offergåva hon fött." 964 

Kommentar: Maria görs delaktig i Kristi frälsningsverk på ett sätt som är främmande för NT. 

"Den obefläckade Jungfrun hade bevarats fri från varje arvsyndens fläck, och till slut, när hon hade fullbordat sitt jordeliv, blev hon med kropp och själ upptagen i den himmelska härligheten. Hon upphöjdes av Herren till drottning över allting, så att hon skulle göras än mer lik sin Son, herrarnas Herre, segraren över synd och död. Den heliga Jungfruns upptagelse är ett enastående deltagande i hennes Sons uppståndelse och ett föregripande av de andra kristnas uppståndelse. Då du födde ditt barn bevarade du din jungfrulighet, då du somnade in lämnade du inte världen, Guds Moder: du återvände till livets källa, du som i ditt sköte tog emot den levande Guden och som med dina böner skall befria våra själar från döden." 966 

Kommentar: Liksom Jesus görs Maria fri från synd, och liksom Jesus upptogs till himlen så även Maria, och liksom Jesus så befriar hon oss från döden. Jesus är kung och Maria görs till drottning. Men i Bibeln finns inte ens en antydan till någon av dessa dogmer. 

"Genom sin fullkomliga hängivenhet åt Faderns vilja, sin Sons frälsningsverk och varje rörelse från Anden är Maria för kyrkan trons och kärlekens förebild. Därigenom är hon den allra främsta och helt unika medlemmen i kyrkan, hon är rent av det fullständiga förverkligandet av kyrkan, typus för kyrkan." 967 

Kommentar: Liksom Jesus sägs Maria vara fullkomligt hängiven Guds vilja. I NT talas om församlingen som Kristi kropp (Ef 4:12), här blir det också något av "Marias kropp". 

"Men hennes roll i förhållandet till kyrkan och hela mänskligheten går ännu längre. Hon har på ett unikt sätt samverkat med Frälsarens verk i lydnad, tro, hopp och brinnande kärlek för att själarnas övernaturliga liv skulle återställas. Därför är hon en moder för oss när det gäller nåden och frälsningen." 968 

Kommentar: Maria görs till medfrälserska i sin "samverkan" med Jesus vad gäller nåden och frälsningen. 

"Detta Marias moderskap i nådesordningen började med det samtycke hon gav i tro vid bebådelsen och som hon tveklöst höll fast vid under korset. När hon upptogs till himlen lämnade hon inte sitt frälsande uppdrag. Det skall fortsätta utan avbrott till dess alla utvalda fullkomnats för evig. Genom sin mångfaldiga förbön utverkar hon för oss den eviga frälsningens gåvor … Därför åkallas den saliga Jungfrun som förespråkerska, beskyddarinna, hjälparinna och förmedlarinna." 969 

Kommentar: Liksom Jesus så sägs även Maria fortsätta sitt frälsningsverk i himlen. Allt vad Jesus gör i himlen idag, gör också Maria. Den "åkallan" som här riktas till Maria riktas i Bibeln till Gud. 

"Under den saliga Jungfruns beskydd tar de troende sin tillflykt i bön under alla faror och bekymmer. Denna kult … är visserligen ensam i sitt slag men är väsensskild från den tillbedjan som ensam tillkommer det inkarnerade Ordet jämte Fadern och den helige Ande." 971 

Kommentar: I Bibeln är det till Fadern och Sonen som de kristna vänder sig till i nöd och fara. Här nu även Maria. Man försöker här säga att det inte är fråga om "tillbedjan". Men att i bön t.ex. tacka Maria för hjälp, tröst, beskydd, osv, är i reell mening att utöva en form av tillbedjan. Och i vanlig katolsk fromhet torde tillbedjan vara ett vanligt inslag. 

"Sedan vi talat om kyrkan – hennes ursprung, hennes sändning med hennes slutmål – så skulle vi inte kunna avsluta detta avsnitt bättre än med att vända vår blick till Maria för att i henne betrakta vad kyrkan är i sitt mysterium, i sin "pilgrimsfärd på jorden" och vad hon kommer att bli i landet som ligger vid slutet av hennes vandring. Där väntar hon som kyrkan vördar som sin Herres och sin egen moder på henne i den heliga och odelbara Treenighetens härlighet, i de heligas gemenskap. Jesu moder har redan förhärligats i himlen till kropp och själ. Hon är kyrkans förebild och begynnelse som skall fullbordas i den kommande tidsåldern. Men hennes ljus lyser också här på jorden som ett tecken på ett säkert hopp och en tröst för Guds folk på dess vandring till dess Herrens dag kommer." 972 

Kommentar: Allt vad som i NT tillskrivs Jesus Kristus tillskrivs här även Maria. 

"Då Maria uttalar sitt fiat (må det ske) vid bebådelsen och ger sitt samtycke till inkarnationen samverkar hon redan i det verk som hennes Son skall genomföra." 973 

Kommentar: Maria görs delaktig i Kristi frälsningsverk. 

"Den heliga jungfrun Maria blev med kropp och själ upptagen till himlens härlighet sedan hon fullbordat sitt jordiska levnadslopp. Där deltar hon redan nu i sin Sons uppståndelsehärlighet. Så föregriper hon uppståndelsen som skall komma alla lemmarna i hans kropp till del." 974 

Kommentar: Kristus är uppstånden och förhärligad, här är även Maria upptagen och förhärligad. I NT är Kristi uppståndelse vårt hopp om uppståndelse (1 Kor 15), här är även Marias upptagelse vårt hopp. 

"Vi tror att Guds heliga moder, den nya Eva, kyrkans moder, i himlen fortsätter sin modersroll när det gäller Kristi lemmar." 975 

Kommentar: I NT är det Kristus (Hebr 7:25, 9:24) som i himlen verkar för vårt bästa. Här även Maria. 

"Under hela det Gamla förbundets tid förbereddes Marias sändning genom många heliga kvinnors sändning … I henne, den upphöjda dottern Sion, fullbordas tiden efter en lång väntan på att löftet skulle fullbordas. En ny frälsningsordning tar sin början." 489 

Kommentar: Profetior i GT om en kommande Messias och dess fullbordan i NT får här sin motsvarighet i Maria. 

"Med tiden blev kyrkan medveten om att Maria, överhöljd med nåd av Gud (Luk 1:28) hade blivit återlöst redan från sin tillblivelse. Det är detta som dogmen om den obefläckade avlelsen (Marias utkorelse och fullkomliga renhet), proklamerad av påven Pius IX år 1854, bekänner: Den saliga jungfrun Maria blev från det första ögonblicket av sin tillblivelse genom en enastående nåd och ett särskilt privilegium av Gud, den allsmäktige, med hänsyn till Jesu Kristi – hela människosläktets Frälsares – förtjänster, bevarad fri från varje fläck från arvsynden." 491 

"Ända från första ögonblicket av sin tillblivelse är hon helt och hållet fri från arvsyndens fläck och har förblivit ren från varje personlig synd under hela sitt liv." 508 

Kommentar: Enligt Bibeln är det endast Jesus Kristus som är utan synd. Här även Maria. 

"Fäderna från den orientaliska traditionen kallar Guds moder den Allheliga, Panagia, de prisar henne som den som är fri från varje syndens fläck, liksom danad av den helige Ande och formad till en ny skapelse. Genom Guds nåd förblev Maria ren från varje personlig synd under hela sitt liv." 493 

Kommentar: I Bibeln finns bara en som är "Allhelig", dvs Gud. Här blir även Maria näst intill "Gudaförklarad". 

"Jungfru Maria samverkade i fri tro och lydnad till människornas frälsning." 511 

"Och när Maria av hela sitt hjärta gjorde Guds frälsningsvilja till sin egen utan att någon synd höll henne tillbaka gav hon sig själv helt och hållet åt sin Sons person och gärning för att, underställd honom och med honom, genom Guds nåd tjäna frälsningens mysterium: Irenaeus säger: "Genom sin lydnad blev hon för sig själv och för hela människosläktet orsak till frälsningen." Med honom säger ett stort antal gamla fäder: "Den knut som orsakades av Evas olydnad löstes upp genom Marias lydnad." … (De gamla fäderna) förklarade ofta: "Genom Eva kom döden, genom Maria kom livet." 494 

Kommentar: Maria görs här till världens Frälserska tillsammans med Jesus Kristus. 

"Maria, Guds fullkomligt heliga moder, hon som alltid är jungfru, är Sonens och Andens mästerverk vid tidens fullbordan. För första gången i sin frälsningsplan och därför att Anden har förberett henne finner Fadern den boning där hans Son och Anden kan bo bland människor. Det är i denna mening som kyrkans tradition ofta har läst de vackraste texterna om Visheten (Ords 8:1-9:6, Syr 24.) och låtit dem syfta på Maria: Maria besjungs och framställs i liturgin som Vishetens tron. I henne börjar Guds underbara ting att träda fram, som Andens fullbordar i Kristus och hans kyrka." 721 

Kommentar: I Bibeln är det bara Gud som presenteras som Visheten. Här även Maria. 

"Medan kyrkan i den allraheligaste Jungfrun redan har uppnått fullkomningen och där är utan fläck eller skrynkla, kämpar de kristna ännu för att övervinna synden och växa till i helighet. Därför riktar de sina ögon mot Maria. I henne är kyrkan redan helt och hållet helig." 829 

Kommentar: I NT är det endast i Jesus Kristus som församlingen är "fullkomlig", Ef 5:27. Här även i Maria. Och i NT är det endast på Jesus de kristna riktar blicken, Hebr 12:2. Här även på Maria. 

"Efter Jesu himmelsfärd bistod hon med sina böner kyrkan, som höll på att födas." 965 

Kommentar: I NT tilldelas den rollen endast Jesus Kristus, Hebr 7:25, 9:24. 

"En kristen människa … lär känna förebilden och källan till helighet i den fullkomligt rena jungfrun Maria." 2030 

Kommentar: I Bibeln är denna förebild och källa endast tillskriven Gud. 

"Det är utifrån Marias enastående samverkan med den helige Ande som kyrkorna har utformat sin bön till Guds heliga moder, genom att inrikta den på Kristus såsom han uppenbarar sig i sina mysterier. I de oräkneliga hymner och antifoner som uttrycker denna bön, avlöser vanligtvis två rörelser varandra … den andra (rörelsen) anförtror åt Jesu moder Guds barns böner och lovsånger, eftersom hon nu känner mänskligheten, som i henne har blivit brud till Guds Son." 2675 

"Maria, i vilken Herren själv skall ta sin boning, är personifieringen av Sions dotter och förbundsarken, ja, den plats där Herrens härlighet bor: hon är Guds tält bland människorna (Upp 21:3)." 2676 

Kommentar: I NT är det Kristus som är "förbundsarken", Rom 3:25, och "Guds tält" ibland oss, Joh 1:14. Här även Maria. 

"Vi kan anförtro Maria alla våra behov och önskemål. Hon ber för oss på samma sätt som hon bad för sig själv, Luk 1:38 … När vi bönfaller Maria om att be för oss, erkänner vi att vi är arma syndare, och vi vänder oss till henne, hon som är Barmhärtighetens Moder, den helt igenom heliga. Vi anbefaller oss åt henne "nu", i vårt livs idag. Och vår förtröstan växer, så att vi redan nu kan överlämna vår dödsstund åt henne. Må hon vara närvarande då, liksom hon var det vid sin Sons död på korset, och må hon i den stund då vi går över gränsen, ta emot oss som vår moder, för att föra oss till sin Son Jesus i paradiset." 2677 

Kommentar: I NT är det till Fadern och Sonen de kristna vänder sig i liv och död. Här Maria. Och "anförtro", "bönfalla", "anbefalla", "förtröstan", m.m., är begrepp som i Bibeln används endast riktat mot Gud. 

"Maria är den som ber på ett fullkomligt sätt, och (hon är) kyrkans urbild. När vi ber till henne ansluter vi oss med henne till Faderns plan, han som sänder sin Son för att rädda alla människor. Liksom den älskade lärjungen tar vi Jesu moder, som blivit allt levandes moder, till oss i vårt hem. Vi kan be i förening med henne och till henne. Kyrkans bön blir liksom buren av hennes bön. Den är förenad med henne i hoppet." 2679 

Kommentar: I NT är det "i Kristus" de kristna ber och vi ber endast till Gud. Här sker bön "i Maria", och till henne. 

"På grund av jungfru Marias enastående samverkan med vad den helige Ande gör ber kyrkan gärna i förening med henne för att tillsammans med henne prisa de stora ting som Gud har gjort med henne och för att anförtro Maria böner och lovsånger." 2682 

Kommentar: Ordet "anförtro" är endast ett teoretisk ord i försök att undvika tankar på någon slags "fyrenighet". I praktiken bedes till och sjungs lovsånger riktade direkt till Maria. Inom Katolska Kyrkan ber man t.ex. den s.k. "Rosenkransen". I den ingår att be även till Maria. 

Ur Wilfrid Stinissens bok 

Wilfrid Stinissen berättar i sin bok (s. 9) om hur han år 1979 fick en uppmaning av en stigmatiserad kvinna att predika om Maria i Sverige. Wilfrid försökte invända och sa att Maria är ett känsligt ämne i ett protestantiskt land, men kvinnan insisterade och sa: "Tala i alla fall om Maria, också för protestanterna." 

Och så börjar Wilfrid: "När Gud har ordnat det så att vi inte endast har en himmelsk Fader utan också en himmelsk moder, kan vi inte åsidosätta denna moder utan att skada oss själva." 

Wilfrid hävdar att det står om Maria överallt i Bibeln: "Det är inte svårt att se hur Eva visar hän mot Maria liksom Adam mot Kristus, och hur Maria profetiskt antyds i löftet om seger över ormen (1 Mos 3:15) … För dem som har öron till att höra med (Mark 4:23) är Maria allestädes närvarande i Guds ord." (s. 9-10) 

Om Marias syndfrihet skriver Wilfrid: "Från och med sitt livs första ögonblick har Maria varit fri från arvsynd. Den smitta från människans arvsynd som drabbar hela mänskligheten har Maria skonats ifrån. Hon har från början varit fullkomligt skuldfri." (s. 11) "I Maria är målet för hela mänsklighetens utveckling ett fullbordat faktum. I henne är paradiset redan återställt på jorden, i henne är Guds dröm om mänskligheten redan en konkret verklighet." (s. 15) "Hur kan vi betrakta Maria som en av våra egna, när vi vet, att något så typiskt mänskligt som synd och skuld är henne helt främmande?" (s. 16) 

Angående Marias obefläckade avlelse, som en påve slog fast bl.a. med hänvisning till Luk 1:28 ("du högt benådade"), skriver Wilfrid: Det var kyrkans uppgift att så småningom under den helige Andes ledning upptäcka det som Gud faktiskt har menat, när han via ängeln gav Maria detta exceptionella namn. (s. 18) 

Wilfrid skriver också om "den vackra damen i Lourdes" (Maria) som den 25 mars 1858 uppenbarade sig för en fjortonårig flicka och sa: "Jag är den obefläckade avlelsen." 

Wilfrid: "Maria bekräftade själv det namn som kyrkan fyra år tidigare hade givit henne." (s. 18) "Maria var utan synd och behövde ingen rening. Ingenting behövde återställas i henne, eftersom ingenting var förstört." (s. 89) 

Wilfrid tolkar Joh 8:28-29: "Jesus följer med Maria där hon går, han är fullständigt beroende av henne, såsom han i eukaristin är fullständigt beroende av prästen." (s. 28) 

När det gäller evangelieberättelsen om Marias besök hos Elisabet, skriver Wilfrid: "Maria börjar redan här det som kommer att bli ett av hennes viktigaste uppdrag: att vara nådens medlarinna." (s. 29) 

Wilfrid frågar sig förundrat: "Varför är en stor del av kristenheten så rädd att prisa Maria, när hon själv, i den helige Ande, har förutsagt att hela världen skall upphöja henne? Eftersom hennes kall är identiskt med hennes Sons kall angår det hela världen och måste därför också erkännas av hela världen." (s. 30) "Maria är inte bara kallad att bli moder till Guds Son, enligt Guds plan skall hon så småningom, som kyrkans inbegrepp och sammanfattning, bli hans brud." (s. 36) "Det nya människoparet, som grundar det nya förbundet och återställer det som det första människoparet har förstört, är inte Josef och Maria utan Jesus och Maria." (s. 36) 

Om Simeon i Luk 2 skriver Wilfrid: "Simeon ser också hur Jesu sändning hör ihop med Marias. De utgör en enhet. Man kan inte skilja Jesus från Maria eller Maria från Jesus. Ibland är det Jesus som leder till Maria. Så var det för Johannes .. Joh 19:27." (s. 46) "Fast Maria deltar i Jesu frälsningsverk, deltar hon inte i hans förkunnelse." (s. 46) 

När det gäller Simeons ord i Luk 2:35 skriver Wilfrid: "Innan Maria med kropp och själ blir upptagen i himlen måste hon vara smärtornas moder." (s. 47) 

Winfrid tolkar Marias ord "De har inget vin" (Joh 2:3): "Maria har ögonen öppna för de nygiftas nöd. Hon visar redan här att hon inte enbart är Jesu utan alla människors moder. Där det finns nöd, där finns också Maria." (s. 54) "Jesus och Maria är det nya människopar som återställer det som fördärvats av det första människoparet." (s. 56) 

Wilfrid tolkar händelsen då Maria står vid Jesu kors: "I detta tragiska ögonblick är Maria med Jesus. Liksom Adam och Eva tillsammans har ödelagt Guds skapelseverk, så återupprättar Jesus och Maria det tillsammans." 

Wilfrid hänvisar till Andra Vatikankonciliet som säger: "… där Maria stod inte utan Guds avsikt, svårt lidande med sin enfödde, och där hon i moderligt sinne förenade sig med hans offer genom att kärleksfullt samtycka till frambärandet av det offerlamm, som fötts av henne." 

Och Wilfrid fortsätter: "Maria blir av sin Son indragen i hans egen lydnad mot Fadern … Maria står vid korset som en präst som firar mässa: hon offrar sin Son åt Fadern. Den Son som Fadern givit i hennes händer ger hon frivilligt tillbaka. Det offer som prästen frambär i eukaristin, har Maria framburit under korset … Utan Marias "ja" under korset finns det ingen eukaristi … Varje smärta i hans kropp har sin motsvarighet i hennes hjärta." (s. 61-62) "Maria är den nya Eva inte enbart genom att Sonens lidande ekar i hennes hjärta, utan också genom att hon tillsammans med honom genomlider gudsövergivenheten. Med fog anser de heliga fäderna att Maria inte användes av Gud som ett rent passivt redskap, utan att hon med fri tro och lydnad medverkade till människornas frälsning." (s. 63) 

Wilfrid tolkar Jesu ord "Se din mor" (Joh 19:27): "Johannes representerar kyrkan och i sista hand hela mänskligheten. Jesus avstår från sin moder och ger henne åt kyrkan. Att kyrkan, dvs vi, har fått Maria till moder kan inte vara något likgiltigt, inte något som man efter eget godtycke kan ta emot eller avvisa. Att förneka sin moder har alltid ödesdigra följder." (s. 63) "Maria hade uppfostrat Jesus och format hans hjärta, så att han senare kunde säga om sig själv: Jag är mild och ödmjuk i hjärtat." (s. 64) 

"Varför låter vi oss inte tröstas av henne som vi kallar de bedrövades tröstarinna? Vårt förhållande till Fadern i himlen och till Maria vår moder ger oss en enastående chans att låta barnet, som döljer sig djupt inom oss, leva ut … Maria är alltid med, nu och i vår dödsstund. I det ögonblicket då hela livet får sin slutgiltiga mening är Maria mer än någonsin närvarande. Ingen behöver gå över tröskeln ensam. När vi dör tar Maria oss vid handen, och vid hennes hand gör vi vårt inträde i himlen." (s. 64-65) 

"Att ära Maria är att tillbe Anden, ty allt vad Maria är och har är en frukt av hans verk … Maria är ödmjuk och arbetar i det fördolda liksom Anden, han som inte ens har något eget namn … Aldrig hade Maria kunnat bli Jesu och vår moder om inte den helige Ande hade låtit henne få del av hans egen "moderliga" funktion." (s. 66) 

Wilfrid citerar Joh 6:63, Joh 3:5, Rom 8:15 och talar om allt det som Anden gör: "han tröstar i sorg och ger lindring i sjukdom, han tvättar det som är smutsigt, läker det som är sårat, gör mjukt det som är hårt. Allt detta kan också sägas om Maria. Det är Maria som på vår jord är tecknet på Andens moderliga kärlek. Något väsentligt hos Gud skulle inte ha blivit synligt och konkret för oss, om inte Maria hade funnits … Det finns ju ingenting i henne som inte hänvisar till Anden. 

(Katoliken) Kolbe ser i Marias obefläckade avlelse en skapad replik av den oskapade obefläckade avlelsen som är den helige Ande." (s. 67) "Petrus är kyrkans ofelbarhet, Maria är hennes helighet … Jesus .. ger samtidigt Maria, sin brud, en världsomfattande dimension. Hennes moderssköte blir lika stort som kyrkan. Så stort att ingen kan lämna det. Alltid är vi in sinu matris = i moderns sköte." (s. 71) "För att Maria upptagits till himlen, har hon alltså inte lämnat oss. Tvärtom, just så har hon trängt djupare in i världen … från den begränsade närvaro som kännetecknat Maria så länge hon levde på jorden, gick hon genom upptagelsen över till en universell närvaro. Vart vi än är och vart vi än går, alltid och överallt är Maria hos oss. Hon uppfyller hela universum, Upp 12:1 … När vi under dagens lopp, på gatan eller under arbetet, ber Hell dig, Maria, talar vi inte i ett tomrum. Maria är närvarande, alltid … Tack vare upptagelsen står hon mitt i vårt liv." (s. 74-75) 

Wilfrid påminner om att det var en påve som år 1950 proklamerade Marias upptagelse som en dogm. 

Wilfrid erkänner öppet och tydligt att de bibliska argumenten inte räcker för att försvara denna dogm, men hänvisar till traditionen och den helige Andens ledning. (s. 77) "När kyrkan åkallar Maria som apostlarnas, martyrernas, jungfrurnas … drottning, är det därför att själva substansen i apostolatet, martyriet, jungfruligheten finns i Maria på ett fullkomligt sätt .. Maria däremot har sin plats i kyrkans centrum .. När helgonen är lampor, då är Maria solen .. Det borde bli en reflex hos oss att vända blicken till Maria när vi tänker på kyrkan .. Att meditera över Maria är alltid också att meditera över kyrkan, och omvänt." (s. 80-81) "Ty genom predikan och dopet föder Maria de av den helige Ande undfångna och av Gud födda barnen till nytt och oförgängligt liv." (s. 82) 

"Varje kristen borde låta sitt liv präglas av Maria." (s. 83) "Den dunkla nattens djupaste smärta, att förlora Gud, har Maria genomlidit, tillsammans med Jesus … Maria vet hur det känns när man förlorar Honom, som utgör hela livets mening. Genom att hon själv har gått igenom den mörkaste av alla nätter, kan hon vara en stjärna för alla som på sin vandring mot Gud brottas i trons mörker." (s. 92) 

Wilfrid citerar Bernhard av Clairvaux som skriver: "I alla faror, i all ängslan och allt tvivel, tänk på Maria, anropa Maria. Om du följer henne, skall du aldrig gå vilse. Om du anropar henne, skall du aldrig förtvivla. Om du rådfrågar henne, skall du aldrig ta miste. Om hon beskyddar dig, skall du aldrig behöva frukta. Om hon leder dig, skall du aldrig tröttas ut. Om hon är dig bevågen, skall du nå fram till målet." (s. 93) "Maria har fått den ursprungliga morgonstjärnan, Lucifer, att falla från himlen (Jes 14:12) och har själv trätt in i hans ställe." (s. 93) 

Kommentar: Vill vi vara ironiska kan vi säga att här har Wilfrid i alla fall rätt vad avser Katolska Kyrkans Maria, fast kanske inte så som han tänker sig. 

"Åter kan man ställa frågan: räcker det då inte med Jesus? Är inte han vårt ljus och vår frälsning? Jo, det räcker med honom. Men det går lättare när Maria är med. Många har erfarit att när Gud och Jesus Kristus höljs i dunkel, är Maria fortfarande kvar." (s. 93) 

Kommentar: Ett till en början suspekt jakande svar glider snabbt över till ett svar som egentligen gör Maria förmer än Kristus. Så vem behöver vi egentligen mest? 

I sista kapitlet skriver Wilfrid om Mariakulten och säger till synes rannsakande att den kulten ibland har gått för långt. Han skriver bl.a.: "Åter andra betraktar henne som världens medskapare, tillsammans med Gud, eller som ett komplement till Treenigheten. Den helige Bernardinus av Siena tvekar inte att försäkra, att Maria i vissa hänseenden är större än Gud!" (s. 96-97) 

Kommentar: Wilfrids egna formuleringar om Maria gör henne minst sagt till ett "komplement" till treenigheten. 

"Så länge man låter Maria vara vad hon är, nämligen vägen till Jesus, finns det ingen risk att hon intar en för stor plats i vårt liv … Maria-kulten består framför allt i att låta Maria bli verklig i vårt liv, att ge henne tillfälle att bli det som hon är avsedd att vara … Maria blir verklighet i den kristnes liv när denne lever genom henne och med henne och i henne … Att leva genom Maria är att erkänna henne som drottning i vårt liv. I stället för att på egen hand besluta vad man vill göra, lägger man bestämmanderätten i Marias händer. Hon är långt mer skarpsynt än vi, när det gäller att skilja på vad som gagnar och vad som skadar oss. Hon är Guds levande vishet därför att hon så helt stod och står till hans förfogande. När det är hon som förmedlar nåden blir ingenting förvridet eller förvanskat." (s. 97-98) 

Wilfrid citerar Kolbe: "Att vara ett redskap i hennes händer, att endast göra vad hon vill. Man måste tillåta henne att uppfostra oss såsom hon uppfostrat Herren Jesus." (s. 98-99) 

Wilfrid fortsätter: "I praktiken innebär detta att man under dagens lopp då och då säger "stopp" och tar sig tid att konsultera det goda rådets moder." (s. 99) 

Wilfrid citerar Therese av Lisieux: "Innan jag grep pennan, knäböjde jag vid Mariastatyn, jag bönföll henne att föra min hand, så att jag inte skriver en enda rad som hon inte skulle tycka om." (s. 99) 

Wilfrid citerar Kolbe: "Låt oss överlämna oss åt hennes ledning, låt oss vara lugna, lugna och inte försöka att göra mer eller fortare än hon vill. Vi får låta henne bära oss, hon tänker på allt, hon sköter om alla våra behov till själ och kropp; låt oss ge henne varje svårighet, varje smärta och låt oss förtrösta på att hon sörjer bättre för oss än vi kan det själva. Alltså frid, frid, mycket frid tack vare en obegränsad tillit till henne." (s. 99) 

Wilfrid skriver att det inte är riskfritt att följa helgonen eftersom de har sina fel och brister, och så fortsätter Wilfrid: "Den som söker efterfölja Maria löper däremot ingen risk. Hon var från början helt syndfri och samtidigt människa som vi. När Kristus är rättfärdighetens sol (Mal 4:2) är Maria rättfärdighetens spegel." (s. 101) 

"Att leva med Maria är alltså att försöka handla som Maria har handlat, eller skulle ha handlat om hon hade befunnit sig i samma situation. Man tar Maria som förebild och norm." (s. 102) 

"Man kan också leva med Maria när man läser Bibeln. Hon kan lära oss att läsa Guds ord såsom hon har lärt Jesus att läsa det … Att läsa evangeliet med Maria betyder framför allt att se Kristi ord förkroppsligade i henne. När vi läser att Jesus svarar den skriftlärde: "Det förnämsta budet är detta: du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd och av all din kraft", kan vi låta detta abstrakta ord bli konkret genom att se på Maria. Hon är den ende som fullständigt konsekvent har uppfyllt det första budet och bevarat hela sin kraft för Gud … På varje sida i evangeliet borde vi klistra Marias bild och så göra Jesu ord till kött och blod." (s. 103-104) 

"Maria kan också vara med när vi firar eukaristin … varje kommunion är också en påminnelse av Marias ja-ord, som fick Ordet att bli kött." (s. 104) 

"Att leva i Maria är att veta att man har en moder och att man är omsluten av hennes moderliga kärlek. Hon är himlens port genom vilken Guds ömhet strömmar över världen." (s. 104) 

"Om Maria är vår moder, som visar oss Guds moderliga kärlek, är det naturligt att anropa henne." (s. 105) 

"Om vi alltså ber om något som är mot Guds vilja, kommer Maria att på ett kärleksfullt sätt vända bönen mot oss själva. Hon kommer oss att ändra inställning, så att vi börjar acceptera Guds vilja. Att leva i Maria är att utan förbehåll våga anförtro sig åt hennes moderliga, formande kraft. Maria älskar att arbeta i det fördolda, att utnyttja nattens tystnad och frid. Därför är det så betydelsefullt att på kvällen, innan man somnar, anförtro sig själv och sitt liv i hennes händer." (s. 106-107) 

"Maria upphöjdes av Herren till drottning över allting, så att hon skulle göras än mer lik sin Son." Katolska Kyrkans Katekes (966) 

Om kommande Mariadogm 

Den belgiske teologen och professor Jean Galot SJ har skrivit en artikel om Maria som "medfrälserska". Sannolikt är det just detta som står på tur att bli nästa stora Mariadogm som kommer att proklameras som ofelbar sanning. Det kommer att bli en helt naturlig utveckling när det inträffar. 

Jean Galot ger i sin artikel flera exempel på när Johannes Paulus II använt begreppet "medfrälserska" om Maria. Här ett exempel: "Den 24 mars 1990 vänder sig den helige Fadern till medfrälserskan om att hon måtte hjälpa de sjuka och lidande: "Heligaste Jungfru Maria, medfrälserska för människosläktet vid sonens sida, ge oss alltid mod och tillförsikt!". 

Galot skriver i slutet på sin artikel: "Enbart det Johannes Paulus II sagt om Maria under sitt pontifikat skulle vara helt tillräckligt för att lägga grunden till den nya, sista och största marianska dogmen." Klicka här för att läsa hela artikeln. 

Slutkommentarer 

Katolska Kyrkans Mariakult med dess dogmer har utvecklats under tidernas gång. Särskilt avgörande händelser är år 1854 då dogmen om Marias obefläckade avlelse proklamerades, och år 1950 då dogmen om hennes kroppsliga upptagande till himlen proklamerades. 

Det finns emellertid ingen anledning att tro att dessa dogmer kring Maria skulle vara de sista. Ty för Mariakultens utveckling finns inga egentliga gränser, utvecklingen kommer att fortskrida. 

Hur ska då vi icke-katoliker bemöta all denna Mariakult? 

När man svarar på en sådan fråga måste man vara medveten om att Mariakulten med dess dogmer bara har kunnat uppstå på grund av andra dogmer som Katolska Kyrkan lär. Dit hör främst läran om Traditionen som anses ledd av den helige Ande, och läran om påvens ofelbarhet. Inom Katolska Kyrkan jämställs dessa två storheter med den "bibel" man använder (som inkluderar apokryferna). Någon slutlig uppenbarelse i och med Bibeln avvisar katoliker bestämt. 

Om Traditionen skriver Katolska Kyrkans Katekes: 

"Denna levande överföring (läroämbetet), som sker i den helige Ande, kallas "Tradition" till skillnad från den heliga Skrift, även om den hänger nära samman med Skriften … Båda, Skriften såväl som Traditionen, bör därför tas emot och hållas i ära med samma hängivenhet och vördnad ... Den heliga Traditionen och den heliga Skrift bildar tillsammans den heliga skatt som har anförtrotts kyrkan – Guds ord." 78, 82, 97 

Om Påvens ofelbarhet skriver Katolska Kyrkans Katekes: 

"För att kyrkans herdar skall kunna fullfölja detta uppdrag (läroämbetets herdeuppdrag) har Kristus försett dem med ofelbarhetens särskilda nådegåva i tros- och moralfrågor … Biskopen i Rom, biskopskollegiets huvud, innehar denna ofelbarhet i kraft av sitt ämbete." 890-891 

Dessa två dogmer innebär i förlängningen att nya läror oavbrutet kan växa upp och utvecklas inom Katolska Kyrkan. Så har under hela historien skett och så kommer att ske. 

Detta får som följd att ljuset egentligen inte ska riktas mot Mariakulten i sig, utan mot allt det som gör Mariakultens dogmer möjliga, dvs Katolska Kyrkans läror om Andens fortsatta uppenbarelser i och genom Traditionen, samt påvens ofelbarhet. För det är där vi finner källan till Mariakulten med dess dogmer. 

Katolska Kyrkan erkänner villigt och utan att rodna att Mariakultens alla dogmer inte har något uttryckligt stöd i Bibeln. Att därför säga till Katoliker att Mariakulten med dess dogmer inte är förenliga med Bibeln är meningslöst. Vi är nämligen båda överens om detta. Bibelargument biter alltså inte det minsta på en sann katolik. 

Den Lutherska, Protestantiska och Evangelikala kristenheten fäster däremot ingen avgörande vikt vid traditionen, och ingen påve erkänns heller. För oss är det i stället så att Guds uppenbarelse har en gång för alla givits mänskligheten i Bibeln. Ledordet har alltid varit för oss - Skriften allena. 

Den helt avgörande frågan, i konfrontationen med Mariakulten, blir därför om det är Skriften allena som ska gälla i Guds församling eller ej. 

Om inte, då är det inget som hindrar att Katolska Kyrkan kan ha rätt i sin Mariakult. Då kan det vara fritt fram att hänge sig åt den med lust och kraft. Ja, det kanske till och med är nödvändigt. 

Men om Skriften allena är den rätta normen och regeln för Guds församling, då måste med nödvändighet Mariakulten och dess med Bibeln oförenliga Mariadogmer hamna under den dom som Paulus uttalar i Galaterbrevet 1:6-9.

*  *  *  *  * 

Till Bibeltro

©Ragnar Blomfelt