Värdegrund

Zenon längst till vr i bild sittande med bok, målning av Raphael

Eller hur jag blev demokratisk anarkist


Jag var 14 när jag läste Zenon och föll pladask. Denne filosof, 333 år f.Kr, som i opposition till Platon hävdade att förnuft, kärlek och könens lika rättigheter borde utgöra de fundamenta man byggde samhällslivet på,  inte ”Staten” som Platon påstod. 

Bort med regering, tempel, präster som krävde tribut, lagar och poliser, sa Zenon.

Det tilltalade mig. Hela min unga kropp skalv av iver.

Zenon var troligen den förste som gjorde ett utkast till en frihetlig utopi, 2000 år innan någon kom att tänka på liberalism eller socialism, de tankesystem vi omhuldar idag.

Hur jag kom över citat av Zenon minns jag inte. Det var inte en hel bok och strax läste jag partiprogram för moderaterna, socialdemokraterna och centern. De tilltalade mig inte, de handlade inte om livet, eller också svarade de inte mot mina brådmogna tankar om en möjlig skönare värld som Zenon väckt. 

Som het ung idealist sökte jag och fann att jag hatade kommunismen med dess tal om proletariatets diktatur. Vad betydde det annat än att man skulle byta ut en maktelit mot en annan -och gärna under blodiga former?  

Jag sökte men fann bara sådant som inte hade med frihet att göra. Alla partier ville bestämma över människorna – och jag kunde inte begripa och fylldes av avsky! 

Zenon var den enda som lyste klart; och han hade varit död i över 2000 år och alla pratade obegripligt nog istället om hans fiende, idioten Platon – och ville fortfarande härma Platons hemska ”Staten” så fort man tänkte politiskt.

Så snubblade jag över Tolstoj, kristen anarkist, som i sin tur ledde mig till Kropotkin. Och äntligen talade en vuxen människa om äkta frihet igen! Tyvärr fanns inte internet, google eller wikipedia för 30 år sen, så det som idag tar 15 minuter vid datorn att googla tog mig år. 

När jag var omrking 17 hade jag funnit vägen fram till Proudhon som skrev saker som fick mig att häpna, som "Egendom är stöld. Först tog jag yttrandet bokstavligt, men vart efter förstod jag vilken kedja av tankar och djupa reflektioner satsen satte fart på i mig och andra. Jag förstod att jag var anarkist. (Långt senare upptäckte jag att man inom Islam förfäktar liknande idéer, exv avgiftsfri kredit)

Sen dess har jag haft svårigheter att förklara mig för alla som tror att jag vill kasta bomber när jag säger att jag är anarkist. 

Det är tvärt om. Jag är pacifist och anarkism handlar inte om att med våld ta makt. Min 'anarki'  innebär frihet och total respekt för min nästa. (Kanske så som kristna borde vara, men sällan är) 

Jag vill inte bli påtvingad något, alltså kan jag heller inte tvinga någon annan. Att inta en maktposition är för mig en absurditet och därför är jag spontant misstänksam mot varje människor som strävar efter makt. I någon mening är varje statsminister i mina ögon en misstänkt figur eftersom denne med sådan hetta strävat efter något som för mig är helt avskyvärt – att bestämma över andra. Att ta sig makt.  

Gradvis har jag blivit 'demokrat'. Jag är det eftersom jag inte intellektuellt lyckas prestera ett bättre förslag. 

Min anarkism är inget uttryck för en politisk vilja, snarare ett förhållningssätt som gjort att jag haft ytterst svårt att ta allt partipolitiskt käbbel på allvar.   
 
När jag idag närmar mig politiken är mitt hjärta fullständigt tigrerat och vibrerar i  anarko-social-liberal-demokratiska färger.

På så sätt är jag fullkomligt fri. Men jag har också lojaliteter och de är i fallande ordning: 

1)Anarkist
2)Sosse
3)Liberal

Vi är många idag som är politiskt tigrerade. Ett uttryck för det utgör Piratpartiet.se som samlar medlemmar från alla andra partier.  Ett annat exempel, där jag själv deltar i en löst sammansatt grupp som representerar alla politiska färger men som slåss för samma sak, att vi inte ska ha lagar som FRA-lagen i dess nuvarande form. 
Tillsammans bygger vi riksdagssvar.se.

Vi är många som upptäckt att vi inte vill ha mer av partipolitiskt taktiskt tänkande och skyttegravskäbbel. Vi vill ha en friare och bättre värld.

Vi arbetar nu på olika sätt för att aktivt ändra på demokratins villkor – till det bättre!

Edit 2009 01 23:
Ens värdegrund är inte något statiskt. Idag skrev jag ett blogginlägg som jag känner är viktigt. Det hör till min värdegrund. Det borde ha rubriken:
"Immaterialrätten ett hinder för mänsklig utveckling", men heter mer passande för dagen: "IPRED och immaterialrätten är farlig för mänskligheten"

* * *
Mer läsning: 
Comments