Reaktioner vid kris

Även om två människor är med om samma händelse kan de reagera väldigt olika. Reaktionerna beror på personernas motståndskraft som påverkar hur bra en person lyckas hantera de svårigheter och utmaningar en ställs inför. Alla reaktioner är normala - det är situationen som är onormal.

EN PERSONS MOTSTÅNDSKRAFT

Hur motståndskraftiga vi är efter svåra händelser påverkas bland annat av:

  • Själva händelsen eller livssituationen

Allvarlighetsgrad, förluster, upplevd kontrollförlust, smärta, upplevt dödshot mot sig själv eller närstående.

  • Individen själv

Ålder, uppväxt, livserfarenheter, genetiska förutsättningar, aktuell livssituation, näringstag, sömn, motion.

  • Vilka resurser individen har

Ekonomi, utbildning, arbete, nätverk

  • Miljön runtomkring individen

Fördomar hos sig själv eller omgivningen, diskriminering, lagstiftning, kvaliteten på nära relationer, tillgängligt stöd och sammanhang

REAKTIONER

ALLA REAKTIONER ÄR NORMALA

Människor reagerar på alla möjliga olika sätt i en kris och alla typer av reaktioner är normala, hur onormala och konstiga de än kan verka. Varje person reagerar på det sätt som hen behöver reagera i den situationen de befinner sig i. Detta är bland det viktigaste att föra fram. Att alla reaktioner är normala-det är situationen som är onaturlig. Bara att veta detta kan bidra till lugn hos personen.

HUR REAGERAR VI?

I det akuta skedet finns det ofta ett stort fokus på att överleva.

Fysiska reaktioner

  • Hjärtklappning
  • Ökad andningsfrekvens
  • Spända muskler
  • Illamående, muntorrhet
  • Vidgade pupiller
  • Mobilisering av oanade krafter
  • Blockering av smärta
  • Tappad muskeltonus


Mentala reaktioner

  • Skärp men begränsad uppfattningsförmåga
  • Desorientering
  • Svårigheter att ta in ny information
  • Förmåga att fatta beslut

Känslomässiga reaktioner

  • Intensiv skräck
  • Intensiv längtan efter trygghet och att få vara nära betydelsefulla personer
  • Rädsla
  • Ilska
  • Irritation

TIDEN NÄRMAST EFTERÅT

I det akuta skedet finns det ofta ett stort fokus på att överleva och först efteråt finns det tid att fullt ut förstå vad som hände och vad det får för konsekvenser. Människan har även förmåga att tänka på och fantisera kring vad som kunde ha hänt, vilket kan vara påfrestande tiden närmast efteråt.

  • Hjärnan fortsätter att vara vaksam på fara
  • Hyperkänslighet, ökad kroppslig aktivering
  • Påträngande minnesbilder och reaktioner

Vanliga reaktioner är exempelvis:

  • Sömnstörningar
  • Sorg och gråt
  • Intensiv glädje
  • irritabilitet och vrede
  • Störningar i relationer till andra
  • Invaderande minnesbilder och tankar
  • Flashbacks - dofter, syner, ljud, kroppsminne
  • Koncentrationssvårigheter
  • Rädsla för att det ska hända igen

Tiden efter en svår händelse är det viktigt att skydda sig från exponering för att hjälpa kroppen att lugna ner sig. När den väl gör det avtar dessa reaktioner.

Skuld och skam

Trots att de drabbade inte bär ansvar för det som hände är det vanligt med känslor av skuld och skam. Vi har ett behov att förstå varför det har hänt och när svar saknas söker vi istället svaret hos oss själva och då kan känslor av skuld eller skam uppstå.

FASER I EN KRIS

En kris kan beskrivas som ett förlopp: Chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen.

Faserna beskrivs ofta som om de följer efter varandra i en bestämd ordning, men i verkliga livet svänger man ofta fram och tillbaka i de olika faserna. Den ena tar inte vid när den föregående är över utan förändringen sker gradvis. Faserna går i varandra och det är också vanligt att man kan komma tillbaka i chocktillstånd fastän man har börjat bearbeta det som hänt. Men det brukar då vara i kortare tidsperioder. Ibland kan känslor som hör till nyorienteringsfasen finnas i reaktionsfasen. Det är som om tiden inte uppför sig riktigt som vanligt i krisreaktioner. Våra känslor har inga veckodagar. Känslorna finns bara där och vi har de känslor vi har.

1. Chockfas

Denna fas varar mellan några ögonblick och ett par dygn. Den drabbade håller verkligheten ifrån sig och tar inte in information om vad som inträffat. Denna blockad är en skyddsmekanism utlöst av våra stresshormoner, och fyller en funktion. Personen kan upplevas lugn och samlad, spänd, bli utåtagerande och reagera kraftfullt, kan upplevas frånvarande (utzoomad), att de går på som om inget hänt och det logiska tänkandet reduceras. Efteråt minns ofta den drabbade inte all information som lämnats eller vad som sagts och gjorts. Personen behöver omvårdnad och beskydd och bör inte lämnas ensam.

2. Reaktionsfas

Efter de första dygnen börjar man öppna ögonen och förstå vad som hänt. Övergången till denna fas är ofta snabb och tydlig. Reaktionsfasen kan sträcka sig från veckor upp till någon månad och kan i väldigt ovanliga fall uppgå till år. Mycket av tankeverksamheten är fokuserad på det som hänt, alltså bakåt i tiden. Det är också vanligt med försvars- och undvikandemekanismer i denna fas, t.ex. förnekan, projektion, regression och missbruk liksom känslor som ångest, nedstämdhet, ilska och vrede. Känslorna kan ta överhanden och utbrott kan förekomma och måste tilllåtas. Även existentiella frågor är vanligt som varför just jag och vad är meningen med detta. Viktigaste är här att lyssna om någon vill prata men absolut inte uppmuntra eller pressa någon att prata om sina känslor och reaktioner

3. Bearbetningsfasen

Övergången till denna fas sker mer successivt. Denna fas kallas ibland ältningsfasen och vi bearbetar det inträffade i samtal, tankar och drömmar. Denna fas kan pågå i flera år om det varit en stark utlösande händelse. Man börjar nu se mer framåt och resonera mer förnuftigt. Omgivningen behöver fortfarande lyssna och acceptera uttryck och känslor.

4. Nyorienteringen

Detta är den avslutande fasen och träder successivt in med läkningen av traumat. Den kan innebära en förändrad bild av sig själv och omvärlden. Denna fas har egentligen inget slut. Framtiden står i fokus även om smärtsamma minnen finns, dessa kan hanteras utan att påverka vardagen i allt för stor utsträckning.