ÅK 4 Gitarr - Ackord

En tonart är en samling av toner.

På musikspråk kallas en samling toner också för en skala.

Den ton som är först i tonarten, eller skalan, kallas för grundton. Den ger tonarten/skalan sitt namn.

C-dur är alltså både en tonart och en skala. I C-dur är tonen C först. C är grundton.

Tonerna som ingår i C-dur är: C, D, E, F, G, A, B. (De vita tangenterna på ett piano.) Sedan börjar skalan om igen med ett (ljusare eller mörkare) C.

Dur och moll

Skalor (och tonarter) delas vanligen in i två sorter; dur och moll. En del tycker att dur låter lite gladare och moll lite mer sorgset.

En skala består av sju toner och börjar om på den åttonde. Om en skala är en dur- eller en mollskala bestäms av den tredje tonen i skalan.

Om det är tre små tonsteg (halvtoner) från första tonen till den tredje så är det en mollskala. Om det blir fyra små tonsteg (halvtoner) från första tonen till den tredje så är det en durskala. (Titta på ett piano och räkna alla tangenter (både svarta och vita) från A till C så får du tre små tonsteg. Om du räknar från C till E så får du fyra små tonsteg.)

Ackord delas också in i dur och moll

Precis som det finns dur och moll-skalor så finns det också dur-ackord och moll-ackord. Dur- och mollackord består av minst tre toner.
Dur- och moll-ackord låter på lite olika sätt. Durackord brukar bara skrivas med tonens namn, exempelvis: C, G, F, medan mollackord skrivs med ett m bakom bokstaven, exempelvis: Am, Em, Dm.

Ackord som hör till tonarten C-dur

De ackord som hör till tonarten C-dur utgår ifrån de toner som finns i tonarten. Alla toner får varsitt ackord. De blir antingen dur-ackord eller moll-ackord beroende på avståndet mellan den första tonen och den tredje tonen i varje ackord.

(Antingen är det tre eller fyra halva tonsteg. Om avståndet är litet (3 halva tonsteg) blir det ett mollackord. Om avståndet är stort (4 halva tonsteg) blir det ett durackord.)

I tonarten C-dur blir ackorden som ingår:

C-dur, D-moll, E-moll, F-dur, G-dur, A-moll. (Det sjunde ackordet blir en version av B-moll. Det blir ett speciellt ackord som nästan aldrig används.)

Ackord får sitt namn efter den ton som är grundton i ackordet. Till exempel: I ackordet C-dur är tonen C grundton.

Cdur skrivs oftast C.

Efter mollackord brukar man skriva bokstaven m, för att visa att det är ett mollackord.

Exempelvis: Em, som är ackordet E-moll.

Oftast har ackord tre toner i sin grundform. Men de kan ha flera toner. Dessa kallas då färgningar.

Färgningar

Det går att lägga till en fjärde, femte och till och med en sjätte ton i ett ackord. Extratonerna kallas för färgningar.

Det syns på ett ackord om det har en eller flera färgningar genom att det står en siffra bakom ackordsbokstaven.

Exempelvis G7, som har en färgning. G9 har två färgningar och G11 har tre extratoner.

Varje ny extraton tillför en ny effekt till ackordet.

Det underlättar att känna till tonerna på gitarrens hals när du ska spela ackord. Men även om du inte kan alla tonerna så går det bra att följa tabulatur för att ta rätt toner.

Vi spelar förenklade ackord i åk 4 - 6 och använder främst de tre nedersta strängarna:
e, B, G. (Dessa strängar används redan för att spela (de lite mer avancerade) melodier, så du ska redan veta vilka de är.)

Exempelvis går det att ta ackordet C-dur enligt beskrivningen och tabulaturen nedan.

C-dur/C
e - 0 (Där e-strängen är lös, utan något finger på greppbrädan.)
B - 1 (Där B-strängen har ett finger på första bandet på greppbrädan.)
G - 0 (Där G-strängen är lös, utan något finger på greppbrädan.)

I nästa ruta kan du se hur ackorden i C-dur kan tas i förenklade versioner.

I låtar kommer nästan alltid ackorden i en särskild ordning. Det är för att vissa ackord passar så bra tillsammans att de nästan inte går att hoppa över. Då låter det konstigt, eller som att det saknas något i låten.

I tonarten C-dur så är det ackorden C, F och G7 som hänger ihop bäst. De kommer ofta efter varandra. De andra ackorden används nästan oftast för att fylla ut i låten så att det blir lite variation.

När ackord spelas efter varandra om och om igen så kallas det för en ackordrunda. Många låtar är byggda på det sättet. Några få ackord som spelas runt, runt, runt.

Idas sommarvisa, Diana och The Lion Sleeps Tonight är tre exempel på låtar med en ackordrunda. Rundorna är olika. Du hittar dem i övning 2 (nästa övning).

Att spela till någon annan kallas att ackompanjera. Den som ackompanjerar spelar oftast ackord och den andra musikern spelar eller sjunger melodin.

Prova att spela ackorden på de valbara låtarna som du hittar i materialet för gitarrspel - melodi.

På engelska heter två sätt att spela med höger hand “strumming” och “fingerpicking” (eller “fingerstyle”). Det är två olika sätt att spela på strängarna. På svenska kallas det att "rytmisera" och att spela "plockspel" (eller fingerplock).

Rytmisering

Det du har gjort i övningarna innan är en enkel form av “rytmisering”. Rytmisering är när du drar fingret/plektrumet över de strängar som ska vara med i ackordet “samtidigt” och i samma tempo. (Till exempel: 4 gånger per ackord.)

Plockspel

Plockspel är när gitarristen plockar tonerna från en sträng i taget. Ofta byts ordningen på hur hen spelar på strängarna. Det går att göra plockspel både med och utan plektrum.