Singaporemodellen

Jag går på kurs! Och jag är helt lycklig över detta! Jag kan inte säga att jag under mitt yrkesverksamma liv gått så många kurser där jag har känt så som jag gör nu. Många kurser och föreläsningar har varit bra, men nu ser jag verkligen fram emot varje kurstillfälle med spänning och höga förväntningar! Jag är helt såld på Singaporemodellen, eller den del av Singaporemetoden som heter Blockmodellen som jag nu lär mig mer och mer om i denna kurs. 

Det är inte så längesen jag för första gången hörde talas om Singaporemodellen. Det var på en av våra förstelärarträffar, men då lade jag inte så mycket mer än namnet på minnet. Men så fick jag tipset om att delta i en introduktionskurs och på den vägen är det. Redan vid första mötet med metoden så kände jag att jag ville veta mer och jag kände verkligen att metoden skulle kunna underlätta för många elever i matematik när det gäller problemlösning.

I Singapore hade man tidigare så låga resultat i matematik så man var tvungen att göra något åt problemet. 1975 klarade endast 25 % av eleverna i år 6  av att nå målen i matematik och nu är Singapore en ledande nation inom matematik. Dessutom presterar 35 % av eleverna på en hög nivå. Men det tar tid att vända en hel nation, det krävs målmedvetet systematiskt arbete. Singapore har jobbat på att ändra sin matematikundervisning under en längre tid. En framgångsfaktor är att metoden bygger på många års forskning. Dessutom är samtliga lärare är väl insatta i metoden och fortbildas kontinuerligt. Det går inte att kopiera allt de gör i Singapore till Sverige, men den del som passar att använda i den svenska skolan heter alltså blockmodellen.

Blockmodellen går ut på att rita en bild till informationen som finns i texten i det problem som ska lösas. Bilden ska hjälpa eleverna att lättare se vad som finns, vad som saknas och vad som söks. Bilden hjälper inte till med att lösa räkneoperationerna, men däremot underlättar bilden på det sätt att det blir lättare att se vilket räknesätt som ska använda och vilka samband som finns i informationen som ges. Texten blir begriplig på ett helt annat sätt. 

Bilderna är inte alls svåra att rita. I varje uppgift utgår man ifrån block som sedan anpassas efter problemets karaktär. Till exempel kan en bild se ut så här:

Bilden består alltså av block, därav namnet blockmodellen. Blocken anpassas efter problemets karaktär. Vad är det då som gör min upplevelse av kursen så bra?

För det första så har jag valt att gå denna kursen själv, vilket vi också lyft flera gånger i olika sammanhang. Hur viktigt det är att fortbildning känns meningsfull för den som ska delta. Det är en stor avgörande faktor för hur utbildningen upplevs.

Det andra som gör att kursen känns så bra och meningsfull är att jag vet att den bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet. Jag vet att det jag lär kommer att göra skillnad, för jag är inte den första som jobbar med metoden. Många innan mig har jobbat med metoden och lyckats förbättra resultaten inom problemlösning. Singaporemodellen bygger på forskning av Jerome Bruner, Lev Vygotskij, Zoltan Dienes, Richard Skemp och George Pólya som alla på sitt sätt påverkat metoden genom sin forskning.

För det tredje är kursen väldigt bra upplagd, från första tillfälle fick jag själv jobba praktiskt vilket gjorde att jag direkt blev insatt och att jag direkt såg styrkan i metoden. Det gick lätt att lösa problemen med hjälp av en bild och jag känner verkligen att det blev väldigt konkret trots att jag bara jobbade med papper och penna. 

Det behövs alltså inte så mycket material för att komma igång med metoden tillsammans med eleverna, vilket gör att det inte finns materiella hinder för att starta upp jobbet. Naturligtvis kan metoden introduceras med konkret material med eleverna för att ytterligare bygga upp förståelsen för blockens betydelse.  Det som däremot krävs innan arbetet med eleverna kan starta är att jag som pedagog rekommenderas att  jobba med metoden själv under en längre tid för att bli bekväm med den. Gärna tillsammans med andra pedagoger som också ska jobba med blockmodellen.

Så nu är min tanke att jag ska introducera modellen för mina kollegor i förhoppning att de ska tycka om blockmodellen lika mycket som jag gör just nu! Jag tror att jag kanske redan har sått ett frö när de ser hur glad jag är de dagar jag får gå hem och koppla upp mig för att jobba med problemlösning! 

Om du tycker att det låter intressant och vill läsa mer så kan du läsa om Cecilia och Doris som jobbat med metoden under flera år på följande sidor:

Karin Byrén

Lorensberga skola 4-6