Inkludering - går det att tillämpa på ett utbyte?

Som en av dem som arbetar mycket med internationalisering på skolan ser jag ständigt fördelarna med att våra elever vid många tillfällen får möta elever och lärare från olika länder. Det finns ett äkta intresse och en nerv i mötet när det känns viktigt och tillfälligt och livsavgörande som gör att man ser andra och nya sidorna av våra elever. Det är fantastiskt att varje år få följa mötena och hur eleverna blir lite modigare, större och mer som samarbetspartners under våra veckor ihop. Det är lätt att bara tänka fördelar.

Något som grämer mig är att det ibland känns som om många vi får med oss på våra resor tillhör de redan resvana, de som vet allt om att anpassa sig till nya tidszoner och hur man väljer de bästa rätterna på världens olika smörgåsbord. Visst är en del av våra elever nervösa och ovana vid att resa långt, inte minst utan föräldrar, men kanske missar vi ibland de som verkligen skulle behöva se den nya platsen. 

I ett försök att nå fler har jag under flera år försökt att få till elevresor till Ringe i Danmark där vi har en vänskola. Avståndet känns rent fysiskt ganska lagom, Ringe ligger utanför Odense och den totala restiden med tåg från Lund är runt tre timmar. Det fysiska avståndet, eller bristen på det, gör också att kostnaden för att åka dit känns mer överkomlig än den som är förenad med de andra utbytena. Förutom de rent fysiska avstånden känns det också mer överkomligt att prata en blandning av svenska och engelska än en blandning av tyska och engelska eller franska och engelska. 

Den danska skolan, Nordagerskolen, har olika linjeval på sin skola. Eleverna väljer något som liknar våra profiler, och en av tre linjeval är Internationalisering. Det är främst de eleverna vi har haft kontakt med. Eleverna i IT-klasserna arbetar med samarbeten med elever från olika länder på olika sätt. Ett av länderna de samarbetar med är Kenya, och tillsammans med eleverna där har de drivit något som de kallar Peace Project för att just fredsarbetet ska kännas mer aktuellt och nära för ungdomar i olika länder. Också Fäladsgårdens nior har haft kontakt med Tumaini House School i Nakuru i Kenya. På engelsklektionerna under höstterminen har samtliga nior Skypat med elever och lärare från Nakuru. 

Nu är tanken att vi i januari ska åka till Ringe med ett drygt tjugotal elever. Resan kommer att bekostas av stipendier vi har fått från Hedda Hylanders fond för samarbete med bägge länderna, och det kommer att göra att vi kan erbjuda en utlandsresa för eleverna utan kostnad för dem. Eleverna som hittills inte har åkt utomlands i skolans regi kommer att prioriteras och eleverna kommer att antas efter att de skrivit en engelsk ansökan. Detta eftersom de kommer att samarbeta också med de kenyanska eleverna när vi befinner oss i Ringe. 

En väldigt stor förhoppning med den här resan är att den ska kännas tillgänglig och inkluderande och öppna möjligheterna att lära känna människor från olika länder för andra elever än de som annars brukar följa med på skolans resor. Det hade varit väldigt tillfredställande om det goda arbete som görs av många olika personer under utbytena hade nått ännu fler!

Tankar efter och under diskussion i BFL-gruppen

Hur mycket ska man tillåta att eleverna påverkar, helgar ändamålen medlen? Vi försöker komma fram till något sätt att “lura” eleverna att komma in i ett arbetssätt som känns mer konstruktivt och som bättre syftar till att nå målen, men att det ändå känns viktigt att ta in deras åsikter, och anpassa efter det de säger. Vi pratar om balansgången mellan att se och bekräfta och att få elever att våga tänka nytt och kanske komma ur det som vi kan kalla ett statiskt mindset där de känner att det är förutbestämt hur de ska klara vissa typer av uppgifter. 

En stor diskussionspunkt när det handlar om elever som på något sätt “inte vill” eller “väljer bort” ämnen är också hur viktiga relationerna mellan lärare och elever blir i de lägena och att det är ett stort och viktigt mål för oss att få eleverna att känna lust till skolan och lärandet för att ha något att bygga vidare på. Den här lusten, eller att man känner sig sedd, i bristen på lust, kan kanske komma just ur situationen att man får göra sin röst hörd och att diskussionen om ens lärande mynnar från en själv och att metoderna kan plockas ur den egna idébanken. Det behöver kanske inte betyda att sista ordet därmed är sagt, men att man börjar med en positiv pedagogisk diskussion som man kan försöka bygga vidare på. De här eleverna och samtalen måste aktualiseras hela tiden.

För egen del känner jag att det finns en motsättning i de här diskussionerna med mig själv när jag så gärna vill göra spanskan och svenskan multimodala, lockande, öppna för varierande sätt att lära sig, att allt ska smälta ihop och att ämnet ska blir organiskt och att eleverna som har det svårt snarare vill ha småportioner och tydligt och enkelt lärande.

Fri skrivning på språkprov - utgå från det du kan!

Så här i rättningstider får man syn på effekterna och lärdomarna av den inlärningsstil man utövar i sitt ämne, i mitt fall främst spanska. Jag rättar prov i samtliga årskurser i spanska under lovet, och blir stolt och glad över resultaten, och över hur eleverna också själva upplever att deras spanska växer. I alla skriftliga prov i spanska får eleverna instruktioner på svenska. (I år 6 just nu: Du går en runda i djurparken, berätta det du ser! I år 7 just nu: Beskriv bilderna av rummen i huset. I år 8 just nu: Ta nytta av NE-texten på svenska om ett spansktalande land och skriv en spansk faktatext.  I år 9 just nu: Gör ett test där du frågar om inställningar till olika saker - avsluta med råd.) Det de sedan skriver bygger på den spanskan de har lärt sig, inte på att vi testar och kollar särskilda fraser och ord. Om man inte vet vad ordet räv heter beskriver man ett annat ord, och om man har glömt ordet brun berättar man om ett svart djur istället. 

Det här gör spanskan både lättare och svårare, men vi ser fantastiska och mycket självständiga elever som skriver flera sidor spanska på sina prov. En pojke i år 7 satt beundrande framför sin sida på spanska på datorn i fredags och sa lite andäktigt "Det här är så coolt!". Vi tror mycket på modeller för att uttrycka sig och använder stora delar av lektionerna för att inom ett område uttrycka sig och förbättra vad man kan säga inom olika områden. Det blir färdigheter och kunskaper som finns i ett sammanhang, alltid i meningar, och som inte glöms bort så lätt. Att hela tiden låta eleverna själva välja vad de vill visa att de kan gör att de definierar sin egen nivå och alltid kan nå högre och utvecklas. Det gör också att de faktiskt använder språket på det sätt vi hoppas de ska göra i framtiden; som en verktygslåda där man använder de kommunikationsverktyg man har, och inte fastnar i letandet efter den där raspen man ändå visste att man inte hade. 

Att bedöma innan provet

Jag har den här terminen tagit över en spanskgrupp i årskurs nio. Det är en grupp jag ska skapa relationer till, som jag ska få att känna förtroende för mig och där jag ska upprätta ett fungerande formativt arbete tillsammans med. Inför vårt första prov har det varit viktigt för mig att på något sätt kartlägga dem innan det bli provbedömning eftersom det kan kännas extra tufft med en lärare man inte känner sedan innan. För att möjliggöra detta och samtidigt föra dem framåt i samma takt som min andra spanskgrupp som jag känner väl sedan tidigare har vi arbetat med texter innan provet som är mycket lika de texter de sedan förväntas kunna skriva på sitt prov. Eleverna (alla, både i min gamla och min nya grupp) har delat ett dokument med mig där de har skrivit in sina texter. Jag har kommenterat dem efter hand och vi har haft många fruktbara diskussioner i kommentatorsfälten. Ibland har de blivit så fruktbara att vi har fått skriva i själva dokumentet och då använt oss av olika färger. 



Det här coachande arbetssättet där man låter eleverna bli medvetna om vad de kan och vad som är kvalitét innan själva bedömningen är naturligtvis ett arbete som tar tid, liksom alla arbetssätt där man ålägger sig själv att möta eleverna individuellt. Just här, när jag bara har ett år på mig, känns det extra viktigt att det blir rätt. Nu, när jag sitter och bedömer de prov de skrivit efter det här inledande arbetet kan jag se mycket tydliga och glädjande resultat hos många av eleverna som har arbetat på ett mycket engagerat och seriöst sätt, och som bland annat kommit på flera extralektioner utanför skoltid för att känna att de kom så långt som möjligt. Många av eleverna har presterat på ett mycket gott sätt, och jag ser att det finns stora möjligheter till höjningar i december. Det allra viktigaste är naturligtvis ändå att de kan mycket mer och att det känns som att vi har fått en bra start och att vi har en grund att arbeta vidare på under resten av skolåret. Det är inspirerande och roligt att vara mitt i ett skördande av frukterna av tidvis hårt kvälls- och helgarbete!

Alla ska med

Inför den här terminen tänker jag att man ska försöka få med sig de få elever som är svåra att entusiasmera och som kanske inte ens har betyg. För de här eleverna är det viktigare än för många andra, bedömer jag, att få komma till tals och att vara mer delaktiga i hur de vill lägga upp sitt inhämtande och redovisande av kunskap. Just de här eleverna har inte alltid högsta förtroende för skolan, lärare eller till sina egna idéer, men det gör det ju någonstans extra viktigt att ha en djupare intervju med dem. Om man har den här typen av intervju i början av terminen kan man också ha avstämningar för att se hur man arbetar med de eleverna och hur man går framåt och arbetar med sina mål. 

I spanskan finns det mycket som är planerat, vilket man ser tydligt när man kommer in på våra siter och ser att varje termin har två LPPer med färdiga upplägg. Det här kan kännas avskräckande när man tänker elevmedverkan, men faktiskt är det ju så att nästan allt kan ändras eller modifieras med ett klick. Det finns inte ett sätt, en väg, en film, en text som alla måste arbeta med på samma sätt, det som är viktigt är ju vad de får med sig för typ av kommunikativa kvalitéer, och därför finns det ett mycket stort friutrymme för eleverna även om mycket är tänkt när de kommer till siterna. 

Tankar efter lektionsbesök

Jag tyckte att det var väldigt givande och tankeväckande att ha lektionsbesök och att vara den som besökte. När man är van vid att vara en person som ständigt är i centrum under lektioner var det intressant att kunna sitta i ett hörn och vara fluga på väggen och se vad som hände. När jag besökte Kajsas lektion var uppgiften att titta på i vilken grad hon lyckades med att anknyta hela ämnets mål och få eleverna att se vilka kvaliteter som efterfrågas och hur de kan hitta uppgifter som visar att de ligger på en annan nivå än de hittills inte har visat. Tanken var också att jag skulle observera huruvida eleverna fångades upp och hur meningen och tankarna kring lektionen strukturerades och förklarades. 

Jag var inne på en lektion som på många sätt kretsade runt just det som jag skulle observera, både på gott och ont. Det var mycket uppenbart att just det fokus som lektionen skulle ha hölls och att eleverna hade lärandet och målen med det för ögonen när de arbetade. Det var en lektion som var strukturerad kring den individuella handledningen och kring att sätta egna mål, och därmed var det svårare att få syn på hur gruppen fungerade och hur gemensamma uppgifter delas ut. Jag fick med mig tankar på hur man skulle kunna strukturera avslutningen på stadiet i spanska, och fick en del bekräftelse på att de valmöjligheter de erbjuds känns som rätt väg att gå. Poängen med att gå in och titta på sina lärandemål och på hur man skulle kunna öka progressionen i dem behöver inte alltid vara att man ska "upp" och att man ska nå högre på någon form av stege, utan ibland kan det vara mycket värt i sig att man formulerar och får överblick över vad man gör och kan. 

När jag var mottagare för ett lektionsbesök hade jag själv en sjua i spanska, och lektionen var ganska annorlunda mot den jag besökte. Precis poängen, i alla fall ibland, kan jag tycka, att vi gör olika och därför lär oss av varandra. En poäng som man kanske ska ta med sig till nästa år så att vi inte bara snöar in på ämnen utan fortsätter att inspireras utanför vår egen box. 

Min lektion var mer gruppfokuserad och mer muntlig, och kanske därför också ljudligare. Det är nyttigt att skifta synvinkel och se vad någon annan ser med hjälp av ens egna anvisningar. Marianne höjde min blick och såg kvaliteter som man kanske anar att de finns, men som man inte tänker på när man är mitt uppe i det. En del i att få syn på det fanns också i att man formulerade målen om relevans och tydlighet och därför funderade på dem mer då. När vi satt och diskuterade tillsammans pratade vi om hur man skulle kunna ge sig själv olika uppgifter att titta på olika kvaliteter i sina lektioner och inte försöka titta brett hela tiden. 

Länk till observationsschema inför klassrumsbesök
I det här kalkylarket kan bara medlemmarna i arbetslaget redigera, eftersom det väl främst är så vi ska göra besök hos varandra?

Att äga sitt eget lärande

Första dagen alla mina sexor i spanska har sina datorer...

- Nu vet ni att ni har prov nästa gång, så jag vill att ni gör något som gör att ni repeterar och lär er mer spanska. Ni kan använda siten på det sätt ni vill.
- Får vi göra vad vi vill?!
- Ja, så länge ni utgår från spansksiten. 
- Vadå, kan vi köra Kahooterna i smågrupp?
- Ja, gärna, jag ska lägga upp den vi hade som förhör förra veckan också.
- Kan man göra glosor.eu-övningen?
- Ja, såklart. 
- Går de bra att köra duolingo också?
- Ja, visst, har du koll på hur du loggade in?
- Det går bra att öva på pappersprovet också, va?
- Det är klart det gör, och du har sett att det också ligger uppe digitalt om du vill göra det en gång till eller hemma? Du får hämta ner det lokalt på datorn, bara.
- Ligger Kamikaze-avsnitten uppe?
- Nä, men jag fixar en länk till det, vänta lite. Så. Bra förslag!
- Man kan göra de interaktiva övningarna till video.ele nu, eller hur?
- Ja, de ligger under filmklippen. Klicka, och scrolla sen ner på deras sida så kommer du till dem. 
- Man får ge ris, va?
- Ja, fast gör det kanske inte hela lektionen, det är bra om du övar på något av det vi håller på med just nu också. 
- Jag tar hörlurar, säg till om jag sjunger för högt. Jag ska öva veckodagarna. 
- Vi säger till om du stör, men jag tycker det är ganska roligt att det sjungs på spanska här inne. 

Vilken fantastisk kick att se dem göra så väldigt många olika saker, helt på sina egna sätt, som ett smörgåsbord av inspiration och spanskkunskaper! Jag måste behålla den upptäckarglädjen och nyfikenheten i alla årskurser, och till det är siten makalös. 


BFL-träff 9/3 En strategi som förbättrats

Jag känner att när jag ska tänka till om strategier är det svårt att särskilja vilken strategi det är man håller på med. Nästan alltid arbetar man med allihopa och det handlar mest om vilken synvinkel man väljer när man ska se vad det är man är ute efter. Just i mindnoden här under skriver jag om att ta fram belägg, men kommenterar samma sak som jag tidigare skrev om när det handlade att använda lärresurser för varandra. Det hade också mycket väl kunnat handla om effektiv feedback eller att få eleverna att äga sitt eget lärande när arbetet blir mer på riktigt. Det här kan ju inte vara fel i sak, och lärandet pågår på många olika parallella sätt och är inte uppdelat i strategier. Ibland kan man behöva påminnas om det.

Jag försöker ändå ta med mig tankar just om belägg, eftersom det gör både eleverna och mig själv säkrare på vilken väg vi tar och får oss att röra oss tillsammans och på ett sätt som känns rättvist och rättsäkert för alla. I ett kommunikativt ämne finns det risk för att bli subjektiv och få en känsla för hur eleverna är på att kommunicera, och den känslan behöver prövas ibland. Det är beläggen som man ska ge feedback på, känner jag, även om jag, som i inlägget i mindnoden ska fundera en runda till på vad det faktiskt är som ska bedömas och "feedbackas" på. 



Tankar efter 4-9-träff 6/3
Härligt inspirerande tankar kring framtiden från Troed, och någonstans roligt att känna att man är på väg åt rätt väg, även om tankarna inte är klockrent BFL hela tiden. Vi känner att vårt ämne är en ämne som kännetecknas av både innovation och kommunikation. 

Chattprov
Det senaste lyckade exemplet på ett prov som kändes "nytt" och som verkligen aktiverade eleverna som lärresurser för varandra, var det chattprov jag hade i spanska i år 8 i torsdags. Eleverna satt i 40 minuter och skrev till varandra i chattrum under fingerade identiteter om fester de planerat och skrivit dagbok om tidigare på spanska. Det var makalöst roligt att se hur hårt och engagerat de satt och skrev och hur de blev inspirerade av de andra eleverna i tvärgrupperna. De plockade upp frågor och uttryckssätt från varandra och sporrade varandra på ett sätt varken de eller jag hade trott innan. "Det här var det första roliga provet, ever", var omdömet från en elev, och jag är kände att det var just samarbetet som gjorde att flera kände så. Riktigt inspirerande att se elever göra high five med varandra när de lämnar salen, eftersom de vet att de drev varandra vidare. 

Att andra kan bidra, fast de tänker "fel"
Efter utvecklingssamtalen måste jag kasta ner tanken på hur eleverna tänker och pratar om sina klasskamrater. De har haft, och har många många arbeten i grupp och de värderar och utvärderar ständigt sin egen och andras insats. Det är häftigt att de att de arbete jag och Azra försöker göra under bland annat reflektionsdagar, när vi pratar om hur mycket man kan lära sig av se hur andra angriper problem, har burit frukt. De pratar, många, om sig själv som gruppmedlemmar under utveckling, också de som innan har försökt "styra upp" de elever som de anser inte tänker eller arbetar "rätt". Lärresurser ska naturligtvis inte vara några mini-lärare, utan ett klassrum fyllt med tänkande reflekterande människor som har olika erfarenheter och kunskaper som man kan lära sig av. Häftigt när de ser det själva och kommenterar det!

Eleverna som lärarresurs
Först ska jag påminna mig själv om att det här med att eleverna ska hitta sina egna fel gick jättebra, och är ett sätt att lära sig som de köpte direkt och gav mer bäring åt att ha ett förhör, eftersom de tydligare såg vad de kunde arbeta vidare med. Det var inga stora saker i förhören, men den samlade kunskapen byggs upp av just sådana små moment, och det är bra för eleverna själva att hitta ett sätt att processa sin kunskap. De sitter tillsammans och hjälper varandra att hitta vad som kan förbättras och får på så sätt också en större insikt om att man tänker på olika sätt. 

Från kapitel sex vill jag ta med mig tanken om "Tavlan för läxhjälp" som beskrivs på sidan 152, där elever kan skriva upp vad de behöver hjälp med och ingripa och visa varandra. Jag tycker den beskrivningen känns väldigt analog, och tycker nog att de länkar vi har på de olika siterna med plats för att fråga om uttryck man undrar över i spanska känns än mer effektiva. Där, liksom i boken går eleverna in och hjälper varandra med uttryck, och inspireras också av vad andra har frågat om för att utöka sitt ordförråd. På något sätt blir de mer imponerande av vad de åstadkommit gemensamt än om det "bara" är jag som lärare som hjälpt dem eftersom det är så självklart och en så tydlig del av mitt jobb. 

Läxförhör 
du hade tre rätt och ett fel - hitta
Det här är en tanke som väcktes under senaste gången vi hade BFL-träff och som jag gillar, men som jag inte genomfört än. Nu har jag ett lagom svårt förhör i år nio, tror jag som skulle lämpa sig för det. Som vanligt handlar det om att inte hela tiden tänka att eleverna är vana vid och vill ha saker på ett visst sätt. Det är klart att man förväntar sig ett rättat läxförhör tillbaka när det är så man brukar få det, men om man som lärare alltid gör det som förväntas av en blir det svårt att utveckla praxisen i undervisningen. 

En digital lärobok - hjälper det för att synliggöra målen?

Nytt läsår igång och vi stöter och blöter vårt ämne, spanskan, mer än jag gör med mina svenskkolleger, mycket för att jag nästan bara har spanska, och för att allt är lättare om man är färre personer. Naturligtvis hjälper det också att vi tycker och tänker lika. Vi vill se våra siter som böcker, med kapitel, och har därför låtit våra elever ärva förra årskursens siter med allt som fanns på dem. Vi vill så gärna att det inte ska finnas bara ett sätt att lära sig, att visa att man kan, och försöker därför visa upp ett smörgåsbord av möjligheter för våra elever. Vi vill inte att de ska fastna i att tro att man ska lära sig kapitel, utan man ska lära sig ämnesområden, uttryckssätt. Det kan man göra genom att plugga ord, och läsa texter, men också genom att lyssna på musik, att göra lucktester, att spela Duolingo, att göra serier, att lyssna på dialogklipp, att titta på andra filmer, att titta på nyhetssändningar, att göra digitala övningar på olika sidor. 

Ibland kan smörgåsbordet nog förblinda både oss och eleverna, men intentionen är att ämnet ska vara så på riktigt att det inte finns exakta rätt eller fel, utan många sätt att uttrycka sig på. Våra prov består av olika stora uppsatser eller framföranden som eleverna gör, och vi bedömer nivån, för att inte fastna i felräknande. Det är ett ständigt jobb att återföra alla diskussioner till vad målet med att vi är där, men det är härligt inspirerande att ta diskussionen med olika medier!

Länk till presentation från 4-9-eftermiddagen

https://docs.google.com/a/faladsgardenlund.se/presentation/d/1OTksPfZv2ATm9QHbckBtqUwZmukbT8FNTXuI5IKdd6Y/edit?usp=sharing


Hösttermin - tankar efter ny Dylan Wiliams-film

1. Fail better - man lär sig av att inte kunna direkt, gäller både lärare och elever. Man måste bejaka en skolkultur av att få försöka och försöka igen, och måste försöka bjuda på det också som lärare även om det är svårt!

2. Ingen träning i bedömning. Hur tränar man sig själv om man inte är utbildad? Vad får samtalsgruppen för roll?

3. Hur håller man intresset levande? Hur gör man sina ämnen till en del av livet som inte är bedömningsbart?

4. Svara rätt? Hur lönt känns det? Hur kommer man bort ifrån det? Lätt i svenska - svårt i spanska? Påverkar ämnet? Diskussions- och tänkefrågor. 


Ser eleverna att vi tänker formativt?

Med ens faktiska elever som ständig påminnare om att man arbetar inom en skolverklighet som inte alltid fungerar som man vill, kan man väckas ibland. Jag träffar kloka elever som jag tror tänker som jag , men som naturligtvis ändå har betyget för ögonen och inte ser nyttan hela tiden av att utvecklas och inte bli färdig inom ämnet. Det är en svår pedagogisk uppgift både för en själv och ut till eleverna att marknadsföra det formativa lärandet när de ändå vet att betyget är summativt. 

Nytt år, nya tankar?

Med Williams kapitel om hur man synliggör lärandets mål i bagaget kan man tänka mycket om att delge elever mål med arbetet och också kring hur man utformar och använder sig av matriser. Jag tror mycket på det som ett sätt att arbeta tillsammans kring målbilder, men blir också fundersam när jag tänker kring hur viktigt jag också tycker att det är att elever får misslyckas. Tyvärr, eller kanske inte, är jag en sådan matrisnörd att jag tänker att man kanske kan matrisa misslyckanden? Som en framgångsformel? Eller hur man använder sig av dem? Det känns som en tanke som behöver stötas och blötas på riktigt med enskilda elever och elevgrupper. Jag vill verkligen ha Fail better som en devis, samtidigt som det känns viktigt med mål att uppnå, med exempelvis elevexempel. 

Idag har jag gått med i en grupp som samlar elevtexter i en bank, och jag hoppas kunna bidra och ha det som en del av det arbetet med att synliggöra nivåer. 

Fler tankar, lite senare samma dag "Ann, den här matrisen är felviktad!"

Det blir mycket matriser just nu, känner jag, men det känns som om det är en så tydlig väg  till att synliggöra lärandet för mig att det är svårt att släppa. Vill ha med det mycket, på en för mig så hög nivå som möjligt och har därför gjort en matris om matriser som jag har lagt här intill. 

I svenska i åttan har vi ett arbetsområde som heter "Mitt liv i fem nedslag" där eleverna ska berätta om sitt liv med fem neddykningar och ta hjälp av olika medier som böcker, film, musik. Eftersom det är något de inte brukar göra höll jag ett föredrag först, som de skulle bedöma. I arbetet inför föredraget kände jag att matrisen skavde, vilket jag också sa till dem. Förutom att bedöma mig fick de alltså bedöma matrisen, vilket var en aha-upplevelse, och nog kommer att göra den mycket bättre i slutändan. Så vill jag jobba mer!! Vilka kloka tankar som dök upp, och en av dem är citerad i rubriken. Också lärare kan behöva kamratrespons, också elever kan vara kamrater...
 
Att tänka och tänka igen...november:

Det är så lätt, känner jag, att fylla sidan med man ska prova nytt, och det är ju naturligtvis meningen, men jag tänker också att jag borde andas lite och titta på vad jag gör hela tiden och hur det speglar BFL-arbetet på skolan. 

Spanskan genomgår en väldig omformning just nu, mycket för att jag är ämnesansvarig, men också för att jag delar det med en kollega som tycker som jag på många sätt. En del av hur jag har undervisat i ämnet under mina år påverkar naturligtvis, men jag känner också att den här nystarten som ämnet får gör att det är ett bra läge att tänka till och få saker rätt från början i förhållande till allt möjligt. Det gör att det blir mycket BFL-tankar i praktiken hela tiden, kombinerat med det för mig nya med att arbeta med spanska och elever som har en-till-en-datorer. 

Vi har helt nya LPP-er i alla grupper i alla årskurser, och vi försöker göra dem så bok-oberoende det bara går. Tanken är att så mycket material som möjligt ska finnas på siten och plockas från nätet, för att det gör det som står där nyare, mer situationsanpassat och aktuellt. 

Vi arbetar också med våra matriser och hur de är kopplade till de olika arbetsområdena, och skapar nya matriser efterhand. Samtliga ska vara utvecklingsmatriser; vi vill inte att eleverna ska efterfråga betygssättning under terminens gång. Det är inte detsamma som att inte få bedömningar, utan vi vill skriva kommentarer och  kryssa i matriser på fyra nivåer som ska eleverna att förstå hur de ska utvecklas, snarare än att de ska identifiera sig med ett betyg, ständigt. Att skapa uppgifter och matriser som hänger ihop är en gedigen BFL-uppgift för närvarande. Inte minst när det också innebär mycket diskussioner med elever som till viss del är skolade i att få betyg på många uppgifter. 

Förnyade tankar, början på oktober:

Jag är inte riktigt nöjd med hur det har utvecklats med mitt Skypande, eftersom det är så svårt att hitta andra elever som har möjlighet att chatta samtidigt och som inte är svensktalande. Det har inte blivit så att jag tänker ge upp, men kanske får jag hitta elever med hjälp av andra kanaler, såsom Zaragoza-utbytet eller Comenius-samarbeten, eftersom det befinner sig i samma tidszon. 

Under de senaste veckorna tycker jag att jag i svenskan i år 8 har haft kamratrespons och självreflektion i högsätet under deras deckararbeten. De skriver deckare bland annat för att det är en genre där det är mycket viktigt med disposition och att planera sin text från slutet, och detta planerande och skrivande har eleverna fått ge varandra mycket respons på genom delade dokument. I det här arbetsområdet är att ge respons och använda sig av respons en del av bedömningen, eftersom det är en aspekt som ska betygsättas. Det har gett aha-upplevelser för många av eleverna. 

Skype in the classroom

Under den här terminen vill jag göra spanskan mer digital, och mer på riktigt. Jag tänker mig att jag ska använda mig av Facebookgruppen "Skype in the classrom". Det är en grupp där lärare söker kontakt med andra lärare, men där också alla möjliga forskare och utbildningsintresserade erbjuder att berätta om vad de gör för skolpersonal och elever i alla åldrar. 

Om jag lyckas med det här tror jag att jag kan komma högre på de olika parametrar som vi arbetar med, både Puenteduras och TPCK, och det går väl ihop med de olika BFL-målen. Detta är i sig inte viktigt, men målen hjälper mig att känna att undervisningen klättrar eller "levlar upp" och jag känner att jag bottnar väldigt väl i vad de här parametrarna synliggör att vi ska utvecklas emot. 

Eleverna kan utgöra en mycket god resurs för mig, och en tydlig poäng med projektet är att det ska innehålla delar där jag och eleverna lär oss tillsammans och där de kanske i högre grad än jag är experter. 

Jag har börjat ta kontakt med spansklärare i den här gruppen, och målet är att en del av elevernas språkutveckling ska ske med hjälp av chatt och videosamtal med andra spanskelever runtom i världen. Hittills ser jag problem med tidsskillnaden. 

Till nästa gång

Jag hoppas att jag fått en fungerande kontakt med någon annan lärare, och kanske fått till någon tid när eleverna kan få kontakt. Åtminstone vill jag att eleverna ska ha upprättat konton i skolsyfte som de delar med det konto som jag skapat i skolsyfte. 

För att anknyta till målen tror jag att det här projektet i mycket hög grad kan synliggöra för eleverna både hur mycket spanska de kan och också vad de har för kommunikationsstrategier.

Det blir en naturlig kamratbedömning, när man pratar med en elev i ett annat klassrum, och självbedömningen (jag vet inte hur jag ska skriva!) kommer som ett mail i inkorgen (eller brev på posten...). Jag tänker att målet med undervisningen blir väldigt uppenbart på det här sättet. 


Andra tankar som projektet väcker

Som många andra funderar jag mycket kring handuppräckning och försöker diskutera det med eleverna på olika sätt. Det sitter djupt, hos dem och hos mig, men jag fördelar frågor hela tiden också, och hävdar hela tiden rätten att fråga alla. Det är svårare att bli av med rätt/felfrågorna i spanska än i svenska. 

Jag försöker i Alla situationer jag kan säga till både mig själv och eleverna att vi ska försöka "fail better". Misstag är lärorika!! Har jag elever som sitter och gör rätt hela tiden är undervisningen både tråkig och meningslös. Vi ska våga prova, tänka och diskutera, och applådera när folk tänker högt och står för det. 









Apropå föräldrakurs i spanska...

Naturligtvis; och vilken utmaning!

"I do, you do, we do"

Jag älskar ju böcker och allt de kan göra med en, bara inte läroböcker...har många bilder, men den här passar in i växande i båda mina ämne; ut i världen och ta den i anspråk!


YouTube-video


Om att värdera medarbetare med färdkamera: