trolleri 

Intervju med Tom Stone

utdrag ur Magic Scandinavia

********************
Namn: Tom Stone/Bengtsson
Född: 28 oktober,1967
Bor i: Norsborg, Stockholm
********************
Intervjuare: Kim Gordon.

KIM GORDON: Var är du uppvuxen?

TOM STONE: På ett litet jordbruk strax utanför den lilla orten Hamburgsund i norra Bohuslän. Mitt i ingenstans, så att säga.

KIM GORDON: Vilken är den första boken som du har lagt på minnet?

TOM STONE: Jag är inte riktigt säker. Den första boken som jag verkligen kommer ihåg var förmodligen "Pang på Rödbetan, Dante" av Bengt Linder. Jag var omkring 9 år när jag läste den, och den typen av förpubertal humor var en helt ny upptäckt. Kommer fortfarande ihåg de hysteriska skrattattacker boken gav mig. Därefter var det nog inget minnesvärt jag läste. Inte förrän i
4:e årskurs då en lärare gav mig första delen av Sagan om Ringen. Jag blev helt uppslukad av den berättelsen, och därefter startade en rätt lång bokslukarperiod där jag avverkade alla böcker jag kom åt. Vid tretton års ålder hade jag avverkat det mesta i skolbiblioteket samt olika faktaböcker, udda erotiska böcker som Agnar Mykles "Sången om den Röda Rubinen" och Henry Millers "Sexus", klassiker som Odyssen och Illiaden etc. etc. En sommar läste jag till och med hela Bibeln från pärm till pärm, eftersom det lokala biblioteket var stängt, och det var det enda olästa som fanns kvar hemma. Det senare försatte mig dock i !  en del trassel vid konfirmationen, eftersom jag hade en massa detaljfrågor som konfirmandprästen inte kunde svara på, som t.ex. varför Jesus lärjungar har olika namn och yrken i de olika evangelierna. Eller; Enligt Gamla Testamentet skulle Messias komma ur Davids ätt (blodslinje), men hur kommer det sig att de olika evangelierna drar släktträden genom helt olika personer, för att till slut nå Jesus via Josef? Men Josef var ju inte far till Jesus, eller hur? För att profetsian skulle stämma, så borde blodslinjen dragits via Marias släktträd. Betydde det att inte ens bibelförfattarna själva trodde på den obefläckade avelsen? Konfirmandprästen verkade mest irriterad över mina funderingar, och insisterade på att jag hellre borde lära mig de olika trosbekännelserna utantill än att ställa besvärliga frågor. Andra böcker som varit inspirerande är t.ex. Stephen Donaldsons böcker, som...

KIM GORDON: Hrmm... Ledsen att avbryta dig, men jag menade; vilken är den första magibok du lagt på minnet?

TOM STONE: Aha! Ledsen för missförståndet. Den första boken i den genren var en bok som hette "Nu ska vi leka" som fanns hemma i bokhyllan. Jag läste den när jag var omkring 8-9 år. Det var en bok med olika sällskapsspel, gåtor och klurigheter. Den innehöll även två kapitel med trolleritrick, ett med korteffekter och ett med salongseffekter. Det var där som mitt intresse startade. Intresset blev dock inte en besatthet förrän jag var 14 år, då jag såg en trollkarl "live" för första gången. Det var Topper Martyn som uppträdde på Folkets Hus i Hällevadsholm. Han var i högform, och hans föreställning gjorde succé. Varpå jag bestämde mig för att jag skulle bli lika skicklig. Livet tog en ny riktning den kvällen. Därefter gjorde SMC's bok "Trolleri som Hobby" och Loryanes bok "Sällskapstrolleri" stort intryck på mig. Måste dock erkänna att jag då mest såg dessa böcker som samlingar med hemligheter och tricks. Att trolleri kunde vara en konstform upptäckte jag inte förrän jag som 16-åring läste Paul Harris "Supermagic", och då specifikt effekten "Grasshopper". Den effekten var så osannolikt smart konstruerad, på ett sätt jag aldrig tidigare upplevt. Jag gjorde effekten om och om igen under en hel dag, samtidigt som jag både skrattade och häpnade över effektens brilljant välkonstruerade struktur. Detta var mer än en hemlighet, mycket mer än ett trick, tänkte jag. Den enda etikett jag kunde sätta på det var "Konstverk". En mycket inspirerande upptäckt!

KIM GORDON: Vem har inspirerat dig mest under alla år?

TOM STONE: Jag tror att en av anledningarna till att jag upplevs som kreativ är just för att jag inte har en enstaka person som inspirationskälla. Jag har ett antal personer som inspirerar mig inom en mängd olika aspekter.
- Max Milton inspirerar mig oerhört när det gäller fiffiga lösningar, teknisk brilljans och metodmässig fräckhet. Jag blir fortfarande exalterad över Max idéer när vi träffas. På senaste NM knäckte han fullständigt ett gäng bestående av bl.a. Robert Jägerhorn, Tomas Blomberg, Malin Nilsson m.fl. Tomas Blomberg sa efteråt att det var den mest inspirerande upplevelsen han varit med om på flera år.
- Dusenberg har alltid varit en förebild när det gäller galna och oväntade infallsvinklar på presentationer. Vem annan än han skulle komma på tanken att låtsas dopa leksakshästarna i Harries hästtravseffekt? En annan sak som inspirerar med Dusenberg är att, till och med när han är som roligast, så vilar allt på en djupt humanistisk världsbild.
- Carl-Einar Häckner är förmodligen den som inspirerat mig mest när det gäller användandet av dramaturgi i trolleriet. Jag flyttade till Göteborg 1990, ungefär samtidigt som Häckner började få en aning om vad hans framtida konstnärsskap skulle bestå av, och vi hade långa, långa diskussioner nätterna igenom om olika sätt att göra ett framträdande på. Detta var ett ämne som Häckner, tack vare hans samarbete med dramaturgen Mats Berglund, kunde mycket mer än mig om. Jag lärde mig osannolikt mycket av dessa diskussioner. Förhoppningsvis fick han ut något av diskussionerna också.
- Max Maven är en annan inspirerande person, framför allt inom området att korsbefrukta metoder. Hans enorma kunnande inspirerar också. Oavsett vad man frågar honom om; illusioner, close-up, teater, udda Motown-hits.. så kan han alltid ge ett utförligt svar. Vi har varit goda vänner sedan 1993 då jag skrev till honom ang. en credits-fråga, och vi har haft en tät brevväxling genom åren.
- Tommy Wonder är en annan person som jag är stolt över att ha blivit vän med. Jag anser att han är den främsta trollkonstnären i världen, och hans böcker borde vara ett standardverk för alla ambitiösa magiker. Inspirerar med sitt sätt att kombinera teaterprinciper med oerhörd finessrika metoder, och framför allt med sin kunskap om misdirektion.
- Juan Tamariz inspirerar med sin totala hänslynslösa metod att använda precis alla medel som finns för deceptiva ändamål. Hans framträdanden verkar kaotiska och oplanerade, men precis allt är genomtänkt! Du tror att han inte förstår ett ord p.g.a. hans dåliga engelska? Nix, han förstår perfekt, men under den sekund extra det tar för dig att upprepa ordet, så har han laddat det valda kortet under din armbåge. För honom så är precis allt omkring honom verktyg att skapa mirakel med.
- Håkan Berg inspirerar med sin passion för sin friforms-humor. En Kamikaze-komiker som kastar sig ut utan några som helst skyddsnät, men ändå finns det djupa tankar i hans metoder som inspirerar stort.
- Axel Rutstam är inte en inspirationskälla. Inte än. Hans kreativitet är fortfarande ostrukturerad, och hans idéer studsar fram och tillbaka mellan geniala och ordinära tankar. Men jag är övertygad om att om några år, när Axel fått lite mer artisterfarenhet och lyckats strukturera sin kreativitet, så kommer han också att tillhöra de personer som inspirerar mig. En grabb som redan nu imponerar stort på mig.

Detta är bara ett axplock av de personer som inspirerar mig. Och eftersom de inspirerar mig på olika områden, så blir det rätt lätt att vara kreativ. I min kommande tidning "Enigma" finns en effekt som jag kallar "Freedom Cuts". De som sett den påstår att det är en genialisk idé. Men den uppstod nästan av sig själv. Allt jag gjorde var att ställa mig själv några frågor: 
• Vilken slags metod skulle intressera Max Maven? 
• Och hur skulle Tommy Wonder förbättra den? 
• Och vad skulle Juan Tamariz använda den till? ...och resten skötte sig själv.

KIM GORDON: Vilken person skulle du vilja träffa?

TOM STONE: Oj... det är många. Jag skulle verkligen vilja träffa serieförfattarna Alan Moore och Niel Gaiman, som båda har en fantastisk förmåga att korsbefrukta populärkultur med myter, legender och olika mytologier. Alan Moores "V for Vendetta" är nog den bok som betytt mest för mig någonsin. Skulle även vilja träffa Keith Johnstone (läs hans bok "Impro for Storytellers", så förstår du varför). När det gäller trollkonstnärer, så har jag redan haft turen att träffa många av de jag beundrar, och i flera fall även blivit vän med dem. Jag skulle dock vilja bli bättre bekant med Jim Steinmeyer. Annars skulle jag vilja träffa följande trollkonstnärer: Dr. Sawa, Teller, Tom Mullica, Alan Wakeling, Eric Mead, David Britland, Tony 'Doc' Shiels, Avner The Eccentric, Peter Samuelson, Peter Tappan, Jim Riser, Gaetan Bloom... Listan kan göras lång.

KIM GORDON: Vilket favoritnummer har följt dig genom tiderna?

TOM STONE: Svårt att säga eftersom favoriterna har växlat, men de effekter som varit med längst är min "One Coin Opener" samt en reprutin jag gör på scen.

KIM GORDON: Vilka specialiteter har du inom magin?

TOM STONE: Bra trolleri.  :-) Skämt åtsido, jag tror inte riktigt att jag kan svara på den frågan. Jag intresserar mig för alla genrer inom trolleriet
(förutom Gospel-magi som är en horribel genre som borde utrotas), och jag har gjort allt ifrån barnföreställningar till mentalism, till close-up, scen och illusioner. Men om det finns något som är gemensamt för det jag gör, så är nog min specialitet att göra lite mer minimalistiska och avskalade nummer som bygger på en kombination av misdirektion, fingerfärdighet och listiga hjälpmedel. En slags retro-magi där jag tar avstamp ifrån magikonstens grunder, och sedan sätter skruv på det. Jag vet att det låter högtravande, men din fråga tillåter inte mycket annat. Sorry.

KIM GORDON: Nämn en milstolpe i ditt magiska liv som har betytt mycket för dig.

TOM STONE: Det är inte några lätta frågor du ställer, Kim. Det finns många milstolpar, och jag vet inte om jag kan kalla någon av dem för viktigare än de andra. Här är ett axplock: 
- Att se Topper Martyn uppträda när jag var 14 år. 
- Att se Tim Stars lecture på GMK 1983 
- Att läsa Paul Harris "Supermagic" 
- Att läsa Corindas "13 steps to Mentalism" 
- Att se Max Mavens Blindfold-rutin på Magic Weekend 1986. 
- Att se Tommy Wonders bägarespelsrutin på Magic Weekend 1986 
- De nattlånga diskussionerna med Häckner 1990-91. 
- Att träffa Daryl 1992, och bli uppmanad av honom att börja publicera mina små idéer.

Men ska jag välja något som varit viktigt för min senare utveckling, så måste det bli: Att skapa föreställningen "Close- up" med Peter Rosengren 1998. Det var en unik föreställning, och det har aldrig funnits en liknande föreställning, vare sig före eller efter. En mängd idéer, både praktiska och teoretiska, uppstod genom det arbetet. Konstnärligt var den föreställningen extra viktig för mig, eftersom vi skapade den direkt efter jag avslutat mitt kontrakt med Wallmans Salonger. Alla mina artistiska ideal hade blivit förstörda under mitt 1,5 år långa engagemang hos Wallmans. Genom att skapa "Close-up" med Peter lyckades jag skapa helt nya ideal, samt bygga upp och förstärka några av de gamla.

KIM GORDON: Hur får du dina idéer?

TOM STONE: Jag har en anteckningsbok (att skriva ned idéer i), jag läser mycket, jag har en anteckningsbok, jag är envis och ger inte så lätt upp, jag försöker kombinera kunskap från olika håll och jag har en anteckningsbok.

KIM GORDON: Finns det något magiskt tillfälle i din historia då det gick riktigt snett?

TOM STONE: Om det finns? Det kan du skriva upp! Det skulle gå snabbare att fråga om det finns något tillfälle då det gick som det var tänkt. :-)

KIM GORDON: Vad kommer du att göra i den närmaste framtiden?

TOM STONE: Jag kommer att slutföra min bok "Cerebral Vortex" som ska ges ut på det amerikanska förlaget Hermetic Press. Jag skickade iväg beskrivningarna till 40 effekter för några dagar sedan, som Stephen Minch nu ska snygga till språkmässigt. Och jag har ungefär 10 effekter kvar att illustrera. Det kommer att bli en rätt stor bok ser det ut som - omkring 450 sidor, med över 500 illustrationer.

Jag kommer även att inom någon vecka att slutföra mitt förlustprojekt "Dr. Faustus Journal", genom att ge ut ett sista dubbelnummer; Nr. 9-10. Jag lyckades aldrig få tillräckligt många prenumeranter för att få det att gå runt, och hittills har jag förlorat omkring 10.000 kr på projektet. Jag blev aldrig klok på varför det inte fanns mer intresse för tidningen, eftersom den trots allt innehöll riktigt bra originalmaterial på svenska ifrån Lennart Green, Max Maven, Daryl, Michael Weber, Tommy Wonder, Peter Rosengren, Tomas Blomberg, Stephen Minch och en mängd andra spännande personer.

----

Fler artiklar:

Roligt trolleri från 1800-talet