Mörkret och kylan kryper närmare

Sakta börjar kvällarna bli mörkare och dagarna kortare. Att vi går mot den riktigt mörka tiden på året kan knappast ha undgått någon. Mindre dagsljus, lägre temperaturer, blåst, regn och kanske snö, är vad som väntar oss. Dessa ofrånkomliga faktum får en del människor att gå in i mer eller mindre djupa depressioner.

Men det verkliga mörkret och den verkliga kylan drabbar de som ännu är aktiva i sina kemiska beroenden och missbruk. Allt fler kommuner och landsting stryper nu resurserna för vård och behandling av missbrukare. Detta i kombination med en ökad arbetslöshet, kan på några års sikt få förödande konsekvenser för både individer och samhället som helhet.

Den tilltagande arbetslösheten gör att allt fler har bättre tid, men sämre ekonomi, att använda alkohol och/eller andra droger. Detta innebär att risken att hamna i ett missbruk ökar. Därmed får man kanske svårare att leva upp till de krav som ställs i form av olika aktiviteter, för att vara berättigad till A-kassa. Därmed riskerar allt fler att hamna i ett utanförskap som kan visa sig vara oerhört svårt att bryta.

På en del håll börjar man nu även överväga att minska antalet tjänster för socialsekreterare. Det kommer förmodligen att leda till att det ökade antalet personer i behov av försörjningsstöd kommer att få allt svårare att ens få träffa en socialsekreterare för att undersöka möjligheterna till bistånd. Utan en sådan utredning är det inte möjligt att få något bistånd, så det blir utan tvekan en svår situation för många människor.

Allt hårdare regler för sjukskrivningar och A-kassor medför också att allt fler riskerar att bli utförsäkrade eller i bästa fall få markant försämrad ekonomi. Utslagningen kommer med största sannolikhet att öka bland svenska folket och, som oftast, kommer förmodligen de med missbruksproblem att vara särskilt utsatta.

Som många av oss har erfarenhet av, är ju en djup klunk i flaskan en dundermedicin att bota all ångest med. I varje fall så länge det finns möjlighet att fortsätta dricka. När både flaska och plånbok är tomma, återkommer ångesten med minst fördubblad kraft.

Många av de som idag har ett riskbruk av alkohol eller andra droger, kommer tyvärr att utveckla ett missbruk om de hamnar vid sidan av vad som anses som ”normalt” i samhället. Det vill säga om de mister jobbet, som för många är något av en identitet och livlina.

Under de omständigheter som råder, och kommer att råda, är det förmodligen viktigare än på länge att vi gör vårt yttersta för att hjälpas åt att hålla våra länklokaler öppna så mycket som möjligt. Bara möjligheten att kunna gå någonstans för att ta en kopp kaffe och prata bort en stund kan ju skingra tankarna på alkohol för ett ögonblick.

För de som haft oturen att inte enbart mista sitt arbete utan även sin bostad, är det naturligtvis extra värdefullt att under den mörka och kalla årstiden ges möjlighet att komma in i en tempererad lokal, fylld av medmänsklighet och mänsklig värme.

Att leva upp till vår sjunde punkt, ”som du själv blivit hjälpt skall du hjälpa andra”, är alltid ett bra rättesnöre. Om var och en av oss, efter egen förmåga, i möjligaste mån försöker leva upp till den punkten, kan vi förhoppningsvis lindra lidandet hos många av våra olycksbröder och systrar.

Att finnas på lokalen och ta emot en hjälpsökande är ett bra sätt att vara länk på. Att göra som en del ”medel-Svenssons” och ge en frusen tjej eller kille på en bänk, 20 spänn till en fika är inte alls detsamma. Många som inte har missbrukarbakgrund gör så för att döva sitt samvete, förhoppningsvis okunniga om att den där sedeln inte går till en värmande kopp kaffe, utan till två burkar starköl oavsett hur kallt det är ute.

Genom att finnas på våra lokaler och hålla dem öppna, är förmodligen även ett utmärkt sätt att få våra anslagsgivande myndigheter att förstå vikten av att sällskapet kan fortsätta sin verksamhet. Dessutom är det ju ett kvitto på att man får valuta för de beviljade anslagen.

Man kan alltså säga att öppna länklokaler är bra både för de hjälpsökande, våra egna sällskap och för anslagsgivande myndigheter. Låt alltså den mänskliga värmen och ljuset i era lokaler segra över kylan och mörkret.

Var rädda om er, alla länkvänner, så ses vi på riksträffen i Alvesta om några veckor.

Kenneth Malm