Självklart var det en stor risk att åka utomlands och hämta hem en valp utan att ha någon som helst erfarenhet av rasen eller kenneln.

Den där Hovawarten jag nästan bestämde mig för hade gett mig det ojämförligt bästa stödet.  Kenneln ligger i min hemort och hon

tar sin uppfödning på största allvar och ger ett stöd till sina valpköpare som överträffar alla de kennlar som jag stött på (inte så många

ska dock erkännas...). Raka motsatsen till Sunnanhof blir då en tjeckisk kennel i en liten by, 40 mil från Prag, där ingen talar engelska...

 

Ett tag tänkte jag hämta en valp från den tyska kenneln, men jag tyckte inte om den. Verkar vara en valpfabrik. Jag letade därför igenom

samtliga kennlar (med egen hemsida vill säga) på rasklubbens hemsida. Fann där bara en som hade någon information på engelska -

Daraskar. Efter mitt första mejl insåg jag dock att hon uppenbarligen fått sidan översatt av någon för själv talar nämligen Yvetta ingen

engelska överhuvudtaget... Med hjälp av Googles översättningstjänst (där man dock måste ta i beaktande att den är näst intill oanvändbar

när det gäller meningar överstigande tre ord....) kunde vi dock mejlväxla.

 

Det är svårt att kolla upp referenser på en tjeckisk kennel när ingen talar engelska (eller ens tyska). Det enda jag hade att gå på var:

1. Yvetta hade blivit nominerad till någon slags prestigefull kommittée i rasklubben.

2. Kennelns ålder.

3. Antalet valpar som var registrerade i stamboken.

 

Sammantaget visste jag då att hon måste ha ett ganska gott anseende samt att hon hade tillräcklig erfarenhet då kenneln startade 1996.

 

Efter att jag hämtat Kalista har inte mindre än tre kennlar i Finland anslutit sig till rasklubben och har startat uppfödning av Chodský Pes!!

Dessutom hittade jag direkt efter hemkomsten en annan kennel som hade information på engelska - och som dessutom låg bekväma 9 mil

från Prag (istället för de 40 mil som jag fick åka...).