|
Jag hade funderat i många år på att skaffa en hund och när jag insåg att jag hade funderat på det i 8 år så fick jag nog.
Nu ska här skaffas hund!!
Frågan var bara vilken ras ska man välja?
Jag började med att lista alla raser som utseendemässigt motsvarar min uppfattning om hur en hund ska se ut.
Det blev ca 15 raser till slut.
Därefter tog jag reda på storlekar och vikter. Här försvann Leonberger och Landseer pga. att de är för stora för att
det ska vara praktiskt (särskilt som jag bor i en lägenhet).
Sedan tittade jag på motor och vallegenskaper. Långhårig holländsk herdehund och Tervuerens gick här bort då
jag insåg att de hade för mycket motor. Dessutom finns det (har man låtit mig förstå) problem med kennlarna.
Det finns bara en svensk kennel för långhårig holländare vilket gör att de få valpar som kommer därifrån verkar bara
hamna hos etablerade hundsportmänniskor - och inget ont om det; valparna ska förstås till de hem där de kommer
att trivas bäst. Tervuerenskennlar finns det flera av, men så vitt jag vet bara någon enstaka som föder upp brukstervar
till skillnad från de vanligt förekommande utställningstervarna.
Border collie och liknande vallhundar gick också bort - jag har sett ett antal vallhundar med en fixering som jag
inte tyckte om - de försökte valla vad som helst. Verkar bli neurotiska om de inte får valla.
Berner Sennen är den ras på listan som antagligen är den ras som lämpar sig bäst för en förstahundsägare som jag.
Den gick bort med anledning av att de jag träffat (liksom många Leonberger oxå) saknar glädje och uttrycksfullhet, lite
apatisk dragning liksom. En del raser var direkt olämpliga för mig som förstahundsägare (Estrela, Sarplaninac, Maremmano Abruzzese)
då de kräver en mycket fast och erfaren förare. De är kanske inga ovtjarkor...men definitivt inga hundraser för mig.
Den ras som blev kvar var Hovawart och jag var mycket nära att skaffa en (sista valpen i kullen) men beslöt efter mycket
vånda att tacka nej.
Medan jag, likt Professor Balthazar (fråga din närmaste 70-talist om du inte vet vem det är), gick och funderade och funderade
så komen bekant, som visste att jag letade (och visste vilken typ jag var intresserad av), förbi jobbet och undrade om jag inte
skulle köpa den där polska hunden på blockets annonssida...
Hittade annonsen efter lite letande och kunde då konstatera att det var en tjeckisk hund och det var alltså Carolyn Dahls avelstik
Izy som hon ville sälja. Izy hade en kort tid tidigare fött två kullar där alla valparna hade fått nya hem... Typiskt.
(Under ett par veckor övervägde jag faktiskt att frångå idéen om valp och istället köpa Izy!)
Nåja, på så vis fick jag veta att rasen Chodsky Pes existerade. Sedan var det Google som gällde. Det är lite svårt att hitta (trovärdig)
information om rasen då det inte finns mycket skrivet om den (dvs. på något begripligt språk...). Det jag hittade övertygade mig
dock att det här var rasen för mig!!
Jag har fått en hel del funderingar (och rent ut sagt kritik) varför inte någon av de 270+ raserna i Sverige dög...
Men faktum är att ingen av dessa rader har den rätta kombinationen av:
~ utseendet (se raserna som jag nämnt ovan som en referens)
~ en behändig storlek
~ rätt karaktär (inklusive syfte med rasen)
~ rätt....livsgnista, kanske man kan säga. Jag har svårt att beskriva det här, men det ska finnas en uttrycksfullhet i en hunds ansikte
som utstrålar....livsgnista på något sätt.
Och, med facit i hand, så har med något enstaka undantag, ingen hund jag träffat varit ens i närheten av min Kalista.
Hon är öppen, glad, aktiv, uttrycksfull (vilket jag tycker är jätteviktigt), och oerhört smart och läraktig (förutom sina olater då....).
Jag är övertygad om att en "riktig" hundtränare skulle kunna tävla på riktigt höga nivåer med Kalista.
Har lite dåligt samvete för det måste jag erkänna - jag kommer aldrig att kunna träna/använda Kalista på den nivå som hon har potential till. |
|
|
|
|
Kalistas hemsida > Falun-Baška t.o.r. >
Varför Chodský Pes? |