|
Så, den 15/8 2008 sade jag slutligen upp mig från min tjänst på Linnéaskolan AB. Jag har fått många frågor om varför jag gjorde det, och för att var och en skall få inblick i grunden till mitt beslut att säga upp mig från en fast, heltidstjänst till att gå till ett terminsvikariat på 80%, skapar jag denna hemsida.
Jag har alltid varit mer eller mindre besviken på det sätt rektorn har skött sitt jobb. Han anställdes av skolans stryrelse, mot lärarnas vilja. Han saknar utbildning och har ingen som helst kunskap om det arbete han blivit satt att sköta. Man hade lika gärna kunnat anställa honom som avdelningssköterska på NÄL, han hade gjort lika bra ifrån sig där, enligt mig.
Första riktiga konflikten kom 2007. Jag fick ingen löneförhöjning. Inte för att jag varit dålig, missbrukat förtroenden, ljugit eller något annat. Tvärtom anser jag mig vara en bra lärare och dessutom har jag varit väldigt engagerad i skolans projekt med en resa för åk 9 till Polen/Auschwitz varje år. Nej, orsaken till att jag inte fick någon löneförhöjning var att jag varit negativ mot min chef. Helt absurt. Vi har alltså en chef som belönar "ja-sägare" med ökad lön ur den gemensamma lönepotten och de som är kritiska får ingen löneförhöjning alls (jag var inte heller den enda kritiska läraren som inte fick någon löneförhöjning annat än den strikt lagstadgade). Hur blir en arbetsplats där man inte kan säga något kritiskt? Det är inte en arbetsplats jag vill jobba på i alla fall, det låter mest som att vi fanns i Kina eller forna Sovjetunionen.
I maj 2007 insjuknade dessutom min mor i cancer. Hon fick gliom i hjärnan vilket är en dödsdom. Frågan är inte om man överlever sjukdomen utan hur länge man kan leva med det. Jag förstod att jag skulle bli tvungen att lämna skolan för några veckor inom en snar framtid. Jag meddelade det till min chef och han svarade "Oroa dig inte. Vi här på skolan kommer att göra allt för att det skall bli så bra som möjligt för dig när din mamma dött". För en gångs skull kändes det som att han verkligen lyssnade och förstod. Ack vad jag bedrog mig, allt han sa visade sig senare bara vara lögner.
26/4 2008 somnade min mor in. I början gav läkarna henne några månader att leva, men hon härdade ut nästan ett år. Personalen sade att hon löst ett korsord och somnat mitt i arbetet. Hon älskade korsord. Hon fick t.o.m. med sig det oavslutade korsordet och en blyertspenna i kistan. Jag var tvungen att släppa allt jag hade för händerna och resa upp till Norrland, 90 mil enkel resa, för att ta hand om allt. Det var verkligen allt. Tömma kylskåp, säga upp abonnemang, tömma lägenheten osv. Det var fruktansvärt jobbigt, både fysiskt och emotionellt. Inte mycket hade blivit rört sedan jag flyttade hemifrån för 26 år sedan och jag var tvungen att betala pingstkyrkan för att de skulle komma och hämta sakerna som fanns i lägenheten. Som tur var fick jag hjälp av min sambo halva tiden.
Två veckor senare var allt klart och jag återvände till skolan. Just i den perioden var det ett flertal radioinslag på radio väst om hur vår ledning misskötte skolan. I alla fall damp jag ner mitt i den cirkusen. Jag framförde ett önskemål om att jag skulle få ledighet med betalning de arbetsdagar det tog att ta hand om dödsboet, det var sju dagar totalt då första maj ingick i perioden. Tio dagar är en rättighet man har om man jobbar i en kommunal skola (enligt ÖLA 07). Enligt skolans avtal med Almega har man rätt till minst en dag ledighet med betalning. Jag fick därmed bara en dag godkänd av min chef... Jag kan nämna att min sambo som hjälpte till med dödsboarbetet fick tre dagars ledighet med lön. Hon hade träffat min mor en enda gång, ca tio minuter en kväll.
Just i det ögonblicket behövde jag inte en chef som drog undan 1/3 av min lön, jag hade redan fått lägga ut nog mycket för begravningskostnaderna och hade redan tidigare gjort slut på min kredit på banken då jag rest upp och ner till Norrland för att se om min sjuka mamma. Jag visste helt enkelt inte vad jag skulle ta mig till utan sa att det var ett beslut jag inte kunde acceptera, speciellt inte då en kollega till mig fick nio dagar (enligt rektorn, elva enligt honom själv) betald ledighet tidigare för att begrava sin pappa i Uddevalla.
Det som gjorde att det kändes ändå mer förnedrande var att mina kollegor som vikarierat för mig inte fick ett enda öre extra i lön trots allt vad de gjort utöver sina ordinarie tjänster. Min rektor hade alltså använt sig av min mammas död för att spara in en skitsumma för skolan, men en för stor summa pengar för mig. Mina kollegor såg det som stöld då han tog ifrån mig min lön utan att ersätta dem på något vis för det extra arbete de hade utfört.
Hur klarade jag ekonomin då? Jo, min chef insåg att jag var i en hopplös situation, en situation han själv skapat. Till saken hör att jag i början av läsåret fick en stor arbetsuppgift, att införa ett nytt administrativt datasystem på skolan. Redan då sa jag till rektorn att det nog skulle vara omöjligt att hinna på ordinarie arbetstid, något han inte godtog då han om och om igen tydligen drabbades av påtryckningar från skolstyrelsen. Nåväl, nu hade han chansen. Mot ordinarie lön tvingades jag att sitta helger och kvällar och utföra denna arbetsuppgift. Inte heller detta var något jag önskade mig mitt i sorgearbetet och det vanliga arbetet som också måste göras. Jag vet inte hur vanligt det är att chefer använder sig av ekoniomisk utpressning i vårt land. För mig var det i alla fall första gången jag råkade ut för det.
Någon dag senare blev jag inkallad till min chef, för att hans chef skulle bestraffa mig... Helt absurt. Hur kunde detta ske?
Det är litet invecklat, men det här är grunden till bestraffningen:
Långt tidigare hade lärarna skrivit ett brev till styrelsen där de kritiserat hur skolan skötts. Brevet kan läsas här:
Styrelseordförandens reaktion kring brevet kan läsas här:
(Rektors namn och styrelseordförandens namn är borta pga. PUL. Fortsättningsvis kallar jag dem bara Ordföranden och Rektor med fet stil).
18/4 Hade styrelseordföranden skickat ut denna respons kring brevet:
Hej!
I dag har Föräldraföreningens styrelseordförande Ordföranden och aktiebolagets styrelseordförande (namn borta pga. PUL) deltagit i ett ledningsgruppsmöte på Linneaskolan för att få ytterligare bakgrund till innehållet i det brev som några av lärarna skickat till oss i styrelsen.
Skälet att vi ville delta var att få lite mer fördjupning i de frågor som togs upp i brevet. Många av de frågor som togs upp var ju av "strukturnatur" och vi förstår att det pågår ett arbete i ledningsgruppen för att förbättra rutiner och strukturer på skolan. Vi i styrelsen kommer att följa upp detta med skolledningen under våren.
Vi är glada att det finns ett engagemang för de långsiktiga frågorna på Linneaskolan och vi skulle verkligen välkomna en personalrepresentant i styrelsen för att kunna fördjupa personalperspektivet på de olika frågorna.
Ordföranden
Jag hakade upp mig på termen "några". Som jag såg det skrevs det in för att förminska eller förlöjliga lärarnas reaktion när i princip alla hade skrivit under brevet. Jag skickade denna respons till styrelseordföranden samma dag (åtta dagar innan min mor dog...).
"Några" av lärarna? Om du tittar närmare på namnteckningarna finner du ett
mönster: -De två arbetslagsledarna i Beta och Alfa har inte skrivit under. -(namn borta pga. PUL) och rektorns gode vän (namn borta pga. PUL) i arbetslag Beta har inte skrivit under. -Nyanställde (namn borta pga. PUL) och timanställde (namn borta pga. PUL) har inte skrivit under -(namn borta pga. PUL) har inte skrivit under. S-täderskan (namn borta pga. PUL) har inte skrivit under. -Rektorn har inte skrivit under. Varför dessa inte skrivit under är väl en blandning av okunskap, rädsla för
repressalier eller för att man inte håller med brevet helt- eller delvis. Samtliga andra lärare har faktiskt skrivit under, uttrycket "några" stämmer
inte så bra med verkligheten. Säg istället "så gott som alla" lärare, då det är närmare sanningen. //Ingemar
(Det mönster jag ville att han skulle se var att det i princip bara var personal under 50 års ålder med fast anställning som skrivit under brevet, de som inte kan avskedas så lätt och som vågar kritisera ledningen)
Och jag fick detta svar samma dag:
Hej!
jag kan inte definitionen av "några" men har i detta fall använt det i betydelsen "fler än en" eller "inte alla". Någon analys av varför man skrivit eller inte skrivit på har inte gjorts och skulle förmodligen kräva en relativt omfattande intervjuundersökning. Jag antar dock att de skäl du anger för att inte underteckna likväl kan vara skälen till att underteckna. Trevlig helg
Ordföranden
Tillbaka till tiden efter min mammas död. Jag var alltså ledsen, deprimerad och allmänt knäckt efter min rektors behandling. Antagligen kändes detta hotfullt för skolans ledning, speciellt med tanke på radioprogrammen. Jag skickades alltså in för en bestraffning från min chefs chef. Den såg ut som följer:
"Ingemar Wiklund tilldelas härmed en tillrättavisning för sitt kränkande
beteende mot sina kollegor och sitt illojala beteende mot företaget. Anledningen till tillrättavisningen är bifogade utskrift av e-post ställt till en styrelseledamot och kund till Linnéaskolan AB. Ingemar Wiklund har där inte bara skriftligt registrerat beteendet hos sina kollegor men också tillåtit sig att tillskrivas kollegorna egenskaper och avsikter utan att först kontrollera fakta eller erhålla tillstånd av kollegorna. Ytterligare fall av kränkande beteende eller illojalitet kommer att leda till uppsägning." (Underskrivet 26/5 2008 av rektor Rektor och styrelseledamot
Ordföranden ) (Observera här att styrelseordföranden presenterar sig först som kund och sedan som styrelseledamot. Aldrig som den styrelseordförande han är. Förklaringen kommer längre ner)
Jag blev således bestraffad för detta gamla brev... Jag blev ställd. Detta var alltså, enligt mig, det enda sätt ledningen hade att förhindra att jag gick till press och media för att tala om hur jag blev behandlad efter min mors död. Rektorn sa ingenting utan nickade bara instämmande. Den lärare jag tog med mig på mötet suckade bara och ruskade på huvudet. Samma kväll satte jag mig ner och författade ett yrkande om tillbakadragande av tillrättavisningen, jag kände att jag satt i en lös position. Det var ju inte upp till mig att avgöra om jag betett mig illojalt eller kränkande, utan upp till någon annan. Precis när som helst kunde jag alltså tappa jobbet nu eftersom jag redan blivit varnad genom tillrättavisningen. Därför skrev jag:
Jag yrkar på att den tillrättavisning som gavs till mig av Rektor och Ordföranden 20080526 skall dras tillbaka på grund av flera orsaker.
För det första fick Ordföranden mitt brev den 18/4-2008. Under hela tiden fram till tillrättavisningen har han inte en enda gång tagit kontakt med mig för att få ett förtydligande av vad jag egentligen menar, något som kan ha bidragit till att Ordföranden missuppfattat både intention och innehåll i det korta e-mail som ligger till grund för tillrättavisningen. Under tiden 18/4 2008 till 23/5 2008 har inte heller Ordföranden visat upp detta brev för rektor, tillika VD och personalansvarig för bolaget. Eftersom det framkom vid samtal med Rektor 23/5-2008 att Rektor inte hade läst brevet utan bara meddelade mig då att Ordföranden ville ha ett samtal med mig tillsammans med Rektor kring ett brev jag skrivit till Ordföranden. Om brevet är så kränkande att det ligger till grund för en tillrättavisning borde Rektor, som är min chef, fått läsa det så att han kunnat prata privat först med mig kring brevets innehåll, innan det gått så långt som till en tillrättavisning.
För det andra, att sammanställa vilka i personalgruppen som skrivit under brevet och vilka som inte gjort det ser inte jag som illojalitet gentemot företaget. En kopia med brevet och alla underskrifterna gavs till mig och alla andra lärare som skrivit under brevet av en kollega och brevet har även getts till styrelse och föräldraförening. Vilka som skrivit under brevet eller inte kan inte ses som en hemlighet. Tvärtemot Ordföranden och Rektor anser jag att det är i skolans intresse att en sammanställning görs så att man kan gå vidare med intervjuer för att se vad som gör att vissa inte trivs och att andra faktiskt verkar trivas bra. Vad är det för mening med att vi i personalen skriver på olika listor om det inte finns någon intention från arbetsledning eller styrelse att undersöka problemen närmare?
För det tredje anser jag inte att jag har kränkt någon på min arbetsplats. Under diskussioner kring brevet har det kommit till min kännedom att två personer inte vågade skriva under brevet eftersom de var rädda att förlora sina jobb, även om de höll med om innehållet i brevet. En person sade sig vara för okunnig om förhållandena på skolan då personen var relativt nyanställd på skolan, och därmed ville denne inte skriva under brevet. En tredje person sade sig hålla med om det mesta, men inte allt, som stod i brevet och ansåg sig därmed hindrad att skriva under brevet. Utifrån dessa åsikter gjorde jag det antagandet att det kunde finnas fler i personalgruppen som inte skrev under brevet pga. samma orsaker. Jag har inte pekat ut någon enskild och påstått att den personen haft en viss åsikt och jag kan inte, vare sig under diskussionerna kring tillrättavisningen 26/5-2008 eller idag när jag skriver detta brevet, se på vilket vis någon kränkning av enskild personal skett genom det e-mail jag skrev 18/4-2008.
För det fjärde står det i tillrättavisningen att jag ställde brevet till Ordföranden som kund i företaget Linnéaskolan AB, vilket är helt fel. Det borde vara ställt bortom all rimlig tvivel för en ordförande i styrelsen för ett företag att om han, i rollen som ordförande för ett aktiebolag, skickar ut ett e-mail till personer som är anställda i samma företag och får ett svar tillbaka på sagda e-mail från en anställd i företaget, så är svaret ställt till honom i rollen som styrelseordförande i företaget och inte i form av kund till samma företag.
För det femte är det osäkert vilken form av tillrättavisning det rör sig om. Vore det en LAS-varning skulle det framgå i tillrättavisningen att det bara gäller mitt kränkande och illojala beteende när jag sammanställer vilka av personalen som skrivit under ett protestbrev och att jag antar att personer i personalen kan ha en viss åsikt utan att fråga dem först. Så är inte tillrättavisningen utformad, utan i den står att vilken odefinierad form av kränkning eller illojalitet som helst från mig kan leda till min uppsägning. Dessutom finns fler underskrifter på den än min närmaste arbetsledare, Rektor Vore det en tillrättavisning enligt MBL §13, skulle jag ha fått reda på det i förväg så att jag kunnat ta med mig en förhandlare från mitt eget fackförbund istället för (kollega, namn borta pga. PUL) som följde med som medborgarvittne.
Ingemar Wiklund
Varför kallar sig styrelseordföranden för "kund" hela tiden? Svaret fick jag senare av en jurist. Om jag skickat brevet till styrelseordföranden fanns skriften inom det "privata rummet". Ingen kan bli kränkt om man inte vet om att det finns en kränkning. För att ö.h.t. kunna bestraffa mig var han tvungen att utge sig för att vara kund eller styrelseledamot utan ansvar och helst inte tillhöra skolan alls, vilket gör situationen än mer märklig. Min chef låter alltså kunder till företaget bestraffa personalen.
Tillrättavisningen drogs inte tillbaka, det enda svaret jag fick var:
Tillrättavisningen ligger fast! Rektor
Trots att jag begärde en motivering fick jag ingen.
Då trodde jag att det bara var vår styrelseordförande och rektor som var negativt inställda mot mig, men jag hade fel. I slutet av VT 2008, efter det att eleverna slutat, hade vi i kollegiet en dag tillsammans med styrelsen där jag fick en chans att tala med en annan medlem i styrelsen. Hon bekräftade att styrelsen visste allt om ärendet och sade också att hela styrelsen stod bakom den tillrättavisning jag fick. När jag hörde det insåg jag att jag inte hade stöd någonstans. Det var bara att kasta in handduken. Under de här förutsättningarna, när jag kan få sparken för vilken dum godtycklighet som helst, valde jag att säga upp mig själv. Bara tanken på att det räcker med att jag säger att "på Linnéaskolan kan man bli sparkad om man kritiserar ledningen för inkompetens" för att jag skall tappa jobbet är tillräckligt motiv för mig att söka mig någon annanstans.
Att säga upp sig var det enda vettiga alternativet, även om det är otryggt."Ibland måste man hoppa" som en kollega sa till mig när hon hörde att jag tänkte sluta. Till syvende och sist känns det värdigare att gå själv, än att bli utsparkad av en ledning som ändå inte vill ha mig kvar.
Men det är onekligen ett märkligt agerande från en skolledning i en skola som har "attraktiv arbetsplats" som ett ledord för verksamheten.
//Ingemar Wiklund
PS.
Man kan aldrig lita på att länkar i externa platser finns kvar, därför finns det brev lärarna skrev som attachment härunder, exakt som det ser/såg ut på Radio västs hemsida enligt länken här ovan.
DS.
Historien fortsätter. ..
Här finns skolverkets (SIRIS) rapport kring bristerna på Linnéskolan:
Rektorn svarar att det inte finns någon anledning till oro då skolan i princip åtgärdat alla fel och brister (tro det den som vill): http://www.sr.se/cgi-bin/vast/nyheter/artikel.asp?artikel=2557880 Radio Västs övriga inslag om Linnéaskolan AB i Ljungskile:
|
