Ofta när jag surfar på nätet eller läser intressanta artiklar får jag idéer på företagsmöjligheter eller sidor/tjänster som skulle underlätta min och andras vardag. I de flesta fall leker jag med tanken ett tag tills något annat dyker upp och min idé faller i glömska.
Jag gillar att få dessa idéer, skapandet är sunt och ibland kan det kännas som ett glädjerus, hur konstigt det än låter.
Dessa kreativa stunder sker dock oftast i ensamhet och att bolla idéer för sig själv är inte alltid så stimulerande. Samtidigt ser man alla Social media camps, Expon, Internetdagar där kreativitet sprudlar. En del är öppna för allmänheten och andra öppna i utbyte mot ett par tusenlappar.
Ta nu inte detta inlägg som kritik mot dessa förmodligen fantastiska events. Det är otroligt att så många kunniga människor samlas och tillsammans skapar nya projekt och möjligheter. Att många kostar pengar är även det en självklarhet, talare från hela världen deltar och hela kalaset måste ju finansieras på något sätt. Som utbildad ekonom är detta en självklarhet.
Däremot så tycker jag att det saknas något utöver alla dessa tillställningar….. Det jag saknar är en idéverkstad öppen för alla. När som helst, hur som helst på nätet. Sociala medier gör detta möjligt!
Dag på dag läser man om exempel där människor tillsammans påverkar sin omvärld och river upp gamla barriärer och skapar nya möjligheter. Via sociala nätverk lägger folk ner miljontals timmar på att läsa, skapa och redigera information. Så varför inte applicera detta i ett nätverk där folk kan diskutera idéer, på en samlad plats inför allas ögon.
Innocentive är ett amerikanskt projekt där 180.000 hjärnor är anslutna för att skapa innovativa produkter och lösningar. Ett liknande projekt skulle jag gärna vara ansluten till i Sverige.
Visst finns det forum, bloggar och andra tjänster som tillåter en att utbyta kunskap, men det känns ändå som om det finns enorma möjligheter att spinna vidare på denna idé .Jag tror att många idé-skapare känner samma behov av ett bollplank.
Vad tycker ni?
12 maj 2009
Här om veckan läste jag någonstans att 2009 kommer att vara året då smileyn dör ut inom sociala medier detta p.g.a. att vi helt enkelt blivit bättre på att formulera oss i kortare meningar och sammanhang (Tänk Twitterflöden)
Visst tänkte jag, varför inte, utan att begrunda det något mer. Lite senare satt jag och skrev om konversationer inom sociala nätverk och rörde mig i tankebanor kring hur vi allt mer lever våra liv online, i konversationer med personer vi inte känner allt för väl, men ändå delar med oss av en stor del av det folk tidigare kanske lämnat åt den personliga integriteten.
I en vanlig konversation face-to-face talar man bara inte i ord utan med kroppsspråk, intonation, känsla bakom påståenden i kombination med tonval et cetera. Utan dessa utbyggnader av språket missförstår vi varandra. Alla har inte en fantastiskt utvecklad humor eller rättare sagt samma humor och nätdialog mellan människor vi inte känner känns som en perfekt plattform för missförstånd.
Kanske är inte smileyn på death-row ändå! Jag skulle nästan vilja säga att den behövs mer än någonsin för att uttrycka våra känslor i kortare termer (Tänk Twitter igen!)
På vilka andra sätt kan vi få mer känsla in i våra dialoger?
Mvh Hampus och Herr 