Hur länge ska Göteborgarna behöva vänta på en rimlig vård? En del personer har väntat några årtionden. Men det är klart de lider av den sociala BLATTESJUKAN och kommer inte in i vårdens finrum. Det är liksom inte fint att ha ADHD, då är man med en gång en andra och/eller tredjeklassens medborgare inte längre bara blatte alltså.
I Sjukvården skall det vara vitt rent och skinande fint, där får inte de med neuropsykiatriska problem ha någon större plats. Frågan är vilken tillgång till samhället man kan anses ha om man inte ens kan få vård.
UR dagens (2008-08-04) GT: http://www.gt.se/ledare/1.833260/debatt-adhd-sjuka-far-ingen-vard
KÖNSDISKRIMINERING
ÅLDERSDISKRIMINERING OCH KLASSDISKRIMINERING
KÖNSDISKRIMINERING
ÅLDERSDISKRIMINERING OCH KLASSDISKRIMINERING
i GÖTEBORG OCH VÄSTRA GÖTALANDSREGIONEN ÄR DET KONSEKVENS INOM SJUKVÅRDEN.
”De som är svårast sjuka tappas bort först”
Psykiatrikern skickade iväg en remiss och Maria ställdes i kö för att få en utredning. I cirka två år stod hon sedan där utan att någonting hände. En dag ringde läkaren och sa att ”vi kommer inte utreda dig eftersom du är över 35 år och vi har en gräns på 35 för att utreda personer.”
– Då ringde jag till Mölndal och frågade ”vad gör man med en patient som mig?” De svarade ”vet inte” och ställde sig helt utanför. De lotsade inte vidare på nåt vis.
Maria försökte sedan själv få till en utredning hos en privat psykiatriker i Uppsala, och efter ett samtal konstaterades det att Maria med största sannolikhet har ADHD. Men utredningen slutfördes aldrig eftersom Maria tappade kontakten med den psykiatrikern.
– Nu för några dagar sedan kände jag att ”nu orkar jag inte mera, nu måste någon ta ansvar för detta” och så ringde jag till mottagningen i Mölndal.
Maria hade då jobbat 80 procent i cirka ett och ett halvt år för att kunna ge mer tid åt sin son med ADHD, samt för att hon mådde för dåligt för att jobba 100 procent.
Från:
SOCIALBLATTE i Göteborg, var säker på att diskrimineras
"De honnörsord som staplas på varandra är tyvärr i de flesta fall dåligt underbyggda och saknar trovärdighet. Utvecklingsplanen är bara en i mängden av
planer som i stort bara tillfredsställer beställarens behov men lämnar verkligheten bakom sig. Som ett instrument för uppbyggnaden av en slagkraftig psykiatri förtjänar den dessvärre ingen större tilltro."
