(Klicka på de understeckade rubrikerna för att komma till texterna)
I England, utsätts det system man där har byggt upp med kontroller, inspektion och mätningar för allt kraftigare kritik. Bo Dahlin har hittat följande artikel:
Children in England are getting a primary education that is too narrow, because schools focus too much on maths and English, claims a major report. (läs hela artikel på BBC NEWS)
Stephan Andersson
På nyheterna hör man att en skola förbjuder modersmål på skolområdet.....
Ingenstans i samhället råder (får vi väl hoppas) undantagslagar liknande de som somliga skolor nu inför; Förbud mot att tala modersmål på skolområdet....? Kränkande undantagslagar leder aldrig till bra relationer eller ett fördjupat samförstånd. Just nu tycks det vara fritt fram för allt som hållits tillbaka. Hårdare tag mot elever. Inte få dom att förstå och omfatta det gemensamma utan tvinga dom till lydnad.
Vi fick ett bidrag från Ingegerd Bäckström med nedanstående följetext:
Hej och tack för starkt och viktigt upprop. Så viktigt och stärkande för oss andra. Varmt tack. Ni ger framtidstro.
Ingegerd Bäckström
Vår skola startade för att visa att det går att bygga en skola på total humanistisk grund. Vi tröttnade på att argumentera. Vi visade praktiskt själva. Show - not tell. Den rymmer allt som ni har i uppropet - respekt, vuxna som förebilder, god miljö, hälsa, växande utifrån styrka. Vi lyckades och fick en granskning av Skolverket helt utan anmärkningar. Vi har nu överlåtit skolan, men den fortsätter i samma anda.
Föräldrarna fråntas sitt eget ansvar och ska handla efter andras tänkande
Jeanette Näsman
Alla måste stanna upp och tänka efter vart vi är på väg i samhället som allt mer individualiseras och riktar in sig på den starka individen.
Detta har även präglat synen på dagens barnuppfostran där föräldrarna i tex.Supernanny programmen ska lära sig hantera sitt barn med hjälp av en expert. Föräldrarna fråntas sitt eget ansvar och ska handla efter andras tänkande gällande vad som är bäst för deras barn.
Konsekvensen av detta blir att föräldrarna mister sitt eget självförtroende att klara av uppfostran och i förlängningen påverkas barnets självbild negativt angående identifikationen av föräldrarna. Barn behöver känna sig sedda och älskade och ska inte alltid göra som vi vill.
De ska utveckla ett kritiskt tänkande och lära sig uppskatta sin person, samt sina känslor.
Inger Ashing och Cecilia Modig
..... I alla tider har barn i namn av uppfostran utsatts för våld och omänsklig behandling som har rättfärdigats med argument om goda effekter på lång sikt. Barn har betraktats mera som råmaterial att forma människor av än som riktiga människor. .... (citat ur artikeln Barn människor med egna rättigheter)
Inger Ashing är ordf för Rädda Barnen och Cecilia Modig, tidigare chef för Rädda Barnens centrum för barn och unga i kris
Kjell Lundin, familjebehandlare i Örnsköldsvik har delat med sig följande två texter:
Kjell Lundin
... Det är av största vikt att vi utgår från barnets grundläggande behov och nödvändigheten av anknytning eftersom det är detta som avgör hur barnet formas som individ.....
Att vara verklig
(Ur Sammetskaninen av Margery Williams Anno 1922)
– Vad är det att vara verklig? frågade kaninen en dag. Är det att ha saker som snurrar inuti sig och en nyckel att vrida upp med på utsidan?
– Att vara verklig beror inte alls på hur du är gjord, sa gunghästen.
Det är någonting som händer dig. När ett barn älskar dig under lång, lång tid, inte bara som en sak att ha att leka med, utan verkligen älskar, då blir du verklig. Det händer inte med en gång. Du blir. Det tar lång tid. När du blir verklig är vanligtvis hela din päls sönderälskad, dina ögon trillar ut, du blir lös i fogarna och mycket sliten. Men det betyder ingenting alls, för om du en gång blivit verklig kan du inte vara äcklig och ful annat än för folk som ingenting förstår.
Christina Björnelf , ungdomscoach/samordnare i Finspång skriver:
Jag jobbar med att sprida "ett språk" som stödjer de värderingar uppropet står för: Nonviolent communication (giraffspråket). (finns massor att hitta på nätet: Sverige www.fnvc.se/ och internationellt www.cnvc.org )
Mari Pettersvold, Leder av Barnehagesenteret ved Høgskolen i Vestfold har skickat oss ett bidrag från Norge:
Dagbladet har hatt overskrifter som «Lær barna folkeskikk» (5.10.04) og «Si nei til barna» (21.1). Vi har kunnet lese om «de redde foreldrene» som ikke tør å oppdra barna og om «curlingforeldre» som koster barna frem (12.1). Det aller siste er et stort oppslag om hvordan «Reality gjør rampunger til englebarn» (14.3). Felles for mange av oppslagene er at relasjonen mellom barn og foreldre gjøres til et spørsmål om hvem som «har styringen». Barneoppdragelse forstås som en maktkamp der barnets perspektiv knapt blir tematisert. Barn defineres i stedet ut fra voksnes behov, barn blir et «problem» foreldre skal løse. Läs mer i artikeln i Dagbladet.
Vi fick ett bidrag från Åsa Gyberg-Karlsson med nedanstående följetext:
Tack för ett jättebra initiativ! Och underbart att se att så många inte bara har ett barnperspektiv, utan också barnens perspektiv. Bifogar en krönika som publicerades i Vänsterpress (Vänsterpartiets medlemstidning), som berör ämnet. Ett sätt att det finns politiker som tänker i samma banor...
.....Förutsättningen för att lära är att känna trygghet. Den tryggheten får man inte i en auktoritär skola. Snarare visar forskningen att en sådan skola skapar en högre förekomst av mobbning. Som i sin tur ger minskat kunskapsinhämtande. För, som en av de jag intervjuade uttryckte det, ”Om jag sitter och är orolig för vad som ska hända på rasten, har jag svårt att ta in det läraren vill att jag ska lära mig.” Läs hela krönikan
Sara Bratt, socionom med examen från 1950-talet, skriver: Det finns ingen plats för partipolitiskt tyckande i ett beslutsfattande vars ändamål är att bejaka skillnader mellan människor.....
Läs hela inlägget här:
Glad följer jag informationen att fler och fler namn tillkommer på barnuppropet!
Då jag började arbeta som SYO-konsulent i en grundskola på 1970-talet upptäckte jag den förlängda obligatoriska skolans tillkortakommanden som den ärvt av den gamla realskolan. Vid åtskilliga tillfällen fick jag erfara diskrepansen mellan skolans, ibland till och med nedgörande, omdömen om en elev och den uppskattning samma elev fick för sin vakenhet, snabbtänkthet och sitt intresse att lära på sin PRYO/PRAO-arbetsplats.
Med elevernas tillåtelse inbjöd jag lärare att ta del av PRYO/PRAO-omdömen, men ingen lärare tog sig tid att komma till min expedition. I stället fick ta på mig uppgiften att under klasskonferenser balansera det negativa som sades om en del elever. Det hände att elever levde upp under sin PRYO/PRAO-period, handledare ringde och berättade om elevers känsla och visad fallenhet för tilldelade uppgifter på arbetsplatsen. ”Jasså, är han duktig på så’nt, det har jag inte märkt”, kunde jag få till svar av berörd ämneslärare, då jag med stolthet berättade om vad som sagts.
Denna erfarenhet har väckt mitt intresse för barns olika sätt att tillägna sig kunskaper och visa att de förstått. Jag har läst en hel del populärvetenskaplig litteratur på området – och gör så fortfarande. Det har varit och är stimulerande, men det jag har funnit värdefullt att diskutera har jag inte fått något gehör för. I den offentliga debatten om skolan har jag inte heller lyckats spåra några förslag avseende de strukturella förändringar som måste till om vi menar allvar med talet att vilja förverkliga en skola för alla. ”Svaga” elever lyfts fram i debatten men aldrig att elever har olika inlärningspreferenser som behöver tillgodoses för att varje elev skall få en reell chans att växa och blomma under skolåren.
Problemen med den ackumulerade kunskapsmängden lyser också med sin frånvaro i den offentliga skoldebatten. De betygsluckor (inte bara i kärnämnen) som har uppdagats i skolor runt om i Sverige och som redovisades i en DN-artikel förra året ger en fingervisning om vilken menlig inverkan ett enhetligt, detaljutformat skummande i ett läroplansstyrt brett ämnesurval har på lustfyllt kunskapssökande. Både elever och lärare behöver, som jag ser det, få ta del av ett nytt utbildningssystem som introducerar eleverna i ett skolat tänkande om principer, användbara vid egenvalda fördjupningsstudier på ett hanterbart antal ämnesområden. (Fördjupningsstudier som resulterar i ”Nobelföreläsningar”/andra presentationer av skilda slag för initierade/intresserade i slutet av varje termin.)
Min fundering i dag är om barnuppropet kan leda till att ovanstående frågeställningar kommer upp på dagordningen för professionella, offentliga samtal om Sveriges framtida skola. Jag hoppas det, likaledes ser jag fram emot att få höra forskare inom skilda discipliner diskutera och belysa tänkbara tillvägagångssätt att nå nödvändiga förbättringar, baserade på såväl inhemska som utländska vetenskapliga rön. En skola med kvalitet kräver sakkunniga beslut, i förening med förnuft, vilja och känsla även vid sjösättandet!
Det finns ingen plats för partipolitiskt tyckande i ett beslutsfattande vars ändamål är att bejaka skillnader mellan människor, i detta fall mellan elever, oavsett om de är höger-ätteläggar eller vänster-ätteläggar.
|