Siku Kuu - En Stor Dag!
Redan före kl 8 var kvinnorna på plats, uppklädda, med de nya fräscha förkläden, fina i håret, redo att ta sig an uppgifterna. Det tändes i vedspisarna, som förundrar många eftersom de dels är så effektiva och dels så ryker det inte in! - Det finns nämligen skorstenar upp genom taket. Man dukade fram koppar och fat, pyntade, hängde upp halsband och armband på den rustika träställningen med turkanastavar som Oliver snickrat ihop. Bord med nysydda dukar och stolar ställdes i ordning, bröd och bakverk arrangerades på serveringsdisken och kött och grönsaker förbereddes för soppan som skulle bjudas ut till 10 Shilling (85 öre) per tallrik inklusive en skiva bröd. Kenyanskt te med kanelbulle gick för 15 Shilling.
Spegeln på ytterväggen drog ett antal besökare. I avsaknad av spegel hemma i hyddan är det bra att kunna gå till ANA Hotell och kolla in sina smycken och frisyrer!
En gammal gumma satte sig ned vid mitt bord. Med vetskap att hon inte ens hade 10 shilling i sitt kläde var det en glädje att få bjuda henne på te och kanelbulle. En turkana-mamma med tuggtobaken bakom örat offrade sina 20 shilling på att bjuda sin dotter på te och kanelbulle. Själv stod hon i dörröppningen och tittade på.
Nu har ANA Hotel Ejokonoi varit igång en vecka. ANA, namnet på kvinnogruppen betyder "De starka kvinnornas grupp", Hotel på Swahili betyder inte nödvändigtvis logi, men att man kan få mätta sin mage och Ejokonoi betyder bl.a. mycket bra. Veckan har gått över förväntan. Fler och fler upptäcker den goda maten, den rena, vackra miljön och detta att turkana-kvinnor själva driver en affär med restaurang röner stor uppskattning! De allra flesta affärer här drivs antingen av kenya-somalier eller av folk från andra delar av landet.
Vi märker glädjen och stoltheten hos kvinnorna också. Att få se drömmen med shoppen bli verklighet och att vara en del av den. Men utan allt stöd från olika håll hemifrån och min kära hustrus uthållighet och beslutsamhet hade det inte blivit något, det kan jag försäkra. Och det har varit en stor glädje, mitt i allt svett och slit att få stötta henne med praktiska saker i projektet.
ANA Care
ANA Care - Joyce, Christine, Leah
Tio procent av ANA-gruppernas vinst går till en hjälpkassa. Nu har man startat ANA Care, omsorgsgrupp, med till att börja med 3 turkanakvinnor som ”diakonissor” som var och en tar sig an flera familjer/ situationer för att stötta med vedbärning- och vattenbärning, mat ibland, tvål och tvättmedel. Dessa ANA-Care kvinnor får i sin tur sitt stöd av tionde-pengarna från ANA-gruppen.
Vilket är det största behovet i byn?
- Jag skulle vilja starta endagsseminarier för både män, kvinnor och ungdomar för att ge dem bibelundervisning och upplysning i hälsa och relationer etc, sa han.
Sagt och gjort. Igår hade 35 män från närliggande byar i olika åldrar hörsammat inbjudan för en heldag i Hannah-Emuriakin skolans lokaler, med morgonte och lunch naturligtvis.
Föreläsning om Gud, Jesus och människans behov av frälsning varvades med frågor och gruppsamtal, något som turkana gillar.
Efter Birgittas session om ande, själ och kropp och relationer kom månggifte på tal. - - Har ni nån gång funderat på vad er fru, era fruar tänker och känner när ni vill ta ytterligare en fru? Jag skulle aldrig kunna tänka mig att dela KeA med någon annan! Ingen gav något svar men det spreds en generad munterhet i samlingen över Birgittas fråga.
I morse klev fyra män fram i kyrkan och vittnade om att vad lördagens seminarium betytt. När den KRA-uniformerade (Kenya police reserve) mannen tog micken och berättade att hans liv hade varit kaotiskt och att han nu ville leva som kristen och få ordning på sitt liv, så rördes jag inombords och kom osökt att tänka på något Jesus sa.
När dåtidens religiösa elit kritiserade Jesus för att han umgicks med ”syndare” (många av dem var samhällets utslagna och avvikare) och till och med åt tillsammans med dem, gav han dem ett exempel på herden som lämnade sina 99 får för att rädda det enda som hade försvunnit. Sen firar herden och delar glädjen tillsammans med vännerna när han funnit det borttappade. - På samma sätt, sa Jesus, så blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över 99 som inte tycker sig behöva någon omvändelse.
I väntan på vad då?
Likt Patric sökte sig massor med människor till Loki under hjälporganisationernas ”storhetstid” här, då när kriget i Sudan rasade som värst. Idag ser vi ett otal halvfärdiga byggnader, stängda login och affärer och människor som likt Patric väntar ut dagarna i hopp om att få något att göra, någon liten inkomst.
Patric, alltid leende och nästan alltid i väntan...!
Loki har beskrivits av en stjärnjournalisterna här i Kenya som ett samhälle i kollaps. Vad finns det för framtid för dessa nomadiserande människor i en miljö som allt oftare drabbas av torka och missväxt? Vilka är alternativen?
Tänk om man hade pengar (dom har säkert funnits men förskingrats..!) för att reparera huvudvägen mellan Nairobi och Loki och Sudan och göra klart elektrifieringen av samhället, nåt som förmodligen skulle gjorts för minst 15 år sen, men där ledningarna hänger och dinglar lite överallt. Jag inbillar mig att då skulle det finnas helt andra förutsättningar för Loki idag. Då skulle de flesta transporter och kommersen, inklusive olja till och från Södra Sudan som blir Afrikas nästa fria land den 9 juli passera via Loki. Med ett otal nya arbetstillfällen i spåren. Men ack,ack..! Man behöver nog sätta sitt hopp till annat än myndigheterna!
Kea och Birgitta i ny-ny tappning
Idag åkte vi med Stephen hem till byn för att beskåda hans nyfödda tvillingar. Häromveckan kom han glädjestrålande och berättade att dom var födda och att dom heter Kea och Birgitta. Spännande tyckte vi. Och idag fick vi hålla de små liven. Tvåäggstvillingar tänkte vi förstås!. Men hallå där, Birgitta är ju också en pojke! Vi fick oss sannerligen ett härligt skratt!
Ordförande Göran och sekreterare Eva
Måndag kväll innan Påsk tog vi tåget från Nairobi ner till kusten. I sanning en annorlunda upplevelse med fläkt ifrån en svunnen tid. De gamla, slitna sovvagnarna skumpar, hoppar och kränger på en lika gammal och sliten räls. Vid frukosten i restaurangvagnen kändes det som om vi satt på hästryggar där vi tappert försökte få i oss kaffe, och annat tilltugg utan att bränna oss eller spilla!
Veckan söder om Mombasa vid Sand Island blev som vanligt både för oss och våra vänner en helt oförglömlig upplevelse. Snorkling, bad, intressanta samtal om allt mellan himmel och jord varvat med middagar på färskfångad fisk, räkor, hummer m.m. Och lite som pricken över i-et så blev Göran, trots sin frånvaro från årsmötet, vald som ny ordförande för MAF-Sweden under vistelsen i Kenya.
Vi gläds mycket över detta! Att dels ha fått en nära vän, men också en mycket duglig person (med stöttning från en lika duglig fru!) som är beredd att ta sig an utmaningarna med MAF i Sverige, det kan inte nog uppskattas. Världen är i en ständig förändring men behoven och utmaningarna syns inte har avtagit!
Tack alla ni som stöttar Göran, Leif vår direktor och alla oss andra i MAF för att vi ska kunna fortsätta arbetet!
Varmaste hälsningar från oss /
KeA & Birgitta
OBS! Just som jag håller på att avsluta det här inlägget kommer Birgitta hem från shoppen och ropar: "Jag har blivit stungen av en skorpion igen. I fingret, när vi höll på att lasta av veden ur bilen. Det börjar redan smärta upp i armen!"
Jag tar genast fram den fantastiska svarta stenen och Birgitta trycker den mot stinget i långfingret. Ganska snart märker hon hur smärtan avtar markant!
Det är ingen magi, men en liten bit koben som specialbehandlats. Ni kan läsa om The Black Stone (den har flera namn runt om i världen) på följande länk bl.a. http://en.wikipedia.org/wiki/Snake-stones
Stenen fungerar även mot bi-och getingsting. (Det kan Jonathans Magdalena berätta!) Shoppen säljer svarta stenen till för 25 kr styck. Skriv ett mail till oss om ni är intresserade så tar vi hem ett gäng i sommar!
LITE BILDGALLERI
Redo för Indiska Oceanen
Shoppens kök före och efter renovering
