- Och framtidsdrömmar då? Vad vill du göra efter gymnasiet? - Jag vill bli sjuksköterska. Jag skulle vilja hjälpa människor för jag ser att det är så många runtomkring som behöver hjälp. Men först skulle jag vilja byta gymnasieskola. Det är så många lärare som "skolkar" och är borta flera veckor ibland, så vi hinner inte med läroplanen som vi ska!
    - Men vad säger rektorn då? undrar jag. - Jag vet inte, säger Asekon och suckar..!

Asekon i en Asekon - Vi tar oss runt vårt "compound" och söker upp tandborstträdet. Asekon klättrar upp och bryter av några späda grenar som hon färdigställer "akitoys" (tandborstar) av. - Så här gör du, tugga bara lite först på änden sen kan du börja borsta! Jag föredrar faktiskt att borsta med en "akitoy" men i skolan måste vi använda vanliga tandborstar. Jag gör som Asekon säger och testar min första akitoy. Det känns riktigt skönt i munnen…

Jerusalem - Klockan är runt 6 på kvällen och jag följer med Asekon till hennes hem. Bakom en dörr av korrugerad plåt ligger Jerusalem, byn där hon bor (en västerlänning skulle nog snarare kalla det ghetto!). Turkana-hyddorna står oerhört tätt. På den trånga "huvudgatan" kryssar vi mellan getter "på väg hem" till fållan, otroligt smutsiga och dammiga barn som spelar boll med en gammal skumgummibit, kvinnor vid var och varannan hydda som bjuder ut hembränd sprit, män och kvinnor som höjer en hand för att hälsa och andra som raglar fram med vattnig, dunkel blick. 
    - Här bor jag! Asekons nästan jämngamla kusin visar oss in. Det trånga rummet är fyllt av enkla möbler, täckta med virkade tyger. En cykel står lutad mot den spruckna lerväggen. - Hur många sover här? frågar jag. - Vi är väl 6 eller så, säger hon, men de flesta av oss sover utanför på marken. - Men när det regnar då? - Då tränger vi ihop oss eller så tar några skydd hos nån granne intill!

Hur blir det sen? - Askekons livsresa är gripande men inte unik här. Många flickor får inte ens gå ut primärskolan. Väldigt få ges möjlighet att gå gymnasiet och eftergymnasial utbildning. I de flesta fall är det en pengafråga…! 
    - Jag skulle gärna vilja att ni följde med mig en dag hem till min gamla mormor i Kakuma, säger Asekon innan vi skiljs åt framför dörren till Jerusalem. - Mormor är säkert minst 100 år gammal! säger hon med ett leende på läpparna. Men Asekons blick röjer också en undran. Skall det bli någon fortsatt skolgång? Finns det någon som möjligtvis vill sponsra henne….?

Nedräkning - Nu har väl dopparedan-nedräkningen börjat för många barn där hemma. Oh, bara en vecka kvar…! Ja vi räknar också dagarna för på onsdag den 22:e kommer vår Liza och hennes Martin. Det kommer att bli en annorlunda men härlig jul tillsammans med dem här i Loki.
    På juldagen tänker vi fira tillsammans med Francis och några av våra vänner i byn, kalasa på grillad get och i den ljumma Afrikakvällen titta på filmen som i ett koncentrat berättar historien om varför vi firar Jul, nämligen filmatiseringen av Lukas evangelium. Filmen om Jesus som spelades in 1979 har nu översatts till mer än 1.000 språk, bl.a. turkana och den fortsätter att beröra människor världen över. Ett två tusen år gammalt budskap om att "en Frälsare har blivit oss född". 

Vi påminns dagligen om att vi behöver en Frälsare! Västerlandets  myt om att "ensam är stark" är hur ihålig som helst. Vi behöver varandra, lokalt och globalt och mest av allt behöver vi Frälsaren han som också sa att "jag har kommit för att ni skall få ett överflödande liv"!

Summering - Så här på min födelsedag (grabben blir faktiskt 62 idag) är det väl lämpligt att summera. Och jag kan bara säga att det varit ett helt otroligt och fantastiskt år för Birgitta och mig!
    Ni som följt oss här på bloggen har fått lite insikt i det som hänt. Och vi skulle ha kunnat berätta så mycket mer. Vi vill bara säga ett jättetack till Gud och till alla som gjort det möjligt för oss att få arbeta här i Loki och få beröras av mötet med alla härliga människor och även få lite insikt i deras olika livsvillkor.

Till sist önskar vi er alla en härlig Jul-och Nyårshögtid och vi hoppas få möta er på nätet och även på andra sätt nästa år.

Era vänner KeA & Birgitta