His Excellency - Det var inte utan förvåning som jag och min kollega, å MAF´s vägnar, fick ta emot detta beröm från Mr Anthony Makana, transportminister i Södra Sudan och som sådan titulerad ”His Excellency”. Vi hade just presenterat oss själva som en av c:a 30 flygoperatörer, däribland stora ”drakar” som Sudan Airways, Kenya Airways, Ethiopian, Egypt Air, alla inbjudna till mötet med ministern, då densamme reser sig och i avslappnad ton börjar med att ösa lovord över MAF!
Inga mutor tack! - Efter kriget var Jubas flygplats i mycket dåligt skick. Vi har gjort vad vi kunnat för att förbättra förhållandena men som ni vet så saknar vi fortfarande mycket resurser, förklarade han sedan i sitt öppningsanförande.
Chris från Japan besöker sin fältansvarige Mai som jobbar med HIV-förebyggande insatser när gränsen till Etiopien.
Omplanering -Under ett par månader jobbar jag nu varannan vecka med marktjänsten i Juba, huvudstad i Södra Sudan. Mobiltelefonerna går varma stadigt varma. E-postmeddelanden angående bokade och önskade flygningar kommer i en jämn ström tillika med besökare vid grinden. Vi skulle kunna göra mycket mer om vi bara hade resurser! Under en hel vecka fick vi ständigt omplanera våra flygningar på grund av kraftiga regn och många blöta landningsbanor. Då gäller det att försöka optimera och kombinera flygrutter och kunders behov så mycket som möjligt. Tack och lov kommer vi att ha 2 Caravaner baserade i Juba från och med nästa vecka!
Vi har god hjälp av satellitbilder för att indentifiera var ovädren håller till. Här ligger ett omfattande regnområde över en stor del av södra Sudan.
Det svarta guldet till varje pris -Medair är en av de många organisationer som vi flyger för varje vecka. Dom driver bl.a. ett sjukhus och omfattande primärhälsovård i Melut, längst uppe i norr i Södra Sudan. Där landar vi i Paloich, en av flera orter där det svarta guldet utvinns.
Mojos begravning
Svalka för svullna fötter - Vårt trådlösa internet från kontoret i Loki till huset vi bor i har varit trasigt sen vi kom ut. Lindrigt sagt frustrerande inte minst för Birgitta som sköter sin mesta korrespondens på kvällarna. En tillfällig lösning är ett mobilt modem (men det kostar!). Uppkopplad via detta får vi också kontakt med varandra via Skype när jag är i Juba.Häromkvällen skrev Birgitta: - Tack älskling! Vad vore jag utan dig!!! (jag hade precis givit henne ett litet ”data-tips”). - Tog David plus Mojos mamma och lillasyster till kliniken. Davids fötter var så svullna, som elefantfötter. Han ligger på en tunn madrass i sin enkla hydda. Hans fru är bortrest. Jag köpte en kudde så han kan ha fötterna lite högt. Svalkade av dem med vatten. Han var sååå tacksam. Vilket lidande! - David har både TB och Aids och hans allmäntillstånd försämras hela tiden.
Trauma blandat med glädje - Förra lördagen, den 2 oktober, var en dag av djup tragik men också glädje. Tidigt på morgonen ringer man från kliniken: - Mojo har dött under natten! Birgitta och kliniken hade gjort allt för lille Mojo, en av förskole-elverna, men det allt svagare immunförsvaret (Aids) mäktade inte hålla stånd mot infektionerna. Mager och med sår både på kroppen och i ansiktet var hans andning allt mer flämtande på fredagseftermiddagen. - Jag tror knappt han överlever till imorgon! Det är så hemskt att man är så maktlös...! suckade Birgitta på fredagkvällen.
Echoto med ANA-cykeln lastad med bröd från bageriet
Sista resan - Senare på lördagen ringer Francis. - Vi håller på att gräva Mojos grav nu. Kan du hämta honom på kliniken vid 4-tiden. Birgitta berättade under tårar hur man la den tunna lilla kroppen, insvept i en filt, på flaket på pick-upen. Mamman och lillasyster hade redan lämnat kliniken och ingen annan fanns som kunde åka med. Mojo fick göra sin sista lilla resa ensam där bak, med Birgitta vid ratten. I en dryg meterdjup grav, alldeles vid vägen mot skolan sänktes han ned och sen täcktes graven varsamt med stenar från marken omkring.
Snart är det dags! - Alltsen vi kom tillbaka har Birgitta talat sig varm(!) för att det snart är dags att öppna en affär för att kunna sälja kvinnogruppernas produkter. Efterfrågan på bröd, kanelbullar och sockerkaka ökar hela tiden. Echoto trampar runt hela dagarna på ANA-cykeln med brödkorgen där bak på pakethållaren och han hittar ständigt nya kunder. ”Ushanga”-gruppens smycken blir allt vackrare och mer och mer konstfärdiga.
Och ett kafé -Affären måste ligga bra till, vara attraktivt och även ha ett litet kafé. I lördags fick jag slita mig loss från ”James Garage” där jag färdigställer gjutformen för latrinprojektet, men sitthål, ventilationshål, fästbyglar och lyftöglor etc. och inspektera lokalen som vi sett tidigare. Den ligger mitt i byn, vid stora genomfartsvägen och den kommer snart att genomgå en förvandling från nuvarande ”Men's Corner Pub” till ”ANA-Ejokonoy” som betyder ”De starka kvinnornas grupp – Jättebra!” Birgitta och kvinnorna lyckades komma överens med ägaren, en lokal chef, och den 15:e denna månad sätter vi igång med arbetet. Så kära vänner, fortsättning följer...!
Bästa hälsningar från oss / KeA
KeA &Birgitta
Här blir det snart "complete makeover" när pupen skall bli ANA-kvinnornas lilla shop.


Lunch för 200 barn på Hanna-Emuriakin förskola!












