Inte ett enda matbröd så långt ögat kan se! Klockan är elva på kvällen. I Nakumat, det stora varuhuset som är öppet dygnet runt är de flesta matvagnarna fyllda till brädden vid dom långa kassaköerna. Vi är på väg från Jomo Kenyatta flygplatsen till MAF:s Team House och försöker handla något att knapra på de närmaste dagarna. Javisst ja, man hamstrar ju inför onsdagens folkomröstning, den som gäller en ny grundlag för Kenya. Säkert har de flesta kenyaner fortfarande i färskt minne dom våldsamma oroligheterna i januari-februari 2008, efter det förra valet.
    – Vi köper lite mjöl och jäst så får vi väl baka imorgon, säger Birgitta. Och tack och lov finns det fortfarande en hel del annat kvar på hyllorna.

Onsdag, helgdag och valdag. Av det vi redan hört förstår vi att spänningen och förväntningarna är stora. Det handlar om YES eller NO. Prognoserna har entydigt visat på en klar majoritet för ja-sidan. Men med nej-sidans starkaste fäste i Rift Valley regionen, där oroligheterna var som värst förra gången, kan ingen riktigt veta hur dagen skall förlöpa.

Stilla natt, heliga natt! Av det vanligtvis tunga trafikmullret vid 7-8 tiden på morgonen hörs knappt något. Det är som om hela luften står stilla. Någon beskriver lite senare dagen som ”Stilla natt, heliga natt”. På eftermiddagen pratar jag med dagvakten vid grinden. Han visar stolt upp sin lillfingernagel, med mörklila tusch, beviset för att han redan röstat. 

Återfödelse. Jag går en sväng i kvarteret. En rovfågel högt uppe i en kraftledningsstolpe håller ett vakande öga. Flanörerna ser glada och avspända ut. Trafiken verkar ha tilltagit lite. Allt eftersom timmarna framskrider är det som en hel nation håller på att ta en djup suck av lättnad. – Vi klarade det! Vi har tagit ett rejält kliv framåt, som en hel nation! – Det är som att nationen föds på nytt. Nu kan vi äntligen bli kvitt resterna av vårt koloniala arv, skriver en kolumnist.
                                                                                        Också en valövervakare?

Stolta nyhetsankare kommenterar  -                    - Söndagsgudstjänster med mycket tacksamhet för ett lugnt val!

Moderna tider. Till skillnad från förra gången, då valresultatet transporterades vägledes till valkommitténs högkvarter i huvudstaden, visar nu TV-kanalerna stolt hur siffrorna överförs elektroniskt (via SMS) och hur man redan under kvällens lopp kan få en tydlig indikation: YES it is! Ett kraftigt rungande JA till en radikal förändring av hur det här landet skall styras framöver.

Omfördelning. Presidentens makt kommer att krympa rejält. Nationalförsamlingen får två kamrar, parlamentet och senaten. Mycket av stryret och resurserna skall delegeras till 47 län (county- med vald folkförsamling etc.) som har var sin representant bland senatens 68 ledamöter. Utöver parlamentets 290 valda ledamöter (män och kvinnor) skall det finnas en kvinna representerande varje län. Särskilda grupper som handikappade, ungdomar och handikappade får sina särskilda representanter.

Till och med folkvalda... Alla, inklusive parlamentsledamöter, skall betala inkomstskatt och minst 15 procent av statsinkomsterna skall fördelas på länen. Av alla offentligt anställda skall minst en tredjedel vara kvinnor och den nya grundlagen garanterar också att alla skall ha tillgång till lämpligt boende, tillräckligt med mat, hälso- och sjukvård, utbildning och tillgång till samhällstjänster! Ett minst sagt uppfordrande åtagande! (Tankarna går osökt till våra fattiga vänner i Turkana).

Glädjerus. Våra hjärtan nästan snörptes ihop av glädjerus när vi såg Anton med sin lille Cezar i fönstret där i lägenheten. Jonathan mötte oss på Arlanda och överlämnade vår gamla Passat och sen körde vi direkt till Strängnäs. Vårsolen strålade emot oss och redan första dan i Sverige fick vi en av sommarens många höjdpunkter tillsammans med Anton, Natalie med Cezar.

Midsommar. Att få bli bjuden till Jonas och familj på midsommarfirande i Kolmården var en annan höjdpunkt. Likaså att se Wila, Kalle och Kliff, Annas barn, tumla om i vattnet på Skara Sommarland den veckan när vi var själva med dem. Och det varma vädret som började komma just den veckan har ju alla talat om i sommar!

Anton med sin lille prins Cezar!

Stina, Molly, Emil och Alice

Familjeveckor. Besöket av Emil, Stina, Molly och Alice avslutade den första delen av ”familjeveckorna”. Vi hann både plocka smultron, göra smultronsylt och släpa Alice barnvagn genom skogen, över stock och sten till Lillsjön, en av våra favoritbadplatser i Kilsbergen. Åtta månader gammal och som en solstråle jämt tycktes hon vara, Alice, och Molly, snart 3 år talar så ”redigt” emellanåt så man blir helt förundrad! Hur bär dom sig åt, föräldrarna..?

Alla utom en. Lördagen den 6 juli blev en speciell dag, inte minst för Birgitta, då vi fick träffas allesammans (21 personer, förutom Jonathans flickvän – vi saknade dig jättemycket Magdalena!) och fira Birgittas 60-årsdag på Sjökrogen vid Hjälmarens strand. Det blev en av sommarens ljummaste och skönaste kvällar, med grillbuffé, sång och show av barn och barnbarn och ännu vid 23-tiden var det flera som slängde sig i badet.

60-årsjubilar med hela familjen! Bakre - Martin, Henrik, Jonas, Emma, Alice, Emil, KeA, Jonathan, Anton, Cezar
Mitten - Anna, Liza, Stina, Birgitta, Natalie, Främre - Wila, Hugo, Kalle, Kliff, Molly, Bennine (Magdalena saknas!)

Förutom den nära familjen har vi också hunnit träffat andra släktingar, kära vänner och mött både vår egen församling, Mellringekyrkan och Citykyrkan i Örebro.

Turkanasmycken till tusen. En höjdpunkt för Birgitta vet jag, är alla dom halsband och armband som kvinnorna i Turkana tillverkat och som hon lyckats sälja där vi dragit fram. En inkomst för kooperativet på nästan 14 000 kr!

Minisemester och paradisö. Dom snabbt flyende hemmaveckorna avslutades med ett par dagars minisemester för två till Filipstad och Arvika och några dagars besök därefter av Jonas, Emma, Hugo och Beninne samt en kortnatt med Martin och Liza och Martins familj på deras paradisö i Åsunden i norra Småland. Och samma hjärtsnörp, nu med ett slags vemod vi känner då vi måste ta farväl av alla våra kära... Hur fort går det tills vi ses igen?

Men sommarvistelsen har gjort oss gott. Nu är vi tillbaka i Kenya. Igår var det MAF:s månatliga grillfest här ute på gräsmattan där vi fick möta flera nya ansikten och medarbetare i detta spännande arbete och i morgon bär det av till Loki igen. Vi känner oss så privilegierade som får åka iväg och det skall bli fantastiskt intressant att ta itu med uppgifterna igen!

Kojabygge uppe i trädgrenar med Wila, Kalle och Kliff.

Bästa hälsningar från oss /