Dagen har börjat bra! - Bara 25˚ och himlen är full med gråtunga moln. Månne ska det regna idag? Mellan de två senaste regnen har det gått 4 månader. Jag svänger upp på asfalten förbi trädet där turkanamännen brukar sitta dagarna i ända och spela ”pei, akei, uni” (ett, två, tre). Spelbrädet är två rader av fördjupningar i marken och spelpjäserna småsten. Vissa sitter hukade med knäna under hakan, andra på sin lilla turkanastol – ekicholong. Idag är det helgdag och Kenyatta Day. Mzee Jomo Kenyatta var Kenyas förste president och dessförinnan frihetsledare i kampen mot de britiska kolonisatörerna. Under flera år hölls han fången i detta karga, varma Turkanaland. Men vem firar här idag? Längs gatan ser jag små grupper av turkanamän med benen i kors, stödjande på sin stav och sin ”ekicholong” i handen. Deras hållning vittnar om en stolthet och självständighet med rötter långt innan kolonisatörernas och frihetskämparnas tid.

 

Gula dunkar - Två små barn vilar i sin skottkärra med vattendunkar. Långa rader av dessa gula 20-litersdunkar står uppradade vid vattenhålet nära vägen. Kvinnor och barn är de som normalt forslar detta vatten mellan brunnen och hemmet. Här och var syns en cykel fullastad med vattendunkar. Cyklisten levererar och säljer vatten till dem som har råd –  för 10 öre litern. Flera av kolgummorna med sin ”koltorn” (små välfyllda, smala säckar) sitter redan vid sitt försäljningställe. Många ”dukas”, små stånd och affärer, är också öppna. Kenyatta Day förefaller vara en helt vanlig dag för de flesta med hårt slit och strävsamhet för att tillgodose det mest nödvändiga i livet.

    Mina kenyanska MAF-kollegor, Paul, Sammy och Noah har ledigt idag. MAF-kontoret i Nairobi har problem med kortvågsradion. Därför sköter jag ”flight-following” för våra flygplan både i Kenya och i mellanåt även i Sudan från vårt ”kontainer-kontor” på flygplatsen. Det blir också tid till lite städning på datorn och på skrivbordet mellan anropen, c:a var 30 minut.

Till Loki - utan bil! Vi landade i Loki för en vecka sen, utan bil. Den står fortfarande trasig på Westfield Motors i Kitale. Om någon dag skall den skickas med lastbil till Nairobi och till folk som kan lite mer. Injektorpumpen är helt trasig och dessutom finns det en del andra saker som måste fixas. 

    Men det känns så varmt och gott, både inom- och utombords, att äntligen vara på plats. Birgitta har jobbat hårt för att få vårt hem i ordning. Lite gardiner här och var hoppas hon också kunna sy upp. En kompostgrop har hon redan fått grävt och under hennes fasta hand kommer området kring vårt hus att rensas upp och sophantering förbättras avsevärt. Just nu skulle nog åssynen av kringflygande plastpåsar och konservburkar och flaskor förskräcka de flesta sopsorterana där hemma!

Ansvarsfördelning - en repetition. I lördags tillbringade vi halva dagen med skolkommittén i Emuriakin. En härlig blandning av turkanakvinnor i sina traditionella utsmyckningar, unga män med viss utbildning och en och annan lokal chef. – Hur blir det med vakter för byggmaterial osv., undrar bychefen. – Jamen, Birgitta och ni talade ju utförligt igenom ansvarsfördelningen när hon var här i februari, säger jag. – Hannaskolan och vi som deras ombud ser till att material köps in och kommer på plats. Tillsammans hjälps vi åt att bygga. Vi har var och en vårt ansvar i det här projektet! försöker jag undertryka. Man nickar instämmande här och var. Vi besöker tomten. Man har verkligen jobbat för att rensa upp och plantera träd. Tyvärr har en del plantor dött p.g.a. vattenbrist. Men nu sätts nya plantor. Peter, Francis och jag går c:a 2 km bort i den stekande solen. – Här vid denna torra vattenfåra med dessa stora träd tror jag att vi kan borra efter vatten, säger Peter. Men först måste vi låta göra en ordentlig geologisk undersökning, säger jag.

Vad får det kosta? Nästan varje dag ringer Gabriel Riak. Han är så glad och tacksam sen hans strålningsbehandling kommit igång. Dock icke på det statliga Kenyatta Hospital, för där skulle han behöva vänta ytterligare en månad på att påbörja sin behandling, men istället på det privata Nairobi Hospital. Där får han bra vård och dessutom kompletterande cellgift varje vecka, men kostnaden ja, den kommer nog att hamna på c:a 18.000 kr innan allt är färdigt. Men vad gör man när en vän håller på att kvävas av en snabbt växande tumör.

Cush consultation - Efter vår ”påtvingade” semestervecka på Karibuni Lodge i Kitale deltog vi i ett 4 dagars seminarium, en s.k. Cush Consultation (Cush är ett urgammalt namn för landet kring övre Nilen) utanför Nairobi tillsammans med drygt 30 organisationer som jobbar i Södra Sudan. Mycket intressant och lärorikt för oss som är ute i nya uppgifter denna gång. Folkomröstningen 2011 om självständighet för söder närmar sig med stormsteg och enligt den sudanesiske ambassadören i Nairobi gör regeringen i Khartoum allt för att försvåra och förhala processen. Det verkar vara en mycket bräcklig fred mellan nord och syd!

Vårt vattenhål - I söndags var det så dags att besöka den mixade turkana-sudanesiska kyrkan vid MERF. Jättehärlig sång och gemenskap över alla sorters kulturella gränser. Dessutom uppskattar vi nordbor mycket den diciplin på 1 timmas gudstjänst som Francis ser till att hålla. Den stora klockan på väggen håller uppsikt!

Söndagseftermiddagen tillbringade vi vid vad som säkert kommer att bli vårt lilla andningshål – swimmingpoolen (eller rättare vattenhål!) - vid f.d. Trackmark Camp. Denna lodge fick slå igen i våras p.g.a. ekonomiska bekymmer. Men tack och lov, är den nye ägaren ”Twig” (en australier som har ett flygföretag i Kenya och vars ena flygplan jag flög under tiden på Holmström Flyg på 90-talet!), mycket generös och angelägen om att vi skall använda hans faciliteter. Så vi bara tackar och bugar...!

Klockan 17:12 sätter slutligen MAF-2, en av våra Cessna Caravaner, hjulen i backen efter tisdagens ”flyg-skyttel” från Sudan, via Loki till Nairobi. Dags att stänga datorer, slå av luftkonditioneringen och ge sig av hemåt i den stekheta eftermiddagssolen. Det blev inget regn idag – och ändå – det blev faktist en bra dag - en dag som Herren gav oss!