I vårt Kenya finns inga problem!

Lyckliga resenärer och klättrande temperaturmätare m.m.

 Det kändes så gott att äntligen få sätta oss i bilen och resa mot Loki, lördagen för två veckor sen. En motor som spann som en katt, en laddad fikakorg, Kenyas vackra natur med högplatåer och barrträd, hänförande utsikt över Rift Valley med dess talrika kraterberg, Lake Nakuru med det ljusrosa skimret av tusentals flamingos, de härliga grönsaksstånden längs vägen, den tjocka dieselröken från tunga fordon, ja allt detta som var så bekant gjorde oss verkligen lyckliga.
    Efter Nakuru började klättringen uppåt. Så gjorde även kylartemperaturen. Först bara lite, men sen alltför mycket för att vi skulle kunna fortsätta. Då hade vi hunnit köra 10 mil på fel väg, men med fin asfalt, - inte hann vi ju uppfatta den trasiga vägskylten mot Eldoret och en gropig grusväg som varande huvudvägen norrut!, - stannat och låtit motorn

svalna ett par gånger innan vi slutligen kom till en bensinmack där en skock ”hungriga” mekaniker genast kastade sig över bilen och kunde konstatera att termostatfläkten var trasig. Snabbt svetsade man på några metallbitar som skulle dra fläkten runt och provisoriet tog oss faktiskt ända till blomsterfarmen på Mt Elgons sluttningar dagen därpå. Där vid grinden upptäckte jag plötsligt att det droppade dieselbränsle från motorn. Vi tog oss de sista hundra meterna till gästhuset, sen ville motorn inte ens starta!

Mt Elgon Flowers drivs av Bob och Bea Andersén. Bob är 3:e generationens ”farmare” i Kenya och son till ”äppel-Robert” som vi nämnde om i förra inlägget. Tvåhundratusen vackra rosor lämnar farmen kl. 2 varje natt, 365 dagar om året, i en stor

Scania-lastbil för vidare transport med flyg från Nairobi. Mer än 800 människor jobbar i odlingarna. Bevattning och gödsling är heldatoriserat. Blommorna drivs upp i bänkar med jord av kokospalmskompost. Flera år i rad har man fått pris för bästa kvalitet och i ett av växthusen experimenterar Bob med nya plantor.

    
    Hans fru Beatrice är läkare och har låtit bygga både barnhem, förskola, grundskola och sjukhus i anslutning till farmen. Hon visade oss runt i gästhuset som omgivet av en prunkande trädgård hade en helt bedårande utsikt över sluttningarna kring berget Mt Elgon. Det kändes som om vi befann oss under vingslag från en svunnen kolonialepok där hon lotsade oss runt i de stora rummen med öppen spis, pompösa möbler och med färger både inne och ute förstärkta av det rödaktiga eftermiddagsljuset. - Imorgon tar vi bilen till vår verkstad och vår duktiga

mekaniker, sa Bea. Ett skönt besked från vår generösa värdinna och vi kände att Bea och Bob verkligen ställde upp för oss på allt sätt.

Westfield Motors löser problemen! Två dagar senare var dieselpumpen på plats (där läckaget hade kommit ifrån), men inte ville motorn gå som tidigare. Mest rök men ingen kraft! De stackars mekanikerna

på Mt Elgon Flowers kunde inte undvaras längre då man hade bekymmer med både bevattningspump och dieselgenerator på farmen.
    Vi beslöt att återvända till Nairobi för att få hjälp. Men längre än till Toyota-verkstan in Kitale, ett par mil bort, kom vi inte. Bilen ville inte längre! Efter ett telefonsamtal till Toyota Nariobi fick vi tips om att - Westfields Motors i Kitale är er bästa möjlighet till hjälp med bilen! - Vi kommer att lösa alla era problem med dieselpumpen. Ge oss bara några dar så skall bilen vara färdig! De vänliga mekanikerna och förmännen gjorde allt för att vi skulle känna oss trygga.
    Med denna försäkran från verkstan i ryggen, var det inte svårt att känna sig hemma på Karibuni Lodge i Kitale, ett synnerligen prisvärt gästhus, som erbjöd alldeles utsökta 3-rättersmåltider för under 60 kr! De första dagarna flöt snabbt iväg med bl.a. besök på Olof Palmes Agroforestry Center (Vi-skogen i Kenya är väl bekant för vissa av er), där man som svensk tas emot med en alldeles särskild heder och en värdefull kontakt med MajiTec som jobbar med brunnsborrning. Detta med tanke på skolprojektet i Loki. Dessutom Swahili-studier blandade med promenader och besök på internetkafét.

Vi ringer och håller er underrättade! Lördag. - Nja, våra mekaniker är ute och provkör, men behöver nog göra ytterligare justeringar. Kom tillbaka på måndag. Måndag - Hm, snälla ni, kan ni ge oss till imorgon också. Vi behöver konferera med Toyota i Nairobi. Onsdag morgon. Kanske kan den gå så pass att vi kan köra den tillbaka till Nariobi. - Men ack, motorn är helt kraftlös. (Som att turbon inte

fungerar – vilket den ändå ser ut att göra – vilket mysterium!) Jag ringer till Fride Nilsson, svensk missionär i Kenya sen 40 år tillbaka och engagerad i ett omfattande arbete med skolor, barnhem och slumarbete. Han ber genast Boaz, sin duktigaste mekaniker, kasta sig i en matatu (minibuss) från Makutanu, 30 km bort. 

    - Vad han inte vet om Toyota Landcruiser är inte värt att veta! försäkrar oss Fride. Jag hinner precis träffa Boaz och förklara hela historien för honom innan det är dags för oss att bli upplockade av vårt MAF-plan på väg ner från Loki till Nairobi. Då har vi hunnit tillbringa 10 dar i Kitale med omnejd.
    De så lagomt stolta och lite molokna mekanikerna och förmännen på Westfield Motors betygar att dom är så tacksamma för all hjälp dom kan få för att komma tillrätta med problemet med insprutningspumpen. - Vi

En dag så... Telefonen är helt tyst i två dar. Sen får jag till slut veta av Frides mekaniker att pumpen måste ner till Nairobi för en riktig översyn. På tisdag kommer den hit... sen får vi se när den till slut kan

monteras tillbaka på bilen som vi lämnat kvar i Kitale tillsammans med en del andra grejor för vårt nya hem i Loki. En dag är vi där!... ”Kenya yetu, hakuna mata!

Bästa hälsningar från oss / KeA

Lite bildtext till slut i tur och ordning:

Gabriel Riak, Hungriga bilmekaniker i Mau Summit, Överallt dessa härliga barn, Bob Andersén visar sina växthus, Sortering och packning 200.000 per dygn, Beas sjukhus, The Guest House med Mt Elgon i bakgrunden, Gatuliv i Kitale, Kött och modeskyltning