Kort om... Briefly about...

Verksamhetsplats - Lokichoggio 
- en liten by i nordvästra Kenya. Under mer än 20 år ett viktigt brohuvud för humanitär hjälp till det krigsdrabbade Södra Sudan. MAF (Mission Aviation Fellowship) flyger dagligen in till Sudan med personal och förnödenheter för missions- och bistådnsorganisationer.
    Location of work - Lokichoggio - a small town in North Western Kenya, - for more than 20 years a crucial bridge head for humanitarian aid to the war stricken people of Southern Sudan. MAF (Mission Aviation Fellowship) aircraft fly daily missions out of Loki  wiith life saving equipment and key personnel for missions and relief organisation.

KeAs uppdrag - Platschef för MAF:s bas i Loki. Koordinera flyguppdrag in till Sudan. Kontakt med uppdragsgivare. Personal- och ekonomiansvar.
    KeA's role - Base Manager for MAF in Loki. Co-ordinating flying activites into Southern Sudan. Liason with customers. Personnel and financial responsibilities. 

Birgittas uppdrag - Behjälplig i MAF:s arbete.  Byutveckling i Turkanabyn Emuriakin med bl.a. ett skolbygge och coaching.
    Birgitta's role - Assisting with MAF activites. Community development in Emuriakin Turkana village. School project and coaching.

Om oss... About us...

Birgitta - musik- och engelsklärare. KeA - pilot och flygtekniker. 
    Birgitta - Music and English teacher. KeA - Pilot and aircraft engineer.

Vi träffades i Belgien sommaren 1970. En vecka efter bröllopet 1972 åkte vi ut för en tvåårsperiod som lärare i Bukavu, Zaire i Pingstmissionen. 
    We met in Belgium in 1970 and one week after our marriage in 1972 we set foot in Bukavu, Zaire, for a two year teaching assignment with the Swedish Penticostal Mission.

Efter avslutad pilot- och teknikerutbildning i USA 1980 började förberedelser med MAF och fyra år i Tchad
    Following completed pilot and engineer's training in the USA in 1980, we started preparing for a four year assignment with MAF in Chad.

Några år i Vimmerby och flygjobb i Sverige gav lämpliga erfarenheter för nytt MAF-uppdrag i Kenya med början 1989. Svenska Skolan i Nairobi blev Birgittas arbetsplats som musiklärare under sex år
    Some few years in Sweden added flight experience for service as Training Captain with MAF in Kenya starting in 1989. The Swedish School became Birgitta's place of work as music teacher for six years.

Örebro har varit vår hemort sedan år 2000. KeA har arbetat som flygkapten på Skyways och Birgitta som engelsklärare på Hannaskolan. Vårt senaste uppdrag för MAF var i början av 2008 med bas i Loki. 
    Örebro has been our home base since the year 2000. KeA has been flying as captain with Skyways and Birgitta has been teaching at the Hanna School. Our latest short term assignment with MAF was in 2008 based in Loki.

Vi är välsignade med 6 barn och 8 barnbarn.
    We're blessed with 6 children and 8 grandchildren.


Länkade med... Linked with...

MAF-Sweden som tillsammans med Evangeliska Frikyrkan sänder ut oss. MAF är en frivilligorganisation och vårt underhåll får vi från flera församlingar och individer.
    MAF-Sweden together with the Free Evangelical Church are our sending bodies. Support comes from different churches and individuals.

Mellringekyrkan är vår hemförsamling i Örebro.
    Mellringe Church in Örebro is our home church.

Hannaskolan som i samarbete med...
    Hannah School, Birgitta's place of work has done a great job in fund raising in co-operation with...

Ankarstiftelsen och många generösa givare, samlat in pengar till skolprojektet i Emuriakin. Läs mer på respektive hemsida.
    The Anchor Foundation, a partner in the found raising for the Emuriakin Pre-School project. 


17 september 2009                                       Loki nästa!
Nairobimorgon!
Avgaser sticker i näsan då jag vaknar i MAFs ”Team House” där vi nu bott i snart tre veckor. Det eviga bilbruset från Argwings Kodek blandas av fågelkvitter och dag- och nattvakternas glada prat. Solen är på väg upp och jag hör KeA dona nerifrån köket. Det verkar bli kaffe på säng – han vet hur han gör mig glad! (Vet ni att KeA utnämnts till ”the husband of the year” av Nancy Kamau).

Proud Prado owners! Idag ska vi så äntligen avsluta vår bilaffär. En annons på Sarith Centers (stort köpcentrum på väster) enorma tavla för bilförsäljning blev den slutliga lösningen. Vi hoppas och tror att denna bil ska bli till nytta och välsignelse uppe i Loki.

Loki nästa! Vi planerar att starta vår resa till Loki på lördag. Planen är att köra till Kitale (tar en full dag) på lördag – övernatta på en ranch som drivs av en svenskättling – spendera en dag där på ranchen med omgivningar – övernatta andra natten i Makutanu som ligger norr om Kitale där en annan svensk, Fride Nilsson bor, som sedan många år driver omfattande barnhems- och skolprojekt i Kenya– tidigt på måndagen avfärd med poliseskort via Lodwar till Loki. Den senare delen av resan sägs vara den svåraste. Då åker man mil efter mil genom öde ökenlandskap på mycket dåliga vägar. Men med en bra bil, beväpnade poliser, MAFs satellittelefon och era förböner ska det säkert gå bra.

Spännande människomöten. Veckorna i Nairobi har varit fyllda av många intressanta människomöten. Att få förnya kontakten med gamla vänner och lära känna nya är verkligen berikande. Träffa alla ”maffare” både unga och gamla, nationella och utländska arbetare har varit fantastiskt. Våra vänner, Kristen och Ryan, som vi arbetade tillsammans med under vår korta period i Loki 2008, kom ner några dagar till Nairobi från Juba där de f.n. är stationerade, för att sedan fortsätta till USA för en hemmaperiod. Det var härligt att se dem igen.

”Apple-Robert” – är en legend som kom till Kenya 1927 och vars far var den första som odlade äpplen här. Mötet med honom var också en upplevelse. Det var Anders Ridenfalk, ”gammal” missionärsvän som nu arbetar på Svenska Ambassaden som förde oss samman.  Robert Andersen, som är hans riktiga namn, är 82 år och har drivit en stor farm vid Mount Elgon. Nu är det hans son som driver den och det är där vi ska övernatta på vår resa till Loki. Robert har också odlat avokados och rosor och nu håller han på att driva upp jatrophaplantor. Jatropha är en växt vars frön ger olja som bl.a. kan användas som biobränsle. Den kräver extremt lite vatten och växer bra på torr och mager jord. Vi ska ta med några plantor och se om de går att odla i Loki. De skulle också kunna användas som stängsel runt skolan. Av fröna kan tillverkas tvål vilket skulle kunna ge turkanakvinnorna möjlighet till inkomst. Robert hade mycket att berätta från sitt händelserika liv. Bl.a. att han på 50-talet under två år skjutit 900 krokodiler, vilket han idag ångrar djupt. För er som känner till min fascination av Eric von Otter kan jag berätta att Robert gjort träkorset som pryder hans grav i Lodwar. www.jatropha.de

Engagemang och framtidstro!
En intressant händelse var också besöket på Nyayo Stadium tillsamman med Nancy och Joseph. Det var avslutning på en veckas konferens där 8 kyrkor gått samman för att fira samfundets (CITAM) 50-årsjubileum i Kenya. En ständig ström av människor fyllde på den stora arenan och ni må tro att det var stämning då händer lyftes, kroppar gungade och lovsången steg från hängivna deltagare. Att titta på människor som strömmade förbi där vi satt var en fägring för ögat. 

KeA in action! En dag fick KeA agera ”den barmhärtige Samariern” då han tog hand om en man som fått ett epileptiskt anfall och låg med spya runt hela ansiktet flat ner på marken. Folk stod på andra sidan gatan och bara glodde. Ingen gjorde något. KeA steg ur bilen, tvättade mannens ansikte och kunde så småningom hjälpa honom upp. Han gav honom också en slant för att kunna köpa mediciner medan mannen hela tiden upprepade ”God bless you! God bless you!” Härligt att få hjälpa – det kunde ju ha varit någon av oss!

Glada förskolebarn! Idag tog en av MAF-fruarna, Damares, med mig för att besöka två förskolor här i Nairobi. Det var mycket intressant. Demares arbetar med blinda barn i de två skolorna. De integreras successivt i klasserna. I den första skolan, som är en kristen privat förskola, mötte jag en underbar lärare som heter Cecilia. Med stor inspiration visade hon mig materialet de använder och berättade om undervisningen. Hon blev eld och lågor då jag berättade om skolprojektet i Loki. ”O, jag blir så glad och tacksam då jag hör om människor som är beredda att hjälpa vårt folk. Vi vill också hjälpa men vi vet inte hur. Att ge turkanabarnen möjlighet till utbildning är det bästa ni kan göra. Kan vi göra något så låt mig få
veta. Vi kanske kan hjälpa till att träna lärare.” Den andra som är en statlig skola kämpar med stora klasser och slitna lokaler. Men jag blev imponerad av lärarnas hängivenhet och deras kreativitet då det gäller att hitta på och göra enkelt, billigt material. Jag fick många bra tips att ta med mig upp till Loki.


Detta får bli allt för denna gång. Nästa gång blir det sannolikt en rapport från vår resa. Ska bli sååå spännande! / Birgitta