Proud Prado owners! Idag ska vi så äntligen avsluta vår bilaffär. En annons på Sarith Centers (stort köpcentrum på väster) enorma tavla för bilförsäljning blev den slutliga lösningen. Vi hoppas och tror att denna bil ska bli till nytta och välsignelse uppe i Loki.
Loki nästa! Vi planerar att starta vår resa till Loki på lördag. Planen är att köra till Kitale (tar en full dag) på lördag – övernatta på en ranch som drivs av en svenskättling – spendera en dag där på ranchen med omgivningar – övernatta andra natten i Makutanu som ligger norr om Kitale där en annan svensk, Fride Nilsson bor, som sedan många år driver omfattande barnhems- och skolprojekt i Kenya– tidigt på måndagen avfärd med poliseskort via Lodwar till Loki. Den senare delen av resan sägs vara den svåraste. Då åker man mil efter mil genom öde ökenlandskap på mycket dåliga vägar. Men med en bra bil, beväpnade poliser, MAFs satellittelefon och era förböner ska det säkert gå bra.Spännande människomöten. Veckorna i Nairobi har varit fyllda av många intressanta människomöten. Att få förnya kontakten med gamla vänner och lära känna nya är verkligen berikande. Träffa alla ”maffare” både unga och gamla, nationella och utländska arbetare har varit fantastiskt. Våra vänner, Kristen och Ryan, som vi arbetade tillsammans med under vår korta period i Loki 2008, kom ner några dagar till Nairobi från Juba där de f.n. är stationerade, för att sedan fortsätta till USA för en hemmaperiod. Det var härligt att se dem igen.
KeA in action! En dag fick KeA agera ”den barmhärtige Samariern” då han tog hand om en man som fått ett epileptiskt anfall och låg med spya runt hela ansiktet flat ner på marken. Folk stod på andra sidan gatan och bara glodde. Ingen gjorde något. KeA steg ur bilen, tvättade mannens ansikte och kunde så småningom hjälpa honom upp. Han gav honom också en slant för att kunna köpa mediciner medan mannen hela tiden upprepade ”God bless you! God bless you!” Härligt att få hjälpa – det kunde ju ha varit någon av oss!
Glada förskolebarn! Idag tog en av MAF-fruarna, Damares, med mig för att besöka två förskolor här i Nairobi. Det var mycket intressant. Demares arbetar med blinda barn i de två skolorna. De integreras successivt i klasserna. I den första skolan, som är en kristen privat förskola, mötte jag en underbar lärare som heter Cecilia. Med stor inspiration visade hon mig materialet de använder och berättade om undervisningen. Hon blev eld och lågor då jag berättade om skolprojektet i Loki. ”O, jag blir så glad och tacksam då jag hör om människor som är beredda att hjälpa vårt folk. Vi vill också hjälpa men vi vet inte hur. Att ge turkanabarnen möjlighet till utbildning är det bästa ni kan göra. Kan vi göra något så låt mig få veta. Vi kanske kan hjälpa till att träna lärare.” Den andra som är en statlig skola kämpar med stora klasser och slitna lokaler. Men jag blev imponerad av lärarnas hängivenhet och deras kreativitet då det gäller att hitta på och göra enkelt, billigt material. Jag fick många bra tips att ta med mig upp till Loki.Detta får bli allt för denna gång. Nästa gång blir det sannolikt en rapport från vår resa. Ska bli sååå spännande! / Birgitta

