- Nej jag behöver bara dessa två papper! - Passpolisen ler och ber mig vänligen titta in i kameran. Birgittas foto finns redan i myndighetens databas sen besöket i februari. Visumet kostar bara hälften numera, 25 dollar. - Vad gör vi med hälsodeklarationen om svininfluensan då? - Lägg den här, nån annan får ta hand om den! Värmda av det vänliga kenyanska mottagande går vi vidare med det fjärde formuläret i handen, tullmyndighetens. Tulltjänstemannen bar ler och viftar oss vidare. 

    Bakom glasdörrarna vinkar Nancy och Joseph. Strax framme vid varma omfamningar och glädjerop! - Den här dagen har vi längtat efter! säger vi alla i munnen på varandra.

Bär ljuset med er! – stod det på paketet från våra vänner i Örebro. Så uppfordrande och sant! Vad kan vi göra i en värld av mörka makter om vi inte själva har fått del av det sanna ljuset. Paketets behändiga små lampor kommer genast till väl till pass när vi är framme vid Team House, som det nu kallas, MAF-huset där vi som jobbar i Loki och Sudan tar in vid våra Nariobi-besök.

Det är becksvart. En fas har varit trasig i fyra dar får vi veta av Rob, chefstekniker och närmsta granne. Dessutom har el-ransoneringen pågått ganska länge. Ingen el måndag, onsdag, fredag, mellan kl 06-18. - Många industrier har fått stänga ner, fyller Nancy i. - Och hos oss tog vattnet slut igår. Vi fick ta hem en tankbil för första gången. Den extrema torkan får stora konsekvenser. - Dagligen ser vi bilder på TV:n om hur boskap här i Kenya dör och människor behöver mat för att överleva! säger hon.

När vi slutligen krupit ner under myggnätet är det svårt att somna. Inte bara cappuccinon som vi nyss tagit till det ”obligatoriska kvällsfikat” med våra vänner, hindrar sömnen, men framförallt ett slags lyckorus över att äntligen vara här. Det känns så rätt, så fantastiskt! Vilket privilegium!

Yes we can! - Numera ett berömt citat från en av världens mäktigaste, med rötter i Kenya – Barak Obama – har också blivit något av Nancy och Josephs ledord. Mitt i ett av Nairobis slumområden bygger de funktionella, små bostäder som människor kan hyra till överkomligt pris. Deras son, Anthony driver ett internetkafé i byggnaderna, hans flickvän säljer vatten och mjölk i rummet intill och en slaktare och hårfrisör hyr var sitt litet utrymme som vetter mot den livligt trafikerade gatan. Det är söndag och efter besök i vår gamla kyrkohemvist, Kilileshwa Covenant Community Chruch, visar Nancy och Joseph oss runt bland betong och och tallösa stöttor i det som kommer att bli en tre-våningsbyggnad med 24 hyresrum. Söndagsturen avslutas med en titt på begagnade bilar vid ”Car Bazar” som pågår varje söndag.

M-pesa point – Mobila pengar – Kenya är tydligen först

i världen med ett nytt sätt att utnyttja mobiltelefonen. Man kan snabbt och enkelt skicka pengar från en mobil till en annan och hämta ut kontanter vid en s.k. M-pesa point. Man kan betala räkningar, fylla på sitt telefonkort från saldot, etc. etc. Bankerna är tydligen inte alls glada åt denna konkurrens om pengahantering! Hurra för allt som kan göra livet enklare för människor i isolerade områden, dessutom till en dräglig penning! En uppgift som MAF också har i dessa delar av världen!

De första dagarna i Nairobi inleds med diverse möten med våra kollegor och ledare i MAF och genomgång på huvudkontoret och på torsdag-fredag hinner vi med ett snabbt besök i Loki! Det blir kärt återseende av många vänner, en värdefull inventering av vårt kommande boende som just nu målas och fräschas upp lite. Genomgång av kontor och ett "officiellt överlämnande" när David räcker över nyckelknippan. Vid den kommande byggplatsen för skolan kan vi konstatera att man redan varit flitiga med en del förberedelser som att samla ihop grus och sten för gjutningen. Kl 22.00 på fredagkvällen landar vi på nytt på Jomo Kenyatta flygplats och så har vi, som det känts, i rasande fart avverkat den första veckan.

På återhörande / KeA