Mina anteckningar inför telmöte med Eva-Lena (s)

Materialet hämtade från kommentarer under inläggen Utbildaruppmaningen FRA IPRED samt Upphovsrätt - IPRED

@PERTY

Angående upphovsrätt:

IPRED strider mot:

Kulturrådets 7 punkter:

http://www.kulturradet.se/templates/KR_Page.aspx?id=777&epslanguage=SV

1. Yttrandefrihetsmålet: Värna yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för alla att använda den

2. Jämlikhetsmålet: Verka för att alla får möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser samt till eget skapande

3. Mångfaldsmålet: Främja kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet och därigenom motverka kommersialismens negativa verkningar

4. Självständighetsmålet: Ge kulturen förutsättningar att vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft i samhället

5. Kulturarvsmålet: Bevara och bruka kulturarvet

6. Bildningsmålet: Främja bildningssträvanden

7. Internationaliseringsmålet: Främja internationellt kulturutbyte och möten mellan olika kulturer inom landet.

* * *

@ANOHITO

Eva Hemmungs Wirtén, professor i biblioteks- och informationsvetenskap vid UU, pratar om den tredje lösningen - kanske någon att kontakta då hon verkar vara väl insatt i frågan, se även http://www.idg.se/2.1085/1.196907/upphovsratt-ska-underlatta--inte-hindra

@ DANIEL NYSTRÖM

Hänvisar till Lessig's blog. Lessig förespråkar bla Creative Commons, här berättar han om fred med copyrightförespråkare, hur vi kanske kan lösa det:

http://www.lessig.org/blog/2008/12/wow_peace_declared.html

@ PERTY 2

Ett exempel är att man börjar stifta lagar för att komma undan problemen med upphpvsrätten. Ett exempel på det är:
"Ds 2008:15 Återanvändning av upphovsrättsligt skyddat material som finns i radio- och TV-företagens programarkiv"

http://www.regeringen.se/sb/d/9989/a/100803

Upphovsrätten är ett problem då den är för lång idag. Man måste skapa specialare kring den. Dessutom gäller detta public service vilket skall vara fritt från början.

Det finns en rapport från 2006 som många använder som diskussionsunderlag. Den både för och emot.
http://en.wikipedia.org/wiki/Gowers_Review_of_Intellectual_Property

Argument som jag annars personligen tycker man kan lyfta fram är jämförelsen med patentlagarna. Dvs att patent måste man ansöka om och de gäller i 15 år eller nått sånt.

Se gärna en kort diskussion på: http://jennymaria.com/?p=462

* * *

Jörgen L (förde fram tankar, jag skrev om till dettat)

Nu måste vi skapa något som är kompatibelt med IPRED-direktivet, hur illa det än ser ut.

Politiker är bundna av det, det ska införas eftersom vi är medlemmar i EU. Men i ett nästa steg måte vi ta upp det på EU-nivå, samarbeta över gränserna och få bort IPRED.

-Måhända kan vi utnyttja EG-domstolens dom att det är valfritt att lämna ut privatpersoners IP-uppgifter, att "kommersiell skala" kan ändras till "kommersiellt syfte" etc.

Punkten om att tvinga "branschen" att bilda en organisation är värre än ursprungsförslaget. Vi har nog med organisationer som existerar för sin egen skull och det bara konserverar ett utdaterat system. Det är dessutom korporativism att ge utomparlamentariska intresseorganisationer offentligrättslig status.
Det ger förslaget en ytterligare slagsida åt att skydda distributörerna, inte upphovsmännen.

Syfte med upphovsrätt: Är den till för hela samhället eller är den till för att skydda en "mänsklig rättighet till sitt arbetes frukter"?
Jörgen L har gjort en sammanfattning här sammanfattning av diskussionen.

TOR

När man diskuterar spridningsmonopolet - den ekonomiska upphovsrätten - är det viktigt att se att
1) det är ett medel och inte ett mål (!)
2) det är ett stimulansmedel som samhället som helhet infört för att fördelarna förväntas överväga nackdelarna. Det är inte en på förhand given individuell rättighet att kunna förhindra vidare spridning av ett redan publicerat verk.

Så snarare än att vara ett mål i sig och individuell rättighet måste man väga fördelar mot nackdelar på ett samhällsplan. För att långsiktigt beivra intrång i kopieringsrätten krävs (i frånvaro av attitydförändringar) en kombination av:
1) rättsosäkerhet
2) oproportionerligt hårda straff
3) intrång i den personliga integriteten

Mellan dessa råder en inbördes balans eftersom en tillförlitlig bevissäkring leder till 3) och lägre beviskrav leder till 1) och 2).

Fortfarande finns det många som
1) Ser kopieringsrätten som en absolut och okränkbar individuell rättighet,
2) Inte ser konflikten mellan beivrande av intrång och införande av de tre demokratibristerna ovan, eller
3) Inte vill se målkonflikten.

Det är också viktigt att inse att det finns många olika typer av incitament för skapande och uppsättningen sådana och deras relativa styrkeförhållande skiljer sig från person till person och från kulturområde till kulturområde. Att samma regler gäller över hela spektrumet är naturligtvis en enda stor förenkling, och det är en viktig insikt att även dagens system egentligen är ganska godtyckligt.

Angående IPRED tycker jag att man bör ställa sig följande frågor:
Om nu utlämningen av abonnentuppgifter ska prövas i domstol och resultatet är så säkert att det går att lämna ut ytterst integritetskänsliga uppgifter, varför kan inte domstolen då direkt avgöra huruvida upphovsrättsintrång har skett? Och om grunden för utlämnandet är så osäker att domstolen inte kan avgöra huruvida upphovsrättsintrång skett, hur ska det då kunna avgöras på ett rättssäkert sätt i ett civilmål mellan ojämbördiga parter? Om tanken bakom utlämnandet är att ytterligare bevissäkring ska kunna ske, hur är det tänkt att gå till med mindre än husrannsakan? Avslutningsvis måste man fråga sig om IPRED-förespråkarna är medvetna om att utlämning av abonnentuppgifter teoretiskt sett kan användas för att kartlägga allt som abonnenten haft för sig på internet - även sådant som är orelaterat till anklagelserna.

Alternativet till IPRED är att låta bekämpningen av upphovsrättsbrott vara litet tandlös, men vänta in att lagliga tjänster når de rätta nivåerna av tillgänglighet, bekvämlighet, utbud, och pris. Det finns många andra typer av brott som sker via internet som inte ger möjlighet till utlämnande av uppgifter. Man måste också fråga sig varför upphovsmän genom IPRED ska ges en särställning.

TOR II
"Hur kan vi i Sverige dämpa vansinnesdirektivets skadeverkningar?"

Har du läst Joakim Lundblad: Att balansera upphovsrätt och integritet i IPRED - spännande! ?
Han nämner t ex. schablonskadepant - ett sätt att sätta ett pris på den personliga integriteten och att införa en risk för den rättighetshavare som inte är helt säker på att kunna vinna ett mål.

Jens O
All fildelning är inte olaglig utan en förutsättning för internet, när den företrädesvis är baserad på fildelning, tvåvägs kommunikation.
Fildelning av upphovsskyddat material dessutom, så fildelning av upphovsskyddat material är praxis. När det är rätt svårt att undvika det.
Besök en webbplats och du har redan fildelat, ett upphovsskyddat material.

Det som finns är mer eller mindre bra upphovsrättslicenser, där upphovsinnehavaren anger vilken upphovsrätt det är.
Ta del av de fria och öppna licenser, vilka gynnar både upphovsrättsinnehavare, företag och distributörer, i en allt större och växande marknad.
Det finns ingen anledning, att uppfinna hjulet fler gånger.

De vilka sitter i vår riksdag och utskott, ser inte ut att veta vad de sysslar med. När de diskuterar upphovsrätt, ja jag har varit med.
Med som remissinstans, i dessa frågor. Det här är vårat remiss svar: Svenska Linuxföreningen.
Vi består av både företagare och enskilda, upphovsrättsinnehavare och enbart brukare.
Men likväl tjänar vi alla på den fria fildelningen, av just upphovsskyddat material.

Det här kan liknas vid införandet, av skolplikten 1882. Av så stor vikt är det, för den nya marknaden och för enskilda.
Det är av lika stor vikt för Stat, kommun och Landsting. När de nu konverterar till att bruka och delta i rörelsen för fri- och öppen källkod (programvara).
Samma metodik skulle myckket väl, kunna anpassas för mediabranchen.

Jörgen L sa...

I vanliga, fysiska, livet är det helt lagligt att låna ut en bok, film eller skiva till en bekant.

Från och med 2005 års URL så är det olagligt att göra det till sin kompis på nätet ifall orginalet är en kopia man fått från en annan kompis. Om man däremot gör en kopia på sin egen dator och skickar den med vanlig post så är det OK enligt lagen.

Är det rimligt? Allt fler skaffar sig vänner på nätet som är minst lika nära som de bekanta man har annars, med den skillnaden att de kan befinna sig på andra sidan jorden likaväl som i grannstaden.

Varför ska det vara förbjudet att på det enklaste och naturliga sättet skicka över en kopia och säga: "Lyssna på den här skivan, visst är den bra?" Varför ska det vara skillnad på ifall man skickar skivan som plastbit jämfört med som elektriska signaler?

Det är orimligt att lagen ska ge tillåtelse att jaga folk för den typen av privat spridning. Det har alltid funnits ett privatkopieringsundantag i upphovsrätten när man kopierar i liten skala inom en mindre krets. Det är orimligt att jaga folk för den kopiering som sker i liten skala utan syfte att att sälja kopior.

Jörgen L sa...

Argument angående det senaste dumma:

Möjligheten till anonymitet på nätet är oerhört viktig. Tiotusentals människor i Sverige bloggar idag under pseudonym, vi säger till våra barn att det är viktigt att man inte avslöjar vem man är utan att man vet vem det är man berättar för, osv.

Anonymiteten gör att man kan skriva om saker som vore pinsamma att berätta, saker som oroar ens sinne, saker som man inte vågar ta upp någon annanstans än i sin nätdagbok. Och andra kan anonymt komma med tips och råd, jämföra med egna erfarenheter och dela med sig av sina slutsatser. Men detta vågar man inte göra om man vet a

Likadant kan man anonymt kritisera förhållanden på sin arbetsplats, man kan anonymt påpeka fel i samhället utan att riskera repressalier från dem som bestämmer.

Möjligheten till anonymitet är en omistlig del av nätkulturen.

Förslaget om att "plugga igen" dessa möjligheter bara för att försvara en viss affärsmodell för distribution av digitaliserad kultur vore att kasta ut barnet med badvattnet. Då förstår man inte hur viktigt detta är för dem som använder internet.

I vissa öststatsdiktaturer lär det ha varit tvång på att alla stencileringsmaskiner måste vara registrerade hos myndigheterna. Att "täppa igen hålen" för anonym internetaccess är samma sak. Det är som att kräva att posten inte får vidarebefordra brev utan avsändaradress. Att kräva att man visar ID-kort innan man stiger upp på sin tvållåda på torget och håller tal till förbipasserande.

Och detta visar ändå bara den allra första lilla kanten av vad man måste ta till för åtgärder för att stoppa privat kopiering på nätet. För ingen av dessa åtgärder kommer att påverka fildelningen på nätet annat än högst marginellt. Det som kommer att kunna påverka är nya affärsmodeller, och de måste införas i vilket fall, eftersom enda möjligheten att stoppa privatkopieringen är att folk hittar andra sätt att få den digitala kulturen distribuerad till sig som de tycker är bättre. Och dessa modeller kommer att växa fram ändå, med eller utan integritetskränkande lagar.

Om man ska stoppa fildelningen genom lagåtgärder så är IPRED bara en spottloska i Östersjön, vill man gå den vägen så måste man använda långt, långt mera repressiva åtgärder. Är det den vägen vi vill gå?

TOR III

Ytterligare ett par reflektioner angående IPRED:

Jag håller helt med Jörgen om vikten av att kunna vara anonym. Anonymitet kan i vissa fall ge människor större möjlighet att vara sig själva och uttrycka tankar, känslor och åsikter som de inte vill att vem som helst skall kunna koppla till dem. Det kan röra sig om att materialet är känsligt eller av privat natur, eller kanske något så enkelt som att man önskar skilja på jobb och privatliv eller begränsa sina elektroniska fotspår. För alla oss som tror på idéernas inneboende sprängkraft är det ofta oviktigt vem som framför dem.

Ett problem med nuvarande utformning av IPRED-implementationen är att det (som jag förstått det) inte sker någon uppföljning av ett utlämnande av personuppgifter. Vad händer om någon på falska grunder påstår att en IP-adress medverkat till upphovsrättsintrång bara för att få ut någons identitet? Finns det över huvud taget någon chans att uppdaga det faktum att påståendet är påhittat (det kan ju finnas rimliga bortförklaringar till felaktiga uppgifter)? Säg till exempel att du skulle vara nyfiken på mitt fullständiga namn. Eftersom du när jag kommenterar får tillgång till min IP-adress kan jag inte längre vara säker på att min anonymitet är skyddad.

Ett mer intressant tankeexempel: jag skriver ett inlägg på piratpartiets forum eller en kommentar på en profilerad sverigedemokrat-blogg där jag lockar besökare till en sida där jag dem ovetandes sammanställer deras IP-adresses. Om jag sedan genom falska påståenden om upphovsrättsintrång utan risk kan få ut dessa personers identitet har jag vips (med viss osäkerhet inräknad) åsiktsregistrerat en hel grupp människor. IPRED ger alltså upphovsrättsinnehavare (dvs. vem som helst) rätt att upprätta potentiella åsiktsregister.

De enda skydd för min anonymitet som jag har är:
1) efterforskarens brist på intresse
2) efterforskarens moraliska betänkligheter
3) det arbete och den tid som krävs av efterforskaren

De skydd jag INTE har är:
1) höga beviskrav
2) personuppgifter lämnas bara ut till myndigheter
3) personuppgifter används endast i syfte att komma till rätta med upphovsrättsintrång och inte till annan kartläggning
4) personuppgifter lämnas endast ut om intrånget är omfattande

Olof B
"hur ska de få betalt då?" alltså att använda Spotify som exempel på hur musikartister redan nu får betalt. Kan fungera även för film. Även böcker i framtiden. "Prenumerera" istället för "köpa exemplar".