Motion: Vårda rättsmedvetandet - sänk straffen för privatpersoners upphovsrättsbrott

Att låta andra ladda ner en enda film från ens dator har visat sig kunna ge 80 dagsböter plus rättegångskostnaden i straff. Den person som fälldes i den uppmärksammade Linköpingsdomen i maj 2008 dömdes förutom dagsböter också till villkorlig dom, dvs. i princip fängelse, utan att ha gjort något annat än att dela med sig av sin hårddisk till andra.

Det finns inget stöd i det allmänna rättsmedvetandet för att ha så hårda straff för privatpersoners upphovsrättsbrott. Det är en sak att straffbelägga dem som för vinning gör intrång i upphovsrätten, en helt annan att gå på enskilda som oftast endast vill dela en upplevelse. Det har också visat sig i flera undersökningar, bland annat genomförda av KTH, att detta delande i många fall snarare fungerar som marknadsföring för filmer och musik. Fler presumtiva kunder får reda på att musiken/filmen finns och kan på så sätt sedan inhandla varan.

Man kan jämföra förfarandet som uppstod när kassettbandspelaren kom. Då infördes en särskild kassettskatt, som finns kvar, men nu omfattar snart sagt all lagringsmedia och kallas kopieringsavgift.

Med kassettbandspelare fick man därför helt lagligt spela av musik, och det hände ofta att så kallade blandband gavs bort till vänner och bekanta. På så sätt har upphovsrättsskyddat material spridits i över 40 år, utan att straffsatsen för upphovsrättsbrott tillåtits skena på det sätt den tillåts göra idag när tekniken att dela har blivit digital.

Ungefär hälften av befolkningen tycker enligt flera opinionsundersökningar att det överhuvudtaget inte ska vara olagligt med fildelning av upphovsrättsligt skyddat material utan upphovsrättsinnehavarens tillåtelse.

I samband med IPRED-propositionen ändrades straffskalan på ett sätt som öppnar för än hårdare straff. Vilken praxis som utvecklas vet vi ännu inte.

Det finns många frågor om upphovsrätt som behöver diskuteras ingående, men det här är en punkt där vi borde kunna ta ställning redan nu. Straffsatsen för upphovsrättsbrott som inte sker för vinnings skull borde sänkas avsevärt, så att de motsvarar straffen för andra mindre förseelser, till exempel snatteri. Detta i de fall det kan konstateras att skada för upphovsrättsinnehavaren verkligen skett. Annars är det enda proportionerliga påföljden för icke-kommersiellt upphovsrättsintrång egentligen ingenting, om ingen skada uppstått eller kan påvisas.

Det skulle vara ett bra, konkret svar att ge i valrörelsen, som signalerar att vi står för ett rättsväsende där straffen är proportionerliga.

Jag föreslår den Socialdemokratiska partikongressen besluta:

Att riksdagsgruppen får i uppdrag att ta initiativ till ett utredningsarbete med utgångspunkt i att upprätthålla det allmänna rättsmedvetandet genom att stifta lagar där straffsatsen står i proportion till den verkliga skada som uppstått.

Anders Widén Östersunds Arbetarekommun