Socialdemokraterna Björn Sundin, Eva-Lena Jansson, Peter Dahlgren, Ulrika Sandberg har skrivit denna motion. Jag tror att den är inlämnad i deras arbetarkommun i Örebro.

Mitt förslag på vidarutveckling av motionen ligger bredvid i höger spalt. I början finns flera stycken som är lika, sen skiljer sig de båda motionerna sig åt radikalt. Mitt förslag måste kortas, fokuseras, samt stramas upp väsentligt.

Modernisera upphovsrätten

Den digitala informationstekniken med Internet i sitt centrum lett till att i stort sett all sorts information idag kan kopieras och distribueras oberoende av tid och rum. Den digitala

informationslagringen möjliggör oändlig kopierbarhet, som i kombination med bredbandens snabbhet innebär att en film, ett dataprogram eller ett musikalbum kan spridas globalt i miljoner exemplar på några minuter. Vår traditionella upphovsrätt, anpassad till en pappersbaserad informationsspridning, uppfattas redan idag som omodern. Detta samtidigt som många av de lagförändringar som genomförts har motiverats med att upphovsrätten behöver skyddas i en tid då det blir allt svårare att upprätthålla kontrollen av hur exempelvis musik, film och böcker sprids.

Det fria spridandet och nedladdandet av information som har möjliggjorts genom digitaliseringen har även ideologiska drivkrafter: slagordet ”information want’s to be free” symboliserar idén om ett nytt samhälle byggt på obegränsad informationstillgång och människors fria samverkan, snarare än marknadsekonomins principer om utbud och

efterfrågan. Även om det också finns enskilda personer och/eller företag som tjänar pengar på att förmedla upphovskyddat material ”gratis”. Mot fildelarnas gratisekonomi står underhållningsindustrins ambition att tjäna pengar på varje nedladdad informationsbit.

Samtidigt har immaterialrätten i allmänhet fått en ökad betydelse under de senaste 20 åren. Upphovsrättens successiva utvidgning i tid och omfattning är bara ett av ett flertal exempel på detta. Andra exempel är debatten om införande av genpatent och mjukvarupatent, skärpningar av varumärkesskyddet o.s.v. Drivkrafterna bakom immaterialrättens utbredning är komplexa och har både med ekonomins globalisering och med mera ideologiska faktorer som nyliberalismens frammarsch att göra. Resultatet har blivit ett ökat fokus på äganderätten till information och kunskap. Något som riskerar att leda till en utveckling där informationen blir en fråga om makt och ekonomi, inte om demokratiskt inflytande och ökad transparens. Samtidigt kan man konstatera att skyddstiden för ett upphovsrättsverk är orimligt lång tid. En tid som förlängdes vid en harmonisering på EU-nivå.

I denna kultur- och idékamp är utmaningen för socialdemokratin att finna en rimlig balans som respekterar såväl medborgarnas informationsfrihet som upphovsrättsägarnas intressen. Vi anser att en långsiktigt hållbar upphovsrätt som säkerställer den legala tillgången till information, kunskap och kultur samtidigt som artister, konstnärer och författare garanteras en rimlig ersättning för sitt arbete och rätt att bestämma över sitt verk. Vi vill också värna konsumenternas rätt att använda musik, filmer och annat som de lagligen köpt. Lagstiftarna bör inte hjälpa stora mediebolag att ta betalt flera gånger för samma produkt – från samma konsument. Det borde ligga i branschernas intresse att använda den nya tekniken, inte att motarbeta den. Samma multinationella bolag som skapar lagringsmedia som kan lagra exempelvis musikfiler i mp3-format för flera hundratusen kr, driver i andra sammanhang stämningsansökan mot dem som tankat sitt lagringsmedia med både legalt och illegalt nedladdad musik.

Vi vill värna integriteten, allas vår rätt att exempelvis använda internet eller lyssna på vilken musik vi vill utan att detta utgör en del av en omfattande övervakning av vårt liv. Allt fler tillbringar alltmer av sin tid på nätet. Genom en kartläggning kan därför en mycket omfattande bild av personers vanor samlas in, inte bara vad det gäller upphovsrättsskyddat material, utan det gäller också exempelvis vilka forum man deltar i och vilka man har interaktiva samtal med, vilket i sin tur säger en hel del om personens livsmönster. 

Skadan eller kränkningen om en sådan kartläggning skulle komma ut måste bedömas som potentiellt mycket stor för den enskilde. Lagring av datauppgifter bör kunna begränsas både i tid och i omfattning.

Det är också viktigt att värna det allmänna rättsmedvetandet. När riksdagen stiftar lagar så bör lagarna uppfattas som nödvändiga och legitima. Samtidigt som vi i Sverige har en, relativt, öppen debatt om vår lagstiftning på upphovsrättsområdet, så pågår det ett politiskt arbete i EU där frågor och förhandlingar om hårdare och mer integritetsingripande lagar och avtal är hemlighetsstämplade. Något som vi anser inte är förenligt med vår syn på öppenhet och inflytande för medborgarna. Så hur kan upphovsrätten värnas i dagens samhälle, med respekt för konsumenternas rätt, integriteten och upprätthållandet av det allmänna rättsmedvetandet?

Hade vi haft en enkel lösning hade vi inte behövt skriva denna motion. Enkla lösningar på detta komplexa problem är nämligen lika sällsynta som framsynta och moderna mediebolag.

Därför bör den Socialdemokratiska partikongressen 2009 ge riksdagsgruppen i uppdrag att ta initiativ till ett brett utredningsarbete med utgångspunkt i att värna upphovsrätten, likväl som konsumenternas rättigheter, medborgarnas rätt till information, värnandet av den personliga integriteten och upprätthållandet av det allmänna rättsmedvetandet. Tänkbara förslag som bör studeras är att införa någon form av ”nedladdningsavgift” (motsvarande den så kallade ”kassettskatten” som finns på lagringsmedier idag), bredbandsavgift, att ge lagstöd till frivilliga överenskommelser mellan konsumentorganisationer och upphovsmanna-organisationerna eller att pröva någon form av ”omvänd lagstiftning” som innebär att endast den som inte ingår avtal med upphovsmannaorganisationer kan bli föremål för övervakning i form av exempelvis lagring av ip-adresser. Skyddstiden för ett verk bör ingå. Man bör också utreda om kassettskatten som idag finns ska avskaffas.

Vi föreslår den Socialdemokratiska partikongressen besluta:

Att riksdagsgruppen får i uppdrag att ta initiativ till ett brett utredningsarbete med utgångspunkt i att värna upphovsrätten, likväl som konsumenternas rättigheter, medborgarnas rätt till information, värna den personliga integriteten och upprätthållandet av det allmänna rättsmedvetandet.

Björn Sundin, Eva-Lena Jansson, Peter Dahlgren, Ulrika Sandberg

Första utkastet av Anders W reviderade motion: Revision 0.1

Modernisera upphovsrätten

Den digitala informationstekniken med Internet i sitt centrum har lett till att i stort sett all sorts information idag kan kopieras och distribueras oberoende av tid och rum. Den digitala

informationslagringen möjliggör oändlig kopierbarhet, som i kombination med bredbandens snabbhet innebär att en film, ett dataprogram eller ett musikalbum kan spridas globalt i miljoner exemplar på några minuter. Vår traditionella upphovsrätt, anpassad till en pappersbaserad informationsspridning, uppfattas redan idag som omodern. Detta samtidigt som många av de lagförändringar som genomförts har motiverats med att upphovsrätten behöver skyddas i en tid då det blir allt svårare att upprätthålla kontrollen av hur exempelvis musik, film och böcker sprids.

Det fria spridandet och nedladdandet av information som har möjliggjorts genom digitaliseringen har även ideologiska drivkrafter: slagordet ”information want’s to be free” symboliserar idén om ett nytt samhälle byggt på obegränsad informationstillgång och människors fria samverkan, snarare än marknadsekonomins principer om utbud och

efterfrågan. Debatten har troligen hamnat fel och blivit snedvriden, då det hävdas att fildelarnas gratisekonomi står i motsats till underhållningsindustrins ambition att tjäna pengar på varje nedladdad informationsbit. Det är en falsk problembild, folk vill fortfarande betala, men underhållningsindustrins har uraktlåtit att skapa nya tjänster som gör det möjligt att kunna köpa deras produkter på ett enkelt och smidigt sätt. Först helt nyligen har nya aktörer dykt upp på marknaden som löser uppgiften att skapa mötesplatser för köpare av musik, ett exempel är Spotify.

Det kan hända att det finns enskilda personer och/eller företag som tjänar pengar på att förmedla upphovskyddat material ”gratis”. Sådan verksamhet skall naturligtvis beivras som det brott det är att stjäla, men det finns ingen anledning att tvinga på samtliga Internetanvändare vare sig integritetskränkande kontroll eller generella nedladdningsavgifter för att få fast det fåtal som begår brott.

Samtidigt med detta har immaterialrätten fått en ökad betydelse under de senaste 20 åren. Upphovsrättens successiva utvidgning i tid och omfattning är bara ett av ett flertal exempel på detta. Andra exempel är debatten om införande av genpatent och mjukvarupatent, skärpningar av varumärkesskyddet o.s.v. Drivkrafterna bakom immaterialrättens utbredning är komplexa och har både med ekonomins globalisering och med mera ideologiska faktorer som nyliberalismens frammarsch att göra. Resultatet har blivit ett ökat fokus på äganderätten till information och kunskap. Något som riskerar att leda till en utveckling där informationen blir en fråga om makt och ekonomi, inte om demokratiskt inflytande och ökad transparens. Samtidigt kan man konstatera att skyddstiden för ett upphovsrättsverk är orimligt lång. En tid som förlängdes vid en harmonisering på EU-nivå.

I denna kultur- och idékamp är utmaningen för socialdemokratin att finna en rimlig balans som respekterar såväl medborgarnas informationsfrihet som upphovsrättsägarnas intressen. Vi anser att en långsiktigt hållbar upphovsrätt som säkerställer den legala tillgången till information, kunskap och kultur samtidigt som artister, konstnärer och författare garanteras en rimlig ersättning för sitt arbete och rätt att bestämma över sitt verk. Vi vill också värna konsumenternas rätt att använda musik, filmer och annat som de lagligen köpt. Lagstiftarna bör inte hjälpa stora mediebolag att ta betalt flera gånger för samma produkt – från samma konsument. Det borde ligga i branschernas intresse att använda den nya tekniken, inte att motarbeta den. Samma multinationella bolag som skapar lagringsmedia som kan lagra exempelvis musikfiler i mp3-format för flera hundratusen kr, driver i andra sammanhang stämningsansökan mot dem som tankat sitt lagringsmedia med både legalt och illegalt nedladdad musik.

Vi vill värna integriteten, allas vår rätt att exempelvis använda Internet eller lyssna på vilken musik vi vill utan att detta utgör en del av en omfattande övervakning av vårt liv. Allt fler tillbringar alltmer av sin tid på nätet. Genom en kartläggning kan därför en mycket omfattande bild av personers vanor samlas in, inte bara vad det gäller upphovsrättsskyddat material, utan det gäller också exempelvis vilka forum man deltar i och vilka man har interaktiva samtal med, vilket i sin tur säger en hel del om personens livsmönster. 

Skadan eller kränkningen om en sådan kartläggning skulle komma ut måste bedömas som potentiellt mycket stor för den enskilde.

Det är också viktigt att värna det allmänna rättsmedvetandet. När riksdagen stiftar lagar så bör lagarna uppfattas som nödvändiga och legitima. Samtidigt som vi i Sverige har en, relativt, öppen debatt om vår lagstiftning på upphovsrättsområdet, så pågår det ett politiskt arbete i EU där frågor och förhandlingar om hårdare och mer integritetsingripande lagar och avtal är hemlighetsstämplade. Något som vi anser inte är förenligt med vår syn på öppenhet och inflytande för medborgarna. Så hur kan upphovsrätten värnas i dagens samhälle, med respekt för konsumenternas rätt, integriteten och upprätthållandet av det allmänna rättsmedvetandet?

Hade vi haft en enkel lösning hade vi inte behövt skriva denna motion.

Därför bör den Socialdemokratiska partikongressen 2009 ge riksdagsgruppen i uppdrag att ta initiativ till ett brett utredningsarbete med utgångspunkt i att värna upphovsrätten, likväl som konsumenternas rättigheter, medborgarnas rätt till information, värnandet av den personliga integriteten och upprätthållandet av det allmänna rättsmedvetandet.

Vi är också inne i en tid där tekniken möjliggör för oss att skapa nya förutsättningar för kreatörer och artister att möta sin publik. I musikbranschen idag fungerar det så att artisten max får 5% av intäkterna. Resten tar branschen. Det är också så att stödorganisationer till branschen, sådana som ifpi, STIM, NCB, samverkar på ett sätt som inverkar menligt för nytt skapande, nya artister att komma in på marknaden, samt på prisbildningen.

Dessutom, vid varje teknikskifte, som gjort det billigare för branschen att reproducera och sprida sina produkter har man istället för att sänka priserna, höjt dem och påstått att kunden fått högre kvalitet. Detta gäller än mer nu då man går från fysiskt tillverkade och distribuerade produkter, till ett medium där det inte kostar någonting att mångfaldiga exempelvis ett musikstycke. Ändå har inte branschen visat någon som helst tendens till att vilja sänka priset. Snarare tvärt om.

Ett förslag är att se över om inte kreatör och kund kan mötas på ett för båda parter bättre sätt genom nya tjänster och företag. Ett redan existerande sådant exempel är Spotify, som i nuläget streamar musiken till kunden i realtid, istället för att man laddar ned en kopia.

Man kan redan nu ana att det skulle kunna gå att vända på dagens förhållande, alltså att artisten istället för att som knappt få betalt alls, kan komma att få uppemot 90% av behållningen och distributören endast 10%. Detta eftersom distributionen i långa stycken helt kan automatiseras och det heller inte kostar något att mångfaldiga produkten.

På så sätt skulle priset på musik troligen kunna sänkas till en bråkdel av dagens och fler artister skulle ändå kunna tjäna mer än idag.

Vad gäller författare och böcker, har företaget Google börjat scanna in all världens böcker. Snart finns det troligen elektroniska läsplattor som är lika bekväma att läsa text på för ögat som på tryckt papper. I dagsläget erbjuder Google författaren eller upphovsrättsinnehavaren hela 64% om en bok laddas ned eller på annat sätt försäljs. Det är ett otroligt förmånligt procentförhållande, bokbranschen har tidigare haft som kutym att endast ge författaren max ca 27%.

I detta nu konvergerar den vanliga printern med tryckpressen och inom en mycket snar framtid kan man enkelt trycka även pappersböcker i små upplagor till fantastiskt förmånligt pris.

Det vore olyckligt om Google blir ensamt företag att förmedla böcker mellan författare och köpare, men i skrivande stund slår deras helt nya affärsmodell ut all världens alla andra förlag som hittills ställt sig fullständigt ovilliga att ge en mer rättvis del av vinsten till författaren, samtidigt som man för bokköparen gör det möjligt att söka bland världens alla boktitlar. Genom nya modeller, som Google nu ger oss en skymt av, kan läsandet och spridandet av nya författare accelerera eftersom vi helt kommer bort från förlagens vilja att styra in oss på att köpa tio-i-topp-böcker som de marknadsför via de tidningar förlagen äger, samt skyltar med i varje boklåda.

Ett annat nuvarande hinder för kultur- och kunskapsspridning är att endast omkring 10% av världens böcker i innevarande stund är i trycket och säljs kommersiellt, allt medan ytterligare 75% av världen böcker är upphovsrättsskyddade, men inte trycks och därmed inte går att få tag på.

Upphovsrätten till böcker är låst i 70 år efter det att författaren avlidit. Detta gör att endast omkring 15% av världens böcker finns i det som kallas Public Domain, alltså fria att läsas, tryckas, kopieras och distribueras utan att man gör intrång på någon för länge sedan död människas upphovsrätt. Nuvarande upphovsrätt låser alltså in kultur och kunskap, vilket inte kan vara annat än till förfång för mänskligheten.

Det torde vara av väsentligt värde att se över en förkortning av all upphovsrättstid. En förkortning skulle mycket troligt hjälpa mänskligheten att sprida och dela större kunskaps- och kulturmängder än vad som kan ske idag.

En annan effekt av långa upphovsrättstider gör att förlag hellre ägnar sig åt utgivning av så kallade säkra säljare, till exempel sådana titlar som Pippi Långstrump. Ett förlag är oftast ett aktiebolag, som sådant har det endast en uppgift, att leverera högsta möjliga vinst till sina aktieägare. För att åstadkomma detta kan ett förlag mycket väl skära ned på personal till avdelningar med syfte att sovra och ta hand om nya författare eftersom det är mer lönsamt att endast ge ut sina få, redan framgångsrika titlar.

Långa upphovsrättstider gynnar på intet sätt upphovsmännen, författarna eller kreatörerna, utan endast de vinstdrivande aktiebolag som råkat haft turen att få en död författares bästsäljare i sitt sortiment.

I debatten har det framkastats idéer att införa någon form av nedladdningsavgift som skulle kunna lösa betalningen till underhållningsindustrin. Erfarenhet av tidigare generella avgifter borde avskräcka. Vi har tidigare haft en kassettskatt, som idag är en kopieringsavgift. Det har visat sig vara ett trubbigt instrument, dels får hushåll som inte alls nyttjar någon musik vara med att betala, dels kommer inte pengarna rätt artister till del.

En generell nedladdningsavgift ger också pengar till företag om det visar sig att de flesta kunder vill ha streamande musik, och även köper och betalar för streamande musik genom sådana tjänster som Spotify.

Återigen får kunder som verkligen vill ha musik betala dubbelt, men även kunder som alls inte vill ha musik, tvingas ändå att betala.

Generella avgifter som går till underhållningsindustrin kommer heller inte rätt artister till del.

Att överhuvudtaget överväga en generell nedladdningsavgift kan endast hämma utvecklandet av att sunda tjänster uppstår där kund och förmedlande företag ser till att rätt artist får betalt.

STIM och andra upphovsmannaorganisationer har hittills inte visat att de på ett adekvat sätt kan ge rätt artist, alltså den artist som verkligen spelas, sin rättmätiga andel. Istället har i alla tider de artister som legat på olika topplistor alltid gynnats. STIMS system har alltid varit orättfärdigt på så vis att redan rik artist gynnas och blir ännu rikare.

För att komma till rätta med problemet att fel artister får betalt, att de topplistade alltid har gynnats, medan andra mindre artister alltid missgynnats, skulle STIM bli nödgade att bygga upp ett minst lika omfattande kontrollsystem som FRA för att överallt kunna avlyssna exakt vilken musik som spelas.

Tekniskt låter det sig säkert göras, men det blir både dyrt och i högsta grad integritetskränkande.

Vi föreslår den Socialdemokratiska partikongressen besluta:

Att ta bort den helt igenom orättfärdiga kopieringsavgiften (kassettskatten) eftersom industrin idag samtidigt som den får in pengar denna väg ändå sätter kopieringsskydd på sina produkter så att man inte kan kopiera dem, eller ens använda dem eftersom tekniken strular så mycket på grund av sagda kopieringsskydd.

Att granska och utreda nuvarande musikindustris, samt intresseorganisationerna Ifpi, STIM, NCB:s, totalt ohemula affärsmetoder och på alla plan bristande etik för att därefter ta fram förslag till lämpliga ekonomiska straff och sanktioner.

Att främja utvecklingen av nya företag och tjänster på nätet att jämte Spotify visa väg mot hederligare affärsmodeller och på så sätt inte utestänga nya aktörer på Internet genom att skapa en fördärvbringande nedladdningsavgift som endast blir ett hinder för utveckling och dessutom helt snedvrider konkurrensen till fördel till befintlig girig musikindustri, men till förfång för sådana aktörer som redan hittat andra vägar att distribuera musik, exv att streama den istället för att sälja musik styckevis i fysisk eller nedladdad form.

Att riksdagsgruppen får i uppdrag att ta initiativ till ett brett utredningsarbete med utgångspunkt i att revidera upphovsrätten samt förkorta upphovsrättstiderna, och därigenom värna densamma genom att rättsmedvetandet upprätthålls, likväl som konsumenternas rättigheter, medborgarnas rätt till information och att använda all sorts digitaliserad information helt efter eget skön, remixa, förkorta, förlänga, försköna, förfula, samtidigt som den personliga integriteten på alla sätt värnas.

Att ta del av och lära sig förstå, samt verka för spridningen och medvetandegörandet av de nya, mer rättvisande spridandeformer som finns, exempelvis Creative Commons.

Anders Widén (fler får gärna tillkomma)