Första utkastet av Anders
W reviderade motion: Revision 0.1
Modernisera upphovsrätten
Den digitala informationstekniken med
Internet i sitt centrum har lett till att i stort sett all sorts
information idag kan kopieras och distribueras oberoende av tid och
rum. Den digitala
informationslagringen möjliggör
oändlig kopierbarhet, som i kombination med bredbandens snabbhet
innebär att en film, ett dataprogram eller ett musikalbum kan
spridas globalt i miljoner exemplar på några minuter. Vår
traditionella upphovsrätt, anpassad till en pappersbaserad
informationsspridning, uppfattas redan idag som omodern. Detta
samtidigt som många av de lagförändringar som genomförts har
motiverats med att upphovsrätten behöver skyddas i en tid då det
blir allt svårare att upprätthålla kontrollen av hur exempelvis
musik, film och böcker sprids.
Det fria spridandet och nedladdandet av
information som har möjliggjorts genom digitaliseringen har även
ideologiska drivkrafter: slagordet ”information want’s to be
free” symboliserar idén om ett nytt samhälle byggt på obegränsad
informationstillgång och människors fria samverkan, snarare än
marknadsekonomins principer om utbud och
efterfrågan. Debatten har troligen
hamnat fel och blivit snedvriden, då det hävdas att fildelarnas
gratisekonomi står i motsats till underhållningsindustrins ambition
att tjäna pengar på varje nedladdad informationsbit. Det är en
falsk problembild, folk vill fortfarande betala, men
underhållningsindustrins har uraktlåtit att skapa nya tjänster som
gör det möjligt att kunna köpa deras produkter på ett enkelt och
smidigt sätt. Först helt nyligen har nya aktörer dykt upp på
marknaden som löser uppgiften att skapa mötesplatser för köpare
av musik, ett exempel är Spotify.
Det kan hända att det finns enskilda
personer och/eller företag som tjänar pengar på att förmedla
upphovskyddat material ”gratis”. Sådan verksamhet skall
naturligtvis beivras som det brott det är att stjäla, men det finns
ingen anledning att tvinga på samtliga Internetanvändare vare sig
integritetskränkande kontroll eller generella nedladdningsavgifter
för att få fast det fåtal som begår brott.
Samtidigt med detta har
immaterialrätten fått en ökad betydelse under de senaste 20 åren.
Upphovsrättens successiva utvidgning i tid och omfattning är bara
ett av ett flertal exempel på detta. Andra exempel är debatten om
införande av genpatent och mjukvarupatent, skärpningar av
varumärkesskyddet o.s.v. Drivkrafterna bakom immaterialrättens
utbredning är komplexa och har både med ekonomins globalisering och
med mera ideologiska faktorer som nyliberalismens frammarsch att
göra. Resultatet har blivit ett ökat fokus på äganderätten till
information och kunskap. Något som riskerar att leda till en
utveckling där informationen blir en fråga om makt och ekonomi,
inte om demokratiskt inflytande och ökad transparens. Samtidigt kan
man konstatera att skyddstiden för ett upphovsrättsverk är
orimligt lång. En tid som förlängdes vid en harmonisering på
EU-nivå.
I denna kultur- och idékamp är
utmaningen för socialdemokratin att finna en rimlig balans som
respekterar såväl medborgarnas informationsfrihet som
upphovsrättsägarnas intressen. Vi anser att en långsiktigt hållbar
upphovsrätt som säkerställer den legala tillgången till
information, kunskap och kultur samtidigt som artister, konstnärer
och författare garanteras en rimlig ersättning för sitt arbete och
rätt att bestämma över sitt verk. Vi vill också värna
konsumenternas rätt att använda musik, filmer och annat som de
lagligen köpt. Lagstiftarna bör inte hjälpa stora mediebolag att
ta betalt flera gånger för samma produkt – från samma konsument.
Det borde ligga i branschernas intresse att använda den nya
tekniken, inte att motarbeta den. Samma multinationella bolag som
skapar lagringsmedia som kan lagra exempelvis musikfiler i mp3-format
för flera hundratusen kr, driver i andra sammanhang stämningsansökan
mot dem som tankat sitt lagringsmedia med både legalt och illegalt
nedladdad musik.
Vi vill värna integriteten, allas vår
rätt att exempelvis använda Internet eller lyssna på vilken musik
vi vill utan att detta utgör en del av en omfattande övervakning av
vårt liv. Allt fler tillbringar alltmer av sin tid på nätet. Genom
en kartläggning kan därför en mycket omfattande bild av personers
vanor samlas in, inte bara vad det gäller upphovsrättsskyddat
material, utan det gäller också exempelvis vilka forum man deltar i
och vilka man har interaktiva samtal med, vilket i sin tur säger en
hel del om personens livsmönster.
Skadan eller kränkningen om en sådan
kartläggning skulle komma ut måste bedömas som potentiellt mycket
stor för den enskilde.
Det är också viktigt att värna det
allmänna rättsmedvetandet. När riksdagen stiftar lagar så bör
lagarna uppfattas som nödvändiga och legitima. Samtidigt som vi i
Sverige har en, relativt, öppen debatt om vår lagstiftning på
upphovsrättsområdet, så pågår det ett politiskt arbete i EU där
frågor och förhandlingar om hårdare och mer integritetsingripande
lagar och avtal är hemlighetsstämplade. Något som vi anser inte är
förenligt med vår syn på öppenhet och inflytande för
medborgarna. Så hur kan upphovsrätten värnas i dagens samhälle,
med respekt för konsumenternas rätt, integriteten och
upprätthållandet av det allmänna rättsmedvetandet?
Hade vi haft en enkel lösning hade vi
inte behövt skriva denna motion.
Därför bör den Socialdemokratiska
partikongressen 2009 ge riksdagsgruppen i uppdrag att ta initiativ
till ett brett utredningsarbete med utgångspunkt i att värna
upphovsrätten, likväl som konsumenternas rättigheter, medborgarnas
rätt till information, värnandet av den personliga integriteten och
upprätthållandet av det allmänna rättsmedvetandet.
Vi är också inne i en tid där
tekniken möjliggör för oss att skapa nya förutsättningar för
kreatörer och artister att möta sin publik. I musikbranschen idag
fungerar det så att artisten max får 5% av intäkterna. Resten tar
branschen. Det är också så att stödorganisationer till branschen,
sådana som ifpi, STIM, NCB, samverkar på ett sätt som inverkar
menligt för nytt skapande, nya artister att komma in på marknaden,
samt på prisbildningen.
Dessutom, vid varje teknikskifte, som
gjort det billigare för branschen att reproducera och sprida sina
produkter har man istället för att sänka priserna, höjt dem och
påstått att kunden fått högre kvalitet. Detta gäller än mer nu
då man går från fysiskt tillverkade och distribuerade produkter,
till ett medium där det inte kostar någonting att mångfaldiga
exempelvis ett musikstycke. Ändå har inte branschen visat någon
som helst tendens till att vilja sänka priset. Snarare tvärt om.
Ett förslag är att se över om inte
kreatör och kund kan mötas på ett för båda parter bättre sätt
genom nya tjänster och företag. Ett redan existerande sådant
exempel är Spotify, som i nuläget streamar musiken till kunden i
realtid, istället för att man laddar ned en kopia.
Man kan redan nu ana att det skulle
kunna gå att vända på dagens förhållande, alltså att artisten
istället för att som knappt få betalt alls, kan komma att få
uppemot 90% av behållningen och distributören endast 10%. Detta
eftersom distributionen i långa stycken helt kan automatiseras och
det heller inte kostar något att mångfaldiga produkten.
På så sätt skulle priset på musik
troligen kunna sänkas till en bråkdel av dagens och fler artister
skulle ändå kunna tjäna mer än idag.
Vad gäller författare och böcker,
har företaget Google börjat scanna in all världens böcker. Snart
finns det troligen elektroniska läsplattor som är lika bekväma att
läsa text på för ögat som på tryckt papper. I dagsläget
erbjuder Google författaren eller upphovsrättsinnehavaren hela 64%
om en bok laddas ned eller på annat sätt försäljs. Det är ett
otroligt förmånligt procentförhållande, bokbranschen har tidigare
haft som kutym att endast ge författaren max ca 27%.
I detta nu konvergerar den vanliga
printern med tryckpressen och inom en mycket snar framtid kan man
enkelt trycka även pappersböcker i små upplagor till fantastiskt
förmånligt pris.
Det vore olyckligt om Google blir
ensamt företag att förmedla böcker mellan författare och köpare,
men i skrivande stund slår deras helt nya affärsmodell ut all
världens alla andra förlag som hittills ställt sig fullständigt
ovilliga att ge en mer rättvis del av vinsten till författaren,
samtidigt som man för bokköparen gör det möjligt att söka bland
världens alla boktitlar. Genom nya modeller, som Google nu ger oss
en skymt av, kan läsandet och spridandet av nya författare
accelerera eftersom vi helt kommer bort från förlagens vilja att
styra in oss på att köpa tio-i-topp-böcker som de marknadsför via
de tidningar förlagen äger, samt skyltar med i varje boklåda.
Ett annat nuvarande hinder för kultur-
och kunskapsspridning är att endast omkring 10% av världens böcker
i innevarande stund är i trycket och säljs kommersiellt, allt medan
ytterligare 75% av världen böcker är upphovsrättsskyddade, men
inte trycks och därmed inte går att få tag på.
Upphovsrätten till böcker är låst i
70 år efter det att författaren avlidit. Detta gör att endast
omkring 15% av världens böcker finns i det som kallas Public
Domain, alltså fria att läsas, tryckas, kopieras och distribueras
utan att man gör intrång på någon för länge sedan död
människas upphovsrätt. Nuvarande upphovsrätt låser alltså in
kultur och kunskap, vilket inte kan vara annat än till förfång för
mänskligheten.
Det torde vara av väsentligt värde
att se över en förkortning av all upphovsrättstid. En förkortning
skulle mycket troligt hjälpa mänskligheten att sprida och dela
större kunskaps- och kulturmängder än vad som kan ske idag.
En annan effekt av långa
upphovsrättstider gör att förlag hellre ägnar sig åt utgivning
av så kallade säkra säljare, till exempel sådana titlar som Pippi
Långstrump. Ett förlag är oftast ett aktiebolag, som sådant har
det endast en uppgift, att leverera högsta möjliga vinst till sina
aktieägare. För att åstadkomma detta kan ett förlag mycket väl
skära ned på personal till avdelningar med syfte att sovra och ta
hand om nya författare eftersom det är mer lönsamt att endast ge
ut sina få, redan framgångsrika titlar.
Långa upphovsrättstider gynnar på
intet sätt upphovsmännen, författarna eller kreatörerna, utan
endast de vinstdrivande aktiebolag som råkat haft turen att få en
död författares bästsäljare i sitt sortiment.
I debatten har det framkastats idéer
att införa någon form av nedladdningsavgift som skulle kunna lösa
betalningen till underhållningsindustrin. Erfarenhet av tidigare
generella avgifter borde avskräcka. Vi har tidigare haft en
kassettskatt, som idag är en kopieringsavgift. Det har visat sig
vara ett trubbigt instrument, dels får hushåll som inte alls
nyttjar någon musik vara med att betala, dels kommer inte pengarna
rätt artister till del.
En generell nedladdningsavgift ger
också pengar till företag om det visar sig att de flesta kunder
vill ha streamande musik, och även köper och betalar för
streamande musik genom sådana tjänster som Spotify.
Återigen får kunder som verkligen
vill ha musik betala dubbelt, men även kunder som alls inte vill ha
musik, tvingas ändå att betala.
Generella avgifter som går till
underhållningsindustrin kommer heller inte rätt artister till del.
Att överhuvudtaget överväga en
generell nedladdningsavgift kan endast hämma utvecklandet av att
sunda tjänster uppstår där kund och förmedlande företag ser till
att rätt artist får betalt.
STIM och andra
upphovsmannaorganisationer har hittills inte visat att de på ett
adekvat sätt kan ge rätt artist, alltså den artist som verkligen
spelas, sin rättmätiga andel. Istället har i alla tider de
artister som legat på olika topplistor alltid gynnats. STIMS system
har alltid varit orättfärdigt på så vis att redan rik artist
gynnas och blir ännu rikare.
För att komma till rätta med
problemet att fel artister får betalt, att de topplistade alltid har
gynnats, medan andra mindre artister alltid missgynnats, skulle STIM
bli nödgade att bygga upp ett minst lika omfattande kontrollsystem
som FRA för att överallt kunna avlyssna exakt vilken musik som
spelas.
Tekniskt låter det sig säkert göras,
men det blir både dyrt och i högsta grad integritetskränkande.
Vi föreslår den Socialdemokratiska
partikongressen besluta:
Att ta bort den helt igenom
orättfärdiga kopieringsavgiften (kassettskatten) eftersom industrin
idag samtidigt som den får in pengar denna väg ändå sätter
kopieringsskydd på sina produkter så att man inte kan kopiera dem,
eller ens använda dem eftersom tekniken strular så mycket på grund
av sagda kopieringsskydd.
Att granska och utreda nuvarande
musikindustris, samt intresseorganisationerna Ifpi, STIM, NCB:s,
totalt ohemula affärsmetoder och på alla plan bristande etik för
att därefter ta fram förslag till lämpliga ekonomiska straff och
sanktioner.
Att främja utvecklingen av nya företag
och tjänster på nätet att jämte Spotify visa väg mot hederligare
affärsmodeller och på så sätt inte utestänga nya aktörer på
Internet genom att skapa en fördärvbringande nedladdningsavgift som
endast blir ett hinder för utveckling och dessutom helt snedvrider
konkurrensen till fördel till befintlig girig musikindustri, men
till förfång för sådana aktörer som redan hittat andra vägar
att distribuera musik, exv att streama den istället för att sälja
musik styckevis i fysisk eller nedladdad form.
Att riksdagsgruppen får i uppdrag att
ta initiativ till ett brett utredningsarbete med utgångspunkt i att
revidera upphovsrätten samt förkorta upphovsrättstiderna, och
därigenom värna densamma genom att rättsmedvetandet upprätthålls,
likväl som konsumenternas rättigheter, medborgarnas rätt till
information och att använda all sorts digitaliserad information
helt efter eget skön, remixa, förkorta, förlänga, försköna,
förfula, samtidigt som den personliga integriteten på alla sätt
värnas.
Att ta del av och lära sig förstå,
samt verka för spridningen och medvetandegörandet av de nya, mer
rättvisande spridandeformer som finns, exempelvis Creative Commons.
Anders Widén (fler får gärna tillkomma)
